Aspergers syndrom och ljuskänslighet

Share Button

Vissa personer med Aspergers syndrom eller autism kan uppleva sinnesintryck starkare än andra. Man upplever det andra upplever, fast kanske tio gånger starkare. Vissa klarar exempelvis inte av mönstrade gardiner eller överhuvudtaget att ha detaljer framme eftersom man inte kan sortera bort några sinnesintryck. Hjärnan saknar filter helt enkelt. Och därför är många personer med Aspergers syndrom ljuskänsliga.

Själv är jag nästan tvärtom än många andra Aspergare när det gäller synintryck. Till skillnad från dem gillar jag att ha extramycket färger och detaljer framme. Jag är nästan för bra på att sortera bort synintryck, till och med så bra att det kan bli ett problem: mina ögon ser visserligen bra, men min hjärna reagerar inte på synintryck. Jag kan helt enkelt titta rakt fram utan att min hjärna registrerar vad den ser. Jag måste kommandera min hjärna att se och vara uppmärksam, annars är den inne i ett viloläge. Och därför stör det inte heller mig nämnvärt om det är stökigt hemma.

Däremot älskar jag mörker, och jag sitter gärna hemma med fördragna gardiner. Mina boendestödjare brukar öppna gardinerna när de kommer hem till mig för de tycker att det är trevligt med solljus, men jag har inte riktigt känt något behov av solljus någonsin. När jag var i Kanada som utbytesstudent fick jag bo i källaren i värdfamiljens villa. Många tyckte synd om mig att jag fick bo i en mörk källare, men jag älskade rummet. ”Men det är så mörkt där”, sa andra människor till mig. ”Det är precis det som är poängen”, svarade jag då 🙂

Däremot skulle jag nog inte kalla mig själv för ljuskänslig utan jag är helt enkelt en person som gillar och blir lugn av mörkret. Jag brukar inte störas av ljus förutom när jag sover för då måste det vara kolmörkt! Och detta behov av mörker blir bara starkare och starkare med åren. När jag föreläser på andra orter och sover på hotell, måste jag täcka det röda ljuset från TV-skärmen med ett täcke, och jag måste dra de digitala väckarklockorna ur kontakten eftersom ljuset stör mig även fast jag sover med sovbindel.

När jag sover hemma, räcker inte mörkläggningsgardinerna för mig för det kommer pyttelite ljus ovanför gardinerna, vilket stör mig, och sovbindeln hjälper inte tillräckligt mycket. Det kommer även lite ljus från dörrglipan, vilket också är störande för jag måste verkligen ha kolsvart även på morgonen. Därför har dörrgliporna täckts av en stor sopsäck, och förra veckan täckte min boendestödjare fönstren med en svart sovsäck. Nu är det lite bättre. Men naturligtvis kommer jag även fortsättningsvis använda sovbindeln och mörkläggningsgardinerna 🙂

20150507_194937

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

15 reaktion på “Aspergers syndrom och ljuskänslighet

  1. hl

    Jeg liker ikke sollys, jeg vil ikke ha det inn hit. Jeg har gardinene for. Rart at du skulle blogge om sanser i dag, for i morgen blogger jeg om lyd! I dag skrev jeg om funksjonsfall igjen, og der er også jeg rotete.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag är likadan! Det är inte så att jag hatar solljus, men mörker får mig att må bra, precis på samma sätt som många andra människor mår bra av solljus 🙂

      Svara
  2. Emma Pettersson

    Jag är rätt bra på att skilja detaljer men gillar endå rent och enkelt i stilen inte för mycket grejer etc beroende på hur stort rummet är. Jag är extremt ljuskänslig specielt mot lampor, jag avskyr de nya eco lamporna jag gillade de gamla gula.jag vill helst ochså ha kolsvart när jag ska sova måste dra ut alla kontakter till datorn mobilen och sånt där så där förstår jag dig precis hat ochså bommat igen några av mina fönster.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Eftersom du ser alla detaljer, är det logiskt att du vill ha rent och enkelt. Jag kan tänka mig att många som är bra på att se detaljer gillar att ha det städat. Jag skärmar däremot av många synintryck, och därför ser jag inte många saker som andra människor ser.

      Vad kul att du känner igen behovet av att ha det kolsvart på nätterna! Jag drar också ur alla kontakter innan jag ska sova så att det inte kommer något rött ljus i dataskärmen exempelvis. Idéen att bomma igen fönstren med hjälp av svarta sopsäckar kom från min boendestödjare, jag visste nämligen inte att sopsäckar var så här effektiva för ändamålet 🙂

      Svara
  3. Mats

    Jag känner igen mig i din beskrivning av ljuskänsligheten även om jag har inte gått så långt som till krigsförberedelser ännu: https://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%B6rkl%C3%A4ggning

    Och detta behov av mörker blir bara starkare och starkare med åren. Varför blir det värre med åren tror du? Aspergers syndrom är inget progressivt tillstånd så varför förvärras dina problem? Samtida diganoser?

