Kategoriarkiv: Föreläsningar om Aspergers syndrom och autism

Om gårdagens autismseminarium och TV-soffan

Nu har jag sovit en god hotellnatt i centrala Helsingfors. Allt gick över förväntan, och trots att jag hade sovit dåligt natten till igår klarade jag gårdagen galant. Dock blev det en liten förändring i gårdagens schema: i motsats till vad som hade bestämts från början så skedde TV-intervjun mellan mina föreläsningar och inte efter. Jag hade inget emot förändringen utan helt tvärtom!

Checkade in tidigt

Dagen började med att pappa körde mig till Mattby där jag hoppade in i tunnelbanan för att ta mig vidare till centrala Helsingfors. Därifrån promenerade jag till hotellet. Eftersom klockan bara var 10:30 när jag anlände så trodde jag inte att det skulle gå att checka in till hotellet, men jag bestämde mig för att chansa och det gick utan problem! Jag lade resväskan på hotellrummet, vilade lite och promenerade sedan till föreläsningslokalen som låg 600 meter från hotellet.

Skippade lunchen

När jag anlände till föreläsningslokalen hann jag höra den sista delen av Svenny Kopps föreläsning innan det var dags för lunch. Dock hade jag inte anmält mig till lunchen eftersom jag visste att det skulle serveras lasagne som jag inte äter eftersom det innehåller både tomatsås och ost. Istället satt jag i lokalen och väntade till klockan 13 då min föreläsning för yrkesverksamma skulle börja.

Pratade med Svenny Kopp

När föreläsningen var över, pratade jag en del med åhörarna, bland annat med Svenny Kopp som hade stannat kvar i lokalen för att lyssna på min föreläsning. Hon hade en del frågor till mig, bland annat om mitt specialintresse blåbärsplockning 🙂 Hon undrade hur länge jag har varit intresserad av blåbärsplockning, och jag berättade att intresset började när jag var runt sex år. Min mormor bodde nära en blåbärsskog där jag brukade plocka blåbär på somrarna och det var då jag blev fast.

Studion låg i samma byggnad

När jag hade pratat klart med Svenny Kopp, tog jag mig till stan för att köpa mat för jag hade ju inte ätit någon lunch. Jag hann ta mig till hotellrummet för att äta, men strax därefter var det dags att ta mig tillbaka till föreläsningslokalen där kunden mötte mig. Hon följde med mig till sminkningen och TV-soffan för jag skulle ju ge en TV-intervju i ett program som heter Efter nio. Studion låg på nedervåningen i samma byggnad som föreläsningslokalen.

Fick svara på en del frågor

Filmningen var över på mindre än en halvtimme. Programledarna ställde frågor till mig som: Vad är Aspergers syndrom och autism för något? Vilka är de största myterna och fördomarna om autism? Har jag upptäckt några skillnader i synen på Aspergers syndrom mellan Sverige och Finland? I vilken ålder märkte jag för första gången att jag var annorlunda? Hur var det att få diagnosen? Jag hade hur mycket som helst att berätta men tyvärr var tiden knapp. En del av sakerna jag sa kommer dessutom klippas bort.

Skrattade åt programledarnas kommentar

Eftersom Efter nio var på svenska, intervjuades jag också på svenska men det kommer att finnas en finsk undertext för alla finska tittare. Finska är ju mitt modersmål, och därför var det lite kul när de finlandssvenska programledarna kommenterade att det hördes tydligt att jag bor i Sverige för jag lät tydligen svensk och uttalade orden på ett svenskt vis. Jag svarade att om de skulle säga det till svenskar så skulle svenskarna skratta. I svenskarnas öron låter jag ju definitivt finsk, inte svensk 🙂

Ingen slump

Jag frågade programledarna hur de hade hittat mig. Jag tyckte nämligen att det var ett märkligt sammanträffande att de hade bjudit in mig till TV-programmet på samma dag när jag föreläste i samma byggnad. De berättade att de sett mig i TV flera gånger under åren och att de hade bestämt för länge sedan att de ville ha mig i Efter nio någon gång. Och sedan hade en av medarbetarna råkat se att jag skulle föreläsa i samma byggnad och därför hade de tagit tillfället i akt och bjudit in mig till programmet nu.

