Kategoriarkiv: Paulas blogg

Därför passar inte kamratbedömning mig som lärmetod

Kamratbedömning är en metod som används flitigt i undervisningssituationer, inte minst på högskolor. Håkansson och Sundberg skriver i sin bok Utmärkt undervisning att kamratbedömning har visat sig generera goda studieresultat, vilket förmodligen är en av förklaringarna till att metoden blivit populär. Den går ut på att studenterna granskar varandras arbeten för att sedan ge varandra feedback och förbättringsförslag.

Inte säkert att en student med asperger får alternativa uppgifter

Dock behöver vi som har Aspergers syndrom och autism ofta specialpedagogik och anpassade uppgifter för att vi överhuvudtaget ska kunna ta till oss information. Alla metoder som forskningen har visat som framgångsrika passar långt ifrån alltid oss. Tyvärr ingår kamratsbedömning ofta i obligatoriska moment i studiesituationer, och det är inte säkert att vi får skippa momentet även om vi kan visa intyg på att vi har Aspergers syndrom.

Kamratbedömning passar inte mig

Kamratbedömning har aldrig passat mig som lärmetod, vilket förmodligen beror på att metoden har tanken “gör och tänk som du vill” och är därför luddig för mig. Visst, det brukar finnas tydliga riktlinjer om hur man granskar andras arbeten, men hur ska jag kunna lita på att min studiekamrat har rätt i sin feedback? Tänk om studiekamraten är usel på att skriva och bedöma texter och läraren inte alls håller med om feedbacken?

Behöver veta vad som är rätt och fel

För att jag ska kunna lära mig behöver jag veta vad som är rätt och fel. Tyvärr går många moderna pedagogiska metoder ut på att läraren ska hålla sig passiv och eleverna ska komma fram till det rätta svaret själva. Men som aspergare behöver jag tydlighet, och därför hjälper det mig inte ett dugg om jag inte vet om jag borde ta till mig studiekamratens förbättringsförslag eller inte. Däremot vill jag ha utförlig feedback från läraren för det är på det sättet jag lär mig!

Tvingar mig själv att uttrycka mig diplomatiskt

Lika illa som jag tycker om att få feedback från mina studiekamrater tycker jag om att ge feedback till dem. Jag kanske tycker personligen att studiekamraten har skrivit ett uselt arbete, men jag har lärt mig av erfarenhet att jag i sådana fall måste uttrycka sig diplomatiskt för det går ju inte att säga precis vad som faller en in.

Det tar enormt mycket energi av mig att formulera mig diplomatiskt, men självklart förstår jag varför jag måste göra det. Det vore ju taskigt av mig att skriva: “Hörredu, jag tycker att du har skrivit ett uselt arbete. Fy på dig.” Då skulle studiekamraten bli ledsen, vilket jag inte vill.

Har hakat upp mig på obetydliga fel

Dessutom har jag svårt för att bedöma hur pass noggrannt jag borde utföra granskningarna och har därför många gånger hakat upp mig på småsaker. När en studiekamrat har glömt bort ett kommatecken i referenserna enligt APA-manualen, har felet i min värld varit så allvarligt att jag trott att studiekamraten riskerat att bli underkänd på grund av tabben. Men sedan har det visat sig att andra blivit irriterade på mig för att jag gjort en så stor sak av småsaker.

Måste lägga otroligt mycket energi på många saker

Kan inte jag träna och utsätta mig då, undrar du kanske? Jo, jag kan tvinga mig själv till kamratbedömningar, men faktum är att momentet inte blir lättare för mig med tiden. Eftersom det inte är automatiserat hos mig att ge feedbacken på ett diplomatiskt sätt, måste jag lägga otroligt mycket energi på det. Detta leder till att jag kan utföra uppgiften rent tekniskt och bli godkänd på momentet men bli urlakad på energi, vilket riskerar att hämma min inlärning.

Viktigt att ta hänsyn till individuella behov

Börja ta större hänsyn till individuella behov i lärsituationer! Bara för att du ser en student med Aspergers syndrom utföra en uppgift rent tekniskt, betyder det inte att hen faktiskt lär sig något av momentet. Blir vi aspergare tvingade till att utföra saker som inte är automatiserade hos oss, blir vi utmattade. Vilket i sin tur riskerar att leda tilli att vi får ett umärkt betyg på kursmomentet men ändå inte har förvärvat några nya kunskaper i slutändan!

