Kategoriarkiv: Asperger och andra diagnoser

Dessa diagnoser kan autism förväxlas med

Aspergers syndrom och autism förväxlas inte så sällan med andra sjukdomar och diagnoser. Yrkesverksamma som arbetat med människor med andra psykiska sjukdomar och problem kan förväxla autism med följande:

1. Social fobi. Om vi autister hela tiden försöker försäkra oss om att vi gjort rätt så kan det lätt förväxlas med social fobi. Men Aspergers syndrom och autism innebär inte sällan att man har svårt för att förstå de sociala koderna. Ju mer medvetna vi är om att vi inte förstår, desto mer osäkra kan vi bli i andra människors sällskap. När jag började bli mer medveten om mina begränsningar, blev jag samtidigt medveten om att mitt beteende kunde uppfattas som oartigt. Och det gjorde mig osäker.

2. Schizofreni. Ibland kan Aspergers syndrom och autism förväxlas med schizofreni. Men när vi är medvetna om att vi inte alltid förstår andra människors avsikter, kan vissa av oss bli misstänksamma mot andra människor. Vi vet inte alltid vad de vill oss, och därför kan vi ibland uppfattas som paranoida. Dessutom kan vissa av oss vara väldigt ljudkänsliga och höra saker som andra inte hör såsom element och ventilation som låter, vilket kan förväxlas med hallucinationer.

3. Blyghet. Som som bekant inte är någon medicinsk diagnos utan ett personlighetsdrag. Det har hänt titt som tätt att jag uppfattats som blyg och osäker när jag undvikit folksamlingar och ögonkontakt. Men känslighet för sinnesintryck och ovilja att upprätthålla ögonkontakt är typiska drag som väldigt ofta ingår i Aspergers syndrom och autism och har ingenting med blyghet eller osäkerhet att göra.

4. OCD. Även kallat tvångssyndrom. Om jag insisterar på att göra saker i en viss ordning och på ett visst sätt så är det en strategi för mig för att få vardagen att gå ihop så att jag slipper tänka. Min vardag blir lätt kaos om allt blir för spontant. Tendensen till specialintressen, rutiner och ritualer ingår i “begränsade intressen och beteenden” som är ett diagnoskriterium för Aspergers syndrom och autism och kan yttra sig precis på detta sätt! Skillnaden är att rutinerna är för mig något lustfyllt medan någon med OCD upplever ångest i samband med ritualerna.

5. Ätstörningar. Det finns flera anledningar till att jag kan tacka nej till att äta tillsammans med andra människor: dels är jag känslig för olika smaker och konsistenser, men dels tycker jag även att det kan vara tröttsamt att vara social när jag äter. För att jag ska kunna njuta av maten vill jag äta på mina villkor, vilket oftast innebär att jag sitter på golvet och har tallriken på en pall. Och att jag slipper hålla besticken rätt och umgås samtidigt som jag njuter av maten. Det handlar absolut inte om att jag skulle banta!

Självklart är det möjligt att ha ätstörningar, OCD, social fobi och annat som tilläggsdiagnoser till Aspergers syndrom och autism! Men vissa drag som ingår i dessa diagnoser kan även ingå i själva autismen. Därför är det viktigt att inte dra förhastade slutsatser och automatiskt tro att en autist även har andra tilläggsdiagnoser.

Mitt hypoaktiva liv med ADD

När människor träffar mig, tror många felaktigt förmodligen av anledningen att jag pratar mycket att jag skulle vara en väldigt aktiv person. Jag brukar säga att jag endast är verbalt hyperaktiv, i övrigt är jag extremt underaktiv. Mina automatiseringssvårigheter gör exempelvis att jag helst vill vara stilla på ett ställe, oavsett vad jag gör. När jag rör på mig, går på ett ställe från ett annat, fixar, plockar undan osv blir jag otroligt trött. Därför försöker jag göra så lite som möjligt.

Många personer med ADD är enligt min erfarenhet underaktiva, men ibland känns det som att jag är ännu mer extrem. Förmodligen beror det på att jag har svårt att använda motoriken. När jag föreläser om Aspergers syndrom, sitter jag alltid ner eftersom jag blir otroligt trött av att stå upp och prata samtidigt. Att stå upp och gå runt i scenen skulle ta all min energi, men när jag däremot sitter ner, blir mina föreläsningar otroligt mycket mer levande och jag blir inte lika trött efteråt. Om jag bestämmer träff med någon i stan, föreslår jag alltid att träffen ska vara på ett fik, i en restaurang eller på något annat lämpligt ställe där man kan sätta sig ner och prata. Skulle vi gå runt i affärer, skulle jag bli helt utbränd.

Även när jag är hemma försöker jag göra så lite som möjligt. Jag går inte ut med soporna förrän soppåsen har blivit extremt full, jag plockar inte undan om det inte är nödvändigt, jag äter hela tomater för jag orkar inte hacka dem och göra sallad och jag har oftast flera glas vatten i mitt rum så att jag slipper gå i köket flera gånger under samma dag. Oftast kan jag sitta i mitt rum väldigt många timmar i sträck utan att lämna rummet alls.

När jag för några år sedan hade inneboende, satte han ofta i köket och vardagsrummet och undrade om jag inte blev uttråkad i mitt rum. Men det blev jag inte alls, tvärtom! Jag skulle däremot må väldigt dåligt om jag tvingades gå runt i lägenheten flera gånger om dagen. För att spara min energi försöker jag sitta stilla så mycket som det bara går. Därför skulle jag aldrig orka skaffa barn då får man ju inte sitta stilla utan man skulle behöva ständigt gå runt i lägenheten och springa efter barnet! 

Aspergers syndrom, autism och OCD, del 2

Igår berättade jag för er att jag i likhet med många andra med Aspergers syndrom även har blivit diagnostiserad med OCD, och precis som jag lovade så fortsätter jag att skriva om ämnet idag.

En av anledningarna till att jag utvecklade kontrolltvång var förmodligen det faktum att jag var livrädd för att glömma något viktigt. På grund av min Aspergers syndrom klarar jag inte av att tänka på flera saker samtidigt, vilket gör att jag i stressiga situationer lätt kan glömma stänga av spisen eller låsa ytterdörren. Med tanke på att jag alltid måste tänka medvetet på allt jag gör, stänger jag inte av spisen och kylskåpsdörren automatiskt utan jag måste även lägga ner mental energi på att göra det. Och eftersom jag var medveten om min glömska, blev förmodligen kontrolltvånget en strategi för mig att kontrollera att jag inte hade glömt något viktigt.

Min starka ångest och känsla av utanförskap i tonåren var troligen en annan tänkbar anledning till att jag utvecklade tvångssyndrom. Jag kände mig annorlunda utan att förstå varför, och tvångshandlingarna lindrade ångesten för stunden.

Tack vare att jag fick min Asperger-diagnos försvann min ångest i samma veva nästan helt och därmed blev mitt tvångssyndrom också mycket bättre. Idag har jag fortfarande en liten släng av tvångssyndrom kvar men inte till den grad att det skulle gå ut över mitt liv. Med tanke på att jag är så glömsk är det förmodligen till och med bra för mig att jag behållit en släng av kontrolltvånget. Skulle det försvinna helt, skulle jag förmodligen tappa bort alla mina saker.

Det som hjälpte mig att bli frisk från mitt överdrivna kontrolltvång var att jag började fråga mig själv vad som skulle vara det värsta som skulle kunna inträffa. Vad skulle hända om jag skulle glömma låsa ytterdörren? Då skulle jag kanske inbrottstjuvar komma in och stjäla alla mina saker. Vad skulle hända om det faktiskt skulle inträffa? Jag skulle isåfall behöva köpa nya kläder och en ny dator, vilket skulle kosta mig flera tusenlappar, men mina föräldrar skulle kanske skulle kunna låna pengar till mig om jag inte skulle ha råd. Det skulle inte vara roligt alls och jag skulle ha några fattiga månader framför mig, men varför oroa sig nu och förstöra mitt liv när inte katastrofen ens har inträffat?

Eftersom mitt tvångssyndrom blivit bättre, har jag ibland börjat slarva bort mina saker. Vid några tillfällen under de senaste åren har jag tappat bort nyinköpta tunnelbanekort och därmed förlorat runt 800 kronor åt gången. Samtidigt som andra människor blivit missnöjda, är jag själv glad över att jag blivit slarvigare. Hellre betalar jag extra och köper nya saker som jag ibland tappat bort än förstör hela mitt liv genom att vara på helspänn och kontrollera ständigt och jämt att jag inte tappat bort någonting. 800 kronor för bortappade SL-kort är trots allt ett rätt billigt pris att betala när jag tänker på vad jag fått för de pengarna: jag har nästan blivit helt frisk från mitt tvång!