Ska ge en radiointervju

Om ett par timmar ska jag checka ut från hotellet och sedan ska jag ta en fika med mammas väninna. Hon var och lyssnade på min föreläsning igår kväll, men eftersom jag var upptagen med föreläsningarna, sminkningen och annat igår så hade vi aldrig något tillfälle att träffas ordentligt. Därför ska vi ta en fika i stan idag, och därefter ska jag hoppa in i färjan och ta mig tillbaka till Stockholm. Imorgon blir det lite bråttom med för jag har lovat att ge en radiointervju om autism bara några timmar efter min ankomst till Stockholm.

Finlandfärjornas Wi-Fi inget vidare

Eftersom Finlandfärjornas Wi-Fi inte är något vidare, kan jag inte lova med säkerhet att jag kommer att kunna posta morgondagens blogginlägg imorgon bitti. Allt beror på om färjans Wi-Fi krånglar eller ej! Efter att jag har stigt av färjan kommer jag behöva förbereda mig för radiontervjun så det kan hända att jag kommer att posta morgondagens blogginlägg framåt kvällen.

Här ser ni en bild på mig efter gårkvällens sista föreläsning strax innan jag tog mig tillbaka till hotellet.

Paula Tilli – föreläsning i Helsingfors

Nu har den stora dagen kommit

Nu har den stora dagen kommit då jag ska föreläsa i ett seminarium i Helsingfors i Finlands Svenska Autism- och Aspergerföreningens regi. Det blir ett heldagsseminarium med start klockan 10 och slut klockan 20. Jag kommer att föreläsa två gånger: första gången från klockan 13 till 14:30 för yrkesverksamma och andra gången från klockan 18:30 till 20 för anhöriga. Det är inte varje dag det anordnas autismseminarier i Finland, och därför har det till och med kallats för årets happening. Vissa reser flera timmar för att få lyssna på oss!

Befinner mig sedan tidigare i Finland

Som ni vet befinner jag mig sedan ett par veckor hos mina föräldrar tillika mitt barndomhem i Esbo som ligger strax väster om Helsingfors och är Finlands andra största stad efter huvudstaden. Förrförra veckan föreläste jag ju på två olika ställen i Esbo och förra veckan i Kägeludden som också ligger i Esbo. Dessa föreläsningar har inget med varandra att göra. Att jag haft så här många föreläsningsuppdrag i den finska huvudstadsregionen tätt inpå varandra är alltså ingenting annat än ett märkligt sammanträffande!

Även Svenny Kopp föreläser i seminariet

Dagens seminarium har såklart även andra föreläsare, bland annat Svenny Kopp som har forskat om autism hos flickor och Pirjo Laatikainen som deltog med mig i det finska TV-programmet Inhimillinen Tekijä år 2014. Jag hade inte förväntat mig att Pirjo skulle föreläsa idag för TV-intervjun var på finska och dagens seminarium kommer att vara på svenska, men nu kom jag på att Pirjo visst kunde svenska också. Det blir kul att träffa henne igen efter hela 6 år 🙂

Kommer att intervjuas i en TV-soffa

Men jag kommer inte bara föreläsa utan även intervjuas om autism i en TV-soffa viilket innebär att schemat kommer att vara rätt tajt: sminkningen kommer att vara mellan mina föreläsningar. När sminkningen är klar, kommer jag få skynda mig till min andra föreläsning som slutar klockan 20. Klockan 20:05 kommer jag sitta i TV-soffan och intervjuas fram till 20:30 vilket innebär att jag återigen kommer att behöva skynda mig. Om jag inte får avsluta föreläsningen lite tidigare så kommer nog någon annan få packa ihop mina saker så att jag hinner.

Kommer att ligga på Arenan

Och nej, det blir ingen direktsändning den här gången ifall ni undrar! Programmet kommer att sändas på måndagen den 17.e februari klockan 21 finsk tid vilket blir 20 svensk tid. Programmet som heter Efter nio kommer att vara på svenska men ha finsk undertext. Efter sändningen kommer det ligga på Arenan. Jag tror och hoppas att det även kommer att vara tillgängligt för alla er som finns i Sverige!

Jag lovade kunden att komma redan på förmiddagen så om ett par timmar bär det av mot Helsingfors!

Hej Finland igen, det var inte länge sen

I torsdags var det dags att anlända till Finland. Det var inte länge sen jag var här sist för jag spenderade ju ett par veckor i Finland i samband med julledigheten. Jag hann alltså bara vara hemma i Sverige i några veckor innan det bar av mot Finland igen.

Det blev en färjeresa med Viking Line från Stockholm till Helsingfors. Som vanligt promenerade jag från Skatuddens färjeterminal till Helsingfors centrum för att sedan ta tunnelbanan till Mattby i Esbo där pappa mötte mig och skjutsade hem mig. Alltså inte hem till mig utan hem till mina föräldrar tillika mitt barndomshem.

