Kategoriarkiv: Paulas blogg

Binero har problem igen

God morgon! Tyvärr strular Binero igen, och det var extremt lång tid att komma in till administrationspanelen. Sidorna laddas väldigt långsamt! Ni kanske minns att det var exakt samma problem i somras och det tog extremt mycket energi av mig och mycket lång tid att blogga när det inte fungerade.

Igår höll jag på att bli galen när jag skulle blogga för det fungerade inte som det skulle. Det korta blogginlägget tog orimligt mycket tid och energi av mig. Därför har jag blivit visare av erfarenheten och tänker vänta med att börja leverera blogginlägg igen när Binero fungerar som det ska! Vi får hålla tummarna för att det inte tar alltför lång tid! För några månader sedan tog det enormt många dagar 🙁

Snart hemma i Stockholm igen

Just nu befinner jag mig på Finlandsfärjan igen men kommer att vara tillbaka i Stockholm om ett par timmar. Och detta alltså efter att ha varit borta i tre nätter för att föreläsa om Aspergers syndrom i Lahtis, Finland. Natten mellan torsdag och fredag blev det en färjeresa mellan Stockholm och Helsingfors, natten mellan fredag och lördag blev det en hotellövernattning på Scandic Marina i Helsingfors och natten till idag blev det alltså en färjeresa tillbaka till Stockholm.

Är nöjd med resan

Jag är nöjd med resan även om jag fick köra en oväntad föreläsning på vägen till hamnen i torsdags eftersom min kollega Göran hade blivit sjuk. Och det mesta av tiden på resan har bestått av att vila och ta det lugnt, antingen i hytten på färjan eller på hotellrummet. Det är det allra bästa med Finlandsfärjor: man kan vila och skärma sig undan. Och jag älskar också att spendera tid på hotellrum! Jag brukar behålla rummen så länge jag får och checka ut i sista minuten.

Gillar inte att flyga

På flyget är det mycket stressigare och allt går alldeles för snabbt i mitt tycke. Först av allt måste man hålla koll på vilken lucka man ska gå till vid incheckningen. Sedan ska man gå igenom säkerhetskontrollen och kontrollera att ingenting blir stulet och att man inte glömmer kvar något. Därefter ska man hitta rätt gate, vänta på att bli insläppt för att sedan sitta på ett trångt flygplan. Sedan är man framme väldigt snabbt utan att man fått vare sig vila eller privatliv på flyget. Och när man väl anlänt till destinationen måste man vänta på resväskorna och ta sig från flygplatsen. Som ni förmodligen redan har förstått gillar jag inte att flyga.

Jag var tvungen att checka ut från hotellet klockan 12

På Scandic Marina där jag övernattade i Helsingfors var sista utcheckningstiden klockan 12, och Viking Line skulle avgå klockan 17:15. Man skulle bli insläppt på färjan ungefär en timme innan avgångstid, och Scandic Marina låg precis vid Vikingterminalen. Därför hade jag flera timmar på mig att spendera i Helsingfors innan jag skulle få checka in på färjan.

Har utvecklats mycket

Nu när jag är 40 år har jag utvecklats mycket. För bara några år sedan hade det varit självklart för mig att kontakta mina vänner i Helsingfors (jag är ju född och uppvuxen i trakterna och har därför en massa gamla kompisar kvar där) och frågat om någon eller några av dem hade velat träffas. Men nu när jag har blivit äldre har jag förstått att det är helt okej att ta det lugnt och att man inte alltid behöver kontakta alla bara för att man är på snabbvisit. Förut föll inte ens tanken mig in att det var helt okej att ta det lugnt istället för att vara social hela tiden! Insikten var otroligt befriande.

Jag spenderade alltså dagen ensam i Helsingfors. Jag hann bland annat köpa en födelsedagspresent till min lille godson som fyller 6 år. Annars gick jag bara runt.

