Aspergers syndrom och lättkränkhet

“Varför är så många personer med Aspergers syndrom och autism lättkränkta?”, har människor frågat mig ibland. Förut förstod jag inte alls vad människorna menade för jag kände inte igen mig. Mitt problem har nästan varit tvärtom: människor har sagt saker till mig som enligt andra människor varit taskiga, men jag har inte tagit åt mig.

När jag pluggade på Lärarhögskolan, tyckte en klasskamrat att mina skor var fula. Jag tolkade det bara som att mina skor inte föll henne i smaken och tog inte illa upp. Men en klasskamrat som hörde detta tyckte att jag borde ha tagit illa upp, och han frågade mig om jag inte hade märkt att hon varit taskig mot mig tidigare. Nej, jag hade inte märkt någonting!

När jag förut var överviktig, sa en kille till mig på krogen att jag skulle ha varit så mycket snyggare om jag hade varit smal, och jag höll med. Jag fortsatte att diskutera med honom under hela kvällen. Först flera år senare lärde jag mig att vikt är ett känsligt ämne för många andra tjejer och att de möjligen skulle ha tagit illa upp om de hade varit i min sits. Men i min värld var inte killens kommentar konstigare än när min mamma sagt till mig att jag exempelvis skulle passa bättre i en annan läppstiftsfärg.

Men jag har senare hört att många andra med Aspergers syndrom kan vara helt mina motsatser i detta avseende, dvs de tar illa upp mycket lätt. De kan ta illa upp om de håller en presentation, och någon exempelvis säger till dem: “vilken bra presentation du gjorde, men den hade gärna kunnat vara lite längre”. De kan bli så ledsna över en sådan kommentar att de tror att världens undergång är nära och de gråter i flera dagar. Och vissa med Aspergers syndrom har sagt till mig att de alltid tror att människor har en ond baktanke med sina kommentarer, och de kan tolka nästan vad som helst negativt.

Vissa säger att vi som har Aspergers syndrom är “långt ifrån lagom”, och det kanske kan stämma i många fall även om vi är mycket olika. Man borde ju enligt majoritetsnormen ta illa upp “lagom” mycket. Och eftersom majoriteten av människor skulle ta illa upp av den kommentaren jag fick av min vikt, tycker många att det är konstigt att jag inte tolkade den kommentaren det minsta negativt. Och om någon annan Aspergare tar illa upp av något som de flesta andra inte skulle ta illa upp av, kan de få höra: “men det där är ingenting att bli ledsen över”, och då kan Aspergaren känna att h*ns känslor inte blir tagna på allvar eftersom för h*nom är h*ns negativa känsla mycket verklig.

På samma sätt när många andra tar illa upp när någon kommenterar deras vikt, kan jag inte komma och säga: “men bli inte ledsen för en sådan här struntsak, klart att alla inte behöver gilla din vikt och personen menade säkert inget illa”. Blir man ledsen så blir man, så är det, och jag tycker att det är viktigt att omvärlden inte viftar bort det.

Varför är vissa personer med Aspergers syndrom lättkränkta då? Det har jag ingen aning om, jag kan bara gissa. För det första har vi ofta ett annat sätt att kommunicera, och eftersom vi kommunicerar på ett annat sätt, tror jag att det är logiskt att vi ibland tolkar språkens och gesternas betydelse på ett annat sätt. Och om man alltid känt att man varit misslyckad och man ständigt blev kritiserad i skolan för allt möjligt, vilket är fallet hos många Aspergare, kan jag tänka mig att vissa kan bli överkänsliga.

Därmed inte sagt att lättkränkhet nödvändigtvis behöver vara kopplat till just Aspergers syndrom även om jag har hört att denna egenskap är vanligt förekommande hos oss. Man kan ha Aspergers syndrom utan att vara lättkränkt, och man kan vara lättkränkt utan att ha Aspergers syndrom. Lättkränkhet är ingenting som nämns i diagnoskriterierna.

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

10 tankar kring ”Aspergers syndrom och lättkränkhet

  1. Johanna Svenningsson

    Vad det gäller lättkränkthet hos personer med Aspergers syndrom så tror jag att det många gånger handlar om missförstånd. Jag t.ex. är ofta ganska ironisk och sarkastisk, för det mesta utan att jag tänker på det. Det är liksom bara sådan jag är. Då och då har det hänt att andra människor (som också haft asperger) har blivit sura eller stötta p.g.a. någonting jag sagt, men då har det visat sig att det handlat om att de inte förstått ironin/sarkasmen utan tolkat det jag sagt bokstavligt. Det har alltså handlat om missförstånd snarare än lättkränkta personer. Efteråt har jag försökt tänka på att inte vara ironisk eller sarkastisk när jag pratar med dessa personer, på samma sätt som de har fått tänka på vissa saker när det gäller mig. Då har det gått mycket bättre. 🙂

    Svara
    1. Mats

      Jag tror också att det åtminstone delvis handlar om missförstånd. Jag har några få gånger konfronterat människor som jag tycker har kränkt mig och då verkat förvånade över att jag har upplevt att de har kränkt mig. Jag brukar skämmas efteråt eftersom det känns som om jag har överdrivit kränkningen. Det här är en ganska stort social problem för mig eftersom det blir fel hur jag än gör. Om jag inte reagerar så känner jag mig kränkt och om jag reagerar så får jag skuldkänslor för att jag har överreagerat.

