Kategoriarkiv: Sömn och hälsosam livsstil

Hur få någon med autism att leva mer hälsosamt?

Många anhöriga till personer med Aspergers syndrom och autism är imponerade av att jag lyckas hålla så bra rutiner: jag äter en hälsosam kost och intar måltiderna regelbundet, jag ser till att vistas i dagsljus i 1,5 timme varje dag och jag vänder inte på dygnet. Dessa anhöriga är oroliga för sina autistiska närstående som lägger sig på småtimmarna varje dag för att må jättedåligt av sömnbristen dagen efter, som äter godis och chips istället för mat och som i princip aldrig vistas utomhus. Inte sällan frågar de mig vad jag har för tips för att de ska kunna få sina autistiska närstående att börja leva mer hälsosamt.

Tyvärr måste jag göra dessa anhöriga besvikna när jag förklarar för dem att vi autister inte är ett dugg annorlunda än ni neurotypiker på den här punkten. Att fråga hur man ska få någon med autism att leva mer hälsosamt är som att fråga hur man ska fråga sin neurotypiske familjemedlem att sluta röka eller att börja motionera. Med andra ord: autisten måste själv vara motiverad och önska sig en förändring, annars kommer det aldrig fungera! Tänk dig själv: skulle du vara villig att sluta se så mycket på TV / äta lördagsgodis / börja lägga dig tidigare / sluta med någon annan ovana du har bara för att någon annan i din närhet tycker att du borde det?Förmodligen inte, eller hur? Vi autister är exakt likadana på den punkten!

Ibland kan tjat fungera tillfälligt (läs en eller två dagar) men den metoden har aldrig fungerat på mig i längden. Tvärtom brukar tjat göra saken värre. Jag började inte leva hälsosamt förrän i 25-årsåldern och hade varit mycket ohälsosam innan dess. Självklart fick jag höra tjat om att jag borde bli mer hälsosam. Jag tyckte att tjatet var så jobbigt att lyssna på att när jag sedan flyttade hemifrån kändes det skönt att äntligen kunna leva som jag ville och enbart leva på godis, popcorn och McDonalds mat! Och jag passade på. När en läkare talade om för mig att jag hade högt blodtryck och riskerade förtida död, brydde jag mig inte ett dugg. Jag ville ändå inte leva så tanken på en tidig död kändes bara lockande!

Vad var det som fick mig att göra en förändring då? Att få en Asperger-diagnos! Det var då jag plötsligt fick en livslust jag aldrig hade haft. Jag hatade verkligen att jobba, men nu fick jag aktivitetsersättning och kunde sänka alla krav! Eftersom jag var så lycklig, ville jag plötsligt leva så länge som möjligt, och eftersom jag är en person som antingen gör saker ytterst noggrant eller inte alls (det finns liksom inget mellanting) så började jag spendera dagarna på att läsa på om hälsa. Hälsa har blivit mitt specialintresse som sänker mig glädje, och därför vill jag aldrig äta socker, transfetter, halvfabrikat och annat onyttigt längre. Och eftersom det är mitt specialintresse, är det inte ett dugg svårt för mig att äta hälsosamt.

Visst, du kan alltid fråga din autistiske närstående om hen skulle vara motiverad till en livsstilsförändring för sin egen skull. Säger personen ja, kan du vid behov hjälpa personen att hitta hälsosamma rutiner. Någon med autism kan ju ibland ha svårt för förändringar för vi vet inte alltid vad vi ska ersätta de gamla rutinerna med och hur vi ska börja. I ett sådant läge kan du hjälpa autisten att göra ett matschema om personen själv anser sig ha ett behov av det. Men är inte autisten motiverad alternativt vill endast göra förändringen för att göra dig glad, kommer det tyvärr aldrig att fungera!

Aspergers syndrom, autism och dygnsrytm

Våra dygnsrytmer kan ställa till det för oss med Aspergers syndrom och autism riktigt ordentligt. Vissa av oss lägger sig extremt tidigt och går upp redan på småtimmarna, men det är enligt min erfarenhet betydligt vanligare tvärtom, det vill säga att man är uppe fram till småtimmarna och sover ända till eftermiddagen. Andra kan ha en väldigt oregelbunden dygnsrytm och sova extremt lite en natt för att sova väldigt mycket nästa natt. Och vissa har ingen dygnsrytm överhuvudtaget utan de går och lägger sig oavsett om klockan är tre på eftermiddagen eller midnatt. Oftast är våra dygnsrytmer inga problem för oss, men däremot kan det uppstå stora problem när andra människor och samhället väntar sig att vi ska vara vakna vid ett visst klockslag.

Ikväll kommer jag fira tre vänners födelsedagar så det blir ett trippelfirande. Vi kommer att fira i ett kompisgäng, och jag är inte ens helt säker på vilka som kommer att vara med. Jag har vetat om denna dag ett tag och planerat in den i min kalender. Dock kommer firandet börja klockan 19, vilket är väldigt sent för mig. Det är sällan jag är ute vid 19-tiden så länge jag inte har en kvällsföreläsning för då blir det naturligtvis ett undantag. Men att jag inte skulle vara hemma klockan 19 hör definitivt inte till vanligheterna. Vid den tiden blir det definitivt inga turer till matbutiken eller att äta middag för sånt brukar jag ha skött för länge sen när klockan är 19. Jag måste ju ransonera mina energidepåer noggrant och hålla hårt på min dygnsrytm så att min vardag går runt. Jag mår jättedåligt av att avvika från dygnsrytmen för då blir sömnen alldeles för ytlig och kort.

Men för vännerna som fyller år passade det förmodligen bäst att börja firandet klockan 19. Dessa vänner arbetar respektive studerar på heltid varav de flesta på dagtid. Jag kan inte låta bli att avundas människor som är så här flexibla i sin dygnsrytm och klarar av att ibland vara uppe till på småtimmarna och ibland vakna tidigt på morgonen för jobbets skull. Okej, sådana här människor skulle förmodligen hävda att de visst brukar vara trötta dagen efter, men i mina ögon verkar de ändå klara livet bra. Det är ju inte så att de går in i väggen eller mår dåligt i två veckor efter att ha avvikit från sin dygnsrytm på en lördagskväll. Skulle de må riktigt dåligt av det, skulle de garanterat inte utsätta sina kroppar frivilligt för en sådan tortyr! Så jag tolkar det som att andra människor visst blir trötta av att vara uppe senare än vanligt men att deras kroppar återhämtar sig inom ett par dagar och att de inte är så jätteberoende av sömnen och dygnsrytmen.

För mig har den här kvällen blivit ett dilemma för det här är en av de ytterst få sociala tillställningar jag faktiskt vill gå på! Och detta trots att det kommer att vara en väldigt neurotypisk tillställning. Jag har känt dessa vänner länge, men nuförtiden träffas vi mycket sällan. När jag tänker efter, har det förmodligen gått minst 1,5 år sedan jag sist träffade ett av dessa födelsedagsbarn. Jag har inget behov av att träffa mina vänner ofta, och jag skulle aldrig ens orka gå på sådana här tillställningar regelbundet och definitivt inte var och varannan månad! Men just ikväll känner jag att det hade varit trevligt att vara med på firandet, dels för att jag inte träffar dessa vänner ofta längre och dels för att jag tycker att det blir trevligt att träffas med flera samtidigt. Men problemet är att det blir en väldigt sen kväll för mig och den kommer att rubba min dygnsrytm 🙁

Jag har löst problemet genom att ha bestämt mig för att vara med i ca 2 timmar. Jag misstänker att resten av gänget kommer att fortsätta firandet till minst 3-strecket på natten, men för mig kommer det bli att ta farväl vid 21-tiden. Tyvärr ingen optimal lösning dels för att jag tycker att det är tråkigt att behöva säga hejdå så tidigt med tanke på att vi inte har setts på ett tag och dels för att det ändå kommer att bli extremt sent för mig med tanke på min dygnsrytm. Så jag kommer ändå ha en energibaksmälla i några dagar, men jag har löst situationen genom att vara förberedd på den. Dessutom är firandet en engångshändelse och inget jag planerar att göra om inom en överskådlig framtid och definitivt inte under 2019. Därför gör jag ett undantag genom att avvika från mina kvällsrutiner och dygnsrytmen den här gången.

Det är enligt min erfarenhet snarare en regel än undantag att personer med Aspergers syndrom eller autism har på ett eller ett annat sätt svårt med sömnen. Vilket rimmar illa med våra behov med tanke på att sömn är det som vi allra mest skulle behöva för att ha energi till att klara vår annars energikrävande vardag. Jag måste vara mycket noggrannare med min dygnsrytm än många andra människor för varje avvikelse medför en energiförslut, trötthet och sömnrubbningar. Om du tänker: “Men vaddå, det är ju semester nu så det är väl inte så farligt att avvika från dygnsrytmen vid ett enstaka tillfälle?” så är det kanske inte världens undergång för dig. Men för oss autister kan det förstöra riktigt, riktigt mycket!

Hur skapa nyttiga måltider när man äter samma maträtter?

Vissa personer med Aspergers syndrom eller autism, liksom jag själv, har känsliga smaklökar, och andra föredrar att äta samma maträtter varje dag eftersom de gillar rutiner. Många människor har frågat mig om det går att få i sig alla viktiga vitaminer från kosten om man äter samma maträtter varje dag, och ja, det går absolut! Att äta mångsidigt och att äta varierat är nämligen två skilda saker. Jag äter väldigt mångsidigt, men däremot äter jag inte varierat eftersom jag äter samma maträtter varje dag. Hälsa har varit ett av mina specialintressen, och därför är det viktigt för mig att äta mångsidig kost och att undvika onyttig mat.

När man planerar sin kost, är det viktigt att komma ihåg att det finns olika teorier om vad som är nyttigt. Vissa tycker att det är onyttigt att äta frukter eftersom de höjer blodsockernivån, andra tycker att det är nyttigt. Vissa tycker att man bör äta LCHF och undvika kolhydrater, andra påstår att LCHF är farligt. Vissa förespråkar vegetarisk kost, vissa tallriksmodellen, vissa stenålderskost, vissa gluten- eller mjölkfri kost och så vidare. Vissa tycker att man bör undvika att äta Östersjöfisk för ofta pga miljögifterna och säger att det är säkrare att äta odlad fisk, andra tycker att det är farligt att äta odlad fisk pga hög hormonhalt. Vissa ser all kalorifattig mat som nyttig och tycker exempelvis att plocksallad är nyttigt trots alla besprutningsmedel, andra räknar inte kalorier. Vissa tycker att det är viktigt att äta ekologiskt, andra tycker inte det. Man måste alltså själv ta ställning till vad man anser vara nyttig mat när man planerar sitt kostschema.

Själv försöker jag att äta så naturligt som möjligt, och därför undviker jag odlad fisk (däremot äter jag Östersjöfisk trots miljögifterna för jag ser det som mer naturligt). Jag äter aldrig någonsin sötningsmedel, dricker inte lightdrycker och köper aldrig hem pålägg i form av charkprodukter eftersom jag ser det som mycket onyttigt pga nitrithalten. När jag reser bort, kan jag ibland köpa plocksallad från salladsbufféer även om jag ser det som onyttigt och farligt på grund av alla cancerframkallande tillsatser, och de dagar jag har ätit plocksallad brukar jag därför kalla för mina onyttiga dagar. Egentligen anser jag att all mat som inte är ekologisk är onyttigt, men på grund av min ekonomiska situation har jag tyvärr inte alltid möjlighet att endast köpa ekologisk mat. Därför måste jag ibland köpa hem mat som jag ser som onyttigt.

Jag har planerat mitt kostschema så att jag kan äta samma mat varje dag utan att få vitaminbrist. Min kost består av glutefri havregrynsgröt med mjölk, fisk, kyckling, bulgur, ägg, olivolja, grönsaker av olika färger, frukter och bär. Jag dricker vatten med färskpressad citronsaft flera gånger om dagen och jag äter även rå ingefära dagligen. Det är inte viktigt för mig i vilken ordning jag äter mina måltider, så ibland blir det havregrynsgröt till frukost, ibland till lunch eller middag. Jag gillar inte komplicerade maträtter utan maträtterna ska vara enkla: inga såser, grytor, soppor och dressingar eftersom jag inte gillar dem, utan det ska istället vara kyckling eller fisk tillagad i ugn. Att stoppa en rå kyckling i ugnen skulle nog många inte kalla för matlagning, men det är matlagning för mig 😉

När jag var hemma med aktivitetsersättning, avvek jag i princip aldrig från mitt kostschema, men idag måste jag göra det då och då eftersom jag ibland föreläser på andra orter. Ibland hamnar jag i en situation när jag inte hittar nyttig mat som jag tycker om på föreläsningsorten, och i sådana situationer köper jag något onyttigt. Jag äter bara onyttigt om jag måste, och jag får aldrig dåligt samvete när jag gör det eftersom jag äter nyttigt annars.

Detta kostschema passar mig mycket bra, men alla tycker om olika maträtter och därför ska man planera sitt kostschema efter sin egen tycke och smak. Om man har Aspergers syndrom och vill äta samma maträtter varje dag men är osäker på om man får i sig allt kroppen behöver, är det bäst att kontakta en dietist.

Att behöva ändra på dygnsrytmen

Många av oss med Aspergers syndrom, autism och andra neuropsykiatriska diagnoser har enligt min erfarenhet en avvikande dygnsrytm. Många som jag har träffat föredrar att vara uppe på nätterna och sova fram tills eftermiddagen, medan andra är istället kvällströtta och vaknar tidigt på morgonen.

Själv tillhör jag den första gruppen. Om jag fick välja själv, skulle jag gå och lägga mig vid 3-tiden varje natt och sova tills ungefär 14-tiden på eftermiddagen. Men eftersom många läkartider, boendestöd, föreläsningar osv är tidigare på dagen, kan jag inte sova som jag vill utan jag har tvingats anpassa mig. Det fungerar för mig någorlunda att lägga mig och gå upp tidigare än vad skulle vilja göra, men det allra viktigaste för mig skulle vara att hålla ungefär samma dygnsrytm för att undvika sömnstörningar.

Men tyvärr har jag ändå ingen möjlighet att alltid lägga mig på samma tid eftersom mitt jobb som Aspergerinformatör innebär oregelbundna tider och långa resor. Ibland kommer jag inte hem från en föreläsning förrän vid 12-tiden på natten, och ibland har jag en föreläsning tidigt på morgonen. Jag ser till att inte ha kvällsföreläsningar för nära inpå morgonföreläsningar för att undvika sömnrubbningar, men ändå är det jobbigt med olika tider. Jag måste alltid justera min dygnsrytm i god tid så att jag klarar av att vakna tidigare än vad jag brukar när jag har en morgonföreläsning.

Den här veckan har jag behövt ändra på min dygnsrytm rejält eftersom jag har vaknat vid 12-tiden varje dag under de senaste veckorna, men nu på lördag kommer jag plötsligt behöva vakna kl 6:30 för en tidig morgonföreläsning (jo, jag kommer faktiskt att föreläsa tidigt på morgonen på en lördag). När jag vet att jag har en tidig morgonföreläsning framför mig, ändrar jag långsamt på dygnsrytmen genom att:

1. Lägga mig en halvtimme tidigare och gå upp en halvtimme tidigare varje dag. Större förändringar än så klarar inte min kropp av. Att justera min dygnsrytm från att vakna kl 12 till att vakna 6:30 tar därmed 11 dagar!

2. Se till att jag får minst en halvtimmes dagsljus varje dag direkt när jag vaknar så att jag somnar lättare på kvällen. Tyvärr klarar inte min kropp av promenader för tillfället eftersom jag lider av en fruktansvärd svaghetskänsla och trötthet, så därför sitter jag i dagsljus på balkongen istället.

Tack vare dessa metoder kommer jag klara lördagens föreläsning galant! 🙂

Dygnsrytmen återställd!

När jag flög hem från Finland förra veckan, blev min dygnsrytm helt förstörd. Flyget som skulle avgå kl 18:55 avgick nämligen inte förrän 23:30, och efter flygresan och den långa hemresan från Arlanda flygplats var jag hemma riktigt sent. Men nu är min dygnsrytm återställd!

Vi som har Aspergers syndrom är ofta beroende av rutiner, och för mig är mina sömnrutiner väldigt viktiga, speciellt under föreläsningssäsongen. Om jag lägger mig försent, faller jag oftast inte i djupsömn och hela min nästa dag är förstörd. Då kan jag inte diska, tvätta, kasta sopor eller överhuvudtaget göra “vanliga” saker. I värsta fall är flera dagar framåt helt förstörda.

När jag kom hem från Finland förra veckan med det försenade flyget, blev det lite annorlunda. Jag lyckades falla i djupsömn, vilket förmodligen berodde på att jag var så trött, och dagen efter vaknade jag rätt sent på eftermiddagen. Jag försökte återställa så småningom dygnsrytmen, men det gick inte. När jag föreläste i Tavastehus, fick jag därför äta sömntabletter under några nätter så att jag skulle kunna somna tidigt och orka gå upp och föreläsa. Och tack vare sömntabletterna är min dygnsrytm bättre igen.

Egentligen skulle jag behöva ett mer regelbundet jobb. Jag behöver ju 12 timmars sömn och regelbundna sömnrutiner, vilket inte riktigt går ihop med mitt jobb som Asperger-informatör. Ibland föreläser jag på kvällen långt hemifrån, och då är jag kanske hemma vid midnatt. Då hinner jag lägga mig i bästa fall kl 00:30 och behöver därmed sova till 12:30.

Men på andra dagar börjar föreläsningarna redan kl 11:00, vilket gör att jag måste gå upp senast 9:00 om inte ännu tidigare, och därför måste jag i sådana situationer lägga mig 21:00 kvällen innan. Om jag inte behövde 12 timmars sömn, skulle det vara lättare för mig att föreläsa på olika orter och på olika tider på dygnet, men nu kräver det lite pusslande.

Jag tar aldrig emot föreläsningar på helt olika tider på dygnet under en och samma vecka eftersom det tar tid för mig att återställa min dygnsrytm. Dessutom ser jag till att få hotellövernattnig så att jag kan sova över på föreläsningsorten om föreläsningen är tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Med hjälp av lite (läs: mycket) planering och sömntabletter fungerar det någorlunda 😉

Min hälsosamma livsstil, del 4

Idag kommer det fjärde och sista inlägget om min hälsosamma livsstil. Idag tänker jag skriva om den allra viktigaste aspekten i ett hälsosamt liv, nämligen psykiskt välmående och en stressfri vardag. Alla kunniga specialistläkare jag träffat säger samma sak: personer med Aspergers syndrom brukar vara mer stressade än andra människor eftersom våra hjärnor i allmänhet måste jobba hårdare. Mina tips för att minska på stressnivån:

1. Jämför aldrig någonsin dig själv med andra människor, och tävla inte med någon annan än dig själv! Den allra största synden någonsin. Alla människor är olika, klarar olika mycket och har olika förutsättningar. Vad spelar det för roll om någon annan har mer pengar än du, lär sig nya saker fortare än du och tränar med hårdare vikter än du trots att du tränat en betydligt längre tid än h*n? Och vad spelar det för roll om du har svårt att sköta vardagliga saker och behöver boendestöd trots att majoriteten av människor och även kanske någon med samma diagnos som du klarar sig utan sådan hjälp? Du ska leva för DIN egen skull, inte för att imponera på andra!

2. Lyssna på din kropp. Det är förvånanande att ytterst få människor egentligen gör det. Orkar du verkligen ha 5 vänner som du träffar flera gånger i veckan, ha 5 hobbies och dessutom engagera dig i olika föreningar? Ibland är det rätta att endast ha EN vän, eller t om ingen alls och inga hobbies om man antingen inte orkar eller inte vill. Att ligga i sängen och läsa böcker är dessutom också en hobby, tycker jag! När du är stressad, gör bara det du verkligen måste! Jag kom hem från Finland för 4 dagar sedan, men jag har fortfarande inte packat upp resväskan som ligger i hallgolvet. Inte heller har jag diskat på flera dagar. Jag vill vänta tills jag har mer ork.

3. Lyssna inte på råd från andra när det känns fel. Andra har oftast fel, i alla fall enligt min erfarenhet. När människor ger råd till varandra, utgår de ofta från sig själva och från vad som fungerat för just dem själva och andra de känner. Men det som människor ofta glömmer bort är att jag har Aspergers syndrom och faktiskt fungerar annorlunda än de flesta. Det som fungerar för “människor i allmänhet” fungerar inte nödvändigtvis för mig trots att vissa hävdar att deras råd visst fungerar för “alla människor”. Och det som fungerar för många andra med Aspergers syndrom fungerar inte nödvändigtvis för mig. Vi som har Asperger är alla olika.

Eftersom jag har svårt att gå upp tidigt på morgnarna, fick jag förut rådet att problemet skulle försvinna om jag la mig samma tid exakt varje kväll och vande min kropp med att gå upp, men rådet fungerade inte för mig!! När jag kände mig utbränd, fick jag höra att det inte var bra att ligga i sängen en hel dag och att man åtminstone borde gå ut och ta en kort promenad, men när jag gjorde det, blev utbränningen bara värre. Det bästa sättet för MIG att bota utbränning är att ligga i sängen eller i soffan t om 1-2 veckor i rad i total isolering UTAN att känna krav på att jag borde ta en promenad eller träffa människor. Vad som fungerar för dig vet bara DU!

4. Behandla alla människor med respekt. Inklusive dig själv! Det sägs att man ska vara snäll, men är det verkligen snällt att ignorera någons behov? Och det gör många, nämligen genom att ignorera sina EGNA behov när de ständigt ställer upp på saker trots att de egentligen inte orkar! Sociala relationer ska alltid ge mer än vad de tar. När de inte gör det, är det något som är allvarligt fel. Idag kräver jag av mina vänner att de ska respektera att jag har Aspergers syndrom, men däremot kräver jag inte att de måste förstå allt, bara de inte försöker pressa mig att göra saker jag inte klarar av och inte orkar med.

5. Lär dig slappna av. Hur just DU slappnar av vet bara du. Vissa gillar att göra avslappningsövningar, andra gillar bara att blunda och stänga av alla intryck. Själv ligger jag ofta på spikmatta i en halvtimme innan jag går och lägger mig. Aldrig någonsin tidigare hade jag kunnat tro att det skulle hjälpa mig att ligga på spikmatta, men jag har märkt en enorm skillnad! Och trots att spikmattan inte botat mina sömnsvårigheter helt, brukar jag sova bättre när jag legat på spikmattan än när jag inte gjort det.

 

Min hälsosamma livsstil, del 3

Idag tänkte jag skriva om en annan aspekt i ett hälsosamt liv, nämligen motion! Kroppen är till för att användas brukar man säga, och jag håller med. Förutom att stärka immunförsvaret gör motion oss gladare och minskar depression och ångest. Men på grund av dataanvänding och tv-tittande lever vi ett betydligt mer stillasittande liv än för bara 50 år sedan, och om man dessutom har ett stillasittande jobb och äger en bil, blir det förmodligen inte speciellt mycket vardagsmotion, vilket på lång sikt kan skada hälsan.

