Kategoriarkiv: Asperger och stress

Så här kan du som aspergare göra handlandet lättare

Många av oss som har Aspergers syndrom eller autism hatar att ränna runt i butiker och handla, vilket inte sällan har med våra känsliga sinnen att göra. Här kommer mina bästa tips för att göra handlandet lättare:

1. Handla på rätt tid på dygnet. Om du har en matbutik i din närhet som exempelvis har öppettider mellan klockan 7 och 23 så kan det vara en idé att handla precis klockan 7 eller strax innan klockan 23 för då är det minst folk i butiken. Det är en otroligt stor skillnad på att handla klockan 7 och klockan 17. Tro mig, jag talar av erfarenhet!

2. Skriv en köplista. Kan inte överskattas! Många av oss som har Aspergers syndrom eller autism har dåligt arbetsminne och därför kan vi lätt glömma bort vad det var nu igen vi skulle köpa. Det kan bli otroligt stressigt att behöva fundera på sådant när vi är inne i matbutiken.

3. Försök handla i en bekant butik. Många av oss som har Asperger syndrom eller autism gillar det som är bekant och tryggt. Jag sparar otroligt mycket energi genom att handla i en butik där jag har varit innan. Då vet jag var alla varorna finns och jag slipper springa runt och leta.

4. Försök storhandla. Då minskar du risken att behöva handla igen under de närmaste dagarna. Mitt mål är att handla ungefär var femte dag, men tyvärr blir det ibland oftare än så.

5. Handla när du har som mest energi. Vi som lever med Aspergers syndrom eller autism har inte sällan betydligt mindre energi än andra människor, och därför är det viktigt för oss att spara energi på småsaker. Om du är morgonmänniska så kan du handla på morgonen, men om du däremot är en kvällsmänniska, mår du förmodligen bäst av att handla på kvällen.

6. Handla på nätet. Då slipper du ränna runt i butiker. Ett tips är att betala köpet i förskott, då slipper du stressen att komma ihåg att betala räkningen senast på förfallodatumet.

Aspergers syndrom, oväntade händelser och stress

Bo Hejlskov Elvén beskriver i sin bok Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder att när stora livshändelser och förändringar i livssituationen kan vara jobbiga för alla människor så kan dessa kan vara ännu jobbigare för oss med autism. Spenderar man i princip all sin tid i hemmet så förändras ju i stort sett hela ens liv om man flyttar. Har man fått väldigt mycket stöd av en förälder, är det ju en ännu större förlust än vanligt när ens förälder avlider. Även händelser som är till synes obetydliga i omgivningens ögon kan vara enorma för oss autister och orsaka stress.

Jag känner igen i Bo Hejlskovs beskrivning. För mig som har blåbärsplockning som specialintresse skulle det vara mycket ångestfyllt att flytta till en ny bostad som inte ligger bredvid ett stort naturreservat som har blåbär att plocka så att de räcker långt fram in till hösten. Då skulle jag ju få ett helt nytt liv! Och förut när jag tränade och gymmet som jag alltid besökte plötsligt stängde ner för att byta till en ny lokal, kändes det som att nästan hela mitt liv vändes upp och ner.

När andra människor i min omgivning inte kunde förstå varför det var en så stor händelse för mig att gymmet bytte lokal, kände jag mig nere under en väldigt lång tidsperiod. Jag behövde ju skapa helt nya rutiner för att ta mig till den nya lokalen som dessutom låg mycket längre bort från mitt hem än vad den gamla lokalen hade gjort. Jag fick även bestämma mig för vad jag skulle ta med mig för att träna i den nya lokalen. Behövde jag kanske ta med mig mat ifall jag skulle bli hungrig efter träningen när hemfärden blev längre eller var det bara onödigt att släpa med sig en kylväska? Det var många nya beslut att fatta.

Dessutom hade jag ingen aning om hur den nya lokalen skulle se ut. Hur skulle träningsmaskinerna se ut? Hur lång tid skulle det ta för mig att förstå hur maskinerna fungerade och vem skulle jag be om hjälp? Var låg omklädningsrummen och hur skulle jag hitta dit? Tänk om jag inte skulle förstå hur ingångarna öppnades i den nya lokalen?  Hur skulle jag skilja på huvudingången och nödutgången? Det har hänt vid några tillfällen att jag har orsakat larm i onödan eftersom jag har haft svårt för att skilja på ingångarna.

Om du har en person med Aspergers syndrom eller autism i din närhet som blir stressad av händelser som är obetydliga i dina ögon, vifta aldrig bort personens upplevelser! Det finns alltid en bakomliggande anledning till att personen blir stressad. Försök istället att hjälpa personen att komma tillrätta med den nya situationen som uppstått efter förändringen!

När det blir totalstopp

Ibland kan vi med Aspergers syndrom och autism ha svårt att bedöma hur vi känner oss i kroppen eller hur vi mår. Speciellt förut var detta ofta ett stort problem för mig, och det gjorde att jag gjorde saker jag mådde dåligt av utan att förstå det själv. När jag sedan upptäckte att jag mådde dåligt, hade det oftast gått alldeles för långt och det hade blivit ett totalstopp.

För flera år sen umgicks jag med en tjej som gärna ville baka med mig, och vi bestämde att vi skulle testa nya recept varje vecka (detta var innan jag hade börjat med min hälsosamma livsstil). Efter ett tag undrade jag varför jag började må dåligt och undrade om jag hade blivit sjuk. Efter ca en månad började jag analysera mitt mående och då upptäckte jag att det var bakandet som fick mig att må psykiskt dåligt eftersom det var så energikrävande och att jag inte ens tyckte om att baka. Vid det här laget kände jag att jag nästan hade blivit utbränd och att jag hade fått ett totalstopp i hjärnan, så jag sa till tjejen att jag var tvungen att sluta baka med henne. Men trots att vi slutade baka tog det ett tag innan jag började må bra igen.

Tjejen undrade naturligtvis varför jag inte sa till henne med en gång att jag inte tyckte om att baka, men problemet var att jag hade svårt att skilja mina egna känslor från hennes. Eftersom den här tjejen verkligen älskade att baka och hon gärna ville baka med mig, inbillade jag mig att jag också tyckte om det. Det tog ett tag för mig att förstå att det var hon som gillade att baka, inte jag.

När jag blev diagnostiserad med Aspergers syndrom, mådde jag väldigt dåligt och höll på att krascha men jag förstod inte det själv. Då hade jag inte kammat mitt hår på flera månader eftersom jag inte hade någon ork. När läkaren pratade med mig, var det hon som uppmanade mig att säga upp mig från jobbet och bli sjukskriven. “Paula, du mår inte bra av ditt jobb”, förklarade hon för mig. Jag märkte först efter att jag hade slutat mitt jobb hur otroligt stor skillnad det blev i mitt liv. Av samma anledning blev jag förut lätt utbränd för jag märkte inte kroppens varningssignaler.

På grund av dessa svårigheter umgicks jag ofta med fel människor när jag var barn och tonåring för jag förstod inte själv att jag inte mådde bra av att umgås med dessa människor. Mamma upptäckte också att jag inte mådde bra av att sova över hos mina vänner för jag hade alltid utbrott hemma dagen därpå. När jag började analysera mina känslor upptäckte jag att mamma hade rätt och att jag inte hade förstått att jag faktiskt inte tyckte om att sova över hos andra!

Nej, jag vill inte andas lugnt i stressiga situationer!

Vissa av oss med Aspergers syndrom behöver planering i vår vardag för att undvika stressiga situationer. Trots att jag försöker planera allt så gott det går, händer det ibland att det blir fel i planeringen, och ibland händer det saker som man inte kan rå för. När jag exempelvis skulle föreläsa i Alingsås förra veckan, upptäckte jag till min förfäran strax innan jag skulle åka hemifrån att min mobilladdare hade gått sönder, min mobil inte hade laddats alls under natten och att jag inte hade något batteri kvar.

“Vad jobbigt att behöva klara sig hela dagen utan mobilen”, var min första tanke. Jag åt upp min frukost och kände mig nere för jag är van vid att kunna använda mobilen på långa tågresor. Nu kändes det som att dagen var förstörd! Men snart kom jag på att jag hade ett mycket större problem än att bara behöva klara mig utan mobilen en hel dag: jag hade nämligen köpt en sms-biljett, och biljetten fanns i min mobil som inte gick att använda nu! Jag kunde inte heller ringa till SJ och förklara situationen eftersom mobilen inte fungerade. Panik!

Som tur är löste sig situationen till slut eftersom jag hann springa till SJ:s biljettlucka på Stockholms Centralstation och be om att få en pappersbiljett strax innan tågets avgång. Dessutom hann jag gå till en affär på centralhallen, köpa en ny laddare och ladda mobilen på tåget. Men resan hemifrån till Centralstationen hade varit stressig: mitt hjärta hade bankat, mitt humör hade varit nere och min hjärna hade arbetat för fullt. Jag hade försökt analysera situationen ur olika synvinklar och undrat vad som skulle kunna hända. Skulle jag bli insläppt på tåget om biljettluckan på SJ inte skulle ha öppet och jag inte skulle hinna få en pappersbiljett?

Trots att många andra människor tycker att det låter hemskt att stressa på det här sättet, tycker jag att det bästa för mig är att få stressa. När sådana situationer uppstår behöver jag få andas fort och stressa för det värsta går alltid över snabbt på det här sättet. När jag tillåter mig själv att vara stressad, känns det som att jag bejakar kroppens reaktioner och inte försöker förneka det som hänt.

Det allra värsta för mig i sådana här situationer är att få höra saker som: “Ta det lugnt Paula och andas lugnt”, eller: “Försök bara att acceptera situationen, det finns ingenting att göra” eller: “Försök tänka på något annat.” Sådana här metoder fungerar inte alls på mig, då blir jag bara ännu mer stressad. Förut försökte jag följa andra människors råd och tänka på andra saker och andas lugnt, men då tog det bara energi och jag mådde mycket dåligt efteråt. 

En gång sa en av mina boendestödjare till mig i en sådan här situation att det var bra att jag tillät mig själv att vara stressad och att andas fort och att det var precis det jag behövde. Tack vare hennes ord började jag må mycket bättre snart! För trots att många som utövar mindfulness tycker att kroppen mår bra av att andas lugnt, behöver min kropp faktiskt få andas fort när jag är stressad. Då blir jag lugn mycket snabbare.

Aspergers syndrom och utbrändhet

Många av oss som lever med Aspergers syndrom och autism har någon gång under sitt liv varit utbrända. Utbrändhet, även kallat utmattningssyndrom, beror oftast på allvarlig stress och är ingenting att leka med. Forskarna är idag överens om att allvarlig stress kan skada våra hjärnor.

Trots att jag inte hittat någon forskning som tyder på att personer med Aspergers syndrom skulle drabbas av utmattningssyndrom lättare än den övriga befolkningen så skulle det inte förvåna mig om så var fallet. Vi som har Aspergers syndrom utsätts nämligen för väldigt mycket stress i vardagen i och med att många av oss:

1. Är känsliga för sinnesintryck, och våra hjärnor kan lätt bli överbelastade genom alla de intryck vi utsätts för dagligen.

2. Ständigt måste anpassa oss till majoritetsbefolkningens förväntningar.

3. Inte sällan måste lägga energi på vanliga saker som andra människor gör automatiskt.

Det som är viktigt att komma ihåg är att precis på samma sätt som förkylningar kan ha olika allvarlighetsgrader och man kan vara olika mycket förkyld, finns det olika grader av utbrändhet. Vissa utbrända kan återgå till arbetet efter redan en månad, andra kanske repar sig först efter ett år och vissa känner sig inte återställda trots att det gått flera år sedan de blev utbrända. Därför bör man aldrig jämföra två utbrända personer med varandra!

Själv har jag blivit utbränd några gånger i mitt liv, och det är en av de jobbigaste sakerna jag gått igenom. Det har inte handlat om att jag varit “lite stressad” utan min kropp har verkligen slutat fungera! Det har känts som att varje gång jag blivit utbränd så har jag blivit känsligare och känsligare för stress. Jag antar att min kropp lärt känna igen stressorer och varnar mig direkt så att jag har chansen att undvika det som är skadligt för mig. Därför har jag blivit tvungen att i stort sett ändra på hela mitt liv. 

Några exempel på saker som jag orkade göra innan jag blev utbränd men som jag inte orkar längre är att planera flera aktiviteter regelbundet för en och samma dag. Jag vill undvika att ringa ett myndighetssamtal på samma dag som jag har tandläkartid. Jag orkar inte heller längre att sitta barnvakt, att sova mindre än 12 timmar per natt eller att höra musik. Som många av er vet har jag aldrig varit intresserad av musik, men tidigare har musik oftast varit ett harmlöst bakgrundsljud för mig. Nuförtiden kan jag ofta bli stressad av musik och har ibland svårt för att stå ut med det.

När hjärnan slutar fungera

Igår kväll föreläste jag på Zebran, en mötesplats på Södermalm för unga personer med Aspergers syndrom som är bosatta i Stockholms innerstad. Eftersom föreläsningen skulle börja kl 19 och det bara tar drygt 10 minuter att åka till Södermalm från där jag bor, tänkte jag att det skulle räcka om jag skulle börja gå mot tunnelbanan strax innan sex.

Men så fel jag hade: tunnelbanan kom visserligen i tid, men efter några stationer fick alla hoppa av för det hade blivit något fel. Vi fick information om att det skulle komma ett nytt tåg mot stan efter 10 minuter, men det bara dröjde och dröjde. Eftersom jag inte vågade riskera något, bestämde jag mig för att ringa efter en taxi.

Men tyvärr var jag så stressad av hela situationen att min hjärna hade slutat fungera helt. Att ringa sådana här samtal dränerar mig på väldigt mycket energi och det krävs att jag är fullt koncentrerad. Men nu var jag stressad och i panik och kunde inte alls tänka. Hur gjorde man när man ville ha en taxi? Jag har ringt efter en taxi flera gånger tidigare, men då har jag varit hemma och avslappnad. Nu var jag stressad och det var mycket människor omkring mig. Jag kunde inte tänka klart på grund av stressen och alla intryck. Vilket nummer skulle jag ringa till och vad skulle jag säga?

Eftersom det kändes som att jag inte skulle klara av att ringa efter en taxi på egen hand, gick jag till spärrvakten och frågade honom om han kunde hjälpa mig att fixa en taxi. Men tyvärr hade spärrvakter ingen tillåtelse att hjälpa resenärer att ringa efter en taxi fick jag höra.

Jag tänkte och tänkte och kom plötsligt på att jag visst hade taxinumret sparat i min mobil. Jag slog numret, och då svarade en telefonröst att jag skulle välja riktnumret på stället jag ringde ifrån. Jag slog riktnumret men ingenting hände. Jag försökte igen och igen och igen, men det fungerade inte. Eftersom jag ringt efter en taxi flera gånger tidigare och det har fungerat, förstod jag att det var jag som gjorde fel eftersom jag var stressad. Jag brukar ju alltid få hjärnsläpp i stressade situationer och kan inte agera.

Jag fick panik. Vad skulle jag göra nu? Spärrvakten kunde ju inte hjälpa mig. Plötsligt kom jag på att jag skulle kunna ringa till personalen på Zebras, förklara situationen och be dem ringa efter en taxi. Men precis när jag skulle göra det, kom äntligen tunnelbanan mot stan! 

Jag var framme i föreläsningslokalen tio minuter innan föreläsningen skulle börja! Även om jag var stressad, gick föreläsningen mycket bra eftersom publiken var så engagerad och det gjorde mig gladare och lugnare. I fortsättningen kommer jag nog åka hemifrån två timmar tidigare när jag har en föreläsning inbokad för att undvika liknande händelser.

Asperger och stress

När man talar om Aspergers syndrom, kommer ordet “stress” upp titt som tätt. Vad det sedan är som stressar oss aspergare kan skilja sig väldigt mycket från person till person. Själv kan jag bli väldigt stressad av andra människors sinnesstämningar. Om jag märker att någon är irriterad eller otålig, blir stressnivån hos mig ofta så pass hög att jag nästan blir helt handlingsförlamad.

Dessutom har jag mycket svårt för att förstå hur olika maskiner och automater fungerar och blir lätt stressad av dem. Om jag vet att jag absolut måste använda en maskin, är jag gärna på plats långt i förväg så att jag hinner klura ut hur den fungerar. Allt för att undvika stress. Det allra värsta jag vet är när någon godhjärtad person som försöker hjälpa mig blir frustrerad när jag inte förstår hur man gör. Då blir jag så stressad att jag förstår ännu mindre.

För ett par dagar sedan när jag skulle använda toaletterna på Kulturhuset, förstod jag inte hur toalettspärrarna fungerade. Var skulle man stoppa myntet? Men det gjorde mig ingenting att inte fatta direkt, jag hade ju inte bråttom så jag hade nästan hur mycket tid som helst på mig att klura ut det. Men snart började en man ropa “hallå, hallå”. Jag reagerade inte först för jag hade fullt upp med att att försöka klura ut var jag skulle stoppa myntet. Men han gav sig inte utan försökte visa för mig och verkade vara frustrerad över att jag inte förstod vad han menade. När jag märkte hans frustration, steg min stressnivå till höjden.

Till slut förstod jag vad han menade, och då kunde jag stoppa in myntet och gå in på toaletten. “Vad bra, då var nog Paula lättad”, tänker du kanske. Men det var jag inte alls! Stressnivån hos mig hade stigit upp så pass högt att jag kände mig stressad och irriterad i minst en kvart efteråt. Jag hade föredragit att själv få klura ut hur spärrarna fungerade trots att det hade tagit tid. Därför kände jag mig inte det minsta tacksam mot mannen trots att jag tack vare hans hjälp hade kommit in på toaletten lite fortare. Men han menade såklart bara väl och kunde inte veta.

Det sägs att personer med Aspergers syndrom och autism inte blir påverkade av andra människors sinnesstämningar, men det är definitivt en myt i mitt fall. Ni som har asperger, blir ni också stressade av andra människors sinnesstämningar? Om inte, finns det några andra situationer som stressar er speciellt mycket?