      Jag tror att mnissförstånd bara är en delförklaring till lättkränktheten. Jag har läst någonstans men jag minns vart att människor med ADHD och Aspergers syndrom har svårt att reglera känslor och att det har med hur hjärnan fungerar hos människor med ADHD och Asperger syndrom att göra.

      Svara
    2. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Ja, ibland kan det handla om missförstånd! Men sen tror jag också att Mats förklaring att Aspergare kan ha svårt för att reglera känslor också kan vara en förklaring, i alla fall till en viss del. Och om man har annorlunda fungerande sinnen, tycker jag att det är logiskt om även känslorna fungerar annorlunda och att man är känsligare/okänsligare än andra.

      Svara
    3. Paula Tilli Inläggsförfattare

      PS. Vad bra förresten att du lärt dig vilka slags saker dina vänner tar illa upp av. Sådana här försöker jag också tänka på. Jag tycker att det sociala samspelet fungerar så mycket bättre när det visas ömsesidig hänsyn 🙂

      Svara
  2. Mats

    Det låter som en riktigt dålig idé att kommentera en annan människas vikt på det sättet som killen på krogen gjorde. Men det är inte säkert att han hade för avsikt att vara elak. Han kanske bara var så alkoholpåverkad att munnen gick före förståndet.
    Jag är lättkränkt. Jag upplever ofta att människor säger saker för att vara elaka mot mig eller mot andra människor. Utredningsteamet som utredde mig för NPF påstod att jag tolkade in kränkningar i vad människor gör och säger men för mig är känslan av att bli kränkt så levande att jag har svårt att tro på teamet.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag tror faktiskt inte heller att mannen menade att vara elak, han pratade ju trots allt med mig rätt länge. Han var utlänning, så det kan vara så att han inte visste om att man inte bör kommentera kvinnornas vikt i Finland. Vilket jag inte heller visste på den tiden trots att jag är finsk 🙂 Jag kan fortfarande inte förstå exakt varför vikt anses vara en så stor grej i vårt samhälle, men eftersom det är det, respekterar jag naturligtvis det för jag vill ju inte såra någon. Men samtidigt vill jag gärna att mina vänner talar om för mig om jag gått upp i vikt och det börjar synas!

      Jag förstår att din känsla av att bli kränkt är levande. Jag känner en person som är extremt lättkränkt, och den personen har sagt exakt samma sak! Om du känner dig kränkt, är din känsla äkta, tycker jag. Därmed inte sagt att personen verkligen menat att kränka dig, men du har blivit kränkt ändå.

      Svara
  3. Arg stolt Aspie

    Väldigt många av oss Aspies har erfarenheter av mobbning och ofta varit utsatta i flera år av våra liv och då är det inte så konstigt att man reagerar på vissa sätt. Jag tänkte ofta förr att folk jag möter aldrig är genuint trevliga och snälla mot mig, utan att det istället finns en slug baktanke med det och bara väntar att sticka kniven i en vid första bästa tillfälle. Men det är inte så konstigt att jag tänkt så med tanke på den mobbning och ryktesspridning jag fått utstå under en massa år. De flesta relationer jag har haft med andra har varit dåliga och det har givetvis påverkat min inställning till andra, även när relationerna till vissa av dem varit bra. Det är svårt att bortse från sitt förflutna.
    Jag tycker man ska akta sig för att tala om lättkränkthet då vi ofta upplever förtryck, diskriminering och mobbning. VI måste få kunna uttrycka de känslor som det ger upphov till, utan att de viftas bort som rena fantasier, när det inte alltid förhåller sig så.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag förstår varför du du blivit försiktig, det är ju helt logiskt med tanke på dina dåliga erfarenheter. I andra människors ögon kan vi vara lättkränkta, men enligt mig finns det alltid en anledning till allt. Allt jämförs med normen, men precis som du skriver så har många av oss fått utstå mobbing. Om någon är ledsen, måste omgivningen alltid ta det på allvar och inte säga: “äsch, det där är ingenting att bli ledsen över”. Det är helt fel!

      Svara
  4. Mathias

    håller med dig här också paula och föregående talare knappast konstigt alls ..man blir försiktigt men också osäker rädd otrygg för man vet aldrig om man går på nitlott igen att man hittar någon som är fel person för en som har en baktanke eller så det sätter tyvärr sina spår sen så ja det där med lättkränkt .. konstigt nog så verkar många som inte har Aspergers ha väldigt lätt på den punkten själva

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *