Kategoriarkiv: Arbete och sjukersättning

Livet är inte slut även om man inte klarar arbeta

När man har Aspergers syndrom eller autism, är det inte säkert att man känner att man orkar arbeta. Du som är en ung aspergare eller autist kanske har testat att arbeta på heltid men inte klarat det och fått panik över hur det ska gå med dig senare i livet. Och du tror kanske att livet är slut bara för att du inte klarar av att arbeta.

Så var det även för mig när jag var ung! Jag hade till och med blivit uppfostrad i andan att man först behövde skaffa en högskoleutbildning för att sedan arbeta om man ville överleva men att det inte var vilket yrke som helst som dög. Det var inte tillräckligt att utbilda sig till sjuksköterska eller lärare för då skulle man få en så låg lön att man i princip skulle svälta. Ville man leva så var det läkare, jurist eller civilingenjör man skulle bli. När jag förklarade att dessa yrken inte intresserade mig ett dugg utan det var språklärare jag ville bli, fick jag höra att om jag skulle välja att gå lärarutbildningen så skulle jag behöva vara beredd på att vända på varenda krona och leva ett extremt fattigt liv.

Eftersom jag hyste en sådan motvilja mot att bli läkare eller civilinjengör, började jag efter gymnasiet på lärarutbildningen i alla fall även om jag trodde på allvar att lärarna i princip svalt. Men utbildningen med alla dess sociala krav och grupparbeten fick mig att må så dåligt att jag fick ångest och tvingades därför hoppa av. I brist på annat började jag arbeta i andra vanliga yrken utan krav på utbildning så som kassabiträde i matbutik och barnskötare på dagis. Jag upptäckte att det gick hur bra som helst att försörja sig även om jag oftast arbetade endast 75%! Även om jag hade fått höra helt annat under uppväxten.

Efter ett tag kraschade jag en gång till och tvingades även sjuskriva mig från dessa arbeten. Jag var helt slut och orkade helt enkelt inte. I samma veva fick jag mina diagnoser Aspergers syndrom och ADD och levde ett tag på sjukpenning tills den övergick i aktivitetsersättning. Och det var första gången i mitt liv jag mådde bra och var lycklig. Från att ha inbillat mig att man behövde vara läkare eller civilingenjör för att ha ett bra liv så vet jag nu att man kan leva mycket bra och vara lycklig även om man inte arbetar alls.

Det är viktigt att komma ihåg att livet inte behöver vara slut även om man är ung och upptäcker att man inte orkar arbeta! På träffgrupper för personer med Aspergers syndrom har jag träffat flera personer som sedan 20 eller 30 år tillbaka lever på sjukersättning och lever ett bra liv med en mycket god livskvalitet. Därför ska du som är ung och har ångest över att inte klara av arbetslivets krav komma ihåg att det alltid finns alternativa lösningar!

Därför borde tidsbegränsad sjukersättning återinföras

Många av oss som har Aspergers syndrom eller autism har eller har haft aktivitets- eller sjukersättning. Aktivitetsersättning får man om man är mellan 19 och 30 år och arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt under i minst ett år framåt. Sjukersättning får man om man är mellan 19 och 64 år och ens arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt för all överskådlig framtid. Förut kunde man inte få sjukersättning förrän från och med att man hade fyllt 30 år, men numera är det alltså möjligt att få det redan när man är 19 år, så länge det står klart att man troligen aldrig kommer att kunna arbeta.

Meningen med aktivitetsersättning är att man ska kunna delta i olika aktiviteter och rehabiliteringsåtgärder i syfte att öka sin arbetsförmåga. Man kan bland annat delta i olika kurser och idrottsaktiviteter och i vissa fall till och med få dessa betalda av Försäkringskassan. Man får också, om man vill, prova på att studera i sex månader med bibehållen aktivitetsersättning, och om studierna går bra så kan man ansöka om vilande aktivitetsersättning. Allt för att lära känna sig själv, sina begränsningar och upptäcka hur mycket man klarar av.

Med sjukersättning är däremot inte reglerna lika generösa. Då “får” man i princip inte ha någon ork att delta i aktiviteter. När jag för några år sedan ansökte om sjukersättning, fick jag redovisa för Försäkringskassan vad jag orkade göra på en vanlig vardag. Många är rädda för att skaffa för många fritidsaktiviteter för det faller inte alltid i god jord hos Försäkringskassan. Annat var det när jag var under 30 år och utan problem fick delta i kurser, och Försäkringskassan var bara glad för min skull.

Det känns som att vi som har Aspergers syndrom och autism har glömts bort när reglerna för aktivitets- och sjukersättning gjordes. Generellt sett har många säkert “vuxit färdigt” när de fyllt 30 år och det därför kan anses vara mycket osannolikt att man aldrig kommer att kunna arbeta om man inte kunnat göra det innan 30-årsåldern. Men annat kan det vara för oss autister! Det kan vara mycket som händer i våra liv när vi är mellan 19 och 30 år: vissa av oss måste lära sig att hantera förändringen i att ha blivit vuxna, eventuellt kämpa med boendestöd som inte alltid fungerar optimalt under de första åren, lära sig att betala räkningar, sköta hemsysslor och annat. För mig var allt sådant en långsam process och ingenting som hände över en natt eller ens på några få år. Och när jag hade så mycket annat att kämpa med, var arbete inte att tänka på.

Jag har alltid utvecklats i en annan takt än mina jämnåriga. Jag är idag 40 år gammal, och det var inte förrän för några år sedan jag lyckades hitta strategier för att komma ihåg att kasta soporna utan att min boendestödjare behövde påminna mig. Det mesta man måste göra i hemmet är inte automatiserat hos mig utan det har krävts flera års inlärning. Mycket av det har hänt mellan jag var 30 och 40 år. Därför kan det bli tokigt när man fortfarande behöver försörjning efter att ha passerat 30-årsstrecket men inte längre kan delta i aktiviteter och rehabiliteringsinriktade åtgärder för att man plötsligt blivit för gammal för aktivitetsersättning. Jag har utvecklats mycket mer mellan jag var 30 och 40 år jämfört med under åren när jag var mellan 20 och 30 år.

Av dessa anledningar borde tidsbegränsad sjukersättning återinföras, och det borde även finnas möjlighet att delta i aktiviteter efter att man passerat 30. Aspergers syndrom och autism kan ju inte botas men däremot kan det ibland visa sig först i medelåldern att man visst har arbetsförmåga när man hunnit testa tillräckligt många arbetsplatser, vilket man inte nödvändigtvis hinner och orkar med mellan man är 19 och 30 år. Visst, det finns någonting som heter “sjukpenning i särskilda fall”. Men det är alltid mer fördelaktigt med aktivitetsersättning som dels är mer pengar, och dels får man pröva på att studera med aktivitetsersättning utan att riskera att skuldsätta sig ifall man inte skulle klara studierna.

5 vanliga fel Arbetsförmedlingen gör med autistiska arbetssökanden

Vi som har Aspergers syndrom eller autism kan ibland behöva hjälp av arbetsförmedlare eller SIUS-konsulenter på Arbetsförmedlingen eller coacher på dagliga verksamheter med att hitta lämpliga och passande arbets- eller praktikplatser. Men många handläggare på Arbetsförmedlingen gör följande fel när de möter arbetssökande med Aspergers syndrom eller autism:

1. Inte identifierar våra svagheter. Aspergers syndrom må innebära osynliga svårigheter, men bara för att du inte ser svårigheterna så betyder det inte att de inte finns. Många arbetsförmedlare förstår inte att vi kan vara ytterst begränsade när det gäller vilka arbeten vi kan söka. 99% av arbeten på arbetsmarknaden passar inte mig, och det är ett faktum.

2. Inte identifierar våra styrkor. När jag visste att det var författare och föreläsare jag ville bli så möttes jag först av skepsis från Arbetsförmedlingen. Förmodligen tyckte coacherna att det lät konstigt att jag som inte ens klarade av att arbeta på Samhall skulle klara av att ge ut böcker och föreläsa om Aspergers syndrom. Men mina svårigheter ligger på det praktiska planet. Därför behöver jag boendestödjarens hjälp med att torka av diskbänken, men jag har inga problem med att åka runt riket och föreläsa.

3. Inte lyssnar på klienten. Ibland tycker du kanske som arbetsförmedlare att din klient skulle passa utmärkt som varuinpackare för du kan ha läst någonstans att personer med Aspergers syndrom och autism gillar monotona arbetsuppgifter. Men om din klient säger att arbetet inte skulle passa så måste du lyssna på klienten! Många aspergare kan tycka att såna arbetsuppgifter tar mycket energi, och just energi är ofta en bristvara för många av oss.

4. Utgår ifrån att alla människor mår bra av att arbeta. En av de första frågorna du ska ställa till din klient är att vems vilja det är att klienten ska söka jobb. Är det klientens egen vilja, eller är det omgivningen som har fått för sig att det inte är bra för autisten att sitta hemma utan sysselsättning? Det viktigaste är vad din klient mår bra av, inte vad människor generellt sett mår bra av.

5. Inte tänker utanför boxen. Ibland passar inte traditionella jobb oss aspergare. Vissa av oss klarar inte av att arbeta inom vanliga service- och kontorsyrken. Vissa passar endast inom teaterbranschen, själv passar jag som föreläsare och vissa behöver arbeta med något konstnärligt. Många av oss klarar inte av att åka till en arbetsplats varje dag utan vi kan behöva arbeta på distans hemifrån. De arbeten som passar en arbetssökande med Aspergers syndrom eller autism kan vara just såna okonventionella yrken som du som arbetsförmedlare inte alltid ens tänker på!

Detta önskar jag att Arbetsförmedlingarna visste om autism

Vi som lever med Aspergers syndrom och autism brukar som bekant ha svårt för att komma in i arbetsmarknaden. Därför har många av oss med arbetsförmedlare, SYO-konsulenter och coacher att göra. När jag själv var arbetssökande, fick jag också hjälp bland annat från Arbetsförmedlingen. Men många yrkesverksamma gjorde följande fel med mig:

1. De underskattade min förmåga. När Arbetsförmedlingen fick läsa igenom arbetsförmågebedömningen där det framgick att jag inte kunde rita, hade mycket svårt för praktiska sysslor som att baka en sockerkaka och fälla upp en strykbräda så förstod de att jag hade svårigheter. Men när jag berättade för dem att jag ville börja försörja mig som föreläsare om autism, möttes jag av tvivel. Men i bedömningen stod det ingenting om att jag skulle ha verbala svårigheter, tvärtom har jag alltid varit språkligt begåvad och kan föreläsa utan problem! När man har Aspergers syndrom, kan man ju ha en ojämn begåvningsprofil. Klarar man som aspergare inte det ena, kan man mycket väl klara det andra!

2. De överskattade min förmåga. Vid ett tillfälle ringde Arbetsförmedlingen mig på kort varsel och ville att jag skulle komma på Samhalls introduktionsmöte. “Vad roligt, förmedlar Samhall föreläsningsjobb?”, frågade jag. Men nej, det var enbart städning som gällde, fick jag höra. Jag försökte förklara att jag omöjligt skulle kunna städa lokaler med tanke på att jag inte ens klarade av att sköta städningen i mitt eget hem utan boendestödjarens hjälp. Att städa i en främmande miljö hade varit ännu svårare för mig! Men Arbetsförmedlingen lyssnade inte.

När du som arbetsförmedlare förmedlar arbeten till oss med Aspergers syndrom och autism, är det mycket viktigt att du ser helheten! Det är tyvärr nämligen ofta just där det brister. Arbetsförmedlingar gör inte sällan den felaktiga bedömningen att personen saknar arbetsförmåga bara för att han eller hon saknar vissa färdigheter. Då tänker arbetsförmedlarna inte alltid på att alla färdigheter inte behövs i alla arbeten. Jag har ju aldrig behövt fälla upp strykbrädor när jag föreläser. Vi som har Aspergers syndrom kan ha många styrkor som kan nyttjas i yrkeslivet!

Samtidigt tror många arbetsförmedlare felaktigt att personen klarar mer än vad den gör. Om personen har klarat gymnasiet eller universitetet så tror de ofta automatiskt att personen klarar allt som är enkelt för andra människor. Men det är just det funktionsnedsättningar handlar om! Man är funktionshindrad inom det område man har svårigheter inom trots att man kan ha enorma styrkor inom andra områden.

Dags för alla Arbetsförmedlingar att skaffa sig kunskap om neuropsykiatriska diagnoser. Utan autismspecifik kunskap blir det mycket svårt att hjälpa ut oss i arbete!

Därför ska någon med asperger inte tvingas till ett jobb

Vi som lever med Aspergers syndrom och autism tycker ofta att vardagen tar enormt mycket energi. Som nydiagnosticerad med asperger var jag helt slut och totalt utmattad trots att jag endast arbetade 75%. Jag hade inte kammat mitt hår på ett halvår (på riktigt!!) för energin hade inte räckt till. I samband med diagnosticeringen föreslog min läkare sjukskrivning som sedan med tiden övergick i aktivitetsersättning.

Efter att jag hade fått aktivitetsersättningen beviljat, var det många runt omkring mig som menade att jag borde testa att börja jobba igen. Vid det laget hade jag gått hemma i flera år utan sysselsättning, vilket många inte tyckte var bra. Samtidigt skrek hela min kropp “nej, nej, nej” varje gång arbete kom på tal. Anledningen till att jag inte ville testa att börja arbeta var att jag hade börjat må bra för första gången i mitt liv sedan jag hade börjat gå hemma. Min energinivå hade stigit och jag mådde psykiskt mycket bättre.

Efter övertalningar skrev jag in mig hos Arbetsförmedlingen för unga handikappade som stället hette på den tiden. Där fick jag först berätta saker om mig själv som namn, ålder, varför jag hade flyttat till Sverige, vilka diagnoser jag hade och hur länge jag hade haft aktivitetsersättning. “Men nu vill du testa att arbeta igen?”, frågade arbetsförmedlaren mig. När jag svarade nekande, såg hon förvånad ut och undrade vad jag gjorde på Arbetsförmedlingen. Jag förklarade att jag hade blivit övertalad att försöka fixa en sysselsättning. Arbetsförmedlaren skrev ut mig från Arbetsförmedlingen direkt.