Grattis Misa 25 år

Igår var det dags för oss anställda att börja fira Misas 25-årsdag på Radisson Blu Royal Park Hotell i Solna, och idag fortsätter firandet. Misa AB är alltså en arbetsinriktad daglig verksamhet för personer som av olika anledningar står utanför arbetsmarknaden, och Misa Kompetens som jag är anställd hos är ett systerbolag till Misa AB. Vi anställda hos Misa Kompetens var självklart med i firandet.

Lennart Jönsson öppnade dagen

Misas ägare och grundare Lennart Jönsson öppnade dagen, och han sammanfattade Misas historia lite kort. Han berättade att Misa som alltså funnits sedan 1994 hade mött motsånd i början eftersom deras tanke var att erbjuda personer med funktionsvariationer daglig sysselsättning. Det hade ifrågasatts varför personer som fått “lov” att slippa arbeta skulle integreras i sysselsättningar. Varför kunde de inte bara lämnas ifred hemma?

Många med funktionsvariationer hade visat sig vara fullt arbetsdugliga

Men Lennart hade stått på sig, och sedan hade idén utvecklats till att inte bara erbjuda deltagarna hjälp med att hitta dagliga sysselsättningar utan även vanliga lönearbeten. De anställda på Misa hade upptäckt att många deltagare både kunde och ville arbeta, så varför skulle fullt arbetsdugliga människor inte få betalt för det de gjorde? Idén var ny i början, men Misa växte och sedermera har andra arbetsinriktade dagliga verksamhet startats som följt efter i Misas fotspår.

Jag påverkas inte alltid av samhället

Därefter tog beteendevetaren, pedagogen och författaren Lena Skogholm över och föreläste om hjärnan. Det fanns saker som jag inte kände igen mig i så mycket så som att vi människor påverkas otroligt mycket av andra människor och deras beteenden. Jag sticker ofta ut med mitt annorlunda beteende för jag brukar sällan ta efter andras beteenden, vilket nog beror på min Aspergers syndrom. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag aldrig påverkas av andra människor för det gör jag nog, men jag tror ändå att jag påverkas i mindre grad än många andra.

Firandet fortsätter idag

Tyvärr kunde jag inte ta in så mycket mer av föreläsningen för jag brukar tappa fokus väldigt fort. När jag lyssnar på föreläsningar, brukar jag ta in 5% av det som sägs och 95% går mig totalt förbi. Jag tar inte in ny information genom att lyssna eller genom att se på TV/filmklipp utan endast genom text. Jag brukar också bli trött rätt så fort, och därför fick jag åka hem efter lunch trots att firandet skulle fortsätta ända fram till kvällen. Idag fortsätter firandet!

#Misa25

Binero har problem igen

God morgon! Tyvärr strular Binero igen, och det var extremt lång tid att komma in till administrationspanelen. Sidorna laddas väldigt långsamt! Ni kanske minns att det var exakt samma problem i somras och det tog extremt mycket energi av mig och mycket lång tid att blogga när det inte fungerade.

Igår höll jag på att bli galen när jag skulle blogga för det fungerade inte som det skulle. Det korta blogginlägget tog orimligt mycket tid och energi av mig. Därför har jag blivit visare av erfarenheten och tänker vänta med att börja leverera blogginlägg igen när Binero fungerar som det ska! Vi får hålla tummarna för att det inte tar alltför lång tid! För några månader sedan tog det enormt många dagar 🙁

Snart hemma i Stockholm igen

Just nu befinner jag mig på Finlandsfärjan igen men kommer att vara tillbaka i Stockholm om ett par timmar. Och detta alltså efter att ha varit borta i tre nätter för att föreläsa om Aspergers syndrom i Lahtis, Finland. Natten mellan torsdag och fredag blev det en färjeresa mellan Stockholm och Helsingfors, natten mellan fredag och lördag blev det en hotellövernattning på Scandic Marina i Helsingfors och natten till idag blev det alltså en färjeresa tillbaka till Stockholm.

Är nöjd med resan

Jag är nöjd med resan även om jag fick köra en oväntad föreläsning på vägen till hamnen i torsdags eftersom min kollega Göran hade blivit sjuk. Och det mesta av tiden på resan har bestått av att vila och ta det lugnt, antingen i hytten på färjan eller på hotellrummet. Det är det allra bästa med Finlandsfärjor: man kan vila och skärma sig undan. Och jag älskar också att spendera tid på hotellrum! Jag brukar behålla rummen så länge jag får och checka ut i sista minuten.

Gillar inte att flyga

På flyget är det mycket stressigare och allt går alldeles för snabbt i mitt tycke. Först av allt måste man hålla koll på vilken lucka man ska gå till vid incheckningen. Sedan ska man gå igenom säkerhetskontrollen och kontrollera att ingenting blir stulet och att man inte glömmer kvar något. Därefter ska man hitta rätt gate, vänta på att bli insläppt för att sedan sitta på ett trångt flygplan. Sedan är man framme väldigt snabbt utan att man fått vare sig vila eller privatliv på flyget. Och när man väl anlänt till destinationen måste man vänta på resväskorna och ta sig från flygplatsen. Som ni förmodligen redan har förstått gillar jag inte att flyga.

Jag var tvungen att checka ut från hotellet klockan 12

På Scandic Marina där jag övernattade i Helsingfors var sista utcheckningstiden klockan 12, och Viking Line skulle avgå klockan 17:15. Man skulle bli insläppt på färjan ungefär en timme innan avgångstid, och Scandic Marina låg precis vid Vikingterminalen. Därför hade jag flera timmar på mig att spendera i Helsingfors innan jag skulle få checka in på färjan.

Har utvecklats mycket

Nu när jag är 40 år har jag utvecklats mycket. För bara några år sedan hade det varit självklart för mig att kontakta mina vänner i Helsingfors (jag är ju född och uppvuxen i trakterna och har därför en massa gamla kompisar kvar där) och frågat om någon eller några av dem hade velat träffas. Men nu när jag har blivit äldre har jag förstått att det är helt okej att ta det lugnt och att man inte alltid behöver kontakta alla bara för att man är på snabbvisit. Förut föll inte ens tanken mig in att det var helt okej att ta det lugnt istället för att vara social hela tiden! Insikten var otroligt befriande.

Jag spenderade alltså dagen ensam i Helsingfors. Jag hann bland annat köpa en födelsedagspresent till min lille godson som fyller 6 år. Annars gick jag bara runt.

Trevlig helg

Nu lider höstsemestern mot sitt slut och jag kommer vara tillbaka på jobbet på måndag. Veckan har gått otroligt fort! Jag har egentligen inte gjort så jättemycket annat än umgåtts med min kille under semestern.

Har bloggat varje dag under semestern

Precis som jag skrev till er för en vecka sedan strax innan min semester skulle börja så var det lite osäkert om jag skulle blogga under höstsemestern eller inte och hur ofta i så fall. Det visade sig att det blivit ett blogginlägg varje dag under hela semestern, dock vissa dagar kortare inlägg än andra. Jag har inte kunnat hålla mig borta från bloggen, precis som jag misstänkte att det skulle kunna bli 😉 Men det var väntat.

Har ändå fått vila och återhämtning

Men även om jag bloggat varje dag under hela semestern har jag ändå fått vila och återhämtning. Bloggandet har ju inte känts som ett måste under semestern utan jag har gjort det bara för att jag själv velat det. Och därför har det inte blivit någon prestationsångest för att hitta intressanta bloggämnen. Så ni behöver absolut inte oroa mig för att jag inte skulle vilat ordentligt under semestern för det har jag absolut fått göra, och det mer än tillräckligt!

Det kommer att bli en bloggpaus nu i helgen

Dock har jag bestämt mig för att ta en bloggpaus nu under helgen och vila inför nästa vecka då det kommer att bli dags att åka till Finland och föreläsa. Detta innebär att jag inte kommer att skriva något mer än den här hälsningen på bloggen under helgen. Hoppas ni får alla en skön helg, vad ni än tänker göra! Från och med måndag kommer det bli nya inlägg om Aspergers syndrom, och jag har redan skissat en massa idéer om vad jag skulle kunna blogga om! Ha det så bra alla till dess! 🙂

Intervjustudier i Västerås och Skåne om hinder och lösningar på arbetsmarknaden

God morgon alla mina bloggläsare!

Kommer ni ihåg när min kollega Amir Noajnas efterlyste intervjupersoner för en gruppintervju om hinder och lösningar på arbetsmarknaden? Han hittade flera intervjupersoner tack vare mitt blogginlägg, och intervjuerna genomfördes på vårt kontor i Solna Strand. Jättekul att ni var så många som anmälde intresse!

Nu kommer Amir fortsätta med projektet, den här gången i Västerås och Helsingborg, och söker alltså personer som är intresserade av att ställa upp på en gruppintervju på dessa orter. Som vanligt räknas Aspergers syndrom och autismspektrumtillstånd som kognitiva funktionsnedsättningar i det här fallet, så vi som har egna diagnoser tillhör Amirs målgrupp. Så här skriver han:

“Vi på Misa Kompetens har genom regeringen och Myndigheten för delaktighet (MFD) fått uppdraget att undersöka förutsättningar för ett aktivt fritidsliv för personer med funktionsnedsättning.

Uppdraget är att genomföra gruppintervjuer med personer som har en funktionsnedsättning (syn, hörsel, rörelse och kognitiv). Intervjuerna kommer genomföras i Västerås och i Helsingborg och man kan vara med i högst en intervjugrupp.

Resultaten från intervjuerna kommer användas för att utvärdera lämpliga åtgärder i syfte att göra fritidsaktiviteter och hjälpmedel mer tillgängliga för personer. Vi tycker självklart att det är ett viktigt och relevant uppdrag, inte minst då resultaten ska redovisas till regeringen och beslutsfattare.

I Västerås kommer vi vara på Misas/IOGT-NTO:s lokaler på slottsgatan 6 med följande hålltider:

  • unga ca 13-17 år (6-9 personer) 25/9 klockan 15:00-17:30
  • vuxna (6-9 personer) 26/9 klockan 15:00-17:30
  • pensionärer (6-9 personer) 26/9 klockan 10:00-12:30

I Helsingborg kommer vi vara i Misas lokaler på sundstorget 2 med följande hålltider:

  • unga ca 13-17 år (6-9 personer) 2/10 klockan 15:00-17:30
  • vuxna (6-9 personer) 3/10 klockan 15:00-17:30
  • pensionärer (6-9 personer) 3/10 klockan 10:00-12:30

Finns denna person i din organisation, är du själv intresserad eller har du på möjlighet att koppla ihop oss med lämpliga personer vore det viktigt och kul för oss!

Berätta gärna då också om du har allergier, tolkbehov, behov av ledsagning eller transport till intervjun. Vi står givetvis för omkostnader och efter intervjuerna delar vi ut en liten tack-gåva.

Länk till Myndigheten för delaktighet och regeringsuppdraget finns här:

http://www.mfd.se/om-mfd/vi-arbetar-med/regeringsuppdrag/pagaende-regeringsuppdrag/kartlaggning-om-aktiv-fritid-och-tillgang-till-hjalpmedel/

Med Vänlig Hälsning

Amir Noajnas, Utbildare”

Autistiska intervjupersoner sökes till masteruppsats

Idag har jag en liten hälsning från två masterstudenter från Umeå universitet som söker intervjupersoner till sin masteruppsats. Så här skriver de:

Vad handlar studien om: 

Vi är intresserade av att intervjua individer som är i eller har haft förhållanden där den ena parten har högfungerande autism och den andra personen är neurotypisk. Med utgångspunkt i dessa intervjuer vill vi kartlägga erfarenheter och undersöka hur dessa relationer utvecklas över tid. Vi är särskilt intresserade av hur förmåga till ömsesidigt påverkar närheten och kvalitén i dessa relationer.  

Vad är syftet med studien:

Vår förhoppning är att resultaten av studien ska kunna bidra till mer kunskap om hur människor med högfungerande autism uppfattar att de upprätthåller nära relationer. 

Studiens upplägg:

Analyserna i studien kommer baseras på de intervjuer vi gör. Intervjuerna kommer att utgå från en rad frågor som vi vill diskuterar med dig. Intervjuernas längd är uppskattad till cirka en timme men kan variera.

Intervjun kan göras på plats eller över telefon, lite beroende på var du bor. Vi är flexibla men bor i Stockholm och Umeå. Intervjuerna kommer att spelas in och användas i vår masteruppsats vid Umeå universitet. Allt deltagande sker under lagstadgad sekretess, framförallt kommer inget du säger kunna knytas tillbaka till dig. Du kan när som helst avbryta en intervju utan att förklara varför.    

Är du intresserad av att delta: Hör av dig till oss! 

Mail: eawa0001@student.umu.se 

Mobilnummer: 0739784120

Vänligen

Jens Birkfeldt och Ea Wållgren

Idag börjar min höstsemester

Idag börjar min höstsemester! Eller rättare sagt kommer den börja på måndag för helgerna brukar inte räknas som semesterdagar men jag kommer alltså inte jobba alls fram tills den 16:e september. I mina ögon började min semester egentligen redan igår efter att jag och Mimmi hade avslutat gårdagens uppdrag.

Fick avbryta sommarens semester i förtid

Jag fick avbryta min semester i förtid i juli eftersom jag oväntat fick ett extraskrivuppdrag (som för övrigt kommer att publiceras den 11:e september, kommer självklart länka till den på bloggen) och därför fick jag ta en extrasemestervecka nu på hösten. Men det gör absolut inte mig något att behöva avbryta semestern, tvärtom tycker jag att det är skönt att ledigheten blir lite utspridd.

Kommer att spendera semestern med pojkvännen

Jag kommer att spendera hela höstsemestern med pojkvännen. Under min semester i juli hade jag ju bloggen helt frivilligt öppen hela tiden och jag bloggade flitigt varje dag, men får se hur det kommer att bli under den här semesterveckan.

Det är fullt möjligt att jag kommer att fortsätta blogga som vanligt varenda dag under höstsemestern eller så kommer det bli blogginlägg lite mer sällan så som varannan eller var tredje dag. Eller så kommer jag ta det lugnt med bloggen fram tills den 16:e. Den här gången kommer jag inte planera alltför mycket, och jag kan därför inte lova med säkerhet att det kommer att bli ett blogginlägg varenda dag under min semester! Vi får se hur det blir 🙂

Det kommer att bli ett blogginlägg den 11:e september

Dock kan jag lova en sak med säkerhet: det kommer definitivt bli ett blogginlägg den 11:e september! Det är nämligen då min krönika kommer att bli publicerad. Jag har lovat att inte sprida länken till krönikan innan publiceringsdatumet, men så fort den blivit publicerad den 11:e så kommer jag sprida länken både på bloggen och Facebook.

Att arbeta med aktivitetsbalans

Idag fortsatte jag och Mimmi att arbeta med studenterna på arbetsterapeututbildningen för att slutföra våra föreläsningar. I tisdags föreläste vi ju mest för dem men idag fick studenterna även presentera sina egna grupparbeten. De hade fått jobba med ett case i grupp, och varje grupp fick berätta hur de hade tänkt kring caset som handlade om en person som hade haft det struligt på arbetsmarknaden. Studenternas uppgift var att föreslå lämpliga lösningar, samtalsmetoder, hjälpmedel och annat som skulle underlätta för personen i caset att behålla ett arbete. Det uppstod en del intressanta diskussioner.

Aktivitetsbalans vid autism

Jag fick även berätta för studenterna om aktivitetsbalans: vad aktivitetsbalansen handlar om, vad forskningen säger om ämnet, vad jag har för egna erfarenheter och så vidare. Arbetsterapeuter arbetar mycket med aktivitetsbalans som handlar om balansen mellan aktivitet och vila.

När man har Aspergers syndrom, autism, en annan kognitiv funktionsvariaton eller en psykisk sjukdom kan det ibland vara svårt att veta vad som är en rimlig aktivitetsnivå för en själv. Här gäller det för de yrkesverksamma att kartlägga vilka aktiviteter som ger respektive tar energi av oss klienter.

När det uppstår en obalans i aktivitetsbalansen

När man antingen har för lite eller för mycket att göra om dagarna, uppstår det en obalans i aktivitetsbalansen och man mår inte bra. Men kruxet för de yrkesverksamma är att veta hur mycket aktivitet som är lagom för varje specifik klient. Många yrkesverksamma har tendensen att utgå ifrån sig själva utan att förstå att det som de själva mår bra av mår inte nödvändigtvis klienten bra av.

För mig personligen existerar det exempelvis inte att jag skulle ha för lite att göra på dagarna, inte ens när jag var hemma i flera år utan sysselsättning. Det tar så mycket energi av mig att ta upp posten från hallgolvet och handla mat att jag inte behöver annan stimulans i vardagen för att må bra. Men många andra funkisar behöver en daglig sysselsättning utanför hemmet i någon omfattning för att uppnå en bra balans. Därför bör yrkesverksamma aldrig tro att klienten är under- eller överstimulerad i sin vardag för det behöver inte alls vara så.

Aktiviteten måste kännas meningsfull

Dock räcker det inte med att man lyckas hitta rätt balans mellan aktivitet och vila utan aktiviteten måste kännas meningsfull också. Tvingas man dag ut och dag in vara med i ett sammanhang man inte trivs i, får inte aktiviteten en att må ett dugg bättre utan helt tvärtom!

Alla tycker olika kring vad som är en meningsfull aktivitet. För mig skulle det vara helt fel att pyssla och måla om dagarna eftersom jag har alltid hatat sådana aktiviteter ända sedan jag var liten. Ett exempel på en meningsfull aktivitet för mig är däremot att spendera flera timmar i skogen och plocka blåbär. Eller föreläsa.