Kategoriarkiv: Asperger och Theory of Mind

Aspergers syndrom, autism och självkännedom

Många människor jag har träffat tänker att Aspergers syndrom, autism och en dålig självkännedom hör ihop. Själv har jag under de senaste åren ofta fått höra att jag har en ovanligt god självkännedom eftersom människor ofta har upplevt att jag har en förmåga att beskriva Aspergers syndrom och autism på ett tydligt sätt. Men sanningen är att jag inte alls nödvändigtvis behöver ha en god självkännedom när det gäller allt. När jag föreläser och bloggar, tar jag upp de av mina svårigheter som jag är medveten om och beskriver dessa ur min synvinkel. Men de svårigheter som jag är omedveten om att jag har kommer jag av förståeliga skäl aldrig kunna berätta för er om.

Förut hade jag en väldigt dålig självkännedom men den har blivit bättre och bättre med åren. Men som yngre kunde jag inte bedöma hur pass trött det ansågs vara normalt att vara och jag visste inte heller om att självmordstankar och allvarlig ångest inte behövde vara en naturlig del av livet. Och eftersom jag själv inte visste om att jag var deprimerad, hade jag aldrig kunnat berätta för andra människor att jag var det. När folk frågade mig hur jag mådde, visste jag därmed inte att om att det inte alls var en sanning när jag svarade att jag mådde bra för jag trodde att ingen egentligen ville leva och att alla alltid kände sig lika utmattade som jag. Och eftersom jag hade dålig självkännedom, förstod jag inte heller fullt ut varför jag hade fått en Asperger-diagnos.

Som nydiagnosticerad började jag läsa alla böcker jag kunde komma åt om Aspergers syndrom och autism. Genom att läsa om hur en person med Aspergers syndrom kunde känna i olika situationer fick jag nya insikter och började fundera: “Jaha, var det inte normalt att känna sig som jag? Så alla barn i skolan känner inte att de hellre dör än går till skolan?” Därmed inte sagt att jag skulle känt igen mig i allt jag läste. Det var många punkter om Aspergers syndrom som jag inte kände igen hos mig själv, men genom att läsa böcker fick jag ändå en betydligt bättre förståelse för hur jag själv fungerade.

Dessutom håller jag fortfarande på att utveckla en bättre och bättre förståelse för mina svårigheter. Jag hade haft min diagnos i flera år när jag började läsa på Ågesta Folkhögskolas informatörsutbildning, och jag lärde mig mycket under utbildningens gång. En av lärarna på kursen uppmärksammade mig om att jag hade ett avvikande kroppsspråk och att det inte stämde överens med det jag sa. Eftersom jag skrattade och såg pigg och glad ut, hade jag inte blivit tagen på allvar när jag hade sagt att jag mådde dåligt och hade ångest. Jag var mycket tacksam för att hon informerade mig om problemet för jag hade varit helt omedveten om det. Tack vare att jag utvecklade förståelse om problemet kan jag numera beskriva för er på mina föreläsningar hur mycket det kan ställa till det när jag som autist har svårt för att förmedla mina känslor med hjälp av mitt kroppsspråk.

Om du är orolig för att din närstående verkar sakna självinsikt och inte förstå sig själv, behöver det inte betyda att det alltid kommer att vara så. Någon vacker dag kommer han eller hon kanske läsa böcker om Aspergers syndrom och autism, träffa andra likasinnade och utveckla en bättre självkännedom på det sättet!

När man inte får respons och börjar tjata

“Farfar, kan jag få glass?”, frågade jag farfar när jag var barn. Men farfar reagerade inte och jag fick ingen glass. Mina föräldrar förklarade för mig att farfar hade dålig hörsel och att jag skulle behöva tala tillräckligt tydligt och högt med honom och upprepa mig. Så jag frågade igen och då fick jag min glass. När jag sa till farfar att jag hade bett honom om glass tidigare, svarade han att jag alltid skulle få fråga honom igen om jag inte fick svar för om han inte reagerarade, betydde det att han inte hade hört vad jag hade sagt.

Så småningom lärde jag mig att man fick upprepa saker om man inte fick någon reaktion av farfar, och då började kommunikationen med honom fungera mycket bra. Men tyvärr fick jag för mig att den här reglen gällde i alla situationer för jag i likhet med många andra barn med Aspergers syndrom hade svårt att förstå sociala regler och föra över information från en situation till en annan. Jag trodde att om jag pratade med en person och jag inte fick speciellt mycket respons från denne så skulle jag få upprepa mig och fortsätta prata med personen tills jag fick svar. Jag hade ingen aning om att det bara var just farfar som hade dålig hörsel och inte andra människor som exempelvis mina lärare, klasskamrater och grannbarnen.

“Kan du hjälpa mig?”, kunde jag fråga läraren i skolan. När jag inte fick ordentlig respons, frågade jag igen och igen tills läraren frågade mig irriterat varför jag var så tjatig och inte kunde vänta med min fråga. Kunde jag inte se att hon inte hade tid just då och förstå att skulle hjälpa mig senare? Men nej, det kunde jag inte. Precis som många andra barn med Aspergers syndrom hade jag svårt att förstå kroppsspråk, och eftersom jag inte förstod att om man fick lite undvikande svar så betydde det förmodligen att personen inte hann eller ville svara just då och att jag borde vänta lite. Jag trodde att det som gällde hemma hos farfar gällde överallt.

På samma sätt förstod jag inte alltid att andra människor inte alltid ville lyssna om jag pratade om mina specialintressen. Om jag inte fick tillräckligt mycket respons, fortsatte jag prata för de hade kanske inte hört eller förstått vad jag hade sagt? Om de inte hade velat lyssna på mig, borde de i min värld säga rakt ut att de inte var intresserade och isåfall hade jag självklart respekterat det. Att jag tjatade berodde alltså inte på att jag skulle ha varit hänsynslös utan jag förstod helt enkelt inte hur andra människor fungerade.

När mentaliseringsförmågan sviktar

När jag fick min Asperger-diagnos, läste jag att en dålig mentaliseringsförmåga var ett vanligt drag hos personer med Aspergers syndrom och autism. I början tyckte jag mig inte ha en svag mentaliseringsförmåga eftersom jag alltid hade varit den som folk har vänt sig till när de känt sig ledsna och att den enda anledningen till att jag inte alltid förstod andra människor var att jag tänkte annorlunda än de. Jag trodde att en mentaliseringsförmåga betydde samma som empati.

Men idag har jag förstått att en mentaliseringsförmåga betyder mycket mer än så. Man kan exempelvis ha svårt att bryta rutiner och att pröva på nya saker på grund av en bristande föreställningsförmåga eftersom man plötsligt kommer att behöva tänka annorlunda och måste försöka föreställa sig hur den nya situationen kommer att bli. Man kan också ha svårt för att lista ut varför människor gör som de gör.

När jag är stressad, orkar inte min hjärna alltid tänka på varför andra människor gör och säger som de gör. Då är min hjärna fokuserad på att hantera stressen, och därför kan min mentaliseringsförmåga svikta i sådana situationer. En stressig arbetsplats är ett exempel på en sådan situation. När jag arbetade som kassabiträde i en matbutik, var jag så fokuserad på att hålla koll på alla intryck och att försöka göra rätt att jag inte alltid ens tänkte på varför jag skulle göra vissa saker. Därför blev det ofta helt fel.

Ibland hände det att kunder kom fram till mig och gav mig trasiga matvaror som de hade hittat i butikshyllorna. Eftersom jag var så fokuserad på att betjäna kunderna, hade jag aldrig energi att analysera närmare över varför de hade gett mig dessa trasiga förpackningar. När mitt arbetspass var slut, la jag därför tillbaka de trasiga matvarorna tillbaka i butikshyllorna. När en av mina kollegor såg vad jag höll på med, undrade hon varför i hela världen jag hade lagt trasiga varor tillbaka i hyllorna. “Men vad menar du nu?”, frågade jag förvånad. Kollegan suckade och förklarade för mig att det borde vara självklart att trasiga matvaror inte skulle tillbaka i hyllan för ingen kund vill köpa en trasig förpackning.

Jag kände mig dum som inte hade kommit på det själv. I andra omständigheter hade jag förstått att det var självklart att ingen ville köpa en trasig vara men jobbet tog så mycket energi av mig att min tankeförmåga hade försämrats kraftigt. Jag hade bara lagt tillbaka varorna i hyllan som en robot utan att fundera på varför jag gjorde som jag gjorde.

Theory of Mind vs. egoism

Vissa personer med Aspergers syndrom eller autism kan ha bristande Theory of Mind eller mentaliseringsförmåga som det heter på svenska. Theory of Mind syftar bland annat till förmågan att sätta sig in i andra människors tankar och känslor.

Vissa med Aspergers syndrom och autism har god mentaliseringsförmåga

En bristande mentaliseringsförmåga är något som inte sällan förknippas med Aspergers syndrom, men det är viktigt att komma ihåg att långt ifrån alla med Aspergers syndrom har svårt med mentalisering. Lena Nylander skriver i sin bok Autismspektrumstörningar hos vuxna – några frågor och svar att vissa med Aspergers syndrom presterar mycket bra i tester som mäter mentaliseringsförmågan.

Vissa förstår inte att andra kan känna något helt annat

En person med bristande mentaliseringsförmåga kan ha mycket svårt för att förstå att andra människor inte känner på samma sätt som man själv gör trots att man befinner sig i samma situation. Detta kan göra att någon med Aspergers syndrom eller autism kan ha svårt för att ta in att någon man själv vill bli vän med inte nödvändigtvis vill bli vän med en själv. De kan till och med tro att det är något fel på den andres  känslor.

Någon annan kan däremot ha otroligt svårt för att förstå att partnern gjort slut på förhållandet och att partnern kanske inte var lika lycklig i förhållandet som man själv var. I sådana situationer kan personen tänka: “Men vaddå, jag såg ju att min partner var lycklig, och eftersom jag själv var otroligt lycklig, måste partnerns lycka ha varit lika stor som min”.

En svag mentaliseringsförmåga inte samma som egoism

Många förväxlar mentaliseringssvårigheter med egoism. Och någon med bristande mentaliseringsförmåga kan faktiskt upplevas som hänsynslös eftersom personen kan tjata för att få sin vilja igenom utan att ta hänsyn till andra, men det är viktigt att komma ihåg att egoism och bristande mentaliseringsförmåga två helt skilda saker. Om man saknar förmågan att förstå att andra människor kan känna på ett annat sätt än man själv gör, är det otroligt svårt att ta hänsyn till deras känslor.

Har svårt för att tolka andras känslor

Själv har jag inga svårigheter med att förstå att andra kan känna på ett helt annat sätt än jag själv, mina svårigheter ligger istället i att jag har svårt att veta hur de känner om de inte talar om det för mig rakt ut. Jag har otroligt svårt för att tolka andra människor, och därför vet jag inte vad de menar och vad de tycker om mig. Det har hänt att jag själv trott att någon haft roligt i mitt sällskap men senare fått höra att jag upplevts som jobbig och att jag pratat alldeles för mycket. Men eftersom jag inte märkt några sådana tecken, har jag inte kunnat ta hänsyn till dem.

Min exman tyckte att det var jobbigt

Eftersom jag är medveten om att jag har svårt att tolka andras kroppsspråk och har en tendens att misstolka deras uttalanden, känner jag mig ofta otroligt osäker på vad människor egentligen tycker om mig. Om jag exempelvis är i ett förhållande och killen säger till mig: “jag är lycklig med dig”, har jag svårt att bedöma om han menar att han verkligen är lika lycklig som jag eller om han bara är “lite” lycklig. Min exman tyckte att det var jobbigt att jag inte kunde tolka honom mellan raderna utan han var tvungen att säga allt rakt ut.

Oroade mig i andra människors sällskap förut

Jag har hanterat denna osäkerhet på olika sätt genom åren. När jag var yngre, oroade jag mig ofta i andras sällskap och tänkte: “Stackars personen, tänk om hen har jättetråkigt i mitt sällskap och känner sig tvungen att umgås med mig”. Anledningen till att jag oroade mig var att jag var rädd att jag fick andra att må dåligt.

Idag känner jag mig fortfarande lika osäker på vad andra tycker om mig, men det stör mig inte längre. Numera känner jag snarare att det är andra människors ansvar att sluta umgås med mig om de skulle ha tråkigt eller inte trivas i mitt sällskap. Mitt ansvar är endast att göra mitt bästa och vara mig själv. Därför oroar jag mig inte lika mycket längre.

Även många neurotypiker har svårt för att förstå oss

Slutligen är det viktigt att komma ihåg att alla människor förmodligen har svårt för att tolka andra människors tankar känslor då och då. Skillnaden är att vi med Aspergers syndrom och autism oftast har ännu svårare för det än andra. Sedan tycker vi aspergare ofta att neurotypiker har lika svårt för att förstå oss som vi har att förstå dem, men det är en annan femma 😉

Aspergers syndrom och Theory of Mind

Vi som har Aspergers syndrom eller autism kan ibland ha svårt för att sätta oss in i andra människors situation, sägs det. Svårigheten att sätta sig in i andras behov kallas för bristande Theory of Mind eller mentaliseringsförmåga som det heter på svenska.

Men ibland undrar jag vad mentaliseringssvårigheterna beror på. Är det så att alla med Aspergers syndrom som inte förstår andra människor verkligen har svårt för att sätta sig in i andras situation eller beror det på att vi tänker och fungerar annorlunda? Om man tänker annorlunda än omgivningen, borde det också vara naturligt att man har svårt för att förstå att andra inte skulle reagera på samma sätt som man gör själv. Många neurotypiker har ju också ibland svårt för att förstå oss som har Aspergers syndrom eller autism just för att de inte tänker på samma sätt som vi. Och det har ingenting med en bristande mentaliseringsförmåga att göra.

Idag åt jag lunch med Lotta och Johan som driver talarförmedlingen Viktiga Tal som jag kommer att samarbeta med. Vi diskuterade hur vi skulle lägga upp våra öppna föreläsningar framöver, och Lotta nämnde att vi skulle behöva bjuda deltagarna på kaffe och någon macka på rasten. Jag blev paff. “Vad menar du, måste vi bjuda åhörarna på fika?”, frågade jag förvånad. Hon undrade hur jag hade tänkt att åhörarna skulle orka lyssna på min långa kvällsföreläsning efter jobbet om de inte fick något smått att äta under fikarasten. Hade jag kanske tänkt att de skulle få förbli hungriga? “Okej visst, då bjuder vi på fika”, svarade jag, fortfarande skeptisk och förvånad.

I det här fallet skulle många säkert tänka att jag har bristande mentaliseringsförmåga eftersom jag inte verkade bry mig om andra människors behov: jag kom ju inte självmant på tanken att åhörarna kanske skulle vilja få något att äta. Men det är inte så att jag inte bryr mig om andra människor, utan jag visste inte om att åhörarna brukar vilja bli bjudna på mackor! Själv brukar jag ha med mig egen mat i kylväskan när jag går ut för jag vill absolut inte bli bjuden på mat. Det är mycket enklare för mig att göra egna matlådor för då kan jag ta med mig exakt så mycket mat jag vill ha, och dessutom kan jag vara säker på att jag kan äta mat jag tycker om.

Jag blev förvånad när Lotta förklarade för mig att andra människor inte brukar ta med sig egen mat när de går ut. Jag hade svårt för att ta in det. Varför skulle man inte ta med sig egen mat när man går på en föreläsning när det är extremt enkelt att göra matlådor? Och finns det inte en stor risk att bli besviken om man blir bjuden på mat, då har man ju själv ingen kontroll? Men nej, tydligen tänker inte andra människor som jag, förklarade Lotta för mig. Tydligen blir andra människor glada om de får något att äta under en fikarast.

Eftersom Lotta förklarade allt tydligt för mig, vill jag nu bjuda åhörarna på fika på mina föreläsningar. Men eftersom jag inte hade någon aning om att andra människor uppskattar att bli bjudna på fika, hade jag aldrig kommit på tanken självmant.