Idag är situationen annorlunda. Nuförtiden arbetar jag ju som Misa Kompetens som föreläsare och trivs mycket bra! Hos dem får jag koncentrera mig på det jag orkar med och tycker om, det vill säga att föreläsa och blogga om livet med asperger. Men vägen hit har varit lång, och för 15 år sedan när jag satt på mötet med Arbetsförmedlingen för unga funktionshindrade hade jag aldrig varit redo för att vare sig att föreläsa eller att blogga. Jag behövde sitta hemma i ungefär 10 år med aktivitetsersättning innan jag var redo att testa något annat.

Det är viktigt att du som arbetar som arbetsförmedlare eller arbetscoach frågar din klient vem det är som vill att klienten ska börja arbetsträna. Är det klientens egen vilja? Eller är det klientens föräldrar som inte tycker att klienten bör sitta hemma hela dagarna? Det är viktigt att komma ihåg att vissa personer med Aspergers syndrom och autism tycker att hushållssysslorna är som ett heltidsarbete, och allas energi räcker inte till att arbeta. Själv hade jag förmodligen kraschat om jag förut hade tvingat mig själv till en daglig sysselsättning mot min vilja. Och hade jag kraschat, hade jag förmodligen aldrig orkat börja föreläsa och blogga vilket hade varit synd.

Alla människor som får aktivitetsersättning är olika och har olika behov. Vissa behöver komma ut och börja arbetsträna direkt när de fått aktivitetsersättning, andra behöver liksom jag vänta i ungefär 10 år innan de är redo och vissa orkar aldrig komma ut i arbete trots att de haft sjukersättning i 30 år. Alla vi aspergare är olika på den punkten!

Därför förblir många av oss med funktionsvariationer utan anställning

Igår fick jag bekräftat det som jag många gånger har misstänkt: det är inte så jätteenkelt för oss med funktionsvariationer att hitta ett arbete. Expressen skriver igår om den rullstolsburna 27-åriga Erica som har sökt närmare 3000 jobb utan att få ett enda napp. Ingen kan alltså påstå att Erica inte skulle ha försökt och kämpat för att komma in i arbetslivet. Hon vill. Men kan inte. För ingen vill anställa henne.

Ericas berättelse är vardag även för många av oss med Aspergers syndrom och autism. Dessutom finns det även många aspergare som fastnar på diverse praktikplatser som gratis arbetskraft år efter år trots att dessa personer inte vill praktisera utan arbeta och få lön. I och med att vi som har Aspergers syndrom omfattas av LSS, garanterar lagstiftningen oss en daglig sysselsättning. Men tyvärr inte lönearbete. Det som praktikanterna utför kan innefatta uppgifter som att diska, rengöra toaletter och sopa golv bland annat. Men dessa praktikanter kämpar på i hopp om att äntligen få en anställning. Men icke. Så dessa personer måste alltså fortsätta städa och diska gratis år efter år.

Det finns de som menar att lönebidragssystemet borde ses över. Att det är vansinnigt att arbetsgivarna får en stor del av lön betalda av staten och att det minskar chansen för människor utan diagnoser att få en anställning när arbetsgivarna har en chans att anställa billig arbetskraft. Och absolut, självklart ska ingen beviljas lönebidrag utan giltigt skäl. Men Ericas berättelse visar tydligt att många med funktionsvariationer blir ofrivilliga hemmasittare trots att de kan och vill arbeta. För dagens arbetsgivare är inte intresserade av att anställa personer med funktionsvariationer trots att det finns diverse bidrag att erhålla. Det är ett faktum.

Själv har jag tur. Misa Kompetens har anställt mig som föreläsare, och de har sett förbi att jag har en funktionsvariation. När jag berättade att jag hade gått Ågesta Folkhögskolas informatörsutbildning och gett ut böcker samt hade flerårig erfarenhet av att föreläsa om Aspergers syndrom så visste de att jag hade relevant erfarenhet. De har sett förbi att jag inte alltid orkar sitta med på alla långa möten och bryr sig endast om att jag kan sköta mina egna arbetsuppgifter. Men dessvärre är inte de flesta av dagens arbetsgivare lika flexibla som Misa Kompetens är. Så ser verkligheten ut och det vet vi alla. Därför borde lönebidraget snarare höjas, inte sänkas!

Nej, det finns ingenting som heter Asperger-anpassat!

Många människor tror felaktigt att samma anpassningar skulle passa alla med autism eller Aspergers syndrom. Det kan bli mycket farligt om en aspergare exempelvis söker sjukersättning men får avslag från Försäkringskassan med motiveringen att det finns arbeten som är Asperger-anpassade. För det finns ingenting som säger att en person med Aspergers syndrom kommer att klara av en viss sak bara för att många andra aspergare kallar det. Det skulle vara lika absurt som om jag skulle säga till en neurotypiker, dvs en person som varken har Aspergers syndrom eller autism, att den bör klara av att få ett Nobelpris eftersom det finns vissa andra neurotypiker som klarat det. Alla vi aspergare är olika, precis som ni neurotypiker är.

Jag brukar säga att Asperger-anpassningar överhuvudtaget inte existerar rent generellt i den bemärkelsen att samma anpassningar skulle fungera för alla aspergare. Däremot existerar de självklart när man individanpassar arbeten och utbildningar efter varje persons styrkor och utmaningar. I praktiken innebär det bland annat att Försäkringskassan har förståelse för att vissa aspergare kommer att klara av ett heltidsarbete bara rätt anpassningar görs men att många aldrig kommer att klara arbeta heltid, oavsett anpassningar. I såna fall måste anpassningen från samhällets sida vara att bevilja personen sjukersättning på deltid. Sedan finns det även aspergare som inte har någon energi till att arbeta överhuvudtaget, oavsett vilka anpassningar som görs. Och då måste “anpassningen” från samhällets sida vara heltidssjukersättning.

När jag själv blev utförsäkrad från Försäkringskassan, ringde Arbetsförmedlingen upp mig för att informera mig om att de trodde att jag skulle klara av ett arbete på Samhall. Tydligen var sådana arbeten anpassade för oss med olika typer av sjukdomar och funktionsvariationer. Jag blev glad. Äntligen ett arbetes som skulle vara anpassat efter just mig och alla andra med asperger! Döm om min chock när det på rekryteringsmötet kom fram att Samhall endast erbjöd städjobb och att de inte kunde utvidga sina utbud för att behovanpassa efter mig. “Men jag har ju hemtjänst som städar hemma hos mig eftersom jag har läkarutlåtande som intygar mina svårigheter i motorik och automatisering. Hur skulle jag kunna städa trappor och kontor om jag inte ens klarar av att städa mitt eget hem?”, frågade jag chockat.

Det var inte lätt att få handläggarna att förstå vilka anpassningar just jag skulle behöva och att Samhall omöjligen kunde vara anpassat efter alla med funktionsnedsättningar eftersom jag aldrig skulle klara jobbet. Vad som klassas som lätt och svårt beror ju på vad man själv har för förutsättningar, och olika människor kan ha olika förutsättningar även om man skulle ha samma diagnos. I mina öron lät det betydligt lättare och mer anpassat att doktorera i något intressant ämne på universitet än att städa. Många människor hatar att städa, men i mitt fall handlar det om att jag tycker att det är svårt. Rent praktiskt alltså.

Användning av bilder och mindmaps i undervisningen brukar också kalla Asperger- och autismanpassningar, en metod som passar många aspergare men absolut inte mig. Jag har ett uselt bildminne och glömmer nästan alltid bort allt jag har sett. Jag har mycket svårt för att ta till mig det som händer på TV och film men däremot är det väldigt enkelt för mig att lära mig saker om jag får läsa en text utan bilder. “Jag behöver ha det bildfritt”, brukar jag säga när jag ska förklara vilken undervisningsmetod som fungerar för mig bäst. Anledningen till att många utbildningar inte fungerat för mig är att de i mitt tycke har använt sig alldeles för mycket bilder, medan problemet för många andra aspergare är precis tvärtom: det har inte använts tillräckligt mycket bilder i undervisningen!

När man anpassar ett arbete eller en utbildning efter aspergarnas behov, är det viktigt att man frågar varje individ vad de klarar och inte klarar av. Vad är det som tar energi, vad har de för styrkor och svårigheter? Alla aspergare kommer inte att orka vara med på jobbmöten, oavsett vilka anpassningar som görs för det kan lätt bli för socialt. Och alla aspergare gillar inte bilder eller scheman. Först när man har kartlagt varje individs specifika behov, varit flexibel så att varje person kan få göra på sitt sätt kan man enligt mig tala om en äkta Asperger-anpassning!

