Kategoriarkiv: Paulas blogg

Därför kan skolstängning bli en katastrof för autistiska barn

Expressen skriver om oron som många föräldrar till barn med autism och ADHD känner inför en eventuell skolstängning. Neuropsykiatriska funktionsvariationer innebär ofta ett starkt behov av rutiner, och en minsta förändring i de dagliga rutinerna kan ge ett upphov till otroligt många problem och konflikter. Det allra värsta är osäkerheten: hur ska barnet med specialbehov kunna slappna av när ingen kan tala om ifall skolorna kommer att stänga eller inte?

Viktigt med rutiner

Många missförstår totalt skillnaden på att föredra att leva efter rutiner och att vara beroende av rutiner. Det är många som kan uppleva att det är fruktansvärt tråkigt när rutinerna bryts men de far inte illa psykiskt av det. Men autism kan medföra ett så stort behov av planering och rutiner att barnet kan bli totalt ångestfyllt när saker blir som de inte brukar. Barnet känner sig ständigt orolig, kan inte slappna av, inte äta och inte sova. Och nej, oron går inte att träna bort genom exponering!

Ännu värre för hemmasittare

Ännu värre kan det bli om barnet i likhet med barn till vissa av artikelns mödrar varit hemmasittare fram tills nyligen. När barnet äntligen börjat gå i skolan igen men skolorna plötsligt stänger, kan det kännas väldigt motigt att gå tillbaka när coronakrisen klingar av. Sommaruppehållet blir en annan typ av avbrott i och med att sommarlovet inträffar varje år. Men stänger skolorna plötsligt mitt i terminen, kan återgången till skolan kännas som en skrämmande tanke för före detta hemmasittare.

Läskigt med speciallösningar

Vissa av artikelns barn har erbjudits speciallösningar ifall det skulle bli aktuellt med skolstängning, dock kan en speciallösning kännas mycket mer skrämmande än att stanna hemma! Vid speciallösningar är ingenting som det brukar, klassrummet och lärarna ser annorlunda ut och schemat är annorlunda. Allt riskerar att bli totalt ostrukturerat vilket riskerar att skapa ångest hos barn med specialbehov.

Problemet med distansundervisning

Och nu har vi inte ens kommit till det största problemet, nämligen distansundervisningen! Hur ska det gå till utan att barn med specialbehov halkar efter? Jag är en autistisk vuxen som har tvingats hoppa av en högskolekurs eftersom jag inte klarade av att navigera på lärplattformen och högskolan nekade mig en mentor. Om jag som vuxen inte klarar av att ta till mig innehållet i distansundervisning utan stöd, hur ska ett barn klara av det? Alla barn har inte turen att få stöd hemifrån.

Alla har inte disciplinen

Dessutom har långt ifrån alla disciplinen att läsa på distans. Att göra uppgifter i en annan miljö än vad man brukar, i detta fall hemmet, kräver väldigt mycket av elever som saknar någon som helst planeringsförmåga. Och nej, det räcker inte med att ge barnet ett pluggschema! Tänk dig själv: skulle du som är allvarligt sockerberoende klara av att sluta äta onyttigt om jag gav dig ett kostschema att följa men du fick inget psykiskt stöd? Nej, just det. Man behöver mycket mer än ett schema, man behöver också väldigt mycket stöd!

Kan sluta med en katastrof

Summa summarum: börjar undervisningen skötas på distans kan barn med Aspergers syndrom, autism och ADHD behöva ännu mer stöd än vanligt. Och även med extrastöd kan förändringen i de dagliga rutinerna leda till en katastrof för dessa barn!

Hemisolering och inställda föreläsningar

Den här tidsperioden är för mig onekligen ovanlig. Jag hade lyckats boka ovanligt många föreläsningar till våren men varenda föreläsning har blivit avbokad. Detta innebär att den kommande perioden kommer att vara min allra längsta föreläsningsfria period sedan 2008. Jag hade min senaste föreläsning i februari och nu har jag inga kommande bokningar alls! Vissa har visat intresse för att boka mig till hösten men alla vill avvakta och se hur smittspridningen utvecklas innan de bestämmer ett specifikt datum. Totalt förståeligt om man frågar mig!

Vi har fått avbokningar

Och jag är inte ensam: även mina kollegor på Misa Kompetens har fått sina utbildningar inställda p.g.a. Corona. Vilket såklart är tråkigt för oss alla, men mitt arbetsbiträde påminde mig om att vi alla på Misa Kompetens får vara tacksamma för att vi överhuvudtaget har våra jobb kvar. Det har hon rätt i! Mina kollegor kommer att fokusera på att köra webbaserade utbildningar fram tills coronakrisen har lagt sig så vi kommer att fortsätta leverera trots det rådande läget.

Även privatlivet annorlunda

Inte ens mitt privatliv är som det brukar. Jag och min kille har inte träffats på ett tag p.g.a. Corona och kommer inte heller göra det tills smittspridningen har klingat av. Vi träffades senast för 5-6 veckor sedan och vår senaste träff blev inställd eftersom corona hade börjat härja. Vi kommer inte ses på några månader om det inte sker markanta förändringar i smittspridningen och allmänna rekommendationer om social distansering. Vi bor på olika ställen i Sverige så det är inte bara att hoppa in i en taxi för att ta mig till honom utan det krävs flera timmars resande.

