Kategoriarkiv: Paulas blogg

Varför var socialtjänsten illvillig i Martins fall?

Många människor tror att man automatiskt är ekonomiskt skyddad när man har en funktionsvariation, men det stämmer inte. Även om man kan visa upp ett läkarutlåtande på att man inte kan arbeta, är det långt ifrån säkert att intyget blir godkänt av Försäkringskassan. I värsta fall tvingas man sälja sin lägenhet och bil för att kunna försörja sig själv eller så blir man totalt ekonomiskt beroende av sin partner.

Martin blev utförsäkrad

För ett tag sedan läste jag en artikel som upprörde mig enormt. Jag hittade den via en Facebooksida som heter #rörinteminkeps, och den handlar om funktionsnedsatte Martin som hade blivit utförsäkrad från Försäkringskassan. Martin hade fått beskedet av Arbetsförmedlingen att de inte kunde erbjuda honom arbete eftersom han har väldigt omfattande stödbehov. Ändå stod Försäkringskassan på sig, vilket ledde till att Martin tvingades ansöka om socialbidrag.

Socialtjänstens krav

Socialtjänsten krävde att Martin skulle sälja sina fonder och leva upp pengarna, vilket han gjorde. Han visste om att han skulle behöva skatta för de pengar han hade fått från fondförsäljningen, men ändå krävde socialtjänsten att han också skulle leva upp de pengar som skulle till restskatt. Ja, ni läste rätt: socialtjänsten krävde alltså att han skulle leva upp pengar som inte var hans egna utan tillhörde Skatteverket!

Hotades med Kronofogden

Martin tvingades lyda socialtjänstens order, vilket ledde till att han inte hade några pengar kvar till restskatt och skulle därför hamna hos Kronofogden. Räddningen kom i sista stund: Martin fick plötsligt det glädjande beskedet från förvaltningsrätten att Försäkringskassan hade fattat fel beslut i hans ärende och att han hade rätt till aktivitetsersättning! Han räddades i sista stund från skulder och betalningsanmärkningar som hade kunnat förstöra resten av hans liv.

Kommer alla orka överklaga?

Jag gläds enormt mycket över domen och hoppas att det här fallet blir ett prejudikat nu och att alla som hamnar i hans sits kan hänvisa till detta rättsfall varje gång Försäkringskassan kräver att man söker arbeten på en fiktiv arbetsmarknad. Dock oroar jag mig för alla som till skillnad från Martin inte har en god man. Hur ska det gå för dem? Kommer de att klara av att söka upp detta rättsfall och överklaga? Eller kommer de hamna hos Kronofogden?

Hur är detta möjligt?

Det finns något som gör mig väldigt arg i den här historian, nämligen: Hur i hela friden är det möjligt i dagens Sverige att socialtjänsten helt lagligt kan kräva att man ska leva upp pengar som inte tillhör en själv utan ska till restskatt?! Visst, jag förstår att man måste sälja allt man har för att få socialbidrag, men nu pratar vi ju om pengar som inte tillhör en själv. Socialtjänsten vet mycket väl om att man måste betala de skatter man är skyldig till samhället och att man får stora problem om man vägrar!! Jag blir arg.

Varför tillämpades inte 4:2 SoL?

Nu tänker kanske någon att socialtjänsten inte beviljar pengar till skulder, men det är inga vanliga skulder vi pratar om här utan om skatteskulder som socialtjänsten själv har skapat genom att tvinga Martin sälja sina fonder. Och nej, socialtjänsten hade inte behövt agera så här. De hade, om de hade velat, med stöd av 4 kap. 2 § socialtjänstlagen kunnat låta Martin göra rätt för sig och betala sina restskatter. Att de lät bli att tillämpa 4:2 SoL i hans fall kan jag inte tänka mig beror på något annat än illvilja från deras sida, annars kan jag inte förstå deras agerande.

Ta kontrollen över ditt liv

Jag har precis läst ut en intressant bok som heter Ta kontrollen över ditt liv. Författaren är Nls Rygaard som är socionom med magisterexamen i socialt arbete och en utbildad KBT-terapeut. Han arbetar bland annat som kursledare vid Svenska Institutet för Sorgbearbetning och har även arbetat med psykisk ohälsa i över tio år. Nils vet alltså med andra ord vad han pratar om. Han föreläser för övrigt också.

Vem äger ansvaret

Nils kallar boken för en handbok i kommunikation i relationer till andra människor, och han har skapat en metod som heter Vem äger ansvaret. Här var min spontana tanke att många använder sig av talesättet “man kan inte förändra andra människor utan endast sig själv” men reflekterar aldrig över vad det egentligen innebär. Men Nils gör det och förklarar tydligt och pedagogiskt varför det är okonstruktivt att irritera sig på att andra människor aldrig förändrar sig.

Man kan endast ändra sig själv

Svaret är självklart att man ska förändra sig själv och sitt eget förhållningssätt, inte försöka ändra på andra människor, vilket dock är otroligt lätt att glömma bort. Precis som Nils påpekar så gör många gärna misstaget att göra samma sak om och om igen och bli förvånade över att det alltid blir samma resultat. Hemligheten ligger i att man själv ska göra något annorlunda, annars kommer man få samma resultat gång på gång och det blir aldrig någon förändring.

Vems skuld?

Enligt Nils har vi människor en tendens att tänka svartvitt när det gäller skuld. Antingen är allt alla andras fel eller så skuldbelägger man sig själv och tänker att man är en dålig människa och att allt är ens eget fel. Om någon sagt något elakt och ens dag förstörs, lägger man gärna skulden på ens mående på den andre personen. Om man däremot själv råkar säga något elakt och en annan persons dag blir förstörd, lägger man skulden på den andres mående på sig själv. Nils förklarar tydligt och pedagogiskt i boken varför dessa är farliga tankefällor.

Kopplade till autism

Jag tror att boken handlar om alla människors liv, och själv kopplade jag allt till mitt eget. Jag tänkte på människor som är skeptiska till autism och till det faktum att jag verkligen har vissa svårigheter. Om jag förklarar och dessa människor vägrar tro på det jag säger, bör jag självklart inte förklara igen. Antingen ska jag istället sluta umgås med dessa människor eller sluta bry sig om vad de tycker. Att de inte tror mig är deras problem, inte mitt. Om jag däremot irriterar mig på deras åsikter om autism, skapar jag bara onödiga problem för mig själv.

Annorlunda inlärningsprofil

Nils är dessutom av åsikten att vi tänker alldeles för fyrkantigt när det gäller lärande. Små barn försöker gärna om och om igen tills de lär sig att gå, simma, cykla och ja, det de ska lära sig! Däremot tillåts inte äldre personer försöka lika många gånger för det ses som ett misslyckande. Men om en elev behöver 10 gånger längre tid på sig än sina klasskamrater för att lära sig matematik, betyder det inte att eleven inte kan lära sig. Hen kan bli hur duktig som helst i matematik när hen väl lärt sig. Så länge eleven orkar försöka, varför ser vi eleven som dum?

Rekommenderas varmt

Jag tycker att boken passar alla som vill lära sig att förstå sociala situationer och konflikter och tänka konstruktivt, men extrabra kan den passa för oss autister som gärna har en tendens att fastna och älta negativa tankar och saker andra människor har sagt till oss. Vi skuldbelägger gärna oss själva och tror att det är fel på oss eller så irriterar vi oss på att andra människor aldrig förstår oss autister. Genom att läsa Nils bok kan vi alla få mycket användbara tips.

Ta kontrollen över ditt liv

Hurra för 1000 inläggsjubileum

Hej på er! Idag får ni ett extrablogginlägg av mig trots att det är helg och jag inte brukar posta blogginlägg på helger och röda dagar. Men när jag loggade in på bloggen nyss, upptäckte jag att jag i skrivande stund har postat ett tusen blogginlägg sedan bloggen startade. Alltså prick 1000, varken mer eller mindre! Jag blev chockad över att det är så många att jag ville fira 1000-inläggsjubileet genom att posta ett extrainlägg så här på en lördag och berätta det för er 🙂

Bloggen är inte skriven i dagboksform

När jag berättar för andra människor att en av mina arbetsuppgifter är att driva en blogg, tror många att jag bloggar om mitt liv på samma sätt som andra bloggare gör i stil med: “Idag fikade jag på Espresso House med en kompis och beställde en örtte” och sedan fotar mig själv med kompisen och teet. Men som ni vet är inte den här bloggen den typen av blogg där jag beskriver min vardag i dagboksform utan bloggens endast syfte är att informera om livet med Aspergers syndrom och autism, inte om mitt liv som privatperson.

Skriver aldrig om saker jag shoppat

Visst, om jag har gjort något extraspeciellt någon dag och exempelvis är glad för att semestern har börjat, kan det hända att jag delar med mig av det på bloggen och postar en bild på mig själv sittandes vid vatten, men den typen av blogginlägg är ytterst sällsynta. Dessutom fotar jag till skillnad från många andra bloggare aldrig kläder och smink som jag köpt för det är ju inte syftet med min blogg.

Fick en annan typ av läsarskara

Innan jag startade bloggen 2013, blev jag varnad för att många läsare skulle tappa intresset direkt eftersom de aldrig skulle få mode- och sminktips på min blogg och dessutom skulle de få se ytterst få bilder på mig. Men resultatet blev totalt tvärtom! Min blogg har många läsare, men förmodligen inga 20-åringar som vill ha modetips utan personer med egna autismdiagnoser och deras anhöriga, även mor- och farföräldrar. Jag blev positivt överraskad över att upptäcka att det fanns både plats och intresse i bloggvärlden för den här typen av en otraditionell blogg!

Kom hem till Stockholm med Finlandsfärjan

Annars börjar min semester lida mot sitt slut. Onsdagen den 8:e januari blir min första arbetsdag efter julledigheten. Igår morse kom jag hem till Stockholm efter ett par veckor i Finland där jag firade jul och nyår hos mina föräldrar. Det blev en färjeresa med Viking Line, och som vanligt roade jag mig genom att titta ut på vatten.

Eftersom måndag är en röd dag, kommer jag inte posta något nytt blogginlägg då utan det kommer att bli på tisdag. Trevlig helg, vi hörs på tisdag igen 🙂

Vy från Viking Line

Mina nyårslöften för 2020

Idag är det nyårsafton, och jag har gjort nya nyårslöften som jag ska göra mitt bästa för att följa under 2020:

1. Minska på kraven

Precis som de allra flesta människor har jag en tendens att ställa alldeles för höga krav på mig själv och ta ut mig för mycket. Men skillnaden mellan mig och andra människor är att jag har Aspergers syndrom och att andra människor därför brukar ifrågasätta starkt varför jag inte gör mer än vad jag gör. Men jag orkar inte göra lika mycket som andra människor!

Jag tog en tjuvstart på nyårslöftet redan för ett par veckor sedan: jag råkade ha sönder ett glas i mitt sovrum, men glassplittren hamnade vid fönstret bredvid soffan där jag aldrig vistas. Jag orkade inte plocka upp glassplittret utan bestämde mig för att låta det ligga där i några veckor fram tills jag har boendestöd nästa gång. Förut skulle jag ha tvingat mig själv att plocka upp glaset direkt, men den här gången bestämde jag mig för att spara på min energi.

2. Sluta sätta gränser för antalet gånger jag får säga nej

När jag var ung och osäker, kunde andra människor exempelvis fråga mig om jag inte skulle följa med dem och spela minigolf. Jag kanske sa nej en gång, men vid nästa tillfälle sa jag ja trots att jag inte tycker om minigolf. Jag är ointresserad av de allra flesta aktiviteter som många andra människor är intresserade av, varför det kändes fel för mig att säga nej till allt: fester, konserter, bio, museibesök, att prova på nya maträtter och restauranger och ja, det mesta!

Idag har jag blivit betydligt bättre på att säga nej men inte helt bra. Sedan jag började föreläsa regelbundet orkar jag inte träffa vänner lika ofta. Människor jag förut träffade flera gånger i månaden träffar jag numera kanske en gång vart tredje år för min energi räcker inte till. Jag är tacksam för att människor vill träffa mig och jag har absolut medkänsla för alla som är ofrivilligt ensamma. Ändå ska jag våga säga nej till en träff även om jag också sagt nej de senaste 5 gångerna. Detta för att jag är rädd för att bli utbränd annars.

3. Försöka säga till direkt om stödet inte skulle fungera

Jag syftar på all typ av stöd jag kan tänkas få av samhället antingen nu eller i framtiden: psykologkontakt på habiliteringen, boendestöd, arbetsanpassningar, särskilt pedagogiskt stöd om jag pluggar och så vidare. Som ni vet sa jag förut inte till när stödet inte fungerade för jag ville inte vara jobbig. Nu ska jag verkligen försöka bättra mig på den punkten!

Grejen är att jag har en tendens att tänka att jag borde vara tacksam över att få stöd överhuvudtaget och att jag därför inte har rätt att klaga. Om stödet fungerar ibland och ibland inte så inbillar jag mig ofta att jag borde tänka på det som fungerar istället för att haka upp mig på det som inte fungerar. Men nu kommer jag försöka sluta med det! Om jag exempelvis inte är helt nöjd med mina framtida boendestödjare, kommer jag säga till direkt.

4. Kräva samma respekt som en gammal person skulle göra

Jag kommer inte att acceptera ett annat bemötande än vad en gammal person skulle acceptera i motsvarande situation. Känner jag att någon ständigt klankar ner på mig trots att personen känner till att jag har en funktionsnedsättning, kommer jag inte vara rädd för att säga upp kontakten. Jag kommer inte skälla ut någon utan berätta lugnt varför jag kommer att ta avstånd från personen. Jag tror på förlåtelse vid enstaka förseelser, men om någon däremot ständigt blir trött på min funktionsnedsättning så är det förmodligen inte menat att vi ska ha kontakt.

Jag syftar alltså på kommentarer i stil med: “Jag förstår att X blev irriterad på dig för du har så svårt för att förstå instruktioner”, “jag tappar tålamodet med dig ibland för du har så svårt för att hitta” eller “Jag förstår inte hur du kan vilja ha boendestöd, det skulle jag aldrig vilja ha.” Ingen skulle nog säga till en gammal person: “Jag blir trött på dig ibland för att du går så dåligt” eller “Jag skulle aldrig vilja ha en rullator”. Därför kommer inte jag heller tolerera liknande kommentarer vid upprepade gånger och inte godta bortförklaringar som att personen var trött.

5. Vara förlåtande mot mig själv

Om jag inte klarar av att hålla dessa nyårslöften till 100%, kommer jag inte klandra mig själv. Jag ska försöka mitt bästa, men det realistiska är att jag kommer att bättra mig på dessa punkter istället för att alltid lyckas följa dem i alla situationer. Men jag blir mer och mer självsäker för varje år, vilket är något att glädjas åt. Därför ska jag försöka göra mitt bästa men inte vara arg på mig själv om jag någon gång tillfälligt skulle misslyckas följa löftena.

Gott nytt år

Jag önskar er alla gott nytt år, vi hörs nästa år! Imorgon är det röd dag varför jag kommer att ta ledigt från bloggen då, men jag kommer tillbaka på torsdag!

Önskar er alla en riktigt god jul

Nu är det julafton igen och passar därför på att önska er alla god jul. Jag har bestämt mig för att ta ledigt från bloggen under resten av juldagarna så nästa blogginlägg kommer ni få av mig på nästa vardag, det vill säga på fredag. Därefter kommer jag fortsätta blogga som vanligt på vardagarna men låta bloggen vila på helgerna och på röda dagar, eventuellt även på nyårsafton.

Eftersom jag har ett boendestödsbyte framför mig som kommer att äga rum strax efter årsskiftet, tar upp detta mycket av mina tankar för tillfället. Därför har många av mina blogginlägg under den senaste tiden handlat om boendestöd, och eftersom jag har svårt för att koncentrera mig på och tänka på annat för tillfället, är det möjligt att flera av mina kommande blogginlägg på mellandagarna kommer att handla om samma ämne. Jag hoppas att ni står ut, jag lovar att även fokusera på andra ämnen efter årskiftet när allt stabiliserat sig!

God jul, jag hoppas att ni alla får njuta av god mat och trevligt sällskap. Vi hörs på fredag igen! 🙂

Om gårdagens möte med boendestödsutföraren

Som ni vet så hade jag igår ett möte med chefen på boendestödsföretaget som jag har valt som min blivande utförare. Biståndsbedömaren har godkänt valet, och uppdraget är tänkt att påbörjas omedelbart efter årsskiftet. Mötet börjades med att chefen började gå igenom standardfrågor som han alltid sa sig ställa till företagets nya kunder.

Chefen hade redan läst dokumentet

Vissa av frågorna hade redan besvarats i det 11 A4S-sidor långa dokumentet som jag hade mailat till honom. I det hade jag berättat utförligt vad jag har för svårigheter och hur min autism påverkar min vardag. Det visade sig att chefen hade lusläst brevet vilket jag var mycket imponerad över. Jag var glad att han hade tagit sig tid att sätta sig in i ärendet och dessutom kom ihåg vad det faktiskt stod i dokumentet!

Vill träffa boendestödjarna i mitt eget hem

Som sagt kommer jag få välja själv vem eller vilka av företagets anställda som jag vill ha som min eller mina blivande boendestödjare. Chefen frågade mig hur jag tyckte att vi skulle gå tillväga. Om jag ville så skulle jag kunna komma till kontoret igen om några dagar och köra en “arbetsintervju” med hans anställda och sedan välja ut någon. Jag funderade på förslaget men kom fram till att det skulle vara bäst om chefen skulle börja skicka olika boendestödjare hem till mig på de dagar jag har boendestöd så att jag får träffa alla en och en i mitt eget hem.

Vill se om boendestödjarna håller det de lovar

Anledningen till att jag inte bara ville “intervjua” dem på kontoret var att jag vill se med egna ögon hur de arbetar innan jag gör mitt val. Alla kan lova guld och gröna skogar på intervjuer, men om man faktiskt håller vad man lovar är en helt annan femma. Kommer de hålla tiderna och jobba alla timmarna, kommer de jobba praktiskt eller bara vilja fika, kommer de svara på privata mobilsamtal under arbetsid och kommer de ta rökpauser? Det är sånt jag vill veta!

Chefen var ärlig

Chefen var tydlig med att han inte kunde ge mig någon garanti för att jag skulle få alla mina krav tillgodosedda ifall jag hade väldigt specifika önskemål. Om det exempelvis var så att jag ville att boendestödjaren skulle vara av ett visst kön och i en viss ålder, finsktalande, icke-rökare, ha specifika fritidsintressen, lång arbetslivserfarenhet om autism och en viss personlighet så var det inte säkert att företaget hade någon som passade in på alla dessa krav. Helt rimlig enligt mig, och jag gillar att företaget inte lovade för mycket.

Kommer att kunna välja och vraka

När vi gick igenom mina önskemål, menade dock chefen att de var högst rimliga och förmodligen lätta att tillgodose. Jag hade inga önskemål gällande ålder, fritidsintressen eller bakgrund, dock vill jag helst ha en kvinnlig boendestödjare men vill även gärna träffa alla manliga anställda. Sedan vill jag att boendestödjaren har ett bra ordningssinne, har erfarenhet av autism, är glad och social och följer alla punkterna i brevet och därmed exempelvis håller tiderna. Företaget har både heltids-, halvtids- och timanställda så jag kommer att ha många val!

Mina krav kommer troligen vara lätta att tillgodose

Det var mycket skönt för mig att veta att chefen trodde att alla mina krav skulle vara lätta att tillgodose! För sanningen är att väldigt många boendestödjare inte uppfyller dessa krav. Antingen håller de inte tiderna, tvingar en att träna på självständighet, tar rökpauser, svarar på privata mobilsamtal under arbetstid, kommer på fel dag eller tid eller frågar om vi kan avsluta tidigare. Därför var det skönt för mig att få veta att mina krav var rimliga och att jag omedelbart skulle höra av mig till honom om någon av hans anställda skulle bryta mot något av detta.

Blev informerad om företagets policy

Avslutningsvis berättade chefen om företagets policy och nämnde bland annat att det var strikt förbjudet för hans anställda att försöka sälja varor eller tjänster till mig alternativt köpa något av mig. Alla typer av transaktioner där pengar och varor var inblandade var strikt förbjudna, även gåvor och lån, vilket också står på deras hemsida. Jag skulle höra av mig omedelbart om någon av hans anställda skulle bryta mot detta. Respekt var viktigt, och alla anställda skulle läsa mina 11 A4-sidor i förväg så att vi skulle slippa slösa bort boendestödstimmar på detta. Skönt!

Chefen lovade att hjälpa mig innan årsskiftet

När jag berättade för chefen att alla mina boendestödstimmar för denna månad redan var förbrukade och att jag inte skulle ha något mer boendestöd under 2019, menade han att om det var något viktigt som jag skulle behöva hjälp med innan årsskiftet så skulle han kunna hjälpa mig trots att företagets uppdrag inte påbörjats ännu. När jag sa att jag eventuellt skulle behöva hjälp med ett telefonsamtal, lovade han att han isåfall skulle hjälpa mig. Jag fick en mycket bra känsla och ser verkligen fram emot att bli klient hos dem efter årsskiftet!

Idag börjar min längre julledighet

Igår hade vi årets sista möte/träff hos Misa Kompetens vilket innebär att min mycket långa julsemester som sträcker sig ända fram till trettondagen börjar idag! Precis som vanligt kräver inte Misa Kompetens att jag ska ha bloggen öppen under semesterperioden, men jag planerar ändå att fortsätta posta blogginlägg som vanligt på min fritid, dock endast på vardagarna. Får se hur jag gör med bloggandet under juldagarna!

Efter den 21 januari kommer föreläsningarna dra igång igen

I gårdagens möte sammanfattade vi året som gått. Och precis som för många andra hos Misa Kompetens var våren 2019 ganska lugn för mig men hösten däremot rätt så stressig och fullspäckad med ett flertal föreläsningar. Nu kommer jag ha en helt föreläsningsfri period fram till den 21 januari men därefter kommer allt dra igång riktigt ordentligt igen. Mellan den 21 januari och den 11 februari har jag nämligen hela sex föreläsningar inbokade!

Årets sista föreläsning var på fredagen den 13:e

December var, precis som den brukar, en rätt så lugn föreläsningsmånad för mig: nu i december hade jag endast två föreläsningar som ägde rum den 3 december i Skövde respektive den 13 december i Borås. Det var alltså i fredags jag avslutade höstens föreläsningssäsong då jag föreläste för ett gäng i Borås om arbetsanpassningar för personer med Aspergers syndrom och autism. Trots att det var fredag den 13:e gick föreläsningen jättebra.

Gick vilse

Gårdagens möte ägde rum på Rissne Gård i Sundbyberg där vi aldrig varit förut. Anledningen till att vi var där var att Misa Kompetens ville fira julavslutning på ett lite mer speciellt ställe. Det var otroligt svårt att hitta dit. Att ta tunnelbanan till Rissne hade jag inga problem med men därefter tog det stopp. Vägen dit var krånglig, och de vägar som Google Maps visade var avstängda p.g.a. vägarbete. Jag gick vilse och hade irrat runt på gatorna i Rissne ett tag tills jag stötte ihop med en kollega som också var på väg dit och liksom jag hade haft svårt för att hitta.

Behövde inte delta i leken

När jag anlände till möteslokalen, var bordet fullt av kort med bilder som illustrerade olika känslor. Mötet påbörjades med att alla skulle plocka varsitt kort som reflekterade ens egna känslor för att sedan visa för kollegorna vilket kort man hade valt och motivera varför. Som vanligt behövde inte jag delta för jag avskyr verkligen sådana lekar och vet aldrig vilket kort jag ska välja. Därför fick jag bara sitta med utan att behöva välja något kort.

Så här såg korten och dagsschemat ut. Som vanligt stannade jag endast kvar fram till lunch eftersom jag inte orkar med långa jobbmöten, därefter fick jag åka hem.

Viktig information till alla: kontaktformuläret har inte fungerat

Igår gjorde jag en mindre trevlig upptäckt: kontaktformuläret på min hemsida fungerade inte och har troligen inte gjort det på några dagar. Nu är problemet fixat, men ni som har skickat föreläsningsförfrågningar till mig under de senaste dagarna får hemskt gärna kontakta mig igen! Era meddelanden har nämligen aldrig nått mig.

Hade varit bättre om hemsidan hade legat helt nere

Det allra värsta är att det ser ut som att kontaktformuläret har fungerat: när man har skrivit till mig och klickat på Skicka-knappen, har man fått en bekräftelse som tackar för meddelandet och det har stått att meddelandet har blivit skickat. Men det stämmer alltså inte! Det hade varit bättre om hemsidan hade legat totalt nere för då hade man åtminstone kunnat förstå att det inte har gått att kontakta mig för tillfället. Men nu har det sett ut som att formuläret har fungerat som vanligt!

Det hade varit tyst under de senaste par dagarna

Det som fick mig att fatta misstankar igår var att jag inte hade fått ett enda meddelande till min inkorg via kontaktformuläret under de senaste par dagarna. Jag tyckte att det var konstigt för dels brukar jag få en del skräppost dagligen men sedan är det även många verksamheter som börjar planera för vårens föreläsningar och utbildningar så här års och kontaktar mig därför via kontaktformuläret. Men under de senaste par dagarna hade det alltså varit helt tyst.

Typiskt att detta händer just nu

När jag testade kontaktformuläret själv, upptäckte jag till min förskräckelse att meddelandet som jag skrev till mig själv aldrig nådde min inkorg. Jag testade om och om igen vid olika tider på dygnet med samma resultat: dessa meddelanden nådde aldrig mig! Och detta alltså trots att det har sett ut för avsändaren som att jag skulle fått meddelandet. Typiskt att detta händer just nu när det är extramånga som hör av sig!

Kontakta gärna mig igen

Som sagt: ni som har försökt boka mig för en föreläsning eller skickat offertförfrågningar till mig under de senaste dagarna men inte fått svar får hemskt gärna höra av er igen! Nu går det som sagt utmärkt att kontakta mig via kontaktformuläret som vanligt igen. Jag ber hemskt mycket om ursäkt för krånglet och hoppas att detta inte ställer till det alltför mycket för er!

Dessa fördelar kan ADHD innebära

Långt ifrån alla med ADHD upplever att diagnosen enbart är en funktionsnedsättning i vuxenlivet. Vissa personer med ADHD, dock långt ifrån alla, upplever att de har lyckats ordna sina liv så att svårigheterna inte stör lika mycket längre och att de positiva egenskaperna i diagnosen överväger. Dessa 4 styrkor och fördelar kan ADHD innebära:

1. ADHD kan göra en driven

Vissa personer med ADHD upplever att diagnosen gör dem väldigt drivna. Eftersom de inte klarar av att sitta stilla, har de lyckats vända rastlösheten till något positivt och lägga sin energi på meningsfulla projekt som de sysslar med från morgon till kväll. Och tack vare drivkraften finns det en chans att man lyckas med de projekt man tycker är roliga och meningsfulla.

2. ADHD kan innebära att man är kreativ

Vissa med ADHD är väldigt kreativa. Eftersom deras hjärnor ständigt går på högvarv, får de nya idéer stup i kvarten. Vissa förverkligar sina annorlunda idéer som ter sig som alldeles för galna för omgivningen, men projektet har gått bra i slutändan trots omgivningens varningar. Världen behöver människor som har en förmåga att våga tänka annorlunda och prova på nya saker!

3. ADHD kan innebära att man är rolig att hänga med

Vissa med ADHD får höra av andra människor att de aldrig får tråkigt i deras sällskap eftersom de alltid har något spännande på gång. Att ständigt få nya idéer och att avbryta läraren stup i kvarten kan vara en icke önskvärd egenskap i skolan, men senare i livet kan man lyckas träffa människor som uppskattar att man är som man är.

4. ADHD kan utgöra en förmåga att leva för stunden

Att uppleva att tråkiga saker tar enormt mycket energi kan ibland vara en fördel: det kan leda till att man endast fokuserar på det man tycker är roligt och lever för stunden. Själv har jag varit chockad när vissa andra med ADHD skjuter upp saker som i mitt tycke varit alldeles för viktiga att skjuta upp, men dessa personer har bara svarat: “Äsch, jag orkar inte tänka på tråkiga saker, saker och ting brukar ordna sig ändå.”

Inte en styrka för alla

Slutligen är det viktigt att komma ihåg att ADHD kan utgöra en uttalad funktionsnedsättning och kan innebära enorma svårigheter för många. Även om det finns de som upplever att de har nytta av sin ADHD betyder det inte att det är så för alla. De som inte klarar av att få fullständiga betyg i skolan eller behålla ett arbete och partners på grund av sin ADHD är inte ett dugg lata utan faktum är att ADHD kan trots alla fördelar utgöra en mycket uttalad funktionsnedsättning!

Därför ska inte en boendestödjare bli chockad av minsta lilla

Vi som har Aspergers syndrom eller autism har ibland boendestöd vilket kan göra en stor skillnad i våra liv. Dock är det mycket viktigt att våra boendestödjare är öppna för människors olikheter och absolut inte blir chockade av minsta lilla. I diagnosen Aspergers syndrom ingår att man avviker från normen avsevärt vilket våra boendestödjare måste vara införstödda med istället för att bli förfärade över att vi inte är som neurotypiker.

En boendestödjare kan mötas av vad som helst

Jag brukar säga att en boendestödjare med autistiska klienter måste vara beredd att möta vad som helst. En autistisk klient kanske är så intryckskänslig att hen inte varit utanför dörren på flera år. Eller så är klienten vaken på nätterna och sover på dagarna. Någon kanske har aldrig någonsin haft ett förhållande eller varit på dejt alternativt har aldrig haft en enda vän i hela sitt liv.

Som boendestödjare måste du vara beredd på att få höra saker som skiljer sig avsevärt från normen även om långt ifrån alla autister har just sådana här problem. Men du måste medveten om att vissa klienter kan ha svårigheter som du aldrig har hört talas om förut.

Autism kan trots normal intelligens medföra otippade svårigheter

Det viktigaste för mig är att mina boendestödjare inte blir chockade av mina svårigheter. När jag ville hänga upp min tvätt ute på balkongen i 15 minusgrader, fick min boendestödjare förklara för mig att anledningen till att man inte ska hänga upp blöt tvätt i minusgrader är att tvätten fryser till is då. Jag hade aldrig accepterat om en boendestödjare hade utbrustit: “Men herregud, visste du inte det?”

För nej, sanningen är att trots att jag har klarat av att läsa på universitetet så hade jag aldrig kunnat lista ut det själv om inte min boendestödjare hade talat om det för mig. På grund av min autism har jag nämligen en ojämn begåvningsprofil, vilket gör att jag trots mina styrkor och det faktum att jag utåt sett kan upplevas som vem som helst kan ha mycket svårt för det som andra människor har lätt för. Vilket i praktiken innebär just sådana här svårigheter.

Sov i flera år på en matta på golvet

Mina boendestödjare måste förstå mina annorlunda vanor. Förut sov jag på en tunn matta på golvet i några års tid. Den enda anledningen till att jag hade mattan var att ett bart golv hade varit alldeles för kallt för mig, annars hade jag inte ens behövt mattan. Det var viktigt för mig att min boendestödjare accepterade att olika hem ser olika ut och absolut inte sa: “Men herregud, varför har du ingen säng?” För jag kände inte på den tiden att jag hade behov av en säng!

Min boendestödjare har fått mörklägga mitt sovrum

Vidare har min boendestödjare fått hjälpa mig med lite annorlunda saker. För det första har hon fått hjälpa mig med att mörkisolera mitt sovrum totalt för inte ens vanliga mörkläggningsgardiner räckte: Trots att ingen annan tänkte på det så kom det en liten gnutta ljus ovanifrån! Dessutom fick hon även sätta in mörkläggningsgardiner framför min sovrumsdörr för jag stördes av det lilla ljus som kom in via dörrglipan och nyckelhålet.

Hon har fått plasta in min lampa och dator

Förra veckan beställde jag värmetålig, röd plast som boendestödjaren har fått täcka över min dataskärm och golvlampa med. Detta för att minimera ljusstörningar. Det är viktigt för mig att en boendestödjare förstår aspergarnas intryckskänslighet och inte chockeras och säger: “Men herregud, varför plastar du in allt, varför måste du ha det så kolmörkt i ditt hem och hur i hela värden kan du använda en så här mörk dataskärm?” Min boendestödjare bemöter mig helt rätt!

En boendestödjare måste kunna förhålla sig till olikheter

Summa summarum: vi aspergare skiljer oss inte sällan från det som du förmodligen föreställer dig som “normalt” trots att du vid första anblicken kanske upplever att du inte ser något avvikande hos oss. Accepterar du som boendestödjare inte detta fullt ut alternativt är rädd för annorlundaskap eller inte vet hur du ska förhålla dig till människors olikheter, passar du inte att jobba med autistiska klienter, punkt slut.