Många av oss med Aspergers syndrom har tyvärr dåliga erfarenheter av skolgympa, vilket ibland beror på våra motoriska svårigheter och ibland på svårigheter i det sociala samspelet, en färdighet som ofta krävs i lagsporter. Detta kan tyvärr ha gjort att vi känner ett starkt motstånd till att börja motionera när vi blir vuxna, och jag har inte varit något undantag. Jag var länge helt säker på att jag hatade motion, det “visste” jag med säkerhet! Jag tycker att det är synd att skolgympa lämnat trauman för många av oss med Asperger och även för andra, träning ska ju vara kul, inte ett måste! Om man har dåliga erfarenheter, finns risken att man aldrig kommer att vilja börja träna, och skolgympans ursprungliga syfte är ju att främja och inte skada hälsan.

Efter att jag hade börjat med min hälsosamma livsstil, läste jag på om motion, och helt plötsligt insåg jag att motion handlade om så mycket annat än bara lagsporter, dans, tävlingssporter och liknande. Man kunde helt enkelt träna helt själv utan vare sig lagkamrater eller instruktör om man tog promenader, sprang, cyklade eller styrketränade på gymmet. Alla dessa träningsformer passar mig perfekt eftersom jag kan träna utan intryck och inte behöver ta hänsyn till någon annan. Mitt tips till alla med Aspergers syndrom är att testa så många träningsformer som möjligt. Det som passar mig passar kanske inte någon annan och tvärtom. För vissa passar det att schemalägga träningen, andra föredrar att träna spontant.

Jag cyklar hellre på motionscykel än på “riktig” cykel ute i naturen och springer hellre på löpband än utomhus. Detta eftersom jag själv kan välja när det blir uppförs- och nedförsbacke när jag springer på löpband, och när jag cyklar på motionscykel, kan jag läsa samtidigt, och då märker jag knappt att jag cyklar. De dagar jag har sprungit är jag oftast glad och full av energi, så jag rekommenderar alla att testa! Man kan knappt tro vilken skillnad löpning kan göra, och jag behöver inte ens springa längre än 20 minuter för att känna en effekt.

Det som förut var svårt för mig var att hitta den riktiga balansen när det gäller motion. Personliga tränare brukar säga att man bör träna även när man känner sig trött och orkeslös, men jag har blivit utbränd varje gång jag gjort det. Antingen har jag mindre ork att träna än andra människor eller så menar jag med “trötthet” något helt annat än vad personliga tränare menar. Nuförtiden när jag håller föreläsningar om Aspergers syndrom behöver jag i alla fall på vissa lediga dagar bara ligga i soffan några radar i rad dagar utan att ens gå ut och ta en kort promenad, helt enkelt för att min kropp behöver ta det lugnt ibland och den mår bra av det. Så det allra viktigaste är att lyssna på sin kropp så att man inte blir övertränad!

Brukar ni träna, mina bloggläsare? Märker ni en stor skillnad i ert mående när ni tränar jämfört med när ni inte gör det?

asperger motion

Min hälsosamma livsstil, del 2

Igår berättade jag för er varför jag bestämde mig för att börja leva hälsosamt efter att jag blev diagnostiserad med Aspergers syndrom, och idag tänkte jag berätta lite för er om min kost.

I början kände jag mig rätt så vilsen i hälsodjungeln. Det fanns så många olika kosthållningar, såsom LCHF, tallriksmodellen, stenålderskost, råkost, vegetarisk kost och så vidare. Så jag började lite försiktigt: i början drog jag ner på sötsaker och åt godis och kakor endast en gång i veckan istället för varje dag. Jag bytte ut vitt bröd mot fullkornsbröd, vit pasta mot fullkornspasta, cola mot vatten, började äta frukt och grönt varje dag och slutade med alkohol.

Men i och med att ämnet hälsa började intressera mig mer och mer, började jag läsa på om ämnet. Med åren insåg jag att det inte var nyttigt att äta fiskpinnar och andra halvfabrikat varje dag och började förstå vikten av lagad mat. Jag började tänka på alla besprutningsmedel vi fick i oss via maten och började äta ekologiskt när plånboken tillät det. Jag slutade äta vitt socker helt och hållet, och snart märkte jag att när min kropp hade vant sig av med sockret, var det inte längre någonting jag kände något sug efter.

Jag började även äta vildfångad fisk flera gånger i veckan. Jag vet att det finns delade åsikter om huruvida vildfångad fisk innehåller för mycket miljögifter eller inte, men för mig kändes det inte bra att äta odlad fisk med tanke på alla hormoner man stoppade i sig trots att det finns studier som visat annat. Jag ville att maten skulle vara så fri som möjligt från kemikalier och att fisk skulle vara fiskad ur dess naturliga miljö. Jag slutade även äta baljväxter på burk utan började köpa istället råa baljväxter som jag lade i vatten under några timmar eller över natten för att sedan koka dem. Jag insåg också att det inte räckte med att äta frukt och grönt utan dessa skulle dessutom vara i alla olika färger för att man skulle få i sig alla viktiga antioxidanter.

Idag består min kost av glutenfri havregrynsgröt med mjölk, ägg, blåbär, frukt och grönt i olika färger, bulgur, kyckling, fisk, kallpressad olivolja, vitlök, lök, baljväxter, kvarg, nötter och nyttiga örter som ingefära. Det mesta jag äter är ekologiskt. De dagar jag tränar, äter jag även torkade dadlar och fikon direkt efter träningen. Jag äter sedan flera år tillbaka exakt samma rätter varje dag när jag är hemma, den enda skillnaden är att jag vissa dagar äter kyckling och andra dagar fisk och fisksorterna varierar också, men annars blir det exakt samma maträtter som dessutom är tillagade på samma sätt. Det enda undantaget för mig att avvika från mitt kostschema är när jag befinner mig långt hemifrån, som exempelvis när jag föreläser, och inte har med mig någon matlåda. Vid sådana tillfällen måste jag äta ute.

Det passar mig att äta samma rätter hela tiden eftersom jag i likhet med många andra med Aspergers syndrom älskar rutiner. Att äta olika rätter varje dag skulle bara bryta mina rutiner, och då skulle jag bli stressad: då skulle jag behöva bestämma mig för vad jag borde äta istället, och jag hatar att tänka. Vilken tur att det går att äta nyttigt samtidigt som man följer samma kostschema: sedan jag började äta nyttigt, har jag märkt en enorm skillnad. Jag har blivit mycket gladare och magen lugnare.

Det är definitivt en myt att man måste äta olika rätter varje dag för att äta hälsosamt, utan det viktiga är att äta mångsidigt. Man måste få i sig olika typer av antioxidanter genom kosten, äta minst 500 g frukt och grönt varje dag vid alla måltider, äta regelbundet, dvs var 3-4 timme och få i sig rätt mängd protein, kolhydrater och nyttiga fetter samt undvika halv- och helfabrikat, vitt socker, sötningsmedel och andra tillsatser. Vissa personer med Aspergers syndrom äter väldigt ensidigt, och då kan det vara bra att kontakta en dietist som kan hjälpa till med att planera ett bra kostschema.

Många anhöriga till Asperger-personer frågar mig hur de kan få sin anhörige att äta nyttigare och minska sin sockerkonsumtion. Tyvärr går det inte att varken tvinga sig själv eller någon annan utan viljan måste komma inifrån. Om det känns som ett alldeles för stort steg att utesluta alla onyttigheter, kan man börja gradvis: man kan exempelvis börja med att äta sötsaker lite mer sällan och byta ut det med frukt och grönt. Och när det blivit till en rutin, kan man ta tag i nästa förändring och så vidare.

asperger.nyttig kost

 

Min hälsosamma livsstil, del 1

Eftersom jag fått inläggsönskemål om att jag ska skriva om min hälsosamma livsstil, kommer jag göra det under ett par dagar. Hälsa och hälsosam livsstil är ett av mina specialintressen som är vanliga bland oss med Aspergers syndrom och autism, och jag tycker att det är mycket viktigt att ta hand om sin hälsa.

Egentligen är det viktigt för alla människor att ta hand om hälsan, men speciellt viktigt är det för oss som har Aspergers syndrom och andra neuropsykiatriska diagnoser. Våra kroppar tar enligt min erfarenhet ofta stryk av all den stress vi utsätts för när vi försöker leva i en värld som inte alltid är anpassad efter våra behov, och för att må bra behöver vi vara extrasnälla mot våra kroppar.

Idag tänkte jag berätta för er hur allt började. Det har nämligen inte alltid varit viktigt för mig att ta hand om min hälsa, tvärtom! Innan jag fick min Asperger-diagnos, mådde jag psykiskt dåligt eftersom det kändes som att allt jag gjorde var fel och att jag hade misslyckats med allt. Därför ville jag dö, och eftersom jag ville dö, var hälsan det sista jag tänkte på.

Förut var jag alltid känd som den som aldrig brydde sig om vad hon stoppade i sig. I 20 årsåldern drack jag nästan 2 liter cola om dagen, och cola och alkohol var nästan den enda vätska jag överhuvudtaget drack. Jag åt på McDonalds minst 5 gånger i veckan, åt godis varje dag, och under en period levde jag nästan enbart på popcorn och kex. Det var perfekt för mig eftersom jag mådde psykiskt så dåligt att jag inte orkade gå och handla mat speciellt ofta, och popcorn och kex hade en lång hållbarhet. Jag har senare fått höra från andra att jag tydligen rökte också, men det har jag själv knappt några minnen av. Jag kan inte förstå hur jag kan ha glömt bort det, men när man mår psykiskt dåligt, väljer hjärnan förmodligen att förtränga vissa saker.