Skulle ha tid för mina föräldrar

Eftersom jag varken föreläser eller träffar min kille just nu skulle det under andra omständigheter vara ett ypperligt tillfälle för mig att resa till mina föräldrar i Finland. Mina föräldrar är i 70-årsåldern och vi har ingen möjlighet att träffas speciellt ofta eftersom de bor i Finland och jag i Sverige. Jag vet ju inte hur många år jag kommer att ha kvar dem varför jag gärna vill träffa dem när jag kan. Men jag tycker att det är totalt fel att resa någonstans nu när regeringen uppmanar till social distansering.

Vill hålla mig borta

Dessutom är gränsen mellan Sverige och Finland är stängd p.g.a. undantagsläget så jag är mycket tveksam till att jag ens skulle bli insläppt i landet även om jag skulle försöka ta mig dit. Och även om jag mot förmodan skulle bli det så skulle jag aldrig under några omständigheter våga träffa mina föräldrar för tillfället och ännu mindre bo hos dem för tänk om jag skulle dra med mig smitta? Jag vill ju att de håller sig hemma och begränsar sina sociala kontakter! Därför vill jag också hålla mig borta.

Ska till jobbmöte idag

Med andra ord har jag suttit hemma i flera veckor nu, men idag kommer det inte bli så: idag ska jag till vårt sedvanliga månadsmöte hos Misa Kompetens (ja, chefen har faktiskt bestämt att vi ska ha vårt vanliga fysiska månadsmöte). Som alltid kommer vi också äta lunch tillsammans på en närliggande restaurang som blivit vårt stamställe. Jag utgår ifrån att det inte kommer att vara mycket folk i tunnelbanan eftersom nästan hela Sverige jobbar på distans nu. Det känns jätteskönt för jag avskyr fullpackade tunnelbanor i rusningstid!

Trevlig helg på er alla, vi hörs på måndag igen 🙂

Nej, alla drabbas inte lika hårt av coronakrisen

De flesta av oss kan hålla med om att corona inte är fysiskt lika farlig för alla. Man kan liksom inte jämföra en frisk, icke-rökande 20-åring med en 80-årig diabetisk rökare när det gäller hur hårt man riskerar att drabbas. Däremot är det många som påstår att den psykiska biten, dvs det här med att man behöver hålla sig isolerad och begränsa sitt sociala liv, drabbar alla lika hårt: att vi alla är i samma sits och att alla svenskar tycker att situationen är psykiskt lika påfrestande. Men jag håller inte med.

Olika personligheter

Saken är den att alla människor, oavsett diagnos eller ej, har olika personligheter. Vissa trivs med att ta det lugnt. De kanske tycker att det egentligen hade varit skönt att kunna ta sig till kontoret och träffa kollegorna stället för att tvingas jobba hemifrån, men dessa personer tycker kanske ändå att situationen är totalt uthärdlig. Och sedan finns det de som blir fruktansvärt rastlösa av att tvingas sitta hemma bara en endaste dag och känner att det är tråkigt om de inte får plugga och arbeta på plats och träffa sina kollegor och studiekamrater.

Vissa lider av psykisk ohälsa

Sedan finns det även de med allvarlig psykisk ohälsa. Jag läste en enormt bra ledare i Aftonbladet av Lotta Ilona Häyrynen som lider av återkommande depressioner men lyckas undvika det värsta genom rutiner som jobb, fritid, vänner och träning. För människor som Lotta är det inte bara tråkigt att tvingas till isolering utan de blir faktiskt sjuka av det! Och depression är en mycket farlig sjukdom som i värsta fall kan leda till döden. Om den redan befintliga depressionen förvärras är det ingen lek.

Varje motgång var en katastrof

Jag har själv inte lidit av psykisk ohälsa på 15 år, men jag har erfarenhet av det från min ungdom och förstår precis vad Lotta menar. Jag behövde iofs inte just de saker som hon listade upp för att må bra, dock var det mycket viktigt för mig att leva på “rätt” sätt så att jag inte skulle bli sämre. Det var jätteviktigt för mig att lyssna på min kropp, och en minsta lilla motgång blev en katastrof. När man redan mår dåligt, klarar man sällan av att hantera ytterligare press och definitivt inte sådant som förvärrar ens befintliga depression.

Sticker inte ut just nu

Sedan finns det människor som jag: oss som har introverta personligheter och trivs med att vara hemma. Missförstå mig rätt: Jag tycker att det är fruktansvärt att vi har en sjukdom i vårt samhälle som kan vara dödlig för vissa grupper! Jag är alltså inte alls glad för själva corona men däremot trivs jag med själva situationen i att ha en ursäkt att kunna hålla mig hemma. Nu slipper jag höra tjat om att det inte är bra att hänga hemma för mycket och att jag borde aktivera och socialisera mig mer. Nu lever jag precis som de flesta andra gör och sticker inte ut!

Vi känner olika kring den sociala biten

Distansarbete och -studier har alltid varit den ultimata drömmen för mig! Jag arbetar iofs redan en stor del av min tid på distans, men jag tänker på många andra med vanliga kontorsjobb som nu får arbeta hemifrån p.g.a. corona. Vilken lyx att slippa åka hemifrån och vara social var min första tanke! Tänk om alla arbeten var så här: inga onödiga sociala möten, man skulle bara sitta hemma och arbeta för sig själv och styra sin egen tid. För mig låter det som ett drömliv, men många andra håller inte med. För många andra är den sociala biten mycket viktig i arbetslivet.

