Kategoriarkiv: Aspergers syndrom

Sluta dra oss aspergare över en kam!

Share Button

Idag finns det fortfarande många som tror att det finns ett recept som fungerar på alla oss som har Aspergers syndrom eller autism. Många yrkesverksamma som jag har träffat har utgått ifrån att jag blir lugn av mindfulness-övningar, att jag mår bra av “att göra listor” och scheman, att jag har svårt för att känna empati och umgås med barn, att jag blir stressad av för många synintryck hemma, att jag tar in bäst ny information genom bilder och att jag blir tröttare av att umgås med människor än att göra praktiska uppgifter ensam. Och allt detta bara för att jag har Aspergers syndrom.

Men sanningen är precis tvärtom: jag blir stressad av mindfulness-övningar, jag behöver inga listor och oftast inga skriftliga scheman heller, jag har en mycket dålig förmåga att lära mig nya saker genom bilder, jag lägger inte märke till synintryck eftersom min hjärna oftast är inne i ett viloläge, jag har otroligt lätt för att umgås med barn och trösta dem när de är ledsna och praktiska uppgifter definitivt tar mer energi av mig än att prata med människor. När jag jobbade som kassörska i en mataffär, var den allra lättaste arbetsuppgiften för mig att vara social med kunderna och att betjäna dem. Då fick jag skratta och prata med dem om ditten och datten. Att utföra praktiska sysslor som exempelvis att fylla på hyllor i affären var jag helt värdelös i.

Och ja, jag är säker på att jag har fått rätt diagnos och nej, jag har varken en mild form av Aspergers syndrom eller nödvändigtvis färre svårigheter än andra aspergare. Mina svårigheter ligger bara på ett annat plan och de recept som fungerar på många andra aspergare fungerar inte nödvändigtvis på mig. Skulle det finnas ett recept som fungerade på alla som har Aspergers syndrom, skulle jag knappast behöva blogga, föreläsa eller skriva böcker. Då skulle det redan finnas en handbok med titeln “det hemliga receptet som fungerar på alla med Aspergers syndrom”, och då skulle det inte uppstå några missförstånd.

Sluta dra oss med Aspergers syndrom över en kam! När du som är yrkesverksam jobbar med mig, vill jag att du lär känna mig, Paula, för att kunna ge just mig det bästa stöd jag behöver.

Share Button

Samma svårigheter, olika bemötande

Share Button

När man har svårigheter som är vanligt förekommande vid Aspergers syndrom och autismspektrumtillstånd, kan det hända att svårigheterna bemöts olika av omgivningen samt att exakt samma svårigheter kan vara olika handikappande beroende på om man är man eller kvinna. Här är några exempel:

1. Man har svårt för att sköta hushållssysslor som exempelvis matlagning och städning

Trots att samhället blivit mer och mer jämlikt, kan omgivningen reagera starkare om en kvinna är extremt oordningsam och inte vet hur man sköter hushållet. När jag och min exman var gifta och vi hade gäster som hade köpt blommor till oss, brukade gästerna ge blommorna till mig och inte till honom. De tog förmodligen för givet att det var jag som skötte sådant, men jag hade aldrig någon aning om vad man skulle göra med blommor så jag räckte alltid över dessa till min dåvarande man. När de berömde vår inredning, vände de sig oftast till mig med berömmen och inte till honom. Ibland frågade gästerna oss om jag brukade laga arabisk eller finsk mat hemma. När vi svarade att det alltid var han som lagade maten, såg de förvånade ut.

Å andra sidan fick jag också beröm för att jag vågade bryta mot normerna och “låta” min man göra alla hemmasysslorna och packa min resväska åt mig när jag skulle iväg, och vissa tyckte att det var häftigt. “Vilken fin man du har”, fick jag ofta höra. Samtidigt kunde exakt samma människor tycka att män som lät sina fruar göra allt hemma var mansgrisar!

2. Man har svårt för att ta initiativ till kontakt med andra människor och har svårt för att se andra i ögonen

Om en pojke drar sig undan i skolan och är passiv, kan omgivningen reagera kraftigare än om en flicka är passiv och undviker ögonkontakt. Många tycker ju att flickor brukar vara lite blyga eftersom det kan tillhöra deras natur. Eftersom det kan anses vara helt normalt, reagerar inte alltid omgivningen på flickans undandragande beteende och de upptäcker därmed inte att flickan kanske uppvisar drag för Aspergers syndrom.

3. Man har svårt för socialt samspel och vet inte hur man kan ta kontakt med det motsatta könet

Om en man inte vet hur man flirtar eller hur man kan få kontakt med det motsatta könet, kan han få mycket svårt för att träffa en partner. När vi kvinnor med Aspergers syndrom har samma problem blir svårigheterna inte nödvändigtvis lika handikappande. För trots att vi lever i 2015, anses det fortfarande vara mannens uppgift att ragga, och därför är det inte lika viktigt för oss tjejer att veta hur man flirtar.

Vissa män kan dessutom vara mer raka och tydliga när de raggar, och därför behöver tjejer inte alltid kunna förstå de underliggande budskapen mellan raderna för att förstå att mannen är intresserad. Undantag finns naturligtvis!

Share Button

Vad innebär Aspergers syndrom i praktiken?

Share Button

Många människor som har hört talas om Aspergers syndrom tror sig veta vad diagnosen innebär. Det som vissa bland annat vet är att vi som har Aspergers syndrom är väldigt olika varandra att Aspergers syndrom är en osynlig funktionsnedsättning som inte nödvändigtvis syns utanpå, att vi kan ha en ojämn begåvningsprofil, att vi kan ha specialintressen och att vi ibland måste lägga energi på saker som andra människor gör automatiskt.

Men trots att vissa har hört talas om dessa fakta, har de inte nödvändigtvis någon aning om vad allt detta innebär i praktiken och vilka konsekvenser dessa svårigheter kan ha på en aspergarens liv. Trots att människor ofta säger till mig att de vet att vi som har Aspergers syndrom är olika, har de nödvändigtvis inte förstått att det innebär att vi har olika personligheter och att vissa är pratiga, andra inte och att Asperger-dragen kan vara olika starka hos olika personer.

Att vi aspergare är olika innebär att vi klarar olika mycket och har olika förutsättningar. Neurotypiker klarar ju också olika mycket och om en neurotypiker klarar av att få ett nobellpris, betyder det inte att alla neurotypiker klarar det. Och samma sak gäller naturligtvis för oss med Aspergers syndrom: en person med Aspergers syndrom klarar av att arbeta på heltid, någon annan kanske inte orkar jobba alls och behöver sjukersättning.

Alla förstår inte heller att begreppet “osynlig funktionsnedsättning” innebär bland annat att jag som utåtsett ser helt normal ut och är verbal behöver boendestöd eftersom jag har svårigheter som inte syns utanpå. Att jag har ojämn begåvning innebär att jag har lätt resa runt för att föreläsa på olika språk betyder inte att jag skulle klara av att sköta hushållet utan boendestödjarens hjälp. Många tror att “ojämn begåvning” endast innebär att man exempelvis har jättelätt för språk men svårt för matte, men det kan betyda mycket mer än så!

Att jag måste lägga energi på många saker som andra gör automatiskt innebär i praktiken att jag blir otroligt trött av alla praktiska sysslor som exempelvis att duscha. Detta innebär att jag kanske orkar sitta framför datorn i fem timmar och skriva/översätta min bok, men däremot orkar jag inte nödvändigtvis duscha trots att det endast skulle ta 5-10 minuter. Det innebär också att jag inte alltid orkar gå till tvättstugan för att boka tvättid för dagen efter om jag redan tidigare på samma dag har ringt ett telefonsamtal till min läkare. En så enkel sak som att boka tvättid är nämligen mycket energikrävande för mig. Vad jag än gör på min vardag, måste jag tänka på energiåtgången.

Share Button

Jo, jag är visst en aspie!

Share Button

Vissa människor tycker att vi som har Aspergers syndrom eller autism inte bör identifiera oss med vår diagnos. “Men du är inte Aspergers syndrom, kom ihåg det Paula”, får jag ofta höra.

Men jag väljer att kalla mig en aspergare, eller en aspie. Varför? Jo, för att min Aspergers syndrom påverkar mitt liv enormt, och att blunda för min Asperger-diagnos skulle i min värld vara samma som att jag förnekade en stor del av mig själv. Innan diagnosen försökte jag blunda vem jag var och bli som alla andra, men resultatet blev att jag bara mådde oerhört dåligt. Det var först efter diagnosen jag började leva.

Jag har aldrig haft något behov av att skilja min personlighet från min diagnos. Visst, några av mina egenskaper beror säkert på att jag är Paula medan andra av mina egenskaper beror på att jag har Aspergers syndrom, men eftersom Asperger är någonting man föds med, är det omöjligt att veta vem jag skulle vara om jag var en neurotypiker. Därför är det ointressant för mig att spekulera.

Människor som tycker att man inte borde kalla sig en aspergare är oftast de som tycker att Aspergers syndrom är någonting negativt. Och visst, det går inte att förneka att jag har mycket svårigheter på grund av min Aspergers syndrom, men samtidigt är Asperger min allra största tillgång. Det är en gåva som jag fått betala ett mycket högt pris för, men jag skulle aldrig ta bort min Aspergers syndrom även om jag fick chansen.

Att jag väljer att kalla mig en aspie betyder inte att alla andra aspergare är som jag. Inte heller betyder det att det finns någon skarp gräns mellan aspergare och neurotypiker och att jag placerar aspergare och neurotypiker i ett fack. Nej, jag är mycket mer än min Aspergers syndrom! Jag är till exempel också en finne, men om jag kallar mig själv en finne, betyder det att jag placerar mig i ett fack och påstår att alla finnar är som jag? Nej, just det.

Summa summarum: Jag är en person med Aspergers syndrom, och därmed är jag en aspie!

Share Button

4 typiska egenskaper hos tjejer med Aspergers syndrom

Share Button

När jag föreläser, är det många som frågar mig om Aspergers syndrom tar sig uttryck på ett annat sätt hos kvinnor än män. Tyvärr finns det otroligt lite forskning på området, men det som jag ofta sett och hört från läkare och psykologer är att:

1. Flickor med Aspergers syndrom kan vara lugnare än pojkar. Om flickan inte får tillräckligt mycket hjälp och stöd i skolan, drar sig flickan kanske undan och blir passiv, vilket gör att omgivningen inte alltid märker att flickan i verkligheten har stora svårigheter.

2. Tjejer med Aspergers syndrom kan ibland bli otroligt duktiga sociala kameleonter. De kanske lägger otroligt mycket energi på det sociala samspelet och kan vara riktigt duktiga på att härma sin omgivning. De kanske lär sig utantill vad man förväntas säga i olika situationer, vilken ansiktsmimik man borde använda osv, vilket gör att man ibland måste skrapa på ytan för att märka hur otroligt mycket tjejen faktiskt anstränger sig jämt.

3. Tjejer med Aspergers syndrom kan ibland använda mer mimik än killar. Den typiska bilden av Aspergers syndrom är att mimiken är mycket sparsam, men det är inte alltid så hos alla. För mig är det nästan tvärtom för jag har ofta fått höra att min mimik är otroligt livfull.

4. Specialintressen hos tjejer med Aspergers syndrom kan vara mer ålderstypiska, dvs sådana som även andra tjejer i samma ålder kan intressera sig för, t ex djur eller kändisar. Det som däremot skiljer dessa specialintressen från andra tjejers intressen är intensiteten. Om läkaren inte skrapar på ytan och märker hur mycket tid tjejen egentligen lägger på att läsa om djur eller att lära sig fakta om kändisar, kan läkaren tänka: “men det är ju vanligt att vara intresserad av djur och kändisar i den åldern”, och tjejen förblir utan diagnos.

Slutligen är det inte skrivet i sten att alla vi tjejer med Aspergers syndrom måste fungera på det ovanstående sättet. Aspergers syndrom tar sig uttryck på olika sätt hos olika tjejer, och det finns även killar med Aspergers syndrom som passar in i den ovanstående beskrivningen. Därför bör man aldrig generalisera!

Share Button

4 anledningar till att jag älskar att ha Aspergers syndrom

Share Button

Inte sällan pratas det om nackdelarna med Aspergers syndrom och autism, men det som ofta glöms bort är att det även kan finnas mycket positivt i det. Visst, jag tycker att det finns vissa nackdelar med att ha Aspergers syndrom men å andra sidan älskar jag min Asperger och skulle aldrig vilja byta bort det. Varför då? Jo, för att:

1. Mina specialintressen ger mig lycka och mening i livet. Jag behöver inte andra människor eller andra omständigheter för att uppnå lycka, mina specialintrssen räcker för mig. Många har varit förvånade när jag sagt att jag aldrig någonsin i hela mitt liv haft tråkigt när jag är hemma. Det skulle aldrig hända att jag skulle bli uttråkad för jag har ju mina älskade grammatikböcker hemma, och grammatik är mitt stora specialintresse.

2. Jag har en enorm drivkraft. Tyvärr har jag en mycket begränsad mängd energi, men i vissa perioder kan jag däremot jobba väldigt intensivt. Jag skrev min debutbok på tre månader eftersom jag jobbade så koncentrerat och intensivt. När jag bestämde mig för att börja leva hälsosamt, slutade jag äta socker och började motionera. Jag gick ner 30 kg på ett år, och det var hur enkelt som helst! Det enda som behövdes var en stark vilja.

3. I likhet med många andra personer med Aspergers syndrom älskar jag rutiner, och därför har jag utnyttjat situationer och lyckats skapa riktigt bra rutiner. Mina rutiner innehåller bland annat att leva hälsosamt och nyttigt, och därför äter jag inte vitt socker, gluten, färg- och tillsatsämnen, sötningsmedel osv och äter endast mat lagad från grunden. Eftersom jag mår bra av ett rutinbundet liv, känner jag aldrig någonsin sug efter godis, kakor och andra onyttigheter.

4. Jag blir inte lika påverkad av andra människor runt omkring mig eftersom jag lever i en egen bubbla. När jag var barn och tonåring, kände jag visserligen en stor press att bli normal eftersom mina klasskamrater och lärare sa rakt ut till mig att jag borde förändras. Men om ingen säger något till mig, känner jag ingen press att vara som alla andra. Därför har det inte fått mig att må dåligt att media visar upp smala, skönhetsopererade modeller. Att jag ser människor som har perfekta kroppar utan celluliter får mig aldrig att känna att jag inte duger som jag är. 

Share Button

Nackdelarna med att ha Aspergers syndrom

Share Button

Jag har fått önskemål om att skriva ett inlägg om vad som är det svåraste med att ha Aspergers syndrom eller autism. Vad som upplevs som svårt skiljer sig otroligt mycket från person till person, men tack vare mitt jobb som Aspergerinformatör har jag träffat otroligt många Aspergare och många som jag pratat med håller med om att bland annat de följande punkterna kan göra livet svårt:

1. Att alltid bli missförstådd. Det kan vara otroligt jobbigt att leva i en värld där nästan ingen förstår en och ens avsikter. När man försöker vara trevlig, kan andra tycka att man är otrevlig och oförskämd. Ibland kan människor bli arga på en utan att man förstått vad man gjort för fel men de har varit säkra på att man sårat dem med flit. När man försöker förklara hur man känner i olika situationer, kan andra människor inte alltid sätta sig in i våra känslor.

2. Att leva med en osynlig funktionsnedsättning. Det faktum att Aspergers syndrom är en osynlig funktionsnedsättning gör att vi blir ifrågasatta och sedda som lata, ouppfostrade eller bortskämda personer. Om en elev med Aspergers syndrom får ett eget vilorum i skolan, kan andra barn och deras föräldrar få för sig att Asperger-barnet använder diagnosen som en ursäkt för att få extraförmåner. Om andra människor får höra att jag har boendestöd, får jag förvånade blickar och frågor som: “men vad behöver du det till för?” eller: “Åh, vad lyxigt det måste vara att ha någon som städar hemma hos en”. Andra människors bemötande och okunskap kan göra livet riktigt svårt.

3. Att det kan vara svårare att hitta vänner och en partner. Vissa personer med Aspergers syndrom, bland annat jag själv, trivs ensamma, och alla är inte ens intresserade av att skaffa vänner. Men det finns även många med Aspergers syndrom som känner sig ensamma och lyckas inte hitta vänner trots att de verkligen försöker. När man dessutom har annorlunda behov än majoriteten och inte har så mycket gemensamt med andra människor, kan det vara svårt att hitta människor att umgås med.

Trots att jag ibland har stunder då jag önskar att jag var som alla andra, skulle jag innerst inne aldrig vilja byta bort min Aspergers syndrom även om jag fick chansen. Jag trivs med att vara annorlunda, och Aspergers syndrom är för mig ett normaltillstånd. Om jag skulle ta bort min Aspergers syndrom skulle jag bli en helt annat person, och jag trivs med att vara Paula. Aspergers syndrom är både min allra största tillgång och min största svårighet.

Share Button

Varför får man en neuropsykiatrisk diagnos?

Share Button

När man har Aspergers syndrom och/eller andra neuropsykiatriska diagnoser, har man ofta de drag och svårigheter som även många andra människor har, men i en mycket större grad. Och det är just denna gradskillnad som gör att många människor har svårt för att förstå sig på oss som har Aspergers syndrom.

Om vi var döva, blinda eller satt i rullstol, skulle andra människor förmodligen ha förståelse för att vi inte klarar av exakt samma saker som andra människor. Men förutom att neuropsykiatriska diagnoser är s.k osynliga funktionsnedsättningar och våra svårigheter inte alltid syns utåt, har vi svårt för saker som de flesta andra människor tycker är jobbiga. Vem tycker exempelvis inte att det är jobbigt att åka kommunalt, jobba heltid eller att göra hemsysslor? Vilket barn tycker inte att det är jobbigt att gå i skolan, att sitta i ett stökigt klassrum eller att stå i kö? 

Men skillnaden ligger i om svårigheterna faktiskt är en funktionsnedsättning och hindrar en från att exempelvis försörja sig själv och från att leva ett s.k vanligt liv. Att man blir hindrad att leva som andra människor är just det som är avgörande om man får en neuropsykiatrisk diagnos eller ej. Om ett barn exempelvis tycker att det är så jobbigt att gå i skolan att hen absolut inte kan gå dit, eller att det är så jobbigt att stå i kö att hen inte kan gå ut alls från hemmet för risken finns att man måste köa på exempelvis toaletter eller nöjespark, är hen hindrad att leva som andra barn. Och det är bland annat i just sådana situationer neuropsykiatriska diagnoser ställs.

När läkarna utreder om ett barn exempelvis har Aspergers syndrom, tar läkaren naturligtvis hänsyn till att de allra flesta barn tycker att det är jobbigt att gå i skolan och att göra läxor. Professionella läkare är dessutom medvetna om att dåliga hemförhållanden och andra trauman kan påverka ett barns beteende, och därför är det viktigt att utreda vad som är vad. Vad beror på diagnosen och vad skulle kunna bero på uppväxten?

Ibland blir människor upprörda när de får läsa om diagnoskriterierna för Aspergers syndrom eftersom de anser att alla människor besitter dessa egenskaper. Men det handlar absolut inte om att man bara tycker att livet är “lite jobbigt” utan man klarar faktiskt inte av att uppfylla de krav som ställs på en. Och det är därför man får en diagnos! 

Share Button

Hur klarade sig personer med Asperger förr i tiden?

Share Button

Det faktum att fler och fler diagnostiseras med Aspergers syndrom och autism har fått många människor undra vad denna plötsliga ökning av diagnoser beror på och hur vi med autismspektrumtillstånd klarade oss förr i tiden utan diagnoser.

Vissa människor tror att ökningen beror på att det faktiskt idag finns fler personer som uppfyller diagnoskriterierna, men jag har alltid misstänkt att antalet personer som uppfyller diagnoskriterierna för Aspergers syndrom inte ökat utan ökningen beror på att dagens läkare har bättre kunskap om Asperger och att vården har blivit duktigare på att identifiera autismspektrumtillstånd. Enligt ny forskning stämmer min teori.

“Hur klarade sig personer med Aspergers syndrom förr i tiden när diagnoser inte ställdes?”, frågar människor mig ibland. Jag har funderat på samma fråga, och jag tror att det är olika från person till person.

Vissa Asperger-barn hamnade förmodligen i OBS-klasser eftersom de ansågs vara ouppfostrade och inte kunde anpassa sig till skolans regler, och andra kanske försökte anstränga sig så hårt att de utvecklade psykiska problem och kanske blev diagnostiserade med diverse personlighetsstörningar.

Vissa kan ha mått så dåligt utan stöd och anpassningar att de kanske hamnade snett i livet i vuxen ålder, och andra kan ha passat in i dåtidens tydliga regler och katederundervisning i skolan, vilket innebar att man inte behövde ta lika mycket initiativ och det inte var lika stökigt i klassrummen som det är idag. Och några kan ha haft turen att hitta ett bra jobb inom sin nisch och klarade sig därmed bra i arbetslivet.

Jag har funderat en del på mitt eget liv och undrat vad som hade hänt med mig om jag inte hade fått diagnosen. Förmodligen hade jag inte ens levt idag. Under min barndom och tonårstid tänkte jag ofta på att det hade varit bättre om jag hade varit död: jag kunde inte uppfylla de krav som skolan ställde på mig, och jag blev deprimerad. När jag blev vuxen blev allt bara värre. Förutom att arbeta på heltid, förväntades man även helt plötsligt kunna sköta hushållet.

Asperger-diagnosen som jag fick i 24-årsåldern kom som en räddning för mig. Förutom stöd och hjälp fick jag även bekräftelse på att jag faktiskt var annorlunda på riktigt och att annorlundaskapet inte bara var min inbillning. Visst överlevde jag utan en diagnos, men idag överlever jag inte bara utan jag lever också! 🙂

Share Button

Nej, min Asperger har inte försvunnit!

Share Button

“Men din Asperger måste ha försvunnit nu, du verkar så normal”, är något jag ofta får höra. Att Aspergers syndrom eller autism skulle försvinna med träning är en vanlig fördom, men jag är precis lika autistisk nu som förut. Det enda som är annorlunda nu jämfört med min barndom är att jag idag hunnit bli vuxen. Jag har hunnit leva i den här världen i 36 år långa år, och med försök och misstag har jag lärt mig hur andra människor tänker och vilka regler som råder i den här världen.

När jag var barn, hade jag inte lika mycket livserfarenhet, och därmed förstod jag inte alltid hur andra människor tänkte och resonerade. Särskilt starkt minns jag en händelse i min barndom: Jag och en vän höll på att leka, och helt plötsligt bestämde vi att vi skulle åka på en cykeltur. “Ska vi göra det nu med en gång?”, undrade jag varpå min vän svarade: “Ja, nu med detsamma.”

Sagt och gjort. Vi hämtade våra cyklar ur cykelförrådet. När vi hade våra cyklar klara, fick min kompis syn på en nära vän till henne som hon hälsade. Men det stannade inte där: hon ville stå utanför cykelförrådet och växla några ord med henne innan vi skulle åka! Efter att min vän hade stått där pratandes med henne i ett par minuter, blev jag arg och åkte på cykelturen utan henne. “Men vart ska du?”, undrade min vän, men jag svarade inte. Hon förtjänade inget svar i mina ögon.

“Men vaddå?”, undrade både vännen och min mamma efteråt. Men i mina ögon hade vännen begått ett allvarligt svek mot mig: hon hade ju lovat mig att vi skulle åka på en cykeltur med en gång, och nu bröt hon sitt löfte: det hade ju inte alls ingått i våra planer att hon skulle stå och prata med någon annan innan vi skulle åka. Hon hade inte bara ljugit för mig utan jag hade också tvingats att anpassa mig till förändringen som hon i mina ögon hade skapat i onödan. Jag hatade sådana här förändringar för inget blev som jag hade tänkt mig. Det blev kaos i min hjärna för jag var tvungen att tänka annorlunda.

Så här tänkte jag när jag var barn. Jag tyckte att det var mycket viktigt att alla, inklusive jag själv, skulle hålla sig till alla planerna. Om det var jag själv som hade lovat en vän att åka med henne på en cykeltur med en gång och jag fick syn på en annan vän till mig, sa jag till den andra vännen att jag inte hann prata för jag kunde ju inte bryta mitt löfte. Om det inte ingick i de urprungliga planerana att jag skulle stanna en halvminut extra någonstans för att växla några ord med någon innan cykelturen, gjorde jag aldrig det. Jag ville nämligen hålla alla mina löften och inte avvika från de ursprungliga planerna det minsta lilla!

Skulle jag agera på samma sätt idag och bli arg om en vän till mig ville avvika från våra ursprungliga planer lite grann? Nej. Betyder det att min Aspergers syndrom har försvunnit? Nej, inte alls.

Att jag inte skulle bli arg idag beror på att jag iakttagit andra människor under hela min livstid, och så småningom har jag lärt mig att andra människor inte ser det som ett bokstavligt löfte om man säger att man ska åka på en cykeltur med en gång. Jag har också lärt mig att det inte betyder att andra har ljugit för mig om de plötsligt vill göra något annat än vad man bestämt. Det kan alltid uppstå oväntade händelser, och andra människor har ofta ett större behov än jag att kunna avvika från de ursprungliga planerna.

Jag tycker fortfarande inte om spontanitet, oväntade händelser och planavvikelser, men jag har lärt mig att anpassa mig. Vilket inte alls betyder att jag skulle ha mindre Aspergers syndrom än förut för så är det inte! Jag har helt enkelt fått mer livserfarenhet och vet därmed hur de sociala samspelsreglerna i den här världen fungerar.

Share Button