Därför kan en person med asperger bli en utomordentlig medarbetare

Många människor känner inte till att Aspergers syndrom och autism även kan innebära styrkor. Icke desto mindre står det nästintill uteslutande att läsa om utmaningar och svårigheter när man googlar Aspergers syndrom. När en arbetssökande med Aspergers syndrom dyker upp på en anställningsintervju och berättar om sin diagnos, kan vissa arbetsgivare därmed bli rädda. Men arbetsgivaren riskerar att gå miste om följande styrkor utöver det vanliga genom att inte våga anställa någon med asperger:

1. Känsla för detaljer. Forskarna brukar kalla det för svag central koherens när man har svårt att se helheten och fastnar för detaljer men denna egenskap kan bli en enorm tillgång i arbetslivet! Fastnar man exempelvis lätt för stavfel, kan man passa bra som korrekturläsare. Tack vare denna fantastiska egenskap är många med Aspergers syndrom också väldigt noggranna. Och vilken arbetsgivare vill inte ha en noggrann och pedantisk medarbetare?

2. En enorm uthållighet. Vissa av oss med Aspergers syndrom  eller autism älskar rutiner och ibland orkar hålla på med sina specialintressen dag ut och dag in. När jag går in i en uppgift som jag är motiverad av, går jag in i den hundra procent. När jag år 2003 bestämde mig för att börja äta hälsosamt, gick jag verkligen in i det och gick ner 30 kilo på ett år utan några som helst problem! Och sedan dess har jag behållit den hälsosamma livstilen tack vare min enorma uthållighet och motivation. När jag skrev min debutbok, gjorde jag det på tre månader för jag satt bara framför datorn och skrev, skrev och skrev. När jag får en arbetsuppgift som jag är motiverad av, arbetar jag därmed väldigt snabbt och effektivt och brukar lyckas med mina mål!

3. Specialtalanger. Vissa personer med Aspergers syndrom och autism, dock inte alla, har stora specialintressen som de är väldigt duktiga på. Själv hade jag grammatik som specialintresse när jag gick i skolan och älskade därför språk. Jag har mycket lätt för att lära mig nya språk och jag läste sju språk på gymnasiet. Jag lärde mig även svenska mycket snabbt. Min talang för språk kunde nyttjas när jag arbetade som kassabiträde och det kom utländska kunder till butiken.

4. Annorlunda perception. När man saknar filter och ser och hör allt, kan det lätt uppstå funktionshinder om man bor i en storstad med alla dess sinnesintryck överallt runt omkring en. Då kan man bli totalt utmattad.  Däremot kan de känsliga sinnena vara en enorm tillgång i andra situationer. Har man ett känsligt smaksinne, kan man kanske i vissa fall passa som provsmakare eller kock. Ser man allt, kan personen däremot kanske lätt upptäcka småfel i produkter som inte arbetskamraterna märker.

5. Logiskt tänkande. Ibland tycker andra människor att många med Aspergers syndrom inte förstår känslor, men i gengäld behövs förmågan till logiskt tänkande i väldigt många yrken!

6. Ärlighet. Jag minns när jag för första gången läste i Lorna Wings bok om autism att vissa autister kunde ha svårt för att ljuga, kom jag att tänka på att jag själv inte alltid förstår i vilka situationer det förväntas av mig att dra en vit lögn. Vissa aspergare skyr vita lögner som pesten och säger helt enkelt som det är. Samtidigt som det är långt ifrån alla människor som uppskattar denna egenskap, kan vissa arbetskamrater tycka att det är skönt att personen säger rakt ut vad hen tycker och tänker istället för att skvallra bakom arbetskamraternas rygg.

7. Förmåga att koncentrera sig på en sak åt gången. Samtidigt som det i vissa situationer kan uppstå hinder och svårigheter när man inte kan variera mellan olika uppgifter på ett flexibelt sätt och byta fokus, kan vissa personer med Aspergers syndrom jobba väldigt bra och effektivt när de koncentrerar sig på en uppgift åt gången och verkligen får gå djupt in i ämnet. En sådan person skulle kunna passa mycket bra som forskare!

8. Att man är osocial. Jo, det kan faktiskt ibland vara en positiv egenskap! En person som haft anställda med Aspergers syndrom sa vid ett tillfälle till mig att aspergarna var hans allra bästa medarbetare: de slösade inte bort en dyrbar arbetstid genom att småprata om vädret med kollegorna utan de jobbade istället effektivt under all sin arbetstid. Eftersom de knappt pratade med någon på jobbet, pratade de inte heller illa bakom kollegornas rygg och de bidrog däremot aldrig till en dålig stämning på arbetsplatsen. Dock är det viktigt att komma ihåg i sammanhanget att vissa aspergare är sociala medan andra inte är det. Men är man inte social så kan det vara uppskattat på vissa arbetsplatser att man koncentrerar sig fullt ut på själva arbetet istället för på den sociala gemenskapen.

9. Annorlunda kroppsspråk. Det här kändes som en väldigt udda sak att ha med på listan, men eftersom jag själv tycker att detta hjälpt mig i mitt yrke som föreläsare, valde jag att ha det med ändå. Samtidigt som det har varit ett stort funktionshinder för mig att andra inte kunnat läsa av mig när jag varit ledsen (eftersom jag har svårt för att variera mina ansiktsminer och brukar le automatiskt även när jag mår dåligt), har åhörarna tyckt att det har varit uppiggande att lyssna på mig när jag föreläst om Aspergers syndrom eftersom jag alltid är på gott humör. Även när jag är på dåligt humör, syns det inte tydligt på mig, vilket jag nog har min Aspergers syndrom att tacka för!

10. Bokstavlighet. När man säger något till mig så gäller det man har sagt. Klockan 17 betyder därmed klockan 17 och inte 17:05. Trots att långt ifrån alla uppskattade i skolan när jag som barn påpekade för mina klasskamrater att de var 10 minuter sena till lektionen (det stod ju trots allt i skolförordningen att tider skulle respekteras;-)) så har det blivit en positiv egenskap för mig i vuxenåldern att alltid hålla mina löften, göra det jag tagit på mig att göra och hålla tider slaviskt. Jag har slutat kommentera när andra struntar i att följa regler dock 😉

Jo, vi aspergare är visst mer utsatta i arbetslivet

I gårdagens inlägg föreslog jag en rad förbättringar för att förbättra levnadsvillkoren för oss med Aspergers syndrom eller autism, bland annat att man borde underlätta det för oss att studera genom att ge oss en inkomstgaranti under sommaruppehållen. Men ibland får jag invändningar att det skulle vara orättvist om vi aspergare skulle få den typen av förmåner när ingen student i Sverige får CSN under studieuppehållen under somrarna. Därmed befinner sig alla studenter i samma sits under somrarna tills terminen börjar igen.

Men jo, vi aspergare (och alla andra människor med någon slags funktionsvariation eller sjukdom) är visst mer utsatta än andra människor! Och därför borde vi enligt mig få ekonomiskt stöd under studieuppehållen under sommarmånaderna ifall vi inte skulle ha turen att hitta ett sommarjobb. Eftersom risken är överhängande att ingen kommer att vilja anställa oss lönebidragare för ett sommarjobb, löper vi därmed en betydligt större risk att förbli utan inkomst under sommarmånaderna än många andra studenter utan specialbehov. Därför vågar inte alla av oss att ens börja studera.

Tyvärr är villkoren i arbetslivet sällan anpassade efter våra förutsättningar. Självklart finns det personer med Aspergers syndrom som aldrig haft det minsta svårt i arbetslivet, aldrig behövt anpassningar och som kan utnyttja sina styrkor i arbetet men nu syftar jag på oss som haft det svårt. Det finns faktiskt en anledning till att vi med Aspergers syndrom och autism är berättigade till lönebidrag, nämligen att arbetsvillkoren ofta måste specialanpassas för att vi överhuvudtaget ska klara av att delta i arbetslivet. Vissa av oss klarar inte av att uppfylla de krav som många arbetsgivare ställer på sina anställda som exempelvis att klara av att ringa telefonsamtal och att delta i möten, att kunna arbeta bland mycket syn- och hörselintryck, att kunna ta initiativ samt att kunna strukturera upp arbetet själv.

Själv kan jag tycka att alla arbetsgivare borde se till alla arbetssökandes styrkor och bortse från svagheterna, men tyvärr fungerar inte dagens samhälle så. Och där kommer lönebidraget och stödet till personligt arbetsbiträde in! Oftast löper allt på utan konstigheter och arbetsgivaren kan ibland få en mycket duktig medarbetare med styrkor utöver det vanliga!

Om vi aspergare nu kan få lönebidrag, varför kan vi inte söka sommarjobb precis som alla andra när vi studerar? Jo, det kan vi visst göra. Men problemen är följande:

1. Det finns otroligt få arbetsgivare som är villiga att satsa på en lönebidragare när de söker sommarvikarier. Många arbetsgivare är rädda för att personen kan behöva en lång inlärningstid och inte hinna bli upplärd under den korta anställningsperioden, och därför riskerar många lönebidragare att förbli utan sommarjobb.

2. Vi kan inte välja och vraka bland jobb. Tänk om det inte erbjuds ett enda sommarjobb som vi klarar av? Själv får jag hjälp av mina boendestödjare att städa mitt hem, att sortera mina papper och lägga dem i en pärm. Eftersom jag inte ens klarar av att göra sådana moment i mitt eget hem, går alla jobb som kräver praktiska färdigheter bort för mig: cafébiträde, många butiksjobb, lokalvårdare, personlig assistent, äldreboende och så vidare. När man har speciella behov, behöver man dels hitta ett arbete som man klarar av att utföra, men dels måste man även ha turen att en arbetsgivare i ett sådant företag behöver arbetskraft för en sommar och vill anställa en. Det kan ta en mycket lång tid att hitta ett passande arbete, och när man väl lyckats hitta ett sådant arbete så kan sommaruppehållet redan ha tagit slut för länge sedan.

Den som vägrar ta emot ett anvisat arbete utan giltig anledning bör naturligtvis inte erhålla ekonomiskt stöd under sommaruppehållen. Och självklart bör alla göra allt i sin makt för att få ett sommarjobb, oavsett om man har lönebidrag eller ej! Men lyckas man visa att man sökt olika jobb och ändå inte lyckats hitta en arbetsgivare som är villig att anställa en lönebidragare, borde studenten få ekonomiskt bidrag i form av förslagsvis aktivitetsersättning så att man slipper sälja sin lägenhet för att överleva sommaren.

Därför kan personer med Aspergers syndrom behöva stöd med arbetsuppgifter

När man anställer personer med Aspergers syndrom, autismspektrumtillstånd och andra neuropsykiatriska diagnoser, kan det hända att chefen och arbetskamraterna tycker att personen i fråga missköter sina arbetsuppgifter. Men ofta kan allt handla om missförstånd, och personen i fråga kanske kommer att sköta sina arbetsuppgifter otroligt bra och noggrant så fort hen får rätt stöd. Att personen inte klarar av en viss arbetsuppgift kan bero på så många olika saker, som exempelvis:

1. Personen vet inte hur man gör uppgiften och vågar inte fråga av rädsla för att framstå som dum. När jag jobbade i en mataffär, ställde jag väldigt många frågor till chefen och arbetskamraterna som så småningom blev irriterade på alla frågorna (detta var innan jag visste om att jag hade Aspergers syndrom och därmed visste varken jag eller de varför jag inte förstod saker som vara självklara för de flesta andra). Till slut vågade jag inte fråga efter instruktioner något mer och låtsades därför ha ont i benet när chefen bad mig gå och städa flaskrummet för att slippa uppgiften. Men jag hade ingen aning om vad jag skulle göra exakt i flaskrummet och ville inte få ännu fler utskällningar för mina frågor och därför var lögnerna min enda möjlighet att komma undan. Lösningen för sådana situationer kan vara en stödperson som den anställde kan träffa i enrum och ställa alla frågor som hen inte vågar ställa framför arbetskamraterna.

2. Personen har inte förstått mellan raderna att vissa moment ingår i arbetsuppgifterna och borde göras, vilket är vanligt förekommande bland personer med Aspergers syndrom. Själv har jag svårt att tänka logiskt speciellt i stressiga situationer och jag gör ofta saker mekaniskt utan att tänka efter varför jag gör uppgifterna. När kunder gav mig trasiga varor i mataffären, ställde jag tillbaka varorna i butikshyllorna. Tanken på att ingen kund ville köpa en trasig vara slog mig ens. För att kunna utföra arbetsuppgifterna rätt hade jag behövt en punktlista med tydliga instruktioner.

3. Personens energi räcker helt enkelt inte till uppgiften i fråga (och nu menar jag att energin verkligen inte räcker till och inte att personen är lat och inte har lust att göra uppgiften). Jag tycker att alla praktiska sysslor tar otroligt mycket energi och därför skulle jag aldrig orka fylla i hyllor i en mataffär förutom någon enstaka gång. Någon annan aspergare kanske skulle tycka att det tar alldeles för mycket energi att sitta i kassan men hen skulle kanske orka fylla i hyllorna utan problem. Vad som ger och tar energi av en person med Aspergers syndrom skiljer sig från person till person, och det är viktigt att inte ge någon alltför energikrävande uppgifter!

4. Personen klarar inte av att tänka klart och utföra uppgiften i den miljö hen befinner sig i. Många personer med Aspergers syndrom har känsliga sinnen och kan ha mycket svårt att koncentrera sig i ett rum med mönstrade gardiner, tickande klockor eller något annat som distraherar. Lösningen kan vara ett eget kontorsrum.

5. Personen har svårt att ta tag i uppgiften. Vissa personer med Aspergers syndrom och andra neuropsykiatriska diagnoser behöver påputtning för att man saknar motor. En stödperson som sätter sig ner tillsammans med personen för att komma igång med arbetsuppgiften, att ta fram de viktiga redskapen och/eller att skriva ner alla momenten på ett papper kan vara lösningen.

6. Personen i fråga har glömt bort att göra arbetsuppgiften. Detta kan motverkas genom påminnelser via exempelvis mejl, sms eller personligt möte. Påminnelser kan göra en otroligt stor skillnad!

Slutligen: att en person med Aspergers syndrom eller AD(H)D har vissa svårigheter och behöver vissa stödinsatser behöver inte betyda att hen är inkompetent för arbetet. När stödinsatserna fungerar kan hen tvärtom vara en enorm tillgång på arbetsplatsen och ibland jobba snabbast och effektivast av alla på kontoret!