Min kropp tog extremt mycket stryk av min livsstil. Jag hade dålig hud, BMI över 30 och var sjuk konstant. Under den perioden jag nästan enbart levde åt popcorn och kex, fick jag muninfektioner och sår över kroppen som inte läkte. Nu senare har jag förstått att detta måste ha berott på C-vitaminbrist. När en läkare varnade mig för mitt höga blodtryck och uppmanade mig att omedelbart ändra på min livsstil, struntade jag i hennes råd. Tvärtom tyckte jag bara att det var bra att jag hade högt blodtryck: då skulle jag förmodligen få dö ung, vilket var det jag önskade.

När jag oväntat som 24-åring blev diagnostiserad med Aspergers syndrom, fick jag helt plötsligt en livslust som jag aldrig någonsin haft tidigare. Nu förstod jag att jag dög som jag var och inte behövde ändra på mig själv längre, vilket gjorde att jag faktiskt VILLE leva. Och det blev motivation till en förändring. Jag insåg att jag knappt kunde någonting om hälsa och vitaminer och förstod att jag behövde skaffa kunskap för att kunna göra en livsstilsförändring. Vilket jag också gjorde, och knappt ett år senare vägde jag 30 kg mindre, hade slutat dricka alkohol och börjat äta frukt och grönt regelbundet.

I samband med min livsstilsförändring blev mitt utseende också annorlunda. Människor som inte hade träffat mig på ett år kände inte igen mig på gatan längre, och min exman brukar säga att jag ser yngre ut idag än för 13 år sedan när han träffade mig för första gången.

Många är imponerade över att jag klarade av att ändra på min livsstil, men jag ser det inte på det sättet. Jag tycker att det var helt naturligt att jag inte ville dö längre eftersom jag nu visste att jag dög som jag var och det inte ställdes orimliga krav på mig längre 😀 Och eftersom jag ville leva, var det naturliga för mig att börja leva hälsosamt.

Under de månader jag mådde som sämst togs det inga bilder på mig, men jag hittade faktiskt en som togs någon gång under åren jag inte riktigt mådde bra. Så på den första bilden ser ni mig från den tiden, vilket var någon gång i början av 2000-talet, och på den andra bilden ser ni en bild på mig idag, sommaren 2014. Visst syns det att jag mår mycket bättre idag? 😉

20140822_15320720140628_183146

 

Varför eftersträvar många människor att gå upp tidigt?

Många av oss med Aspergers syndrom har en annorlunda dygnsrytm. Vissa går och lägger sig sent och vaknat inte förrän senare på eftermiddagen, andra vaknar däremot väldigt tidigt. Vissa sover ovanligt mycket eller lite.

Själv behöver jag sova runt 12 timmar under föreläsningssäsongerna för att orka med vardagen. Jag är egentligen en person som mår bäst av att gå och lägga mig runt 2 på nätterna och vakna kanske runt 13-14-tiden på eftermiddagen, men tyvärr går det inte riktigt ihop när man har föreläser. För att hålla en regelbunden dygnsrytm, brukar jag gå och lägga mig allra senast klockan 22 på kvällarna för det blir nästan en katastrof för mig om jag plötsligt vänder på dygnet. Nu på sommaren behöver jag däremot “endast” sova runt 10 timmar eftersom jag inte behöver jobba. Jag lägger mig också senare och vaknar senare, men i slutet av sommaren kommer jag behöva så småningom byta tillbaka till min “föreläsningsdygnsrytm” som jag brukar kalla det. Som tur är har jag inga krav på mig själv. Jag lyssnar endast på min kropp och bryr mig inte om att de flesta andra människor går upp mycket tidigare än jag och orkar mer.

Jag har alltid undrat varför idealet är att gå upp tidigt och göra så mycket som möjligt. Det verkar som att många människor som är arbetslösa, tjänstlediga eller på semester får dåligt samvete om de sover till tolv varje dag eller inte gör något speciellt på dagarna, och då känner de att dagen gått förlorad. Men varför är det så fel att gå upp lite senare och vara uppe på nätterna istället om man känner för det? Är inte semestrarna just till för att ta det lugnt och göra det man själv vill?

Nu menar jag inte att det skulle vara något fel med att gå upp tidigt om man råkar vara en morgonmänniska, men varför gå upp tidigt på semestern bara för sakens skull? Jag tror att alla människor, och inte bara vi som har Aspergers syndrom, skulle må mycket bättre om de sänkte kraven och lärde sig bara att “vara”. Om alla lärde sig att anpassa sitt liv efter sin ork och sluta jämföra sig själva med andra människor, skulle förmodligen många sjukskrivningar kunna undvikas.