Viktigt att inte förminska någons känslor

Så nej, alla drabbas inte psykiskt lika hårt av corona! Om du känner någon som har en psykiatrisk diagnos, oavsett om det är autism, en annan neuropsykiatrisk funktionsvariation, depression eller ångest, och som behöver prata av sig, ska du absolut inte säga till personen att alla i hela Sverige är i samma sits. Genom att formulera dig så förminskar du bara personens känslor. Även om du själv inte blir psykiskt sjuk av isolering utan “bara” tycker att det är väldigt långtråkigt att sitta hemma, finns det andra som råkar riktigt illa ut!

Hur planera sitt kostschema vid autism? del 4

Idag kommer den fjärde och sista delen om ämnet kost. Som du förmodligen har förstått så går det inte att planera ett nyttigt kostschema om du inte har klart för dig vad du tycker är nyttigt. En anhängare av Livsmedelsverkets tallriksmodell skulle säga till dig: “Ät bröd, kolhydrater och frukt. Cola light är okej. Ät margarin så som Lätt och lagom och aldrig Bregott, riktigt smör eller kokosolja.” En LCHF:are skulle istället säga: “Ät inget bröd. Ät riktigt smör istället för margarin och inta ett par matskedar kokosolja om dagen. Undvik Cola light.”

Vissa tar läror från olika kostparadigm

Något som du borde vara medveten om är vilket kostparadigm du tror på och varför. Jag blir alltid lika förvånad när någon säger bestämt: “Det är farligt med Cola light och margarin, därför bör man äta riktigt smör och kokosolja. Sedan är det viktigt att äta lax några gånger i veckan.” Då tänker jag bara: “Vänta lite nu. Du har tagit det här med att man ska äta smör och kokosolja samt undvika margarin och Cola light från LCHF och det här med att man ska äta lax har du tagit från tallriksmodellen (LCHF:s grundare Annika Dahlqvist har varnat för gifterna i odlad fisk). Varför litar du på två olika kostparadigm samtidigt? Är inte det motstridigt?”

Dömer ingen

Om man tror på laxens nyttighet, borde man enligt min logik också följa resten av lärorna i tallriksmodellen, dvs att man äter margarin istället för smör osv. Jag dömer absolut ingen som väljer att lita på två olika kostparadigm samtidigt och jag är själv inte heller en fullvärdig LCHF:are. Men min poäng är att det inte är lätt att ge autister tips om nyttiga måltider när jag inte vet vad de tycker är nyttigt och om de av någon anledning litar på flera olika kostparadigm samtidigt. Därför anser jag att var och en bör planera sitt eget kostschema.

Olika kostparadigm har olika syn

Om du vill konstruera ett matschema i syfte att få i dig tillräckligt mycket näring, bör du vara medveten om vilket kostparadigm du tror på. Om du vill kombinera tallriksmodellen med LCHF, kan det bli knepigt att veta vad ens kropp behöver då LCHF:are inte anser att frukt behövs, och tallriksmodellen förespråkar betydligt mer C-vitamin än vad LCHF gör. Och enligt karnivorister behövs inte frukt och grönt alls då de anser att det här med det enorma C-vitaminbehovet är en myt! Det C-vitamin som behövs får man i sig genom att äta lever, menar de.

Bra att vända sig till en expert

När det gäller de exakta mängderna mat som många har efterfrågat (det är inte alltid lätt att känna hunger- och mättnadskänslor när man har autism varför många vill väga maten) så föreslår jag att du vänder dig till en expert som har kunskap om det kostparadigm du vill följa! Om du däremot tror på LCHF kommer du knappast behöva väga maten då det fiffiga med LCHF är att kroppen känner automatiskt när den inte vill ha mer mat. Fett är väldigt mättande! Till och med jag känner mättnad nu vilket jag inte gjorde när jag åt enligt tallriksmodellen.

Ångest och oro varningssignaler

Observera att jag absolut inte rekommenderar någon med ätstörningar att skaffa en matvåg. Matvåg kan däremot vara ett utmärkt hjälpmedel för oss som har svårt för att känna i kroppen hur vi mår, dvs om vi är hungriga, mätta, har ont mm, och det fungerade utmärkt för mig att ta hjälp av den! Dock måste man absolut inte väga maten varje gång. Reser du bort och får ångest av att inte ha någon matvåg tillgänglig är det troligen en varningssignal om att det inte passar dig att använda en matvåg. Ett hjälpmedel ska underlätta ens liv, inte ge en ångest!

Syftet bör vara en god hälsa

Dessutom rekommenderar jag ingen att börja följa extrema kostparadigm, t.ex. frukterianism och karnivorism, om man inte är väldigt påläst och börjar försiktigt. Och som sagt bör syftet med ett kostschema aldrig vara att banta utan uppnå en god hälsa! Vidare rekommenderar jag alla att även läsa om negativa erfarenheter av alla kostparadigm och inte enbart positiva. Själv tror jag inte på frukterianism och karnivorism överhuvudtaget, dock vill jag inte döma ut de som säger sig må bra av att följa dessa kostparadigm och få enorma hälsovinster.

Viktigt att göra en omvärdering

Om du tvärt ändrar ditt kostschema och går ifrån ett paradigm till ett annat, är det viktigt att vara försiktig. Känn efter: hur mår jag? Har jag fått magproblem, har jag fått sämre immunförsvar (dvs råkar ut för förkylningar lättare), har jag fått en lägre energinivå och har jag utvecklat nya konstiga hälsobesvär? Om svaret är ja på någon av dessa frågor, besvären är inte övergående och problemet försvinner direkt när du börjar äta din gamla kost igen, är det något som är allvarligt fel med ditt nya kostschema. Då bör du sluta följa det omedelbart!

Hur planera sitt kostschema vid autism? del 3

När man har Aspergers syndrom eller autism orkar man inte alltid stå i köket och laga mat, inte jag heller! Samtidigt kan man vilja äta nyttigt och undvika hel- och halvfabrikat. Själv har jag löst situationen genom att “laga” mat på ett mycket enkelt sätt: jag stoppar in köttfärs, kyckling eller fisk i ugnen och låter maten sköta sig själv! Sedan tar jag ut maten och vips så har jag lunch eller middag 🙂 För att spara på så mycket energi som möjligt kryddar jag inte maten. Ingenting! In i ugnen bara för att sedan ta ut den när den är klar. Enklare kan det inte bli!

Köper aldrig odlad fisk

Själv tror jag inte på odlad fisk p.g.a. hormoner så jag köper aldrig det själv (läs gärna gårdagens blogginlägg om olika kostparadigm). Jag älskar t.ex. lax men köper aldrig det p.g.a. detta! Men du kanske inte alls håller med mig om att det är farligt med odlad fisk. Jag vill inte propagera för mina värderingar utan vill att du bildar dig din egen uppfattning. Tycker du att det är nyttigt (eller åtminstone ofarligt) med odlad fisk kan du köpa lax utan problem! Vill du inte äta odlad fisk ska du veta att det alltid står i förpackningen om fisken är odlad eller inte.

Kokar bönor och linser

Det enda jag lägger lite mer energi på är bönor och linser. Jag skulle aldrig få för mig att köpa bönor på burk, dels för att det är dyrt och dels också för att jag är mycket tveksam till att bönor på burk är nyttigt med tanke på aluminiet. Därför blötlägger jag dem. För att undvika magproblem är det viktigt för mig att låta bönorna ligga i vatten 48 timmar, dvs två dygn, och byta vatten var 12:e timme. Sedan kokar jag bönorna. Jag kokar alltid en mycket stor portion åt gången och låter färdiglagade bönor ligga i kylen ca 6 dagar innan jag lagar en ny portion.

Enklare med linser

Linser brukar jag däremot inte blötlägga alls utan dem kokar jag bara som de är. Trots att allt kräver lite förberedelse tycker jag inte att det tar speciellt mycket energi att koka bönor och linser för återigen sköter “matlagningen” sig själv. Eftersom jag låter bli att krydda, behöver jag knappt göra något. Genom att laga mat på det här sättet och förvara maten i flera dagar i kylskåpet kan jag alltid äta mat tillagad från grunden utan att lägga energi på matlagning. Billigare och enklare kan det inte bil!

Inte lika gott

Jag har ibland fått invändningar om att maten inte blir lika god när man låter bli att krydda den, när man tillagar fisk och köttfärs i ugnen istället för i stekpannan och när man låter maten stå i kylskåp i flera dagar. Att det jag äter inte mäter med t.ex. nylagad fisk som är tillagad på “rätt” sätt, dvs kryddad och stekt i stekpanna. Det håller jag med om! Den mat jag äter smakar inte lika gott, dock måste jag göra ett val: vill jag äta gott eller vill jag äta nyttigt? Dessa alternativ går inte att kombinera i mitt fall så jag måste välja.

Hade gjort annorlunda om jag hade haft mer ork

Hade jag haft mer energi, hade jag självklart valt att äta både nyttigt och gott: då hade jag ätit som jag gör nu men tillagat maten på “rätt” sätt, alltid haft nylagad mat och kryddat den. Det hade inte varit några problem! Men jag har insett att det i mitt fall inte går att äta (så som jag tycker är) nyttigt och som också smakar gott samtidigt varför jag måste “tråkig” mat. Den smakar okej men är inte lika god som mat som är mindre nyttig och tillagad i stekpanna (min åsikt). Jag prioriterar hälsa framför smak och är mycket nöjd med mitt val!

Livet blir inte tråkigt

Vissa menar att livet blir tråkigt om man väljer att leva som jag. Här måste jag kontra med att var och en har sina prioriteringar! Äter jag onyttigt men gott njuter jag för stunden men inte långsiktigt. Jag väljer långsiktighet framför kortsiktighet. Skulle jag för ovanlighetens skull äta onyttigt någon enstaka gång (vilket nästan aldrig sker), ångrar jag mig aldrig efteråt för det är isåfall mitt medvetna val. Jag mår bra, får enorma hälsovinster och unnar mig god hälsa istället för sötsaker, har dock full respekt för människor som väljer annorlunda.

Enkelt att hitta i matbutik

Om du i likhet med mig prioriterar hälsa framför smak alternativt råkar tycka om enkel mat som legat länge i kylskåp och har samma syn på nyttighet som jag så föreslår jag att du går in i din närmaste matbutik och köper en hel kyckling eller köttfärs, gärna storpack för det är oftast billigast. Färsk fisk går oftast att hitta antingen någonstans i närheten av köttet och kycklingen (vilket är fallet i min lokala matbutik) eller så går man till en fiskdisk och köper färsk fisk i lösvikt.

Hur planera sitt kostschema vid autism? del 2

Igår började jag skriva om kost vid autism och idag följer en fortsättning. Det är många som frågar mig om tips om nyttig mat, en fråga jag tyvärr inte svara på för det beror på vad du tycker är nyttigt. Vad menar du med “nyttigt”? Vilket paradigm tror du på? Frågar man olika experter om vad som är nyttigt får man helt olika svar. Vissa rekommenderar exempelvis D-vitamintillskott under vinterhalvåret, andra forskare påstår däremot att D-vitaminbrist bara är livsmedelsindustrins påhitt för att tjäna pengar. Ja, ni fattar nog!

Oenigheter råder

Det är inte bara D-vitaminbehovet det råder oenigheter om utan även andra saker: vilken typ av fett är farlig? Ska man äta mättat fett (som t.ex. kokosolja och smör) eller är det margarin som gäller? Är det farligt att dricka mjölk? Häromåret kom det forskning som visade att mjölkdrickande orsakar tidig död samtidigt som andra forskare inte alls håller med. Så innan du planerar ditt kostschema måste du fråga dig själv: vilket paradigm tror jag på? Själv har jag starka åsikter om ämnet men det är viktigt att du läser på och bildar dig din egen uppfattning!

Kommer att introducera olika kostparadigm

I dagens blogginlägg kommer jag introducera några vanliga kostparadigm. Jag kommer inte rekommendera det ena eller det andra utan jag kommer endast beskriva allt neutralt för att undvika att påverka dina åsikter. När du väl bestämt dig vilket av dem som är mest trovärdigt (bekanta dig gärna med litteratur om ämnet!) så kan du planera ditt kostschema därefter. Olika paradigm har nämligen olika syn på vilka näringsämnen som behövs! Om du känner inför något av dessa paradigm: “Nej nej nej, det där tror jag absolut inte på”, hoppa isåfall över till nästa!

1. Tallriksmodellen

Här hittar du en närmare beskrivning av modellen. Den går alltså ut på att man i enlighet med Livsmedelsverkets rekommendationer äter mycket grönsaker och kolhydrater (även gluten) och en mindre mängd protein. Enligt Livsmedelsverket bör man också äta fleromättade fetter som t.ex. kallpressad olivolja och gärna nötter ibland. Aspartam som t.ex. Cola light är okej. Dock absolut inte smör, dvs varken Bregott eller Arlas smör, utan det är Lätt och lagom som gäller. Och för guds skull ingen kokosolja! Gärna mjölk men bara lättmjölk och aldrig den röda sorten!

2. LCHF (även kallad keto)

I LCHF äter man väldigt lite kolhydrater, det vill säga inget bröd, ris, potatis eller pasta. Ovanjordsgrönsaker går bra men inte morötter och annat som växer under marken. Många LCHF:are äter mycket avocado, broccoli och blomkål istället för ris och pasta. I LCHF ska man äta rejält med fett. Det är endast riktigt smör som gäller (absolut inte Lätt och lagom!) men även kokos- och olivolja går bra! Kött rekommenderas också, gärna rött men även kyckling och fisk går utmärkt. Cola light och andra produkter med aspartam rekommenderas ej.

LCHF som blivit en otroligt populär trend under det senaste decenniet introducerades av läkaren Annika Dahlqvist. Många svenskar slutade äta Lätt och lagom och gick över till riktigt smör efter Annika Dahlqvists rekommendationer. Även författaren och bloggerskan Martina Johansson är en stark anhängare av LCHF. Hon forskar i biokemi och har skrivit ett flertal böcker om ämnet. Vill du äta LCHF (eller ketogent som Martina kallar det) så rekommenderar jag att du läser hennes böcker och blogg! Även Annika Dahlqvist har en intressant blogg.

3. Vegansk kost

Vegansk kost går ut på att man inte äter något från djurriket: inget kött, ingen kyckling, ingen fisk, inga ägg, inga mejerier, ingen gelatin, ingen honung. Förutom frukt och grönt kan man t.ex. äta baljväxter, soja, tofu, oliv- och kokosolja, nötter, frön och bröd så länge det är veganskt. Vissa påstår att veganer löper en risk för B12-brist och att de därför måste äta tillskott medan andra påstår att kroppen inte behöver lika mycket B12 som påstås. Många veganer säger sig må otroligt bra av kosten! Vissa äter inte helt veganskt men däremot vegetariskt.

4. Karnivore

Karnivore är den totala motsatsen till veganismen, dvs man äter uteslutande livsmedel som kommer från djurriket. De mest extrema karnivoristerna äter endast kött, kyckling och fisk (och då tillagat från grunden), men många godkänner även ägg och smör, vissa även mjölk och grädde. Karnivorister påstår att det här med den vegetariska kostens miljövänlighet och nyttighet är en myt och hänvisar till litteratur om ämnet. Martina Johansson (vars böcker jag nyss länkade till) äter karnivore till och från och menar att hon började må otroligt bra sedan hon slutade äta veganskt. Även många andra anhängare säger sig må mycket bra av kosten.

5. Råkost

Råkost går ut på att man endast äter rå mat, dvs sånt som inte är tillagad. Det är i princip bara frukt, färska grönsaker, oliv- och kokosolja samt nötter och frön som gäller. Även anhängarna av denna kost brukar vara helt frälsta! Många råkostare är veganer men vissa äter t.ex. råa ägg och rå lever. Råkostarna säger sig också må extremt bra och menar även att det är otroligt skönt att slippa matlagning! Här kan tilläggas att vissa extrema råkostare är frukterianer, dvs att de inte äter något annat än frukt.

6. Antiinflammatorisk kost

Idag har det blivit mycket populärt med antiinflammatorisk kost. Då äter man mycket ingefära, gurkmeja, vitlök, frukt och grönsaker mm och allra helst ekologiskt! Dock menar vissa att kött är inflammatoriskt medan andra påstår att det inte är det så det råder vissa oenigheter kring om kött är okej. Det som anhängarna däremot aldrig brukar äta är gluten, mejerier, raffinerat socker, sötningsmedel som aspartam, odlad fisk, soja, natriumglutamat samt andra E-ämnen. Det går utmärkt att kombinera antiinflammatorisk kost med många andra kostparadigm!

Vill inte påverka någon

Många, även jag, har starka åsikter om kost, dock vill jag som sagt inte rekommendera något av dessa kostparadigm till någon utan jag vill att var och en läser på och gör sitt eget val. En vegan kan anse att det är farligt att äta kött medan många karnivorister som förut varit veganer däremot menar att vegansk kost är skadlig och att de fått enorma hälsoeffekter sedan de slutat äta veganskt, gått över till karnivore och börjat tillaga kött från grunden. Väldigt många som dömer ut ett visst kostparadigm har dock aldrig testat kosten själva men dömer ändå.

Viktigt att må bra

Observera att dessa kostparadigm inte är till för att banta utan syftet är att man ska må psykiskt och fysiskt bra genom att följa dem. Om du har en ätstörning, vill banta eller har en negativ kroppsuppfattning är det viktigt att du vänder dig till sjukvården för att få stöd och hjälp. Om man medvetet väljer att utesluta vissa födoämnen måste man även ha klart för sig varför man gör det och hur man istället kan tillgodose kroppen med viktiga näringsämnen. Det är också bra att gå till vårdcentralen och testa sig för näringsbrist.

Kommer inte gå i diskussioner

Syftet med detta blogginlägg är inte att diskutera vilket av dessa kostparadigm som är mest “rätt”. Kost är ett ämne som människor gärna har åsikter om, och det är många som vill propagera för sina värderingar. Speciellt anhängarna av veganism och karnivore brukar hamna i hätska debatter. Jag kommer inte svara på kommentarer som dömer ut anhängarna av något av dessa kostparadigm utan det enda syftet med blogginlägget är att informera neutralt om några vanliga paradigm (det finns även fler!) så att var och en kan bilda sig sin egen uppfattning.

I morgondagens blogginlägg kommer jag skriva om enklare matlagning. Hej så länge!

Hur planera sitt kostschema vid autism? del 1

Det är många som har läst min debutbok från 2013 där jag beskrev att jag hade ett specifikt kostschema jag följde. Att veta vad och hur mycket man ska äta är ju inte det enklaste när man har Aspergers syndrom eller autism. Därför kan det i vissa fall vara vettigt att planera ett kostschema så att man får i sig alla viktiga näringsämnen.

Inte sällan får jag frågan om jag inte skulle kunna skriva det exakta kostschemat jag följde, dvs vad jag åt och exakt hur många gram. Men tyvärr kan jag inte det på grund av följande:

1. Det kan vara farligt att följa någon annans exakta kostschema

Och då syftar jag på strikta kostscheman där man väger alla sina måltider. Mängderna i mitt kostschema var designade för mig. För att bedöma hur mycket man ska äta (så att man inte äter för lite) måste man dels ta hänsyn till hur lång man är och hur mycket man väger och dels även hur ofta man tränar, hur man tränar och med hur tunga vikter. Mitt kostschema var anpassat efter min längd, vikt och mitt träningsschema med tung, frekvent styrketräning och därför bör ingen annan följa det! Jag har ingen kunskap om hur andra borde äta.

2. Ett kostschema passar inte alla

Jag tror personligen inte att ett strikt kostschema passar någon som antingen har eller har haft ätstörningar, någon som har en negativ kroppsbild (dvs hatar sin kropp) alternativt får skuldkänslor efter måltider eller när man tvingas avvika från kostschemat. För mig var kostschemat inget annat än ett roligt intresse! Jag har varken haft ätstörningar eller haft en negativ kroppsbild utan det var något som bara förgyllde min vardag på samma sätt som mina andra specialintressen gör det. Jag fick aldrig dåligt samvete om jag avvek från schemat!

Jag har ingen aning om ifall de personer som mailar mig och frågar hur mitt kostschema exakt såg ut förknippar mat med ångest och om de haft ätstörningar vilket är en ytterligare anledning till att jag inte kan låta någon okänd ta del av de exakta mängder jag åt. Jag vill absolut inte ta på mig ansvaret för någon annans hälsa för jag tror starkt att ett kostschema endast passar vissa typer av personer, dvs sådana som tycker att det är roligt att följa det, inte känner sig hindrade av kostschemat och inte förknippar mat med ångest.

3. Jag kommer inte ihåg mitt dåvarande kostschema

Det var länge sen jag följde kostschemat så jag kommer själv inte ihåg mängderna längre! Jag älskade att följa det, trivdes väldigt bra med rutinerna och kan absolut tänka mig att följa ett nytt kostschema någon gång i framtiden igen! Den enda anledningen till att jag slutade med kostschemat var att jag började äta mycket mer LCHF-inspirerat (dock inte strikt LCHF). Eftersom jag numera äter mycket fett märker min kropp automatiskt när den inte vill ha mer mat, och därför behöver jag inget kostschema just nu.