Trevlig helg

Nu lider höstsemestern mot sitt slut och jag kommer vara tillbaka på jobbet på måndag. Veckan har gått otroligt fort! Jag har egentligen inte gjort så jättemycket annat än umgåtts med min kille under semestern.

Har bloggat varje dag under semestern

Precis som jag skrev till er för en vecka sedan strax innan min semester skulle börja så var det lite osäkert om jag skulle blogga under höstsemestern eller inte och hur ofta i så fall. Det visade sig att det blivit ett blogginlägg varje dag under hela semestern, dock vissa dagar kortare inlägg än andra. Jag har inte kunnat hålla mig borta från bloggen, precis som jag misstänkte att det skulle kunna bli 😉 Men det var väntat.

Har ändå fått vila och återhämtning

Men även om jag bloggat varje dag under hela semestern har jag ändå fått vila och återhämtning. Bloggandet har ju inte känts som ett måste under semestern utan jag har gjort det bara för att jag själv velat det. Och därför har det inte blivit någon prestationsångest för att hitta intressanta bloggämnen. Så ni behöver absolut inte oroa mig för att jag inte skulle vilat ordentligt under semestern för det har jag absolut fått göra, och det mer än tillräckligt!

Det kommer att bli en bloggpaus nu i helgen

Dock har jag bestämt mig för att ta en bloggpaus nu under helgen och vila inför nästa vecka då det kommer att bli dags att åka till Finland och föreläsa. Detta innebär att jag inte kommer att skriva något mer än den här hälsningen på bloggen under helgen. Hoppas ni får alla en skön helg, vad ni än tänker göra! Från och med måndag kommer det bli nya inlägg om Aspergers syndrom, och jag har redan skissat en massa idéer om vad jag skulle kunna blogga om! Ha det så bra alla till dess! 🙂

Intervjustudier i Västerås och Skåne om hinder och lösningar på arbetsmarknaden

God morgon alla mina bloggläsare!

Kommer ni ihåg när min kollega Amir Noajnas efterlyste intervjupersoner för en gruppintervju om hinder och lösningar på arbetsmarknaden? Han hittade flera intervjupersoner tack vare mitt blogginlägg, och intervjuerna genomfördes på vårt kontor i Solna Strand. Jättekul att ni var så många som anmälde intresse!

Nu kommer Amir fortsätta med projektet, den här gången i Västerås och Helsingborg, och söker alltså personer som är intresserade av att ställa upp på en gruppintervju på dessa orter. Som vanligt räknas Aspergers syndrom och autismspektrumtillstånd som kognitiva funktionsnedsättningar i det här fallet, så vi som har egna diagnoser tillhör Amirs målgrupp. Så här skriver han:

“Vi på Misa Kompetens har genom regeringen och Myndigheten för delaktighet (MFD) fått uppdraget att undersöka förutsättningar för ett aktivt fritidsliv för personer med funktionsnedsättning.

Uppdraget är att genomföra gruppintervjuer med personer som har en funktionsnedsättning (syn, hörsel, rörelse och kognitiv). Intervjuerna kommer genomföras i Västerås och i Helsingborg och man kan vara med i högst en intervjugrupp.

Resultaten från intervjuerna kommer användas för att utvärdera lämpliga åtgärder i syfte att göra fritidsaktiviteter och hjälpmedel mer tillgängliga för personer. Vi tycker självklart att det är ett viktigt och relevant uppdrag, inte minst då resultaten ska redovisas till regeringen och beslutsfattare.

I Västerås kommer vi vara på Misas/IOGT-NTO:s lokaler på slottsgatan 6 med följande hålltider:

  • unga ca 13-17 år (6-9 personer) 25/9 klockan 15:00-17:30
  • vuxna (6-9 personer) 26/9 klockan 15:00-17:30
  • pensionärer (6-9 personer) 26/9 klockan 10:00-12:30

I Helsingborg kommer vi vara i Misas lokaler på sundstorget 2 med följande hålltider:

  • unga ca 13-17 år (6-9 personer) 2/10 klockan 15:00-17:30
  • vuxna (6-9 personer) 3/10 klockan 15:00-17:30
  • pensionärer (6-9 personer) 3/10 klockan 10:00-12:30

Finns denna person i din organisation, är du själv intresserad eller har du på möjlighet att koppla ihop oss med lämpliga personer vore det viktigt och kul för oss!

Berätta gärna då också om du har allergier, tolkbehov, behov av ledsagning eller transport till intervjun. Vi står givetvis för omkostnader och efter intervjuerna delar vi ut en liten tack-gåva.

Länk till Myndigheten för delaktighet och regeringsuppdraget finns här:

http://www.mfd.se/om-mfd/vi-arbetar-med/regeringsuppdrag/pagaende-regeringsuppdrag/kartlaggning-om-aktiv-fritid-och-tillgang-till-hjalpmedel/

Med Vänlig Hälsning

Amir Noajnas, Utbildare”

Autistiska intervjupersoner sökes till masteruppsats

Idag har jag en liten hälsning från två masterstudenter från Umeå universitet som söker intervjupersoner till sin masteruppsats. Så här skriver de:

Vad handlar studien om: 

Vi är intresserade av att intervjua individer som är i eller har haft förhållanden där den ena parten har högfungerande autism och den andra personen är neurotypisk. Med utgångspunkt i dessa intervjuer vill vi kartlägga erfarenheter och undersöka hur dessa relationer utvecklas över tid. Vi är särskilt intresserade av hur förmåga till ömsesidigt påverkar närheten och kvalitén i dessa relationer.  

Vad är syftet med studien:

Vår förhoppning är att resultaten av studien ska kunna bidra till mer kunskap om hur människor med högfungerande autism uppfattar att de upprätthåller nära relationer. 

Studiens upplägg:

Analyserna i studien kommer baseras på de intervjuer vi gör. Intervjuerna kommer att utgå från en rad frågor som vi vill diskuterar med dig. Intervjuernas längd är uppskattad till cirka en timme men kan variera.

Intervjun kan göras på plats eller över telefon, lite beroende på var du bor. Vi är flexibla men bor i Stockholm och Umeå. Intervjuerna kommer att spelas in och användas i vår masteruppsats vid Umeå universitet. Allt deltagande sker under lagstadgad sekretess, framförallt kommer inget du säger kunna knytas tillbaka till dig. Du kan när som helst avbryta en intervju utan att förklara varför.    

Är du intresserad av att delta: Hör av dig till oss! 

Mail: eawa0001@student.umu.se 

Mobilnummer: 0739784120

Vänligen

Jens Birkfeldt och Ea Wållgren

Idag börjar min höstsemester

Idag börjar min höstsemester! Eller rättare sagt kommer den börja på måndag för helgerna brukar inte räknas som semesterdagar men jag kommer alltså inte jobba alls fram tills den 16:e september. I mina ögon började min semester egentligen redan igår efter att jag och Mimmi hade avslutat gårdagens uppdrag.

Fick avbryta sommarens semester i förtid

Jag fick avbryta min semester i förtid i juli eftersom jag oväntat fick ett extraskrivuppdrag (som för övrigt kommer att publiceras den 11:e september, kommer självklart länka till den på bloggen) och därför fick jag ta en extrasemestervecka nu på hösten. Men det gör absolut inte mig något att behöva avbryta semestern, tvärtom tycker jag att det är skönt att ledigheten blir lite utspridd.

Kommer att spendera semestern med pojkvännen

Jag kommer att spendera hela höstsemestern med pojkvännen. Under min semester i juli hade jag ju bloggen helt frivilligt öppen hela tiden och jag bloggade flitigt varje dag, men får se hur det kommer att bli under den här semesterveckan.