Aspergers syndrom, autism och OCD, del 1

Att det finns ett samband med Aspergers syndrom och OCD, även kallad tvångssyndrom, är känt hos många läkare. Enligt autismforum verkar tvångssyndrom dessutom förekomma oftare hos anhöriga till personer med autism än hos anhöriga till personer med Downs syndrom och hos befolkningen i övrigt.

Jag fick min OCD-diagnos några år innan jag blev diagnostiserad med Aspergers syndrom. I mitt fall har tvånget främst handlat om kontrolltvång: att kontrollera att spisen är avstängd, dörren låst och så vidare. Alla kontrollerar ju saker extra någon gång då och då, men när tvångshandlingarna börjar ta över hela ens liv så blir de ett handikapp. När mitt tvång var som värst, kunde det ta mig minst en timme att gå och lägga mig på kvällarna för jag kontrollerade otroligt många gånger att jag verkligen hade låst ytterdörren och stängt kylskåpsdörren. Jag led även av räknetvång.

“Kan inte du sluta utföra dina tvångshandlingar, situationen blir ju bara värre om du fortsätter?”, frågade oförstående människor mig ibland. Men nej, det kunde jag inte. Trots att jag var medveten om att min ångest bara lindrades för stunden genom att utföra kontrollhandlingarna, kunde jag inte stå emot impulserna. Skulle jag ha tvingat mig själv att stå emot, skulle jag ha mått väldigt dåligt. Jag hade till och med hellre varit utan mat i ett par dagar och stått emot min impuls att äta än låtit bli att utföra tvångshandlingarna, så stark var min ångest. Därför var jag beredd att göra nästan vad som helst för att lindra denna ångest, om än bara för stunden.

På samma sätt som en person med influensa oftast inte klarar av att gå upp ur sängen, klarar en person med tvångssyndrom oftast inte av att bryta sina tvångshandlingar utan professionell hjälp. Men kruxet är att när man är som sjukast så orkar man inte alltid att skaffa professionell hjälp  för då måste man ju utsätta sig för sin ångest. Det går inte bara att “skärpa sig och ta sig i kragen” när man har OCD, man måste också vara tillräckligt stark för att orka bli frisk.

Imorgon kommer jag fortsätta skriva om mitt tvångssyndrom och berätta för er varför jag tror att jag utvecklade tvång och vad som gjorde att min OCD blev bättre. Hej så länge!

Asperger och andra diagnoser

Eftersom jag fått inläggs-önskemål om min ADD-diagnos, skriver jag några rader om det idag. Egentligen brukar jag själv inte fundera speciellt mycket på vad som beror på min Asperger och vad som beror på ADD för enligt mig är alla människor unika individer med sina egna styrkor och svagheter, oavsett om man har en diagnos eller ej. Ibland kan det t om vara svårt för att hålla diagnoserna isär. Okej, vissa av mina drag såsom tendensen att uppsluka i specialintressen är typiska för Asperger-personer och båda diagnoserna har egna diagnoskriterier. Men det här med att jag har svårt för att komma igång, dvs har svårigheter i exekutiva funktioner, är vanliga för både Asperger och ADD-personer trots att det inte nämns i Asperger-diagnoskriterierna så där vet jag inte riktigt vilken diagnos jag ska “skylla” på. Eller kanske både och? 🙂

De ADD-drag jag har är att jag har svårt att hålla uppmärksamheten  uppe (dock har jag flera gånger ifrågasatt detta för jag har extremt lätt att koncentrera mig när det gäller mina specialintressen), jag kan vara lite disträ och slarvig och tappar lätt bort grejer. Sen är jag extremt underaktiv till skillnad från många ADHD-personer som är hyperaktiva. Många som inte känner mig blir förvånade när jag berättar för dem att jag är underaktiv, kanske för att jag är verbalt hyperaktiv och pratar fort och mycket så människor får förmodligen en helt annan bild av  mig. Men jag är faktiskt till många människors förvåning väldigt lugn.

Anledningen till att jag koncentrerar mig på min Asperger-diagnos mer än på min ADD är att jag anser att min Asperger definitivt påverkar mitt liv mer. Men egentligen borde jag kanske skriva om hur det är att leva med NPF-diagnoser istället för att skriva om bara Asperger för jag har ju trots allt flera diagnoser.