Styrketränade hårt

Även om jag aldrig kommer att delge de exakta mängderna på bloggen har jag inget emot att berätta vad mitt kostschema innehöll: havregrynsgröt, mjölk, frukt, grönsaker, blåbär, mandlar, olivolja, ris, fisk, kyckling, en äggula och flera äggvitor samt kvarg (kan ha glömt bort något men jag tror att det var allt!) Jag åt små måltider var tredje timme. Observera att kostschemat var mycket proteinrikt eftersom jag styrketränade hårt.

Fick hjälp av en personlig tränare tillika dietist

Många har också frågat mig vem det var som hjälpte mig med kostschemat och vad jag betalade för tjänsten. Jag anlitade en person från mitt gym för att designa ett kostschema till mig samt för att hjälpa mig med gymövningar. Jag minns inte vad hon hette men hon var både personlig tränare och dietist. Om jag minns rätt anlitade jag henne för 10 gånger och betalade 600 kronor i timmen, dvs sammanlagt 6000 kronor. Jag har för mig att hon egentligen skulle varit dyrare men att jag fick ett paketpris eftersom jag bokade väldigt många tillfällen.

Levde snålt

På den tiden var jag sjukpensionär och hade sparat ihop pengarna från min aktivitetsersättning. Jag var en fena på att spara pengar från aktivitetsersättningen genom att leva sparsamt och endast lägga 800-900 kronor i månaden på livsmedel, utöver det lade jag endast pengar på el, internet, telefoni (den sistnämnda gick på max 90 kronor i månaden), hemförsäkring och läkarbesök samt läkemedel (gick dock på högkostnadsskydd) och ibland billiga kläder men mer köpte jag inte. Aldrig godis och chips, aldrig halvfabrikat eller någon annan dyr mat, aldrig läsk, aldrig inredning till hemmet, aldrig fikabesök, endast en 12 år gammal Nokia-telefon mm.

Planerade alla inköp mycket noggrant

Eftersom jag valde att ha extremt låga utgifter (Wi-Fi, el, hemförsäkring och telefoni kostade trots allt extremt lite), jag åt billig havregrynsgröt på morgnarna och jag valde att endast köpa mat som hade röda prislappar p.g.a. kort bäst före datum (jag kunde få typ 1 kg köttfärs för typ 40-50 kronor eller 5 stycken kycklingklubbor som räckte till 5 måltider för 22 kronor) fick jag en slant över som jag förde över till sparkontot varje månad och hade till slut råd med en personlig tränare!

Vill inte döma ut andra

Anledningen till att jag skriver detta är att många har varit nyfikna på hur jag som sjukpensionär kunde spara ihop 6000 kronor trots att min aktivitetsersättning p.g.a. mitt finska ursprung var lägre än svenskarnas, men det gick! Mitt syfte är absolut inte att framställa de sjukpensionärer som inte vill eller kan spara som dåliga utan den enda anledningen till att jag redogör detta är att jag har fått minst 10 frågor om detta under de senaste månaderna. Eftersom det är tidskrävande att svara alla personligen skriver jag ett helt inlägg om ämnet.

Kräver enorma uppoffringar

Alla ni som har frågat mig om tips om hur man som sjukpensionär kan spara ihop pengar till en personlig tränare ska vara medvetna om att man måste leva mycket sparsamt om man vill anlita en personlig tränare! Ingen fika, ingen i-phone, endast kranvatten som dryck, inget godis, ingen Netflix, endast matlagning från billiga basvaror (så att livsmedel kostar ca 800-900 kronor i månaden max), endast extrapriser, inga bönor på burk utan endast torkade mm. Ja, ni fattar! Man måste vara helt säker på att man är beredd att göra de uppoffringar som krävs. Har man barn eller något annat i sitt liv som kostar pengar går det förmodligen inte ens att spara.

Uppmanar ingen att ta efter

Även om det passade mig att spara ihop pengar från min aktivitetsersättning och att jag valde att följa ett strikt kostschema som innehöll de matvaror som jag angav är det inte säkert att det passar alla. Därför uppmanar jag ingen att spara ihop pengar från sin aktivitetsersättning för att anlita en personlig tränare eller att börja äta exakt samma livsmedel som jag åt! Den enda anledningen till att jag skriver om kost, personlig träning och ekonomi är att många har varit nyfikna på det.

Fortsättning följer

Jag upprepar: ingen personlig tränare behövs, det var bara jag som ville ha det för jag har mina motoriska svårigheter. Däremot tror jag att de flesta av er som bett mig om hjälp med att planera ett kostschema i syfte att få i er tillräckligt mycket näring kommer att klara av att lägga upp era kostscheman själva.

Imorgon kommer jag skriva om hur man kan tänka när man planerar sitt kostschema och vad det finns för kostparadigm, dock kommer jag inte ge några råd om vilket kostparadigm som är bäst för de är totalt olika varandra. Jag vill inte att ni blir påverkade av mina värderingar utan jag kommer att beskriva allt neutralt för att ni ska kunna bilda er egen uppfattning.

Sluta döma ut deltagarna i Lyxfällan

Även om jag aldrig tittar på TV själv och inte äger någon TV-apparat finns det ett TV-program jag alltid reagerat negativt på: Lyxfällan. Jag har aldrig sett programmet själv men jag vet vad det går ut på: deltagaren har hamnat i gigantiska ekonomiska problem genom att leva ett lyxliv den inte har råd med . Därför ska deltagaren läxas upp av programledarna för att sedan få hjälp med att ordna upp sin ekonomi.

Det är synd om dessa personer

Anledningen till att jag reagerar negativt på programmet är att jag inte tycker att mänskliga tragedier ska vara allmän underhållning. Det är uppenbart att alla som har hamnat i Lyxfällan har svårigheter, i vissa fall möjligtvis ADHD eller någon annan funktionsvariation, och andra kan däremot ha någon psykisk sjukdom eller så har de befunnit sig i svåra livsskeden som gjort att de inte klarat av att planera sin ekonomi och börjat lyxkonsumera. Det är synd om dessa personer!

Svårigheterna kan härledas avvikelser i hjärnan

Det är möjligt att deltagarna inte har någon diagnos på papper, men jag är ändå övertygad om att det finns en logisk förklaring till deras beteende och att många skulle få en medicinsk diagnos om de skulle genomgå en utredning. Det är uppenbart att många deltagare har planeringssvårigheter samt svårigheter med impulskontroll och exekutiva funktioner. Forskarna har slagit fast att sådana svårigheter kan härledas till dysfunktioner i pannloben och avvikelser i hjärnans dopaminproduktion.

Kan jämföras med ätstörning eller astma

Dessa typer av svårigheter beror som sagt ofta på en funktionsnedsättning eller en sjukdom lika mycket som en ätstörning, alkoholism, bipolär sjukdom, schizofreni och astma är sjukdomar. Har man omfattande kognitiva svårigheter behöver man stöd och hjälp. Att råka ut för allmän åtlöje är det sista man behöver i ett sånt läge! Och jo, jag vet att dessa personer har valt att ställa upp i TV-programmet frivilligt men de kan vara så desperata och må så dåligt att de inte orkar bry sig.

Varför okej att skratta åt shoppingberoende?

Jag blir alltid lika irriterad när människor älskar att skratta åt andra människors missöden. Tänk om man också skulle skratta åt någon med bulimi och säga: “Men herregud vad mycket mat personen stoppar i sig, hahaha!” eller underhålla sig med en gammal person som lider av demens och säga: “Men haha, glömde hon verkligen var hon bor? Haha, herregud!” Men tydligen är det helt okej att skratta på det sättet åt någon som lider av shoppingberoende och säga: “Men herregud vad mycket personen köper, haha, jag förstår verkligen inte!”

Okunskap ger ingen rätt att ifrågasätta

Jag har själv varken haft ätstörningar eller demens och har därför ingen aning om hur det är att leva med ätstörning eller att ha så svajigt minne att man glömmer bort var man bor. Men bara för att jag inte kan identifiera mig med det och inte förstår hur det känns att ha dessa problem ger det mig inte rätten att säga: “Jag förstår inte hur du kan ha hamnat i den sitsen, jag kan verkligen inte identifiera mig med det” eller ännu värre: “Hur kommer det sig att du stoppar i dig så mycket mat/varför har du inte tränat upp ditt minne? Du får skylla dig själv!”

Det är inte alla som dömer

Det som gör mig glad är att inte alla som tittar på Lyxfällan ser människoöden som underhållning eller dömer ut deltagarna. Det är när tittarna reagerar oförstående och dömer ut dessa stackars personer som har uppenbara svårigheter och problem som gör mig upprörd, inte det faktum att deltagarna får hjälp med att ordna upp sin ekonomi!

Jo, man vågar visst söka LSS

När jag läste denna artikel på Aftonbladet blev jag livrädd. Nu har artikeln tyvärr endast blivit tillgänglig för Plus-kunder men när jag läste den var den öppen för alla. Den handlar alltså om 40-åriga Gabriella som kommer att hamna i fängelse för påstått fusk med LSS. Hon säger i intervjun att det var assistansbolaget som hon hade anlitat för sin son som hade skött tidrapporteringen men att de hade slarvat med rapporteringen. Hon hade försökt göra allt rätt, men polisen trodde henne inte och nu kommer hon behöva avtjäna två år i fängelse.

Menade att LSS blir för dyrt

Hon menar att regeringen behövde ett prejudikat för att avskräcka folk från att söka LSS: det blir för dyrt för samhället varför oskyldiga människor sätts i fängelse trots att det inte finns tillräckliga bevis. Konsekvensen blir att en svårt funktionshindrad kille förlorar sin mamma i två års tid, och hon som verkligen hade försökt göra allt rätt.

Hur är det mitt boendestöd?

Jag blev skraj. Om det är så här lätt att hamna i fängelse för slarv i tidrapporteringen, hur är det med mitt boendestöd som jag får enligt SoL? Jag antar att boendestödet också tidrapporteras, och det är nog isåfall min utförare som sköter tidrapporteringen. Rapporterar de alltid alla tiderna rätt när det blivit ändringar? Hur blir det när jag är bortrest? Kommer jag också hamna i fängelse om de råkat skriva fel? Jag var inte den enda som blev orolig utan jag hittade oroliga diskussioner på nätet. Folk undrade om man vågade söka LSS idag utan att riskera fängelse.

Artikeln var vinklad

Jag googlade och hittade hintar om att Aftonbladets artikel möjligtvis kunde vara vinklad. Jag googlade vidare och hittade till slut domen. Jag fick en chock: fallet handlade om en stor assistanshärva där Gabriella och de andra inblandade hade lurat till sig mångmiljonbelopp! Det hade anställts fejkade assistenter som hade varit anställda på papper men inte i verkligheten. Detta för att bland annat Gabriella skulle kunna tillskansa sig assistansersättning för assistenter som inte fