Författararkiv: Paula Tilli

Aspergers syndrom, autism och tilläggsdiagnoser

Vi som lever med Aspergers syndrom eller autism har inte sällan tilläggsdiagnoser. Christopher Gillberg skriver i sin bok Essence: om autism, ADHD och andra utvecklingsavvikelser att autism nästan alltid är förenat med annan problematik såsom andra funktionsnedsättningar och neurologiska och medicinska sjukdomar. Följande tilläggsdiagnoser är vanligt förekommande hos oss aspergare:

1. ADHD. Förmodligen en av de mest välkända tilläggsdiagnoserna till Aspergers syndrom och autism. Enligt en studie uppfyller 59% av barn med autismspektrumtillstånd diagnoskriterierna för ADHD. Själv har jag förutom asperger även ADD som yttrar sig i bland annat koncentrationssvårigheter och tendensen att vara disträ och tappa saker. Vissa äter centralstimulerande mediciner för att hålla symptomen i schack men själv föredrar jag däremot naturliga metoder såsom att tänka på kosten och träna sensomotorik.

2. Tourettes syndrom. Syndromet innebär tics. Christopher Gillberg kopplar autismspektrumtillstånd till tics, vilket betyder att man som aspergare kan ha tics utan att ha Tourettes syndrom. Men vissa aspergare uppfyller även diagnoskriterierna för Tourettes. Enligt en studie uppfyllde 22,8 % av barn och 8,75 av vuxna med Tourettes syndrom diagnoskriterierna för autismspektrumtillstånd.

3. DCD. Även kallad motorisk koordinationsstörning. Innebär svårigheter med grov- och finmotoriken. Christopher Gillberg uppskattar att 5% av skolbarn har DCD. Enligt honom uppfyller nästintill alla med autismspektrumtillstånd även diagnoskriterierna för DCD och hälften av alla med ADHD. Förmodligen den vanligaste tilläggsdiagnosen till Aspergers syndrom och autism med andra ord. Själv uppfyller jag också diagnoskriterierna.

4. Depression och ångest. I en studie uppvisade ungefär 50% av deltagarna med neuropsykiatriska diagnoser tecken på ångest och depression. När jag diagnosticerades med Aspergers syndrom, var jag själv också allvarligt deprimerad och led av ångest. Ångesten handlade om kroppsliga symptom såsom en klump i halsen samt en överdriven oro och rädsla och depressionen om självmordstankar. Idag är jag sedan flera år tillbaka helt depressions- och ångestfri! Problemen försvann helt när jag anpassade mitt liv efter mina förutsättningar.

5. OCD. Även kallad tvångssyndrom. Enligt en studie uppvisade 20% av studiedeltagarna med OCD autistiska drag. Själv led jag också av tvångssyndrom förut. Enligt min egen teori har jag drabbats av kontrolltvång eftersom jag är medveten om att jag är glömsk och är därför livrädd för att glömma något viktigt. Idag har mitt OCD blivit så pass bra att det fungerar för mig att leva med det. Tvånget går inte ut över mitt liv längre.

6. Sömnsvårigheter. Det finns studier som kopplar ihop sömnsvårigheter med Aspergers syndrom. Själv led jag förut av allvarliga sömnsvårigheter. Nuförtiden sover jag utan sömntabletter men jag var tvungen att göra radikala livsstilsförändringar för att kunna sova utan dessa. Min sömn är fortfarande så pass känslig att om jag gör det minsta fel såsom tittar på en mobilskärm på kvällen eller äter middag försent så sover jag inte. Att dricka kaffe eller te efter klockan åtta på morgonen (ja, du läste rätt!) är bara att glömma.