Det är fullt möjligt att jag kommer att fortsätta blogga som vanligt varenda dag under höstsemestern eller så kommer det bli blogginlägg lite mer sällan så som varannan eller var tredje dag. Eller så kommer jag ta det lugnt med bloggen fram tills den 16:e. Den här gången kommer jag inte planera alltför mycket, och jag kan därför inte lova med säkerhet att det kommer att bli ett blogginlägg varenda dag under min semester! Vi får se hur det blir 🙂

Det kommer att bli ett blogginlägg den 11:e september

Dock kan jag lova en sak med säkerhet: det kommer definitivt bli ett blogginlägg den 11:e september! Det är nämligen då min krönika kommer att bli publicerad. Jag har lovat att inte sprida länken till krönikan innan publiceringsdatumet, men så fort den blivit publicerad den 11:e så kommer jag sprida länken både på bloggen och Facebook.

Att arbeta med aktivitetsbalans

Idag fortsatte jag och Mimmi att arbeta med studenterna på arbetsterapeututbildningen för att slutföra våra föreläsningar. I tisdags föreläste vi ju mest för dem men idag fick studenterna även presentera sina egna grupparbeten. De hade fått jobba med ett case i grupp, och varje grupp fick berätta hur de hade tänkt kring caset som handlade om en person som hade haft det struligt på arbetsmarknaden. Studenternas uppgift var att föreslå lämpliga lösningar, samtalsmetoder, hjälpmedel och annat som skulle underlätta för personen i caset att behålla ett arbete. Det uppstod en del intressanta diskussioner.

Aktivitetsbalans vid autism

Jag fick även berätta för studenterna om aktivitetsbalans: vad aktivitetsbalansen handlar om, vad forskningen säger om ämnet, vad jag har för egna erfarenheter och så vidare. Arbetsterapeuter arbetar mycket med aktivitetsbalans som handlar om balansen mellan aktivitet och vila.

När man har Aspergers syndrom, autism, en annan kognitiv funktionsvariaton eller en psykisk sjukdom kan det ibland vara svårt att veta vad som är en rimlig aktivitetsnivå för en själv. Här gäller det för de yrkesverksamma att kartlägga vilka aktiviteter som ger respektive tar energi av oss klienter.

När det uppstår en obalans i aktivitetsbalansen

När man antingen har för lite eller för mycket att göra om dagarna, uppstår det en obalans i aktivitetsbalansen och man mår inte bra. Men kruxet för de yrkesverksamma är att veta hur mycket aktivitet som är lagom för varje specifik klient. Många yrkesverksamma har tendensen att utgå ifrån sig själva utan att förstå att det som de själva mår bra av mår inte nödvändigtvis klienten bra av.

För mig personligen existerar det exempelvis inte att jag skulle ha för lite att göra på dagarna, inte ens när jag var hemma i flera år utan sysselsättning. Det tar så mycket energi av mig att ta upp posten från hallgolvet och handla mat att jag inte behöver annan stimulans i vardagen för att må bra. Men många andra funkisar behöver en daglig sysselsättning utanför hemmet i någon omfattning för att uppnå en bra balans. Därför bör yrkesverksamma aldrig tro att klienten är under- eller överstimulerad i sin vardag för det behöver inte alls vara så.

Aktiviteten måste kännas meningsfull

Dock räcker det inte med att man lyckas hitta rätt balans mellan aktivitet och vila utan aktiviteten måste kännas meningsfull också. Tvingas man dag ut och dag in vara med i ett sammanhang man inte trivs i, får inte aktiviteten en att må ett dugg bättre utan helt tvärtom!

Alla tycker olika kring vad som är en meningsfull aktivitet. För mig skulle det vara helt fel att pyssla och måla om dagarna eftersom jag har alltid hatat sådana aktiviteter ända sedan jag var liten. Ett exempel på en meningsfull aktivitet för mig är däremot att spendera flera timmar i skogen och plocka blåbär. Eller föreläsa.

Ingen yrkesgrupp har mer autismspecifik kompetens än en annan

Ibland får jag frågan vilka slags personer och yrkesgrupper det är som bemöter mig och förstår mig allra bäst. Är det läkare med autismspecifik kompetens? Psykologer? Arbetsterapeuter? Socionomer? Beteendevetare? Undersköterskor? Eller måste personen själv också ha Aspergers syndrom eller autism för att kunna förstå mig fullt ut?

Det finns inget mönster

Jag har upptäckt att det inte finns något mönster när det gäller vilka slags personer som förstår sig bäst på min Aspergers syndrom. Eller egentligen brukar jag säga att mönstret är att det överhuvudtaget inte finns något mönster! Vissa gånger känner jag bara: “Wow, den här personen bemöter mig precis som jag vill bli bemött och verkar förstå exakt vad jag menar” men sådana personer kan jag hitta bland alla slags människor och alla möjliga yrkesgrupper.

Tyvärr är det svårt för att hitta personer som verkligen förstår vad Aspergers syndrom och autism innebär, men de gånger det väl sker att jag träffar sådana personer kan det ske var och när som helst. Det kan vara alltifrån en socionom, anhörig, en vanlig neurotypiker eller någon med egen diagnos.

För att förstå sig på Aspergers syndrom behövs ingen universitetsutbildning

Det jag har märkt genom åren är att det inte behövs någon universitetsutbildning för att förstå sig på Aspergers syndrom och autism. Vilket egentligen inte alls är konstigt när man tänker efter: är personen en högskoleutbildad beteendevetare med huvudämnet sociologi, lär personen vara proffs på att förstå hur människor fungerar i grupp, men det behöver inte betyda att personen förstår hur det är att leva med autism.

Har personen däremot en magisterexamen i handikappvetenskap, kan personen vara proffs på att tolka forskning och statistik, men det behöver inte automatiskt betyda att personen förstår vad autism innebär och hur man bör bemöta autister. Visst, har man valt att läsa handikappvetenskap kan det finnas en chans att personen också har en förmåga och ett intresse att ta till sig vad det innebär att leva med Aspergers syndrom, men det behöver inte vara så.

Ingen yrkesgrupp är bättre eller sämre än en annan

En undersköterska med endast en gymnasieutbildning kan ibland vara duktigare än någon med universitetsutbildning! Ibland ingår det kurser i deras utbildning som handlar om hur man bemöter klienter rätt, och de kan även besitta en mycket stor empatisk förmåga.

Detta betyder absolut inte att alla undersköterskor skulle vara duktiga i bemötandet och alla med universitetsexamen dåliga, utan jag menar att det inte finns något mönster. En undersköterska kan vara precis lika duktig, dålig och (o)kunnig om autism som en socionom eller en beteendevetare kan. Därför bryr jag mig inte om vad mina boendestödjare har för utbildning.

En aspergare förstår inte alltid en annan aspergare

Hur är det med aspergare och autister då? Förstår en person med Aspergers syndrom eller autism mig bättre än vad en neurotypiker gör? Nu kommer jag kanske göra många besvikna med mitt svar. För svaret är nämligen nej, inte nödvändigtvis, även om det går emot den populära föreställningen. Det är många som gärna vill tro att alla autister alltid skulle förstå varandra automatiskt och kunna sätta sig in i varandras situation, men det behöver inte alltid vara så.

Jag har ibland fått höra: “Jaja, jag kan inte förstå dig för jag är neurotypiker, men andra autister skulle förstå dig exakt.” Men sanningen är att det inte heller finns något mönster här utan en annan aspergare kan bemöta mig exakt lika bra eller dåligt som en neurotypiker kan. Därför har jag ingen preferens ifall jag vill att mina boendestödjare ska ha egen diagnos eller inte för jag har märkt att det inte gör någon skillnad.

Ibland kan egen diagnos vara till hjälp

Dock har jag upptäckt att de aspergare som väl har läst mycket om Aspergers syndrom (så att de vet att andra autister inte fungerar som de själva) och besitter en stor empatisk förmåga är oftast ovanligt duktiga, kunniga och förstående. Dessa personer förstår oftast mig till punkt och pricka.

Jag har ett exempel på en sådan person, och det är assistenten på Ågesta folkhögskolas informatörslinje! Hon brukade agera som en social tolk för de neurotypiska lärarna. Hon förstod exempelvis direkt att man inte bör titta på mitt kroppsspråk när man kommunicerar med mig utan endast lyssna på det jag säger. Jag är övertygad om att det var hennes asperger som gjorde att hon verkligen förstod oss elever.

Egen diagnos ingen garanti för att kunna förstå mig

Ibland kan Aspergers syndrom och autism innebära mentaliseringssvårigheter, och vissa personer med sådana svårigheter kan ha svårt för att förstå att jag har svårigheter som de inte själva har. Sådana autister brukar sällan förstå mig, oavsett hur mycket jag försöker förklara.

Vissa föreläsare med egna diagnoser som jag lyssnat på har sagt på sina föreläsningar att alla aspergare har en arbetsförmåga och att man inte bör ge en aspergare alldeles för många vilo- och återhämtningsdagar för då fastnar man och inte får något gjort. Då kan jag känna: “Nej nej nej, det håller jag absolut inte med om.” Därför är egen diagnos absolut ingen garanti för att personen kommer att förstå hur jag fungerar och vad jag har för behov!

Idag firar jag 3 år som anställd hos Misa Kompetens

Idag är det den 1:a september, vilket betyder att jag började min anställning hos Misa Kompetens för exakt 3 år sedan. Det var nämligen den 1: a september 2016 jag blev anställd. Det känns helt otroligt att tiden har gått så här fort, och jag trivs väldigt bra.

Har föreläst i snart 11 år nu

Dock var jag inte ny i föreläsandet när jag blev anställd hos Misa Kompetens: jag har föreläst om Aspergers syndrom ända sedan 2008. Innan Misa Kompetens kom in i bilden var jag anställd på Ågesta Folkhögskolas informatörspool, men när folkhögskolan la ner föreläsarpoolen var jag helt egen. Jag startade aldrig eget företag eftersom jag kände att det skulle innebära alldeles för mycket pappersarbete, men däremot lät jag ett bolag fakturera mina kunder mot att de fick behålla en viss andel av föreläsningsarvodet.

Problemet med att arbeta självständigt

Problemet med att arbeta helt självständigt var att jag fick boka alla föreläsarresorna och -boenden själv, vilket jag upplevde som jobbigt. Dessutom hade jag inget arbetsbiträde att bolla frågor med. Ibland får jag exempelvis lite annorlunda föreläsningsförfrågningar, och arbestbiträdet kan hjälpa mig med prissättningen. Därför är det guld värt för mig att få vara anställd hos Misa Kompetens och få stöd från dem.

Vidare kan arbetsbiträdet hjälpa mig med att inte ta ut för mig för mycket och våga sätta gränser när det finns många åhörare som vill få mig att köpa deras produkter eller tjänster alternativt få mig att marknadsföra dessa, omvända mig till någon specifik religion eller gå på dejt med mig. När sådana saker inträffar kan jag bolla idéer med mitt arbetsbiträde så att jag vågar säga “nej” på ett trevligt men bestämt sätt.

Hunnit med en del spännande under Misa Kompetens-tiden

Under min tid hos Misa Kompetens har jag haft flera spännande uppdrag. Vissa föreläsningar jag genomfört har varit för återkommande stamkunder, men annars har jag under Misa Kompetens-tiden hunnit föreläsa på många spännande ställen såsom Finlandsfärjan, Norge och Danmark för att nämna några. Och sedan har jag såklart även föreläst vid flera tillfällen i Sverige och Finland!

Dessutom har jag hunnit vara moderator på ett par konferenser, vilket är lite annorlunda mot att föreläsa. Jag har med andra ord hunnit med en del under Misa Kompetens-tiden och det är även en del spännande uppdrag på gång! I övermorgon tisdag kommer jag exempelvis föreläsa för studerande på en arbetsterapeututbildning, vilket blir spännande.

Här är en bild på Misa Kompetens-gänget i Hjo där vi spenderade några dagar tillsammans i januari.