Författararkiv: Paula Tilli

Därför ska du kommunicera rakt med någon med asperger

Många av oss med Aspergers syndrom eller autism tycker om rak kommunikation. Därför förerar vi oftast att få höra: “jag vill gärna att du städar en gång i veckan” istället för: “åh, vad smutsigt det är här” sagt med avsky. En person med Aspergers syndrom eller autism förstår inte nödvändigtvis de underförstådda budskapen mellan raderna och kan missa ansiktsmimiken helt.

Ibland övertolkar jag och tror att personen menat något negativt

Själv föredrar jag också rak kommunikation. Även om jag någon gång möjligen skulle ana att personen kan vilja säga något annat mellan raderna, hamnar jag nästan i panikläge om inte personen kommunicerar rakt med mig. För jag är ändå aldrig säker på vad personen menar. Det händer ju många gånger att jag övertolkar och personen inte alls menat något negativt.

Blir osäker när någon ställer en fråga på ett skämtsamt sätt

En annan sak jag har svårt för är om personen ställer en fråga till mig eller diskutera något ämne på ett skämtsamt sätt. Om personen ställer frågan på ett skämtsamt sätt, tror jag mig nästan alltid veta vad personen egentligen vill veta men jag hamnar ändå i något slags panikläge och undrar varför personen inte kan ställa frågan rakt ut. Då känner jag mig väldigt osäker på om jag borde svara på frågan och hur jag isåfall borde svara. Borde jag svara på ett allvarligt sätt, låta bli att svara eller skämta tillbaka?

Förstår vad personen egentligen vill veta

Om personen säger: “Haha, du gäspade många gånger igår, hade du så tråkigt i vårt sällskap?” förstår jag att personen troligen vill veta om jag hade tråkigt eller inte. Om personen konstaterar något med glimten i ögat något i stil med: “Men du var säkert ensam som tonåring och dejtade inte så mycket eftersom du har asperger, haha”, förstår jag direkt att personen är nyfiken på om jag dejtade som tonåring eller inte men inte ställer frågan rakt ut utan låtsas av någon anledning skämta.

Ger aldrig ett korrekt svar i sådana situationer

Oftast blir jag så ställd i sådana situationer att jag svarar på frågan, men oftast ger jag inget korrekt svar utan hittar bara på något. Jag ljuger aldrig med mening i sådana situationer utan jag känner mig så ställd att min hjärna liksom inte förstår för stunden att det jag säger egentligen inte är sant.

Jag vet inte alls varför jag fungerar på det sättet, och det är först efteråt jag kommer på “just det, det jag råkade säga då inte alls var sant.” Men när jag ger svaret för stunden, märker jag inte det just då. Jag kan exempelvis råka säga: “Nej, jag var aldrig på dejter som yngre” och först efteråt kommer jag på att det inte alls stämmer! Men jag går aldrig tillbaka till personen och rättar svaret efteråt eftersom personen ändå har ställt frågan på ett skämtsamt sätt.

Svarar alltid på allvarliga frågor

Om någon däremot ställer en allvarlig fråga till mig och säger: “Jag såg på dig att du gäspade många gånger igår, jag undrar därför om du hade tråkigt?” eller: “Jag är nyfiken på hur det var för dig att vara en tonåring med Aspergers syndrom, kan du berätta för mig hur det var att dejta eller var du mer ensam?” svarar jag alltid som det är (så länge frågan inte är för privat förstås) och råkar aldrig säga saker som inte stämmer. Jag känner mig alltid betydligt tryggare med frågor ställda på ett allvarligt än ett skämtsamt sätt.

Jag föredrar raka budskap och frågor

Det är en otroligt stor skillnad för mig med en rak kommunikation och hintar samt med allvarliga och skämtsamma frågor! Om man ska kommunicera med mig, ska man därför säga budskapet rakt ut utan att använda sig av kroppsspråket och aldrig skämta om frågan är allvarligt menad. Däremot är det helt okej att skämta med mig så länge det inte blandas med en allvarlig diskussion och personen egentligen inte vill veta vad jag tycker och hur jag känner. Då ska “allt” i diskussionen vara ett skämt, inklusive mitt svar!

Dessa saker har alla föräldrar till autistiska barn tänkt på

När jag föreläser om Aspergers syndrom och autism, möter jag många föräldrar till autistiska barn som får “goda” råd från andra välmenande föräldrar. Personen som häver ur sig kommentarerna tror sig förmodligen komma med ett unikt råd som föräldern till det autistiska barn aldrig tänkt på innan, men jag lovar att de allra flesta föräldrar till autistiska barn har tänkt på att:

1. Man måste sätta gränser för sitt barn.

Ja, det måste man! Och det är alla föräldrar till autistiska barn mycket medvetna om, förmodligen betydligt mer medvetna än vad du är. Som förälder till ett autistiskt barn måste man ständigt analysera frågor som: “Var jag för sträng nu? Blev barnet utmattat? Förstod barnet vad jag menade? Orkar barnet ta till sig fler instruktioner nu eller ska jag vänta till imorgon?” osv. Som förälder till ett autistiskt barn måste man hela tiden vara extrem medveten om balans så att kraven blir rimliga.

2. Barn behöver utmaningar.

Stämmer mycket väl! Men sanningen är att ett autistiskt barn redan har alldeles för många utmaningar i sin vardag som det är. Det är inte lätt att leva med autism när man ständigt missförstår andra människor och blir missförstådd, blir utmattad varje dag, är illa omtyckt, tvingas vistas i en otillgänglig skola, är känslig för sinnesintryck och alltid ses som jobbig, besvärlig och egoistisk av sin omgivning. Där finns det utmaningar och hinder så att det blir över! Ett autistiskt barn behöver därför färre utmaningar, inte fler!

3. Man måste förbereda sitt barn inför vuxenlivet.

Men nej, det måste man inte! Inte om barnet har autism. I alla fall inte på det sättet som du tror. Med ett autistiskt barn måste man oftast fokusera på nuet. För oss autister har barndomen oftast varit vår allra svåraste tid och ett autistiskt barn bör därför aldrig överbelastas med ytterligare krav. Dessutom kan man få boendestöd när man har Aspergers syndrom eller autism så det finns hjälp och stöd att få om man behöver det. Själv har jag fortfarande boendestöd trots att jag är 40 år gammal och mitt liv fungerar hur bra som helst!

4. Man måste lära sitt barn att man inte kan få allt.

Alla autistiska barn vet den hårda vägen att man inte kan få allt och inte ens det man behöver, så det behöver man inte lära barnet! Därför går inte världen under om man låter ett autistiskt barn äta middag med fötterna på stolen eller om man serverar barnet den mat barnet klarar av att äta för tillfället. Det viktigaste är att barnet äter!

5. Att du tror att barnets svårigheter kommer att försvinna med rätt träning.

Men nej, nej, nej! Aspergers syndrom och autism är funktionsvariationer som inte kan tränas bort. Visst, vi autister utvecklas ju med åren precis som alla andra, men det sker med naturlig utveckling och alla utvecklas olika. Ibland kan man som autist hitta lämpliga strategier för att hantera vardagens utmaningar senare i livet men det är inte samma som att träna bort sin funktionsvariation.

6. Att du har erfarenhet av barn och vet därför vad ett barn behöver.

Du vet förmodligen vad dina egna barn mår av, och du vet kanske till och med vad neurotypiska barn generellt sett mår bra av. Men det betyder inte att du vet vad ett autistiskt barn mår bra av! Visst, din kusins sambos son kanske har autism och klarar av andra saker än barnet till den här föräldern, men alla autistiska barn är individer och har olika förutsättningar!

7. Att autism inte betyder att man kan bete sig hur som helst.

Självklart är det inte okej att bete sig hur som helst när man har autism! Men du har ingen aning om vad och hur mycket man kan kräva av just det här specifika autistiska barnet. Visst, barnet kanske klarade av att bete sig annorlunda igår, men idag kan barnet vara totalt utmattat och mår kanske extremt dåligt. Därför klarar inte barnet av att bete sig på det sättet som du önskar idag även om allt i ditt tycke gick bra igår.

8. Att föräldrar till neurotypiska barn tillämpar straff/förbjuder godis innan mat/gör något annat du anser att den här föräldern borde prova.

Jag lovar, det vet föräldern mycket väl om och har förmodligen provat dessa tricks hur många gånger som helst! En förälder till ett autistiskt barn har provat så mycket under årens gång att hen vet vad som fungerar och vad som inte gör det. Om du däremot har autismspecifik utbildning, har erfarenhet av att arbeta på exempelvis habiliteringen och vet något trick som fungerar på många autistiska barn så är du däremot mer än välkommen att komma med ditt tips!

Trevlig helg

Nu lider höstsemestern mot sitt slut och jag kommer vara tillbaka på jobbet på måndag. Veckan har gått otroligt fort! Jag har egentligen inte gjort så jättemycket annat än umgåtts med min kille under semestern.

Har bloggat varje dag under semestern

Precis som jag skrev till er för en vecka sedan strax innan min semester skulle börja så var det lite osäkert om jag skulle blogga under höstsemestern eller inte och hur ofta i så fall. Det visade sig att det blivit ett blogginlägg varje dag under hela semestern, dock vissa dagar kortare inlägg än andra. Jag har inte kunnat hålla mig borta från bloggen, precis som jag misstänkte att det skulle kunna bli 😉 Men det var väntat.

Har ändå fått vila och återhämtning

Men även om jag bloggat varje dag under hela semestern har jag ändå fått vila och återhämtning. Bloggandet har ju inte känts som ett måste under semestern utan jag har gjort det bara för att jag själv velat det. Och därför har det inte blivit någon prestationsångest för att hitta intressanta bloggämnen. Så ni behöver absolut inte oroa mig för att jag inte skulle vilat ordentligt under semestern för det har jag absolut fått göra, och det mer än tillräckligt!

Det kommer att bli en bloggpaus nu i helgen

Dock har jag bestämt mig för att ta en bloggpaus nu under helgen och vila inför nästa vecka då det kommer att bli dags att åka till Finland och föreläsa. Detta innebär att jag inte kommer att skriva något mer än den här hälsningen på bloggen under helgen. Hoppas ni får alla en skön helg, vad ni än tänker göra! Från och med måndag kommer det bli nya inlägg om Aspergers syndrom, och jag har redan skissat en massa idéer om vad jag skulle kunna blogga om! Ha det så bra alla till dess! 🙂

Intervjustudier i Västerås och Skåne om hinder och lösningar på arbetsmarknaden

God morgon alla mina bloggläsare!

Kommer ni ihåg när min kollega Amir Noajnas efterlyste intervjupersoner för en gruppintervju om hinder och lösningar på arbetsmarknaden? Han hittade flera intervjupersoner tack vare mitt blogginlägg, och intervjuerna genomfördes på vårt kontor i Solna Strand. Jättekul att ni var så många som anmälde intresse!

Nu kommer Amir fortsätta med projektet, den här gången i Västerås och Helsingborg, och söker alltså personer som är intresserade av att ställa upp på en gruppintervju på dessa orter. Som vanligt räknas Aspergers syndrom och autismspektrumtillstånd som kognitiva funktionsnedsättningar i det här fallet, så vi som har egna diagnoser tillhör Amirs målgrupp. Så här skriver han:

“Vi på Misa Kompetens har genom regeringen och Myndigheten för delaktighet (MFD) fått uppdraget att undersöka förutsättningar för ett aktivt fritidsliv för personer med funktionsnedsättning.

Uppdraget är att genomföra gruppintervjuer med personer som har en funktionsnedsättning (syn, hörsel, rörelse och kognitiv). Intervjuerna kommer genomföras i Västerås och i Helsingborg och man kan vara med i högst en intervjugrupp.

Resultaten från intervjuerna kommer användas för att utvärdera lämpliga åtgärder i syfte att göra fritidsaktiviteter och hjälpmedel mer tillgängliga för personer. Vi tycker självklart att det är ett viktigt och relevant uppdrag, inte minst då resultaten ska redovisas till regeringen och beslutsfattare.

I Västerås kommer vi vara på Misas/IOGT-NTO:s lokaler på slottsgatan 6 med följande hålltider:

  • unga ca 13-17 år (6-9 personer) 25/9 klockan 15:00-17:30
  • vuxna (6-9 personer) 26/9 klockan 15:00-17:30
  • pensionärer (6-9 personer) 26/9 klockan 10:00-12:30

I Helsingborg kommer vi vara i Misas lokaler på sundstorget 2 med följande hålltider:

  • unga ca 13-17 år (6-9 personer) 2/10 klockan 15:00-17:30
  • vuxna (6-9 personer) 3/10 klockan 15:00-17:30
  • pensionärer (6-9 personer) 3/10 klockan 10:00-12:30

Finns denna person i din organisation, är du själv intresserad eller har du på möjlighet att koppla ihop oss med lämpliga personer vore det viktigt och kul för oss!

Berätta gärna då också om du har allergier, tolkbehov, behov av ledsagning eller transport till intervjun. Vi står givetvis för omkostnader och efter intervjuerna delar vi ut en liten tack-gåva.

Länk till Myndigheten för delaktighet och regeringsuppdraget finns här:

http://www.mfd.se/om-mfd/vi-arbetar-med/regeringsuppdrag/pagaende-regeringsuppdrag/kartlaggning-om-aktiv-fritid-och-tillgang-till-hjalpmedel/

Med Vänlig Hälsning

Amir Noajnas, Utbildare”

Autistiska intervjupersoner sökes till masteruppsats

Idag har jag en liten hälsning från två masterstudenter från Umeå universitet som söker intervjupersoner till sin masteruppsats. Så här skriver de:

Vad handlar studien om: 

Vi är intresserade av att intervjua individer som är i eller har haft förhållanden där den ena parten har högfungerande autism och den andra personen är neurotypisk. Med utgångspunkt i dessa intervjuer vill vi kartlägga erfarenheter och undersöka hur dessa relationer utvecklas över tid. Vi är särskilt intresserade av hur förmåga till ömsesidigt påverkar närheten och kvalitén i dessa relationer.  

Vad är syftet med studien:

Vår förhoppning är att resultaten av studien ska kunna bidra till mer kunskap om hur människor med högfungerande autism uppfattar att de upprätthåller nära relationer. 

Studiens upplägg:

Analyserna i studien kommer baseras på de intervjuer vi gör. Intervjuerna kommer att utgå från en rad frågor som vi vill diskuterar med dig. Intervjuernas längd är uppskattad till cirka en timme men kan variera.

Intervjun kan göras på plats eller över telefon, lite beroende på var du bor. Vi är flexibla men bor i Stockholm och Umeå. Intervjuerna kommer att spelas in och användas i vår masteruppsats vid Umeå universitet. Allt deltagande sker under lagstadgad sekretess, framförallt kommer inget du säger kunna knytas tillbaka till dig. Du kan när som helst avbryta en intervju utan att förklara varför.    

Är du intresserad av att delta: Hör av dig till oss! 

Mail: eawa0001@student.umu.se 

Mobilnummer: 0739784120

Vänligen

Jens Birkfeldt och Ea Wållgren

Sluta hävda att ångest är en del av autism

Inte sällan innebär Aspergers syndrom och autism komorbiditet, det vill säga samsjuklighet, med andra tilläggsdiagnoser så som ångest, depression eller annan typ av psykisk ohälsa. Enligt en studie led 50% av försökspersonerna med neuropsykiatriska diagnoser av depression eller ångest. Det finns med andra ord en hög grad av komorbiditet med depression och ångest när man har Aspergers syndrom eller autism.

Vissa yrkesverksamma viftar bort autisternas depression och ångest

Dock gör det mig irriterad att vissa yrkesverksamma har inställningen att depression och ångest är en del av Aspergers syndrom och autism och därför ingenting att bry sig om. “Men har du ångest? Det är ingen fara, nästan alla mina autistiska klienter har det så det är nog bara en del av din diagnos. Därför ska du lära dig att leva med att känna ångest ibland”, får vissa av oss höra.

Ingen ska behöva leva med psykisk ohälsa

Men även om det är vanligt att depression och ångest förekommer vid autism, betyder det på inget sätt att psykisk ohälsa bara är att acceptera. Man ska aldrig behöva leva med att må dåligt, oavsett autism eller ej! Om inget annat så borde det vara mindre acceptabelt att ha depression när man har autism för autismens konsekvenser gör ju livet svårt som det är. Som autist möter man många hinder i vardagen, och därför kan livet blir totalt ohanterbart om man dessutom har depressioner och ångest att brottas med.

Ångest har ingenting med Aspergers syndrom och autism att göra

Därutöver har människor som hävdar att ångest och depresson är en del av autism fel i sak: Varken depression eller ångest står skrivna i diagnoskriterierna för autism, vilket också är en indikation på att det inte är meningen att man som autist ska tvingas leva med dessa besvär. Att man har begränsade intressen och beteenden, annorlunda perception och andra typiska autistiska drag är en sak, att ha andra tilläggsdiagnoser är en annan. Depression och ångest är psykiska sjukdomar som inte har något med Aspergers syndrom och autism att göra!

Det kan finnas anledningar till autisternas psykiska ohälsa

Att så många autister lider av psykisk ohälsa är enligt mig inte ett dugg konstigt: vi tvingas leva med fattigdom, utanförskap, ett otillgängligt samhälle, exkludering och mobbing. Vi har inte samma möjlighet som andra människor att välja och vraka i yrkeslivet, och vår omgivning ställer inte sällan krav på oss som vi inte kan uppfylla. Denna exkludering börjar redan tidigt i livet i och med att otroligt många autistiska elever far mycket illa ut i skolan.

Som autist är det viktigt att anpassa sitt liv

När man möter så många hinder i vardagen, är det inte så konstigt att man börjar må psykiskt dåligt. Om en autist lider av ångest eller depression, bör de yrkesverksamma ställa sig följande frågor: “Lever autisten i en icke-autismvänlig miljö, och har autisten förblivit utan relevanta anpassningar? Hur kan man isåfall ändra på autistens omgivning?” I vissa fall är det det enda som krävs för att autisten ska må bättre.

Jag lyckades bli botad från ångesten

Själv var jag också allvarligt deprimerad och ville inte leva när jag som 24-åring fick min Asperger-diagnos. I mitt fall var det mycket enkelt att få ångesten och depressionen att försvinna: genom att få mig att förstå att jag inte behöver anpassa mig i alla situationer, att ge min kropp den vila och återhämtning den behöver, att sluta umgås med människor som inte accepterar autism som den funktionsvariation den är, att ansöka om aktivitetsersättning, att sänka kraven i min vardag och låta mina boendestödjare ta över en del av hemsysslorna.

Tänk om jag hade råkat ut för en okunnig psykolog?

Jag vågar knappt tänka på vad som hade hänt om jag hade fått en psykolog som hade sagt till mig: “Hemligheten till ett lyckligt liv är att träna på att utsätta sig för det man har svårt för. Känner du dig ångestfylld eller deprimerad ska du tänka på att dessa tillstånd är en del av din Aspergers syndrom.” Hade jag haft oturen att möta en psykolog med den inställningen, hade jag troligen inte ens levt idag.

Sluta hävda att depression och ångest är en del av Aspergers syndrom och autism! Fokusera istället på varför så många autister är deprimerade.

Nej, vi autister vill inte ha goda råd

Vi som lever med Aspergers syndrom eller autism får ofta höra dömande kommentarer från andra människor, men sedan finns det även de som verkligen bryr sig och menar väl med kommentarerna. Dessa människor saknar oftast kunskap om vad Aspergers syndrom och autism innebär men vill gärna försöka hjälpa oss. De kan säga saker i stil med:

1. Du borde börja ta för dig mer!

Men sanningen är att många autister inte vågar ta för sig i sociala situationer! Vissa vågar inte ta kontakt med andra människor eller säga till att något känns jobbigt medan andra känner sig obekväma med det. Det kan ta otroligt mycket energi att tvinga sig själv till saker och beteenden som inte känns bra.

Även om jag själv inte har social fobi och jag i vanliga fall inte bryr mig om vad andra tycker om mig, känns det obekvämt för mig att klaga och säga ifrån. Detta beror på att jag har många gånger klagat på fel sätt och sagt ifrån i fel situationer och fått kritik. Om jag exempelvis har sagt “nej” till att hålla upp dörrar för andra människor, har folk blivit arga. Hur ska jag då veta i vilka situationer det anses vara socialt accepterat att säga ifrån?

2. Du borde sluta tänka på din diagnos!

Men många av oss mår bra av att tänka på diagnosen eftersom den har gett oss en grupptillhörighet! Genom diagnosen vet vi om att vi inte är ensamma och att det är okej att sluta sträva efter normalitet. För mig är det terapi att tänka på diagnosen! Istället för att dölja mina svårigheter väljer jag att acceptera dem och konstatera att de är en del av mig. Endast på det sättet kan jag acceptera mig själv som jag är!

Sedan finns det naturligtvis även de som mår dåligt av att tänka på diagnosen, men många av oss behöver i sådana situationer hjälp och stöd med att acceptera diagnosen, inte förtränga den! Fast alla är såklart olika.

3. Försök sluta med tvångshandlingar, annars blir din OCD värre!

Som bekant har vissa personer med Aspergers syndrom eller autism även OCD, även kallat tvångssyndrom. Och självklart finns det en poäng i att tvångssyndromet blir värre i längden av att utföra tvångshandlingar, men en person med OCD klarar inte av att sluta bara så där! Skulle det vara så enkelt att sluta, skulle OCD inte ens behöva diagnosticeras för då skulle ju alla som lider av tvång kunna styra tvångsimpulserna med vilja.

4. Varför har du bara vänner som också har autism? Det låter inte bra!

Men många människor föredrar att söka sig till likasinnade när de söker nya vänner. Gamla människor söker sig ofta till andra gamla, tonåringar föredrar att umgås med andra tonåringar, många kristna vill umgås med andra kristna och så vidare. Det finns inget fel med att vilja umgås med likasinnade! Sedan finns det inget som hindrar oss aspergare från att bli vän med neurotypiker om vi själva vill det.

Sådana här kommentarer kan stjälpa mer än hjälpa

Även om sådana här kommentarer ofta är ytterst välmenade, brukar vi autister inte uppskatta dem. Detta för att vi vet att personen som häver ur sig kommentarerna oftast saknar någon som helst kunskap om vad Aspergers syndrom och autism innebär, men också för att många riskerar att få fel råd. Ju fler människor som ger oss fel råd, desto större risk att vi faktiskt följer dem och börjar må dåligt. Därför kan sådana här kommentarer ofta stjälpa mer än hjälpa!

Nej, jag vill inte höra att min asperger inte syns

Många människor tror felaktigt att de ger oss aspergare en komplimang när de säger till oss: “Det syns inte att du har Aspergers syndrom”, och sedan blir dessa människor förvånade när vi aspergare inte blir glada. Visst, det kan alltid finnas någon enstaka aspergare som faktiskt ser kommentaren som en komplimang, men majoriteten av aspergare jag känner blir snarare ställda eller förolämpade.

Vad ska man svara på kommentaren?

Anledningen till att vi kan bli ställda är att vi inte riktigt vet vad man ska svara på en sådan kommentar. Hur ska det liksom synas utåt att man har Aspergers syndrom? Och på vilket sätt är det intressant för oss att få veta att vår asperger inte syns? Vi aspergare brukar kalla er som inte har en diagnos inom autismspektrat för neurotypiker. Tänk om du som neurotypiker skulle få höra: “Det syns inte utåt att du är neurotypiker.” Skulle du bli glad av kommentaren? Förmodligen skulle du bli ställd som vi blir i den omvända situationen.

Diagnosen kan ge en grupptillhörighet

Vissa av oss tar kommentaren som en förolämpning. Många av oss som fått våra diagnoser som vuxna har nämligen upplevt diagnosen som någonting väldigt viktigt. Efter att hela livet ha känt oss vilsna och undrat vad det är för fel på oss har vi känt oss enormt lättade efter att äntligen ha fått ett namn på våra svårigheter. Tack vare diagnosen har vi fått veta att vi inte är ensamma utan det finns många i världen som fungerar som vi. Vi har äntligen fått en grupptillhörighet.

Nydiagnosticerade kan se diagnosen som någonting väldigt viktigt

Speciellt nydiagnosticerade som upplever att det är väldigt skönt att äntligen tillhöra en grupp kan bli ledsna över att få höra att det inte syns att man har Aspergers syndrom. Då kan det kännas som att man blir borttagen sin grupptillhörighet. När alla runt omkring en alltid har sagt: “Nej du är inte alls annorlunda än andra människor, allt sitter bara i ditt huvud”, kan det vara känsligt att få diagnosen ifrågasatt eller att få höra att man inte är som andra aspergare. Många nydiagnosticerade vill just känna tillhörighet med andra aspergare!

Jag blir irriterad av att höra kommentaren

Själv blir jag irriterad över att få höra att min asperger inte syns eftersom jag genom kommentaren blir påmind om all okunskap som finns därute. Jag kan känna mig lite nere över att det är 2019 nu men att det ändå fortfarande finns massor av människor därute som på allvar tror att man ska se ut på ett speciellt sätt när man har Aspergers syndrom eller autism. Så nej, kommentaren är på inget sätt en komplimang!

Idag börjar min höstsemester

Idag börjar min höstsemester! Eller rättare sagt kommer den börja på måndag för helgerna brukar inte räknas som semesterdagar men jag kommer alltså inte jobba alls fram tills den 16:e september. I mina ögon började min semester egentligen redan igår efter att jag och Mimmi hade avslutat gårdagens uppdrag.

Fick avbryta sommarens semester i förtid

Jag fick avbryta min semester i förtid i juli eftersom jag oväntat fick ett extraskrivuppdrag (som för övrigt kommer att publiceras den 11:e september, kommer självklart länka till den på bloggen) och därför fick jag ta en extrasemestervecka nu på hösten. Men det gör absolut inte mig något att behöva avbryta semestern, tvärtom tycker jag att det är skönt att ledigheten blir lite utspridd.

Kommer att spendera semestern med pojkvännen

Jag kommer att spendera hela höstsemestern med pojkvännen. Under min semester i juli hade jag ju bloggen helt frivilligt öppen hela tiden och jag bloggade flitigt varje dag, men får se hur det kommer att bli under den här semesterveckan.

Det är fullt möjligt att jag kommer att fortsätta blogga som vanligt varenda dag under höstsemestern eller så kommer det bli blogginlägg lite mer sällan så som varannan eller var tredje dag. Eller så kommer jag ta det lugnt med bloggen fram tills den 16:e. Den här gången kommer jag inte planera alltför mycket, och jag kan därför inte lova med säkerhet att det kommer att bli ett blogginlägg varenda dag under min semester! Vi får se hur det blir 🙂

Det kommer att bli ett blogginlägg den 11:e september

Dock kan jag lova en sak med säkerhet: det kommer definitivt bli ett blogginlägg den 11:e september! Det är nämligen då min krönika kommer att bli publicerad. Jag har lovat att inte sprida länken till krönikan innan publiceringsdatumet, men så fort den blivit publicerad den 11:e så kommer jag sprida länken både på bloggen och Facebook.