    Svara
    1. Mats

      En orsak kan vara ökningen av ljusföroreningar. Natthimmlen är tex 100 gånger ljusare i dag än vad den var förr pga alla ljusföroreningar som människan släpper ut.
      Jag tycker det talas för lite om ljus- och ljudföroreningar i samhället. Framförallt ljudföroreningarna stör mig mycket. Samhället borde lära sig att hålla käften och inte synas så mycket. 😉

      Ljusföroreningar: https://en.wikipedia.org/wiki/Light_pollution
      Ljudföroreningar: http://www.svd.se/kultur/understrecket/tynande-tillvaro-for-tystnaden_2951089.svd

      Svara
      1. Paula Tilli Inläggsförfattare

        Jag trodde först att du skojade för jag har aldrig hört begreppen ”ljus- och ljudföreningar” tidigare. Men nu läste jag länkarna! Jag har faktiskt tidigare tänkt på att gatulyktorna och allt konstgjort ljus som dataskärmar inte kan vara speciellt bra för människorna. Förr i tiden levde inte människorna efter klockan, utan de sov när det var mörkt och vaknade när det var ljust.

        Svara
        1. Mats

          Det är sant och dessutom ökar ljus- och ljudföroreningarna. Ljudkulissen i en storstad är inte vad kulissen var för bara några decennier sedan. Detta påverkar nog oss människor och inte minst många människor som har Aspergers syndrom och som är ljudkänsliga.

          Svara
    2. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Varför blir det värre med åren tror du? Aspergers syndrom är inget progressivt tillstånd så varför förvärras dina problem? Samtida diganoser?

      Intressant fråga, och jag har själv funderat på svaret. Jag vet i alla fall fall där perceptionsstörningar har blivit bättre med åldern, och om de kan bli bättre, borde de teoretiskt kunna bli sämre också.

      Min egen teori är att mitt problem har blivit värre med åldern är att jag lever ett stressigare liv nuförtiden. När jag var barn och tonåring, bodde jag ju hemma och mina föräldrar skötte alla hemsysslor. Och när jag blev vuxen, gjorde min exman allt hemma. Efter skilsmässan blev det plötsligt jag som fick börja ta ansvar för många fler saker, och därför är det nog logiskt att saker som jag tidigare upplevt som stressiga och störande blivit ännu mer stressiga för mig med åren. Jag vet att många personer med Aspergers syndrom utvecklar ännu mer rutiner när de är stressade, och därför borde väl perceptionsstörningar också kunna bli värre pga stress. Men som sagt är det bara min egen teori!

      Svara
      1. Mats

        Jag vet att många personer med Aspergers syndrom utvecklar ännu mer rutiner när de är stressade, och därför borde väl perceptionsstörningar också kunna bli värre pga stress. Men som sagt är det bara min egen teori!

        Det är en teori lika god som någon annan men saken är intressant eftersom den hänger ihop med möjligheten att mildra eller förstärka negativa symptom i Asperger syndrom.

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Ja precis! Jag har själv märkt stora skillnader beroende på hur mycket stress jag är. Min känslighet för ljus på nätterna blir bara värre och värre med tiden känns det som, men däremot varierar mitt smaksinne från dag till dag. Om jag haft en stressig dag, klarar jag absolut inte av att äta vissa saker, men om jag mår bra, kan jag ibland äta saker jag inte klarar av annars. För när jag mår bra, har jag en bättre förmåga att stå ut med obehagliga sinnesintryck! Men min känslighet för ljus verkar däremot vara bestående.

          Svara
  4. Anna

    Jag tycker också det är skönt med mörker! Är väldigt ljuskänslig, så under sommarhalvåret bor jag i princip i mina solglasögon 🙂 Däremot skulle jag tycka det skulle bli lite väl mörkt och inte se så snyggt ut att tejpa för mina fönster, men det vore en smart lösning annars 😉 Men jag behöver inte ha det kolsvart för att kunna sova, sover bra på dagen då det är ljust.

    Jag har aldrig förstått vitsen med ljusa lägenheter med stora fönster utan persienner! Huh, vad hemskt att bo så ljust och dessutom kanske ha insyn. Persienner är verkligen en fantastisk uppfinning!

    Brukar du förresten känna press på dig under soliga sommardagar att man ”ska” vara ute i solen då och vara allmänt glad? Det kan jag känna av under sommaren och det blir en stress som jag dock försöker strunta i. Vissa dagar kan jag njuta av värme och sol och att kunna sitta ute i någon park och läsa eller ha picknick, men jag är samtidigt värmekänslig så att sitta i skuggan är ganska behagligt 🙂

    Svara
  5. Ki-Wi

    Jag hör om och om igen det här med ljuskänslighet hos de med asperger, men för mig är det precis tvärt om! Jag tycker det är jättejobbigt när det inte är superljust inomhus. Ögonen måste anstränga sig så mycket mer när det inte är ljust som en solig sommardag. Men någon måste väl vara undantaget som bekräftar regeln! 😉 Men istället är jag väldigt känslig för ljud, äckliga dofter och kläder och material som inte känns rätt mot huden.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad intressant att det är tvärtom för dig! Men precis som du säger så bekräftar väl undantagen regeln! 😉 Jag är också undantag i visa andra grejer. Till skillnad från många andra aspergare älskar jag exempelvis att ha många saker framme och jag blir stressad om det är ”för” undanplockat och det inte finns några saker framme alls. Därför trivs jag bäst i miljöer där det är lite halvstökigt, men iofs inom rimliga gränser. Hemma hos mig själv är det egentligen för stökigt alldeles för ofta för min smak, men jag orkar inte ta tag i det 😉

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *