Att skilja sina känslor från andras

Psykologen Bo Hejlskov Jörgensen berättar i tidningen Ögonblick (nr 4, 2008) att personer med autism kan ha svårt att skilja sina egna känslor från andras. Därför kan en person med autism reagera med ilska när någon blir arg.

Jag känner igen mig i Bo Hejlskovs beskrivning lite grann. Att vi som lever med Aspergers syndrom inte skulle påverkas av andra människors känslor är definitivt en myt! Förut var det ett stort problem för mig att bli enormt påverkad av andras problem. Ibland kunde jag inte sova på nätterna när jag tänkte så mycket på mina vänners problem och mitt liv påverkades oerhört mycket. Idag har jag som tur är lärt mig att stänga av mina känslor lite grann så att jag inte bryr mig alltför mycket.

Ända sedan jag kan minnas har jag tyckt att det har varit oerhört jobbigt att göra andra människor besvikna, dels för att jag i barndomen lärde mig att det som andra ville var viktigare än det jag själv ville och dels för att jag inte förstod att relationerna i livet handlade om att ge och ta. Jag bara gav och gav utan att förvänta mig något tillbaka eftersom jag trodde att det var så det skulle vara. Men dels berodde problemet även på att jag har svårt för att skilja mina känslor från andras. Om jag märker att någon annan väldigt gärna vill något, kan jag få för mig att jag också vill samma sak trots att jag inte alls vill det i verkligheten.

Det finns många situationer i livet då andra människor kan försöka påverka andra människors beslut genom övertalning. En förälder kan försöka övertala sitt barn att komma hem till jul trots att barnet vill fira julen någon annanstans, en försäljare kan försöka övertala en kund att köpa en vara eller en tjänst, en vän kan försöka övertala sin vän att följa med på en fest eller åka på en semesterresa, en expartner kan försöka övertala sitt ex att ta tillbaka honom eller henne och så vidare. Det finns oerhört många situationer i livet då andra människor kan försöka få oss att göra ett val de vill att vi ska göra.

På grund av mina svårigheter var det förut lätt för andra att övertala mig till nästan vad som helst. Men idag är det precis tvärtom! Eftersom jag numera vet om att jag har svårt att skilja mellan mina egna och andras känslor, säger jag alltid instinktivt “nej” till allt om jag måste svara på en gång och jag känner mig det minsta osäker. Därför åker jag hem i lugn och ro för att tänka över saken, och om jag skulle ändra mig så kan jag ju alltid kontakta personen senare och tala om att jag ändrat mig. Det är en strategi som har visat sig att fungera mycket bra!

Eftersom jag fortfarande tycker att det är jobbigt att göra andra människor besvikna, passar jag oftast ihop med personer som är försiktiga, överartiga och sätter andras vilja före sin egen. Med andra ord blir jag hellre vän med en person som säger: “Skulle du kunna hjälpa mig med en sak imorgon? Om du inte orkar, är det absolut ingen fara, isåfall frågar jag någon annan” än med en person som säger: “Skulle du kunna hjälpa mig med en sak imorgon?” På samma sätt blir jag hellre tillsammans med en kille som säger: “Jag har fått känslor för dig, och jag tycker att det skulle vara kul att börja dejta dig. Men bara om du också vill. Om du inte är intresserad av mer än vänskap, respekterar jag ditt beslut” än med en kille som bara säger: “Jag skulle tycka att det var kul att börja dejta dig”.

Om jag får samma fråga flera gånger trots att jag redan sagt nej, tycker jag att det är riktigt jobbigt. Då blir jag också irriterad eftersom då måste jag göra personen besviken igen genom att säga “nej” en gång till, och då blir jag också ledsen. Men trots att jag blir ledsen och blir oerhört påverkad, finns det idag inte längre en chans att jag skulle gå med på att gå på dejt eller åka på semesterresa mot min vilja.

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

18 tankar kring ”Att skilja sina känslor från andras

  1. HL

    Dette var spennende å lese. Jeg ser det er stor forskjell på måten folk spør på. Og jeg skjønner forskjellen. Jeg synes også å gi og ta er veldig vanskelig. FOr meg, blir det et balanseproblem til slutt og vi kolliderer. Fordi, jeg gir og gir, og så når det ikke blir gitt like mye tilbake, opplever jeg en ubalanse jeg ikke tåler.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag förstår dig! Jag tror att vem som helst skulle må dåligt i längden om man aldrig tänkte på sig själv. Mitt problem var förut att jag inte ens förstod fullt ut att jag hade det här problemet, men när jag så småningom började förstå, kunde jag äntligen göra något åt saken. Och då började jag må mycket bättre!