7. Dyslexi och hyperlexi. Enligt Christopher Gillberg sammanfaller läs- och andra specifika inlärningssvårigheter ofta med annan problematik såsom autism, autistiska drag eller ADHD. Hyperlexi är vanligt bland personer med autism. Enligt autismforskaren Uta Frith misslyckas många autister med att förstå textens innebörd och saknar därmed en semantisk läsförståelse. Själv klarade jag aldrig av att ta in historia, biologi, fysik, geografi och många andra ämnen i skolan. Jag har svårt för att förstå texternas innebörd när ämnet inte intresserar mig trots att jag lärde mig att läsa och skriva som 3-åring. Hyperlexi kallas ibland för motsatsen till dyslexi och kan orsaka stora svårigheter i skolan.

8. Specifik fobi. Vissa av oss med Aspergers syndrom eller autism lider av fobier. Själv har jag emetofobi, även kallad kräkfobi. Den har dock blivit bättre under de senaste åren tack vare KBT. Förut hade jag svårt för att åka kommunalt för jag inbillade mig alltid se människor överallt som såg ut att må illa. Enligt en studie uppfyllde 44% av barn med autismspektrumtillstånd som deltog i studien även diagnoskriterierna för specifik fobi.

Så här upplever många barn med asperger och autism trötthet

“Jag orkar inte vara i skolan, jag är trött”. “Jo men försök ändå, du är inte den enda som är trött här.”

Ovanstående diskussion förs titt som tätt i dagens skolor. Att vara trött är vardag för många barn med Aspergers syndrom, autism, ADHD och andra neuropsykiatriska diagnoser. Men det som skolpersonalen inte alltid förstår är att det finns skillnad på trötthet och trötthet och ork och ork. Att autistiska barn inte bara är trötta, de kan vara totalt utmattade! Att de inte bara har lust att vara i skolan utan energidepåerna är helt slut och sinnena överbelastade. När jag gick i skolan, upplevde jag trötthet som ett värre tillstånd än feber och halsfluss.

Många andra barn menar oftast med trötthet och ork är att man har sovit lite smått dåligt natten innan och att mattelektionen kanske var lite småtråkig. Men ett barn med Aspergers syndrom och autism kan vara helt slut både fysiskt och psykiskt. Det finns ju otroligt mycket som händer på en vanlig skoldag: otroligt många sinnesintryck, oväntade händelser, skoluppgifter, raster, förflyttningar från ett klassrum till ett annat och sen såklart de röriga och ångestframkallande skolmatsalarna.

Varför talar inte alla autistiska barn tydligt om hur utmattade de är då? Jo, det beror på att:

1. Vissa av oss med asperger eller autism kan ibland ha svårt för att bedöma vad som tar energi. Man kan inte alltid analysera sina känslor och förstår inte alltid varför man mår som man mår efteråt. När jag var barn, förstod jag inte alltid vilka situationer som fick mig att må dåligt, det enda jag visste var att jag var totalt utmattad. I den åldern hade jag inte hunnit lära mig hur min kropp fungerade och vilka saker jag reagerade negativt på. Den förmågan kom med åldern.

2. Det är normalt för oss aspergare att leva med Aspergers syndrom med allt vad det innebär. Jag har ända sen jag kan minnas haft det så här och alltid blivit lika utmattad och ångestfylld av vissa situationer. När jag fick höra att andra människor också var trötta, trodde jag att de mådde precis lika dåligt som jag gjorde och också led av fysiska symptom. Hur hade jag kunnat veta vad trötthet och ork betydde för andra människor och hur mycket energi det är normalt att ha kvar efter en skoldag när jag inte hade något annat att utgå ifrån än mina referensramar?

När du som är skolanställd hör din elev som har Aspergers syndrom eller autism säga att han eller hon är trött och inte orkar mer, menar eleven kanske alls det du tror! När du hör eleven uttala dessa ord, kan det mycket väl vara dags för eleven att gå in i ett vilorum eller till och med avsluta skoldagen och gå hem.

Därför är det farligt att ställa ledande frågor till aspergare

När vi med Aspergers syndrom och autism blir tillfrågade vad vi tycker, önskar sig ibland frågeställaren en viss typ av svar. Han eller hon vill kanske genom sin intervju föra fram att projektet som kommunen anordnat har varit lyckat, att svårigheterna i asperger och autism kommer bli bättre med tiden, att alla aspergare klarar av att arbeta med ett anpassat arbete och rätt typ av insatser eller att alla aspergare ser sin asperger som en styrka. När jag svarat på intervjuer, känns det som att jag ibland gjort intervjuare besvikna när jag inte gett dem det svar de önskat.

Inte så sällan kan det bli rentav farligt att ställa ledande frågor till oss i syfte att försöka få ett önskat svar. Detta av följande anledningar:

1. Vi som lever med Aspergers syndrom och autism har ofta vant oss vid att andra människor försöker påverka oss. Inte så sällan har det fått oss att känna att våra känslor och upplevelser är fel och majoritetsnormen är rätt. För att vi ska våga börja uttrycka vad vi verkligen tycker och känner, är det viktigt att vi får ge ett ärligt svar även om svaret skulle gå emot intervjuns syfte. Får vi signalen att vi verkligen får vara som vi är och säga vad vi tycker trots att frågeställaren kanske önskar höra att asperger försvinner med åldern, stärks vår självkänsla.

2. I Aspergers syndrom och autism kan det ibland ingå i att inte kunna skilja sina egna känslor från andras. Men för att vi ska klara av att formulera våra behov för vården, kommunen, Arbetsförmedlingen och liknande är det väsentligt att vi ska lära oss att skilja på vad som är andra människors åsikter och vad som är våra egna. Annars finns risken att handläggarna försöker påverka oss och fatta ett beslut åt oss som blir fel i slutändan.

3. Med manipulerade svar uteblir ett äkta inifrånperspektiv. Och då får ju inte andra människor veta vad vi som lever med Aspergers syndrom eller autism verkligen tycker, hur vi känner och om projekten och insatserna varit lyckade eller inte. Nu är vi aspergare och autister ju sinsemellan väldigt olika och vi tycker och känner därmed olika, men det är ändå viktigt att de aspergare och autister som intervjuas får ge ett ärligt svar ur sin synpunkt.

Organiserade Aspergare (OA) är en förening som endast har aspergare i sin styrelse. Detta just för att vi aspergare verkligen ska komma till tals på riktigt utan att andra människor ska påverka oss gällande hur vi ska göra, tycka och känna. Får vi verkligen komma till tals på riktigt, får vi chansen att lära oss att uttrycka våra behov och därmed öka våra chanser att få det stöd som vi önskar och behöver.

När någon med asperger eller autism får ledande frågor

Ibland får vi aspergare svara på frågor om vad vi tycker om de insatser vi fått, hur vi upplever skol- och arbetssituationen, hur det är att leva med Aspergers syndrom och autism och så vidare. Själv har jag blivit intervjuad vid ett flertal tillfällen. Inte så sällan märker jag att intervjuaren önskar en viss typ av svar som jag tyvärr inte alltid kan ge. Här är några exempel på de typer av ledande frågor jag fått:

1. Hur har din funktionsförmåga förbättrats under det senaste året? Ofta ställd av kommunens biståndsbedömare. De vill ju få en bekräftelse på att min utveckling går framåt så att jag kan komma att klara mig utan boendestöd i framtiden. Då har jag alltid förklarat att Aspergers syndrom inte kan botas. Och att mitt mål med insatsen därför inte är att bli självständig utan målet är att få stöd med det jag behöver hjälp med så att jag inte kraschar.

2. Beskriv hur din trötthet sänker din livskvalitet. Ibland vill någon skriva en artikel som bekräftar att alla människor med en begränsad mängd energi har ett liv med dålig livskvalitet. Men trots att jag gärna skulle vilja ta bort min uttröttbarhet och det ibland känns tråkigt att jag måste välja bort barn eftersom jag har lätt för att bli utmattad, kan jag inte med handen på hjärtat säga att jag skulle vara missnöjd med mitt liv. Jag är ingen person som har behov av att göra en massa aktiviteter hela tiden utan jag är nöjd med att ta det lugnt och vila.

3. Visst är Aspergers syndrom och autism en funktionsbegåvning och en enorm styrka? Men trots att jag aldrig skulle vilja byta bort min asperger och jag troligen har många av mina styrkor min asperger att tacka för, skulle jag ljuga om jag skulle påstå att Aspergers syndrom enbart skulle vara en styrka för mig. Dessutom har jag träffat aspergare som varken har specialbegåvningar eller specialintressen och som upplever att aspergern enbart ställer till det för dem.

4. Hur känns det att få vara delaktig och få meningsfulla aktiviteter anordnade? Den här frågan fick jag när det anordnades aktiviteter för personer med funktionsnedsättningar och jag hade blivit intalad att vara med. Intervjuaren ville få en bekräftelse på att projektet hade varit lyckat. Då fick jag svara att trots att det inte hade betytt något för mig att vara med och jag inte värdesätter social delaktighet så visste jag att det fanns andra som hade uppskattat aktiviteten jättemycket. Och att jag förstod att projektet hade haft ett gott syfte.

5. Visst kan alla människor arbeta i någon omfattning, så länge man får ett anpassat arbete? Men det är inte alla som kan eller vill arbeta, oavsett hur anpassat arbetet är. Jag har träffat otroligt många lyckliga sjukpensionärer som mår bra trots att de inte deltar i någon form av daglig sysselsättning. Själv trivs jag bra på mitt arbete som föreläsare hos Misa Kompetens, men hade jag inte gillat att stå framför en publik så hade jag inte orkat arbeta med något annat. Alla klarar inte av att arbeta ens på deltid, men att inte orka arbeta behöver inte vara en tragedi!

Därför ska någon med asperger inte tvingas till ett jobb

Vi som lever med Aspergers syndrom och autism tycker ofta att vardagen tar enormt mycket energi. Som nydiagnosticerad med asperger var jag helt slut och totalt utmattad trots att jag endast arbetade 75%. Jag hade inte kammat mitt hår på ett halvår (på riktigt!!) för energin hade inte räckt till. I samband med diagnosticeringen föreslog min läkare sjukskrivning som sedan med tiden övergick i aktivitetsersättning.

Efter att jag hade fått aktivitetsersättningen beviljat, var det många runt omkring mig som menade att jag borde testa att börja jobba igen. Vid det laget hade jag gått hemma i flera år utan sysselsättning, vilket många inte tyckte var bra. Samtidigt skrek hela min kropp “nej, nej, nej” varje gång arbete kom på tal. Anledningen till att jag inte ville testa att börja arbeta var att jag hade börjat må bra för första gången i mitt liv sedan jag hade börjat gå hemma. Min energinivå hade stigit och jag mådde psykiskt mycket bättre.

Efter övertalningar skrev jag in mig hos Arbetsförmedlingen för unga handikappade som stället hette på den tiden. Där fick jag först berätta saker om mig själv som namn, ålder, varför jag hade flyttat till Sverige, vilka diagnoser jag hade och hur länge jag hade haft aktivitetsersättning. “Men nu vill du testa att arbeta igen?”, frågade arbetsförmedlaren mig. När jag svarade nekande, såg hon förvånad ut och undrade vad jag gjorde på Arbetsförmedlingen. Jag förklarade att jag hade blivit övertalad att försöka fixa en sysselsättning. Arbetsförmedlaren skrev ut mig från Arbetsförmedlingen direkt.

Idag är situationen annorlunda. Nuförtiden arbetar jag ju som Misa Kompetens som föreläsare och trivs mycket bra! Hos dem får jag koncentrera mig på det jag orkar med och tycker om, det vill säga att föreläsa och blogga om livet med asperger. Men vägen hit har varit lång, och för 15 år sedan när jag satt på mötet med Arbetsförmedlingen för unga funktionshindrade hade jag aldrig varit redo för att vare sig att föreläsa eller att blogga. Jag behövde sitta hemma i ungefär 10 år med aktivitetsersättning innan jag var redo att testa något annat.

Det är viktigt att du som arbetar som arbetsförmedlare eller arbetscoach frågar din klient vem det är som vill att klienten ska börja arbetsträna. Är det klientens egen vilja? Eller är det klientens föräldrar som inte tycker att klienten bör sitta hemma hela dagarna? Det är viktigt att komma ihåg att vissa personer med Aspergers syndrom och autism tycker att hushållssysslorna är som ett heltidsarbete, och allas energi räcker inte till att arbeta. Själv hade jag förmodligen kraschat om jag förut hade tvingat mig själv till en daglig sysselsättning mot min vilja. Och hade jag kraschat, hade jag förmodligen aldrig orkat börja föreläsa och blogga vilket hade varit synd.

Alla människor som får aktivitetsersättning är olika och har olika behov. Vissa behöver komma ut och börja arbetsträna direkt när de fått aktivitetsersättning, andra behöver liksom jag vänta i ungefär 10 år innan de är redo och vissa orkar aldrig komma ut i arbete trots att de haft sjukersättning i 30 år. Alla vi aspergare är olika på den punkten!

Välkomna till min föreläsning om Aspergers syndrom i Solna

Hej på er alla!

Som ni kanske minns så skrev jag tidigare att jag och min kollega Amir Noajnas från Misa Kompetens skulle ha ett nätverksträff den 18:e mars där jag skulle föreläsa om Aspergers syndrom / autismspektrumtillstånd och Amir skulle ta över på eftermiddagen, men tyvärr måste vi ställa in nätverksträffen p.g.a. för få anmälda. Men misströsta inte för vi bestämde att vi skulle köra min föreläsning på förmiddagen ändå, dock till ett rabatterat pris då eftermiddagsdelen kommer att falla bort. Priset kommer nu bli 350 kronor inklusive moms och förmiddagsfika ingår.

Föreläsningen kommer att handla om Aspergers syndrom och autism ur ett inifrånperspektiv med fokus på bemötande, strategier, barndom, tonår och vuxenliv. Jag kommer att berätta hur det var att få diagnosen samt vilka styrkor Aspergers syndrom innebär. Mer information om mina föreläsningars innehåll finns på min hemsida.

Här finns lite information om föreläsningen:

Datum: 9.00 – 12.00 måndagen den 18/3 2019

Lokal:  Misa AB, Korta gatan 7, 7 tr, Solna strand (T-bana Solna strand)

Förtäring: Förmiddagsfika ingår

Pris: 350 kr inkl. moms

Anmäl dig via denna länk: https://dinkurs.se/59788

Kontakta oss om du har frågor:

Paula Tilli, info@aspiration.nu

Ulrika Gustafsson, 073 – 519 16 29, ulrika.gustafsson@misakompetens.se

Förresten finns det även ett informationsblad om föreläsningen och dess innehåll ifall någon vill ha. Då är det bara att mejla mig eller Ulrika! 🙂

Nej, du kan inte ändra på din partners asperger

Ibland får jag frågor från kvinnor och män som har blivit tillsammans med någon som har Aspergers syndrom eller autism och som frågar mig om råd. En återkommande fråga jag får från dessa personer är hur de skulle kunna ändra på sin partner. Det som många verkar vara missnöjda med sin autistiske partner är bland annat att:

1. Aspergaren tar aldrig initiativ. Och det gör den andra parten i förhållandet frustrerad. Partnern känner att det är orättvist att han eller hon alltid måste vara den som hittar på nya aktiviteter så att inte allt går på samma rutin. Skulle partnern inte ta initiativ, skulle paret bara sitta hemma hela dagarna och allt skulle bli slentrian.

2. Aspergaren undviker släktträffar och parmiddagar. Och tackar nästintill alltid nej till dessa aktiviteter alternativt går hem tidigt. Partnerns släkt har blivit missnöjd och börjat undra om aspergaren har något emot dem. Det ska ingå i normala förhållanden att umgås med varandras släkt, tycker partnern.

3. Aspergaren vill inte umgås speciellt ofta. Och det får den andra parten i förhållandet att känna sig ensam i förhållandet och undra om om han eller hon är tillräckligt älskad. För i normala förhållanden ingår ju att man ska umgås nästintill varje dag, tycker många.

Det känns som att människor ibland blir besvikna när jag förklarar hur det ligger till: att man varken kan eller bör ändra på någon som har Aspergers syndrom eller autism. Våra diagnoser är medfödda, och det som många andra människor uppfattar som “normalt” behöver inte vara rätt för oss. Bara för att majoriteten av människor vill ha det på ett visst sätt i ett förhållande, behöver inte majoritetsnormen ha rätt. Vad som uppfattas som ett normalt beteende i ett förhållande skiftar beroende på vilken kultur och tidsepok man lever i.

Vi aspergare är annorlunda, har andra behov och andra preferenser än många andra människor och det är ju precis det Aspergers syndrom i grund och botten handlar om. För mig är det inte viktigt att hitta på nya aktiviteter, jag mår bra av rutiner. Jag avskyr både släktträffar och parmiddagar och tycker att det är helt normalt att kunna tacka nej till aktiviteter man blir trött av. Och jag behöver vila rätt så ofta för att inte bli utbränd.

Sluta försöka förändra oss aspergare! Aspergers syndrom och autism är inte något som till varje pris ska bort utan dragen är oftast djupt rotade i vår personlighet. Väljer man att dejta någon med autism, måste personens autistiska drag accepteras på gott och ont. Vi vill inte bli förändrade utan vi vill bli älskade och accepterade som vi är!

3 autismspecifika strategier

1. Försök omgiva dig med rätt sorts människor. Människor som vet att du gör ditt bästa men inte alltid klarar av att uppfylla andra människors förväntningar. Människor som besitter autismspecifik kunskap istället för att hävda att det här med Aspergers syndrom och autism bara är modernt trams. Människor som accepterar dig som du är helt enkelt. När man anpassar sitt umgänge, brukar man må mycket bättre!

2. Acceptera att det inte går att förändra alla människor. Ibland går det tyvärr inte att följa punkt 1 fullt ut. Man kanske har någon i släkten som tycker att man borde skärpa sig lite grann även om man har Aspergers syndrom. Man kanske har svårt för att hitta en kunnig boendestödjare som vet vad autism innebär och som inte tycker att man är lat. Det kan då vara lätt att bli frustrerad, men den dagen jag accepterade att vissa människor inte ens vill lära sig, kunde jag äntligen börja fokusera på rätt saker i livet!

3. Kräv inte för mycket av dig själv. Ibland tvivlar du kanske på om du anstränger dig tillräckligt eftersom du ständigt får höra att alla behöver utmaningar och att Aspergers syndrom inte är en ursäkt för att slippa saker man har svårt för. Men man ska bara göra så mycket man klarar av, inte bränna ut sig själv! Vi aspergare har ofta mindre energi än andra människor. Det har jag lärt mig på den hårda vägen.

Föreningar för oss som har Aspergers syndrom eller autism

När jag föreläser, får jag ibland frågor om vilka föreningar det finns för personer med Aspergers syndrom och autism. Jag brukar rekommendera dessa:

1. Organiserade Aspergare (OA). OA skiljer sig från andra föreningar genom att organisationen enbart drivs av personer som själva har Aspergers syndrom eller autism. Detta för att man slipper inblandning från neurotypiker så att vi aspergare och autister verkligen ska kunna föra vår talan. OA:s ståndpunkt är att neuropsykiatriska diagnoser inte ska ses som ett fel som ska fixas utan som en naturlig del av mänsklig variation. OA anordnar även träffar och aktiviteter.

2. Autism- och Aspergerförbundet. Under den här länken hittar du information om vad Autism- och Aspergerförbundet gör. Förbundet har även en egen medlemstidning. De anordnar ibland konferenser och föreläsningar och jag har även själv ibland blivit anlitad av Autism- och Aspergerförbundet som föreläsare. Dessutom brukade jag förut gå på diskussionsgrupper i Stockholm för aspergare som föreningen anordnade. Kolla gärna om föreningen anordnar träffar på din hemort!

3. Attention. Attention är en förening för människor med olika typer av neuropsykiatriska diagnoser såsom autism, Aspergers syndrom, ADHD, ADD och Tourettes syndrom. Även Attention har en egen medlemskapstidning. Jag har själv genom åren föreläst om Aspergers syndrom i Attentions regi på flera ställen runt om i landet. Dessutom ingick jag förut i Attentions projekt som hette Vägar till Jobb där jag och andra informatörer åkte runt till arbetsplatser runt om i Sverige för att föreläsa för arbetsgivare om fördelarna med att anställa någon med Aspergers syndrom.

4. OCD-förbundet. Förbundet hette Ananke förut. Egentligen är det en förening för personer med tvångssyndrom (OCD) men eftersom vissa av oss med Aspergers syndrom eller autism också lider av tvång har jag med föreningen på listan. De anordnar ibland föreläsningar och har även träffar på vissa ställen i Sverige.

5, Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH). Organisationen är ämnad för personer med psykisk ohälsa.  Aspergers syndrom och autism är som bekant inga psykiska sjukdomar och man har förmodligen inget intresse av förbundets träffar om man själv mår psykiskt bra. Men har man däremot tilläggsdiagnoser såsom ångest eller depression så kan det vara en bra förening att vända sig till.

Sluta tvinga barn med asperger och autism till gemensamma måltider

Idag läste jag en artikel i Aftonbladet som fick mig att börja fundera. Journalisten och författaren Mats-Eric Nilsson har skrivit en bok som bland annat handlar om hur vi moderna människor håller på att ta död på gemensamma måltider, och enligt Anna-Karin Quetel från Livsmedelsverket borde gemensamma måltider bli en större del av skolundervisningen.

Jag vänder mig inte emot gemensamma måltider som fenomen, och inte heller är jag emot att barnen äter tillsammans. Det som jag däremot vänder mig emot är att det inte nämns med ett ord att många av oss med Aspergers syndrom och autism inte orkar med sociala aktiviteter. Alla människor är inte sociala varelser som mår bra av att samlas kring gemensamma måltider, tvärtom är det sociala tvånget ofta en plåga för många barn med autism som är intryckskänsliga och inte sällan upplever att det är energikrävande att försöka koncentrera sig på att prata med andra samtidigt som man ska försöka äta.

Jag vet vad du kanske tänker. Går inte sånt här att träna bort? Om man utsätter sig varje dag och övar? Men nej, varken Aspergers syndrom eller autism går att träna bort. Själv tvingades jag till ett normalt beteende i 12 års tid under hela grundskolan och gymnasiet med resultatet att jag blev totalt utmattad och mådde dåligt. Visst blev jag duktig på att tvinga mig själv men priset blev att det hela tog energi från nödvändiga skolämnen och jag fick dåliga betyg. Det sociala tvånget var helt enkelt alldeles för utmattande för mig.

Tyvärr har jag föreläst i alldeles för många skolor där barn med Aspergers syndrom och autism fortfarande tvingas äta i röriga matsalar i syfte att “träna”. Samtidigt är det många som undrar varför en alldeles för stor andel av dessa barn blir hemmasittare. Tillhör man själv majoritetsnormen som tycker att det är viktigt och roligt med gemensamma måltider så kan man ha svårt för att förstå att det inte handlar om att många autistiska barn bara ogillar att äta tillsammans med andra människor utan om att de faktiskt får ångest och blir totalt utmattade.

Rätten att få njuta av sin måltid borde vara en mänsklig rättighet. Varför kan vi inte bara förstå att alla njuter på sitt sätt? Hur ska vi få andelen ätstörningar hos ungdomar att sjunka om många barn lär sig redan från början att måltider är synonymt med tvång och ångest? För gärna in gemensamma måltider i skolan, bara deltagandet är frivilligt och det är okej att avstå!