Stannar här ett tag

Jag kommer att stanna i Finland i ett par veckor eftersom jag har saker för mig här, kommer att berätta mer för er sen! Därför missade jag också fredagens jobbmöte på Misa Kompetens. Dock gjorde det ingenting för såväl chefen som alla andra vet om att jag är bortrest och chefen är införstådd med att jag kommer att stanna hos mina föräldrar i Finland ett tag. Men ni behöver oroa er, jag har med mig jobbdatorn här och kommer därför sköta bloggen som vanligt under tiden jag är borta!

Föreläste om autism på finska

I fredags höll jag en föreläsning om autism för finskspråkiga förskolepedagoger i Esbo som ligger strax väster om Helsingfors. Föreläsningen var på finska. Allt var lite speciellt då jag är både född och uppvuxen här i Esbo så jag föreläste alltså i mina barndomstrakter. Föreläsningslokalen låg dessutom mycket nära mitt barndomshem där jag alltså bor för tillfället. Klockan 11:10 sa jag hejdå till mamma i hallen, och strax därefter slängde jag mig i pappas bil för det var han som skjutsade mig till föreläsningslokalen.

Satt i föreläsningssalen efter 10 minuter

Väl framme letade jag upp en vaktmästare och frågade honom om han kunde låsa upp föreläsningssalen. Vi gick upp en våning och han låste upp dörren. När jag satte mig ner, kollade jag på klockan och såg att hon var bara 11:20! Och klockan hade alltså varit 11:10 när jag hade lämnat föräldrahemmet och sagt hejdå till mamma. Helt otroligt att pappa hade både hunnit köra mig och att jag hade hunnit leta upp en vaktmästare på endast 10 minuter! Och nej, det var inte klockan som gick fel utan det var lokalen som låg väldigt nära föräldrahemmet.

Lördagens föreläsning var på svenska

I lördags var det dags för samma föreläsning som jag hade hållit i fredags men den här gången på svenska! Föreläsningen var för Esbos finlandssvenska förskolepedagoger eller dagvårdspersonal som man tydligen säger på finlandssvenska. Föreläsningarna gick bra. Dock är inte finnar kända för att vara speciellt pratiga av sig så ingen ställde frågor under fredagens frågestund, och i lördags kom det bara en fråga. Men jag vet ju att finländare är mer tystlåtna av sig än vad svenskarna brukar vara så jag var beredd på det. Det viktigaste var att de lyssnade 🙂

Paula Tilli – föreläsning om autism

Föreläsning på Skeppsholmen

Igår fick jag ta Djurgårdsfärjan från Slussen vilket var härligt för jag älskar att åka Djurgårdsfärja! Dock åkte jag inte till Djurgården den här gången utan till Skeppsholmen för att föreläsa för lärare och annan skolpersonal om Aspergers syndrom. Jag fick be kaptenen specifikt om att stanna färjan på Skeppsholmen för den hade inte stannat där annars. Vi var bara 4 personer som åkte med på färjan och ingen annan förutom jag ville till Skeppsholmen.

Det var roligt att vara på fina Skeppsholmen igen

Det var inte så länge sen jag föreläste på Skeppsholmen sist: förra året (eller var det förrförra?) föreläste jag där för anställda i Stockholms stad om hur man kan skapa en meningsfull fritid för personer med Aspergers syndrom och autism och det var jätteroligt att vara där igen! En jättefin ö!

Ville veta hur kunden hade hittat mig

Den här föreläsningsförfrågan hade kommit på kort varsel: jag fick den för ett par veckor sedan. Ett par timmar efter att kunden hade kontaktat mig för första gången var föreläsningsdatumet redan spikat! Det hade låtit för mig som att kunden hade bestämt i förväg att de ville ha en föreläsning av just mig och ingen annan. Därför hade jag blivit nyfiken och bestämt mig för att fråga kunden hur hon hade hittat mig.

Läraren från Ågesta Folkhögskola hade talat varmt om mig

Jag får väldigt många föreläsningsbokningar tack vare att någon som känner någon som känner någon har hört mig föreläsa någonstans vilket jag misstänkte hade varit fallet den här gången med. Men istället svarade kunden: “Nej, ingen av oss har hört dig. Men en före detta kollega till mig har träffat din före detta lärare på Ågesta Folkhögskola som hade talat så varmt om dig att vi hade blivit nyfikna på dig och bestämt oss för att boka dig för en föreläsning.”

Var glad under resten av kvällen

Jag blev så otroligt glad! Jag blev verkligen rörd av att höra att läraren hade pratat så varmt om mig för någon annan och att denna någon i sin tur hade berättat allt vidare för sin före detta kollega. Det kändes så otroligt speciellt för mig att få en föreläsningsförfrågan på det här sättet trots att det gått många år sedan jag läste på Ågesta och läraren i fråga har gått i pension. Jag tänkte på det hela tiden under hemresan och var på gott humör under resten av kvällen.

Hade läkartid på förmiddagen

Föreläsningen var på eftermiddagen. Dock hade jag en läkartid på förmiddagen relativt nära centrala stan. När jag hade blivit klar med läkaren, funderade jag på om jag skulle åka hem innan föreläsningen eller inte. Det skulle ta mig 40 minuter att åka hem från läkaren och jag räknade snabbt att om jag skulle åka hem så skulle jag hinna stanna hemma i 25 minuter innan det skulle vara dags för mig att åka tillbaka till stan för att föreläsa.

Värdesätter lugn och ro väldigt högt

Vad tror ni att jag valde? Jo, jag åkte självklart hem. Många höjer nog på ögonbrynen här och undrar: “Men vadå, åkte hon i nästan 1,5 timme fram och tillbaka bara för att hinna sitta hemma i 25 minuter? Men 25 minuters vila i ensamhet är så otroligt värdefullt för mig att jag inte ens tvekade! Hade jag bara hunnit vila i 5 minuter hade jag nog inte åkt, men 25 minuter gjorde det totalt värt det för mig! Jag värdesätter ensamhet och lugn och ro så otroligt högt.

Vy från Djurgårdsfärjan

Spontanföreläsning i Göteborg

Igår blev det något av en spontanföreläsning i Angered i Göteborg. Eller spontan och spontan, min kollega Mimmi hade frågat mig ett par dagar tidigare om jag kunde ta föreläsningen så lite framförhållning hade jag ju fått! Men den kom ändå på ganska kort varsel.

Befann mig redan i Göteborg

Jag befann mig faktiskt redan i Göteborg när förfrågan kom. Jag hade bland annat föreläst där tillsammans med min kollega Amir några dagar tidigare. Eftersom jag redan var på plats, behövde jag inte resa någonstans för föreläsningens skull. Däremot var det egentligen meningen att jag skulle åkt hem till Stockholm igår morse, men på grund av föreläsningen fick jag köpa en helt ny hemresa. Hemfärden var därför flera timmar senare än ursprungsresan.

Verksamheten kommer att läggas ner

Mimmi brukar handleda personal i en verksamhet som hjälper utsatta människor ut i arbetslivet. Men nu kommer den här verksamheten läggas ner och Mimmis uppdrag kommer därmed att avslutas. Därför hade Mimmi tänkt att det skulle bli en perfekt avslutning för gruppen i Angered om jag skulle komma och föreläsa om Aspergers syndrom för dem. Och föreläsningen blev lyckad och uppskattad!

Åhörargruppen var mycket liten

Gruppen var ovanligt liten, den bestod av 12 personer om jag räknade rätt. Det är helt annorlunda att föreläsa för mindre grupper än för grupper bestående av flera hundra åhörare. Man får en helt annan kontakt med publiken när gruppen är mindre och det uppstår också mycket mer utrymme för diskussion.

Klockan gick på sommartid

När jag anlände till lokalen, såg jag att lokalens klockan gick på sommartid. När jag påpekade detta, försökte en av åhörarna ändra den till vintertid. Problemet var bara att klockan råkade stanna i samband med det! När jag hade pratat om Aspergers syndrom och socialt samspel ett tag, tyckte jag att det var konstigt att klockan fortfarande var kvart i elva. Tiden verkade liksom inte gå framåt trots att jag kände att jag hade pratat om socialt samspel hur länge som helst.

Försökte fylla ut tiden

Jag hade inte så många bilder kvar på min Powerpoint, men eftersom klockan visade att jag fortfarande hade 45 minuter kvar, fyllde jag ut varje punkt med saker jag inte hade tänkt ta upp från början. Jag undrade varför jag hade planerat tidåtgången så dåligt tills polletten föll ner: det var inte jag som hade planerat föreläsningen dåligt utan det var lokalens klocka som hade stannat! Klockan var inte alls kvart i elva vilket jag hade trott och hade inte varit det på ett tag!

Fick bråttom istället

Nu började jag istället få bråttom så att jag skulle bli klar på utsatt tid. Jag behövde ju hinna gå igenom de sista punkterna. När man har bokat en föreläsning, kan man ju liksom inte bli klar en halvtimme senare eller tidigare än det man har kommit överens om utan man ska hålla tiden. Jag hann gå igenom alla bilderna i powerpointen men hann såklart inte gå in på djupet.

Paula Tilli föreläsning

Välkomna att lyssna på mig i Skövde

Ibland har jag fått frågor om jag kommer att föreläsa i Västsverige någon gång. Eftersom de flesta föreläsningar jag hittills haft i trakterna inte varit öppna för allmänheten, har jag inte kunnat annonsera ut dessa på bloggen. Men nu kan jag glädja er med att jag kommer att föreläsa i Skövde om drygt en månad! Jag vet att många av er som bor i trakterna har varit intresserade av att komma och lyssna på mig så nu finns det ett ypperligt tillfälle.

Skriv in den 3:e december i kalendern

Föreläsningen kommer att äga rum den 3:e december mellan klockan 16:30 och 19. Adressen är Mariestadsvägen 101, ingången via baksidan på Rosenhaga. Precis som vanligt kommer jag föreläsa om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv, och i slutet av föreläsningen kommer det finnas möjlighet att ställa frågor. Föreläsningen erbjuds inom projektet Kunskap för Alla. Och vet ni vad det bästa är? Jo, föreläsningen är helt kostnadsfri!

Föranmälan är obligatorisk

Föreläsningen är i första hand avsedd för SolNavets egna klienter, och därför finns det tyvärr ingen platsgaranti för utomstående. Men i mån av plats är även andra intressenter varmt välkomna! Det är viktigt att anmäla sig i förväg till solsidan@skovde.se för det är endast på det sättet man kan försäkra sig en plats. Man ska alltså absolut inte bara dyka upp utan man bör försäkra sig i god tid om att det finns lediga platser.

Föreläsningsförfrågningar har börjat rulla in

Annars har det börjat rulla in flera föreläsningsförfrågningar till våren, och jag har hunnit boka flera föreläsningsuppdrag på alla möjliga ställen från Finland till Norrland och allt däremellan. Vilket naturligtvis är jättekul! Oftast börjar vårens föreläsningsförfrågningar komma först efter nyår, men av någon anledning har många kunder varit ovanligt tidiga med bokningarna i år! Det finns alltså en chans att jag kommer att bli relativt fullbokad till våren.

Boka mig gärna i god tid

Om du vet med dig att du kommer att vilja boka mig för en föreläsning under våren 2020 och av olika anledningar inte kan vara flexibel med datumet, är det bra att boka mig så fort som möjligt för annars finns risken att ditt önskade datum hinner bli fullbokat. Men har du möjlighet att vara flexibel, går det naturligtvis bra att boka mig för en föreläsning även med kortare varsel för jag kommer alltid ha ett lediga datum här och där.

Föreläsning Misas födelsedag till ära

Igår fortsatte firandet på Misas 25-årsdag, och jag föreläste dagen till ära. Den här gången var det enheten i Västerås som stod för kalaset. Eftersom jag inte är anställd hos Misa AB utan hos Misa Kompetens, kände jag inte de flesta människor på firandet. Mina kollegor från Misa Kompetens var därför inte på plats men däremot vår ägare och grundare Lennart Jönsson och även några andra personer från vårt huvudkontor i Solna som jag kände sedan tidigare.

Hade skjutit upp något viktigt

NI vet kanske hur det är när man har Aspergers syndrom och svårt med de exektutiva funktionerna, dvs har en tendens att skjuta upp det mesta? Så är det för mig. Jag hade fått veta ett bra tag innan att arrangören eventuellt skulle skicka någon för att möta upp mig. Men tror ni att jag kontaktade arrangören och kollade i förväg om det faktiskt skulle bli så, och vem och var isåfall? Nä. Jag hade planerat att göra det men det hade aldrig blivit av.

Visste inte om någon skulle möta upp mig

Jag kan inte riktigt förklara varför jag inte hade tagit reda på om någon skulle möta mig någonstans. Men jag hade nog hela tiden tänkt: “äsch, jag gör det imorgon” men problemet var att morgondagen aldrig kom. När jag steg av tåget i Västerås, hade jag därför ingen aning om någon skulle möta upp mig och om den personen isåfall skulle stå på stationen eller utanför Misas lokal. Det kändes lite osäkert och jag visste inte vad jag borde göra.

Ska försöka låta bli att skjuta upp saker i fortsättningen

Men jag behövde inte fundera länge. När jag skulle gå genom stationsbyggnaden kom en kvinna fram och presenterade sig för mig. Vilken tur att hon hittade och kände igen mig trots att vi inte hade stämt av något. Ännu en gång tänkte jag för mig själv att jag borde bli bättre på att stämma av saker i god tid istället för att skjuta upp det mesta, men vi får se hur det blir med den saken 😉

Många åhörare med egen diagnos kände igen sig

Föreläsningen var öppen för alla intresserade, men väldigt många som kom hade antingen egen diagnos eller var anhöriga till någon med Aspergers syndrom eller autism. Extramånga med egen diagnos kom fram och pratade med mig efteråt, och väldigt många hade känt igen sig i föreläsningen. Vissa hade kommit till firandet bara för att få lyssna på mig vilket kändes speciellt. En ville krama mig precis innan jag skulle gå vilket gjorde mig jätteglad och rörd.

Aspergare är inte osociala

Personer med Aspergers syndrom och autism har som bekant ett rykte på sig att vara osociala och avskärmade och därför är det alltid roligt att det är just aspergare som jag brukar uppfatta som mest sociala och öppna när jag föreläser. De brukar komma fram och berätta öppet om sina tankar och känslor. Alla som har arbetat med aspergare vet därför om att myten om att alla aspergare skulle vara osociala tysta musar inte är något annat än just en myt.

Mitt hår fastnade i myggan

När jag hade avslutat föreläsningen, gjorde jag precis samma misstag som jag gjort ett antal gånger tidigare under mina år som föreläsare: jag var inte tillräckligt uppmärksam när jag tog av mig myggan vilket gjorde att mitt hår fastnade i den. Jag hade tänkt be arrangören om hjälp, men han hade börjat prata i mikrofon för åhörarna. Så jag hade inget annat val än att fortsätta stå kvar i scenen framför publiken med myggan hängandes i håret trots att min föreläsning var över.

En åhörare räddade mig ur knipan

Tack och lov hade en snäll åhörare uppmärksammat problemet. Hon kom fram till scenen och räddade mig ur knipan. Nu var jag fri och kunde äntligen stiga av scenen! I framtiden kommer jag försöka vara försiktigare med myggan, men om jag känner mig själv rätt så kommer jag glömma det igen.

#Misa25

Därför annonserar jag inte alla mina föreläsningar på bloggen

Ännu en arbetsvecka har passerat, och precis som jag skrev för några dagar sedan har jag bestämt mig för att låta bloggen vila på helgerna. Men jag tänkte ändå skriva en påminnelse om det idag så att ni inte tror att jag har slutat blogga helt bara för att ni inte får några blogginlägg på helgerna. Därför tänkte jag skriva ett kort inlägg idag trots att det är lördag, men det kommer inte bli några blogginlägg på helgerna framöver, i alla fall inte under föreläsningssäsongen.

Många undrar varför jag inte annonserar mina föreläsningar

När jag ändå håller på med ett blogginlägg så här på en lördag så tänkte jag förklara en annan grej för det är många som har undrat. Många har nämligen mejlat mig och frågat varför jag inte annonserar ut alla mina föreläsningar på bloggen. Tidigare i veckan föreläste jag ju exempelvis i Stockholm, och många av er hade velat komma på den föreläsningen om jag hade annonserat ut den. Därför tänkte jag förklara lite hur jag tänker kring när det gäller att annonsera ut mina föreläsningar på bloggen.

De flesta av mina föreläsningar är uppdragsutbildningar

Mer än 90% av alla mina föreläsningsuppdrag är uppdragsutbildningar. Om det exempelvis är ett specifikt gruppboende som har anlitat mig, är den föreläsningen ett slutet utbildningstillfälle just för anställda på detta specifika gruppboende och är alltså inte öppen för allmänheten. Eftersom dessa föreläsningstillfällen inte har öppet inträde, annonserar jag aldrig ut dessa föreläsningstillfällen på bloggen.

Ibland föreläser jag på Misa Kompetens SE-utbildningar

Sedan föreläser jag ibland på något som heter SE-utbildningar (=Supported Employment) som vi på Misa Kompetens anordnar. Till sådana tillfällen kan man ju anmäla sig, men dessa är ju utbildningspaket och det är därför meningen att man ska gå hela utbildningen.

Visst, vill man höra mig föreläsa om Aspergers syndrom i arbetslivet går det absolut bra att anmäla sig till en SE-utbildning, men eftersom dessa utbildningar ibland kostar så mycket som 10.000 kronor per person, har jag kommit fram till att de inte är speciellt intressanta för privatpersoner. Däremot är dessa utbildningar relevanta för personer som arbetar med just Supported Employment.

Jag väljer att endast annonsera ut mina vanliga öppna föreläsningar

Slutligen får jag någon enstaka gång en föreläsningsförfrågan från Autism- och Aspergerförbundet, Attention eller kommunens anhörigstödjare, och sådana föreläsningar är i regel öppna för allmänheten. För ett par år sedan föreläste jag exempelvis i Åstorp på det sättet, och alla som bodde i trakterna eller hade vägarna förbi kunde alltså komma och lyssna på mig! Eftersom sådana här föreläsningar oftast kostar som högst några hundra kronor och i bästa fall har gratis inträde, har jag valt att fokusera på sådana föreläsningar när jag annonserar ut mina kommande föreläsningar på bloggen.

Trevlig helg på er alla! Vi hörs på måndag igen! 🙂

Föreläsning för personal på Jobbtorget

Igår var det dags för en ny föreläsning! Den här gången bestod åhörargruppen av personal på Jobbtorget. Som ni säkert kan lista ut låg tyngdpunkten på föreläsningen på arbetsliv. Jag berättade bland annat om hur det är att leva med Aspergers syndrom och autism som vuxen och vilka slags utmaningar autistiska jobbsökanden riskerar att råka ut för när arbetsförmedlarna saknar kunskap om neuropsykiatriska diagnoser.

Föreläsningen drog igång senare än planerat

Den allra vanligaste längden på mina föreläsningar är 2-3 timmar, men den här gången hade det bestämts att det bara skulle bli 1 timme inklusive frågestund. Dock var åhörarna redo att börja först 10-15 minuter senare än planerat, vilket ledde till att jag fick ännu mindre tid på mig och fick därmed korta ner föreläsningen något. Jag hann endast prata i 40 minuter innan det var dags att avbryta för en mycket kort frågestund, och sedan avslutades dagen. Men jag känner mig ändå nöjd!

Föreläsningsförfrågan kom på kort varsel

Den här föreläsningsförfrågan kom för några dagar sedan, så den kom med andra ord på mycket kort varsel. Jag var nära att tacka nej till föreläsningen eftersom jag redan hade bestämt med mitt arbetsbiträde på Misa Kompetens att vi skulle träffas igår eftermiddag. Jag träffar henne då och då för att hon ska kunna checka av att allt fungerar för mig, och jag var inte alls sugen på att avboka träffen. Hon brukar vara rätt så upptagen med sina egna utbildningar så det hade annars kunnat dröja ett tag innan vi hade kunnat få till en ny träff.

Träffade arbetsbiträdet innan föreläsningen

Som tur var lyckades jag ordna så att träffen med arbetsbiträdet som skulle äga rum i Vasastan i Stockholm skulle sluta kl 13:45 och föreläsningen skulle börja kl 15 i Globen. Egentligen var det meningen att den skulle börja tidigare men jag ville ju hinna träffa arbetsbiträdet också varför åhörarna fick anpassa sig efter mitt schema. Jag åkte direkt från Misa Kompetens kontor till föreläsningslokalen.

Egentligen gillar jag inte att ha så här tajta scheman för jag brukar föredra att vara framme i föreläsningslokaler minst en timme innan föreläsningarna börjar. Men det fungerade igår för jag blev lovad en minihöstsemester nu efteråt. Tack och lov hade SL inga förseningar igår!

Bloggen kommer att få vila på helgerna

Jag och arbetsbiträdet gick igenom höstens kalender och mina kommande föreläsningar och upptäckte att jag kommer att ha ett ganska så hektiskt föreläsningsschema under de kommande månaderna. För att kunna prestera ordentligt har jag bestämt mig för att låta bloggen vila på helgerna (dvs på lördagarna, söndagarna samt på röda dagar) och endast blogga på vardagarna. Men ni behöver absolut inte oroa er för att jag skulle dra ner på bloggandet på arbetsdagarna för bloggen ingår ju i mina arbetsuppgifter.

Föreläsningen gick bra

Gårdagens föreläsning gick bra. Tiden gick otroligt snabbt vilket inte är så konstigt med tanke på att jag bara pratade i 40 minuter. Den här gången lå dessutom föreläsningslokalen relativt nära mitt hem också, vilket är rätt ovanligt.

Föreläsningen i Lahtis avklarad

Som ni vet befinner jag mig i Finland just nu. Igår föreläste jag i Lahtis som ligger på en ungefär timmes tågresa från Helsingfors. Jag hade inte köpt tågbiljetter i förväg mellan Helsingfors och Lahtis eftersom jag inte visste vilket tåg jag skulle hinna till. Det är ju lite si och så med tiderna när man stiger av Finlandsfärjan, det bildas köer och man kan behöva vänta länge för att bli utsläppt.

Har svårt för biljettautomater

Jag promenerade från Skatuddens färjeterminal till Helsingfors Centralstation, en promenad på cirka en halvtimme. Promenaden var ett måste! När man har Aspergers syndrom kan man ibland ha riktigt svårt för vissa saker i vardagslivet, och själv har jag svårt för biljettautomater: jag kan därför inte ens köpa spårvagnsbiljetter! De gamla goda tider då man kunde köpa biljetter till spårvagnen på Vikingterminalens kiosk är nämligen sedan länge förbi.

Var framme i föreläsningslokalen i god tid

Den tidspessimist jag är var jag framme i föreläsningslokalen i Lahtis två timmar innan min föreläsning skulle börja. Men det var 20 minuters promenad från Lahtis tågstation till föreläsningslokalen, och jag visste inte om jag skulle hitta vägen direkt eller om jag skulle behöva irra runt. Jag visste inte heller om tåget skulle hålla tiden eller inte. Finska VR fungerar enligt min erfarenhet betydligt bättre än svenska SJ, men man vet aldrig ändå. Men allt gick smidigt, och därför var jag framme i föreläsningslokalen betydligt tidigare än vad jag hade räknat med.

Många åhörare kände igen mig

Jag väntade på min tur utanför föreläsningssalen, men väntetiden gick fort. Tillställningen jag skulle föreläsa i var nämligen i full gång när jag dök upp, och många deltagare kom fram till mig och pratade med mig efter att de känt igen mig från TV och tidningar. Många hade även läst min bok och hade anmält sig till tillställningen bara för att få höra mig föreläsa, vilket kändes jättekul.

Föreläsningen var för förskolepedagoger

Alla som deltog i tillställningen var förskolepedagoger. Det var rätt så stor åhörargrupp och alla var kvinnor! Inte en enda man satt det bland åhörarna. Förskolan är ju en kvinnodominerande arbetsplats, men jag hade väntat mig att det åtminstone skulle sitta någon man i publiken. Men icke.

Min föreläsning var 1,5 timme lång, men jag blev lite förvirrad mitt i för jag misstänkte att jag hade glömt att ställa om min klocka till finsk tid. Därför började jag fundera på hur mycket tid jag egentligen hade kvar, men sen kom jag på att jag inte hade ställt om klockan till rätt tid och jag därför skulle behöva ta hänsyn till att klockan var en timme mer än vad min klocka visade!

Publiken var väldigt social och öppen

Den här åhörargruppen var väldigt speciell för det var jättemånga som kom fram och pratade med mig efteråt. Det kändes precis som hemma i Sverige! Svenskar är jätteöppna och pratiga (den som påstår annat har aldrig varit i Finland!), och det brukar vara jättestor skillnad på att föreläsa i Finland och Sverige!

När det bjuds på mat vid föreläsningstillställningar, är det självklart i Sverige att jag sitter vid samma bord som åhörarna, men inte i Finland. I Sverige är det självklart att folk kommer fram och berättar personliga saker för mig efter föreläsningarna och under rasterna, men inte i Finland. Men den här åhörargruppen var väldigt svensk till sättet i den här bemärkelsen, vilket var jättekul!

Inte första gången jag föreläser i Lahtis

Det var inte första gången jag föreläste i Lahtis: jag har föreläst där vid två tillfällen tidigare vilket är lite speciellt med tanke på att Lahtis inte är någon storstad direkt. Vad som är ännu mer speciellt är att kunden inte visste om att jag hade föreläst i Lahtis innan. Oftast får jag nya föreläsningar genom att någon hör mig föreläsa någonstans och bokar mig igen. Men den här kunden hade sett mig i TV och kommit ihåg mig så det var bara en slump att föreläsningen var just i Lahtis!

Föreläsningen var på finska, och den gick jättebra. Efteråt övernattade jag på hotell i Helsingfors (jag bokade faktiskt hotell i Helsingfors, inte i Lahtis), och nu kommer det bära av hemåt till Stockholm igen!