      Svara
  2. Emma-Lee

    Oj, vad jag känner igen mig! Jag har fram tills för bara ett-två år sen haft enormt svårt att avgränsa mina känslor och har hamnat i djupa depressioner av att tex se hemska saker på nyheterna (så jag undviker allt sådant nu). Och det där att man gjort saker fast man egentligen inte velat bara för att ingen annan ska bli ledsen… Idag kan jag småle lite åt det tragiska i det hela, men har fastnat i relationer där jag känt att jag inte kunnat säga nej eller såra även fast jag egentligen inte alls velat vara med personen alls. Jag har övat och stått på mig mer och mer efter att jag fick min diagnos då jag fått en förklaring till så väldigt mycket och jag tycker jag är rätt bra på att sätta lite mer gränser nu 🙂

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag känner igen mig lite i det här med att hamna i depressioner av att se eller höra hemska saker. Iofs hamnar jag aldrig i djupa depressioner i sådana situationer utan jag blir snarare nedstämd. Jag kan också känna mig riktigt kränkt när någon säger något negativt om t ex romska tiggare. Jag har personligen inget med tiggarna att göra, men jag blir riktigt ledsen när någon sparkar på dem som redan ligger. Och jag kan överhuvudtaget inte förstå hur någon inte kan tycka synd om en som sitter på gatan i vinterkyla dag ut och dag in. Om någon uttalar sig negativt om någon svag grupp i samhället, blir jag lika ledsen som någon skulle ha kränkt mig.

      Svara
  3. Anna Antonsen

    Så bra beskrivet! Känner mig bitvis igen i detta. Det är så viktigt att ha de här sakerna på plats för att må bra.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad kul att du gillar inlägget! 🙂 Du har så rätt i att det är viktigt att ha dessa saker på plats. Om man alltid gör saker mot sin vilja, lever man ju hela sitt liv efter andras villkor, och då mår man inte bra.

      Svara
  4. Ylva

    Så bra du beskriver detta med att bli påverkad av andras känslor. Känner igen det både från min son och mig själv.

    Svara
  5. Pingback: Asperger-tjejer och dejting | Paula Tilli

  6. Tilda

    Är detta alltså också typiskt asperger? Det är verkligen ett av mina stora problem att jag inte förrän nu, fyllda 35 år, förstått att jag inte skiljer mellan mina egna och andras känslor. Insikten i sig hjälper en hel del. Nu skulle jag vilja lära mig att inte påverkas så starkt av alla andra. Men det kanske inte går.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Enligt Bo Hejlskov är detta typiskt autism och Asperger, men det ingår inte i diagnoskriterierna. Mig har insikten om att jag har svårt att skilja mina känslor från andras hjälpt lite. Idag kan jag tänka: “Just nu känner jag att jag också vill samma sak som den här personen, men det kanske är så att jag bara påverkas av hens känslor. Det är bäst att fundera på saken och bestämma imorgon hur jag ska göra”. Du kanske kan testa om den här metoden skulle fungera för dig! Men det är tyvärr fortfarande svårt för mig ibland.

      Svara
  7. Sanna

    Åh, jag har precis hittat bloggen och vad bra den är!
    Detta med andras känslor har jag också jättesvårt för. Jag påverkas extremt mycket av andra och ofta kan jag inte skilja på vad som är mina känslor eller andras. Jag är också jätterädd för att såra andra och väljer nästan alltid det som jag tror den andre vill även om jag inte vill det och anstränger mig massor för att alla andra ska bli nöjda, vilket tar jättemycket energi… Därför trivs jag bäst ensam, när det inte finns andra att anpassa mig efter.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad roligt att höra att du gillar bloggen! 🙂

      Skönt att höra att jag inte är ensam om att bli påverkad av andras känslor! Jag har faktiskt under de senaste åren blivit bra på att veta vad jag vill eftersom jag har lärt mig att jag inte behöver ge svar till alla med en gång utan jag kan tänka på allt i lugn och ro hemma och återkomma med svar senare. När jag väl är hemma själv och inte ser personen som gärna vill något, blir jag inte påverkad av den personens känslor och vet då direkt vad jag vill och inte vill. Ibland är det så att jag vet direkt vad jag vill, men om jag känner mig det minsta osäker och är rädd att den andra personens känslor kan påverka mig ber jag om att få lite betänketid. Och den strategin fungerar bra, och därför går jag nuförtiden aldrig med på saker jag inte vill! Men jag hatar fortfarande att såra andra människor, så jag förstår precis vad du menar.

      Svara
  8. Pingback: Lögner som överlevnadsstrategi, del 3 | Paula Tilli

  9. Pingback: När man blir påverkad av andras sinnesstämningar | Paula Tilli

  10. Catarina

    Jag beundrar din enorma självinsikt och mod. Har själv just denna svårighet men jag har aldrig lyckats sätta ord på den och än mindre veta hur jag ska hantera det. Fick iofs min Asperger diagnos för en och en halv månad sedan så mycket är nytt. Har ADHD oxå. Har just läst dina böcker och de är jättebra och intressanta och jag känner igen massor. Tack för att du delar med dig.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad roligt att mina böcker har hjälpt dig att förstå dig själv bättre! 🙂 Själv hade jag faktiskt inte så här bra självinsikt när jag var yngre. Jag kände på mig redan i förskolan att jag var annorlunda än andra barn, men jag kunde inte sätta ord på hur jag skilde mig från de andra och förstod inte vad alla missförstånden berodde på. Ibland trodde jag bara att allt bara var min inbillning, men diagnosen hjälpte mig att förstå mig själv bättre.

      Svara
  11. Pingback: Alla känslor måste respekteras | Paula Tilli

Lämna ett svar till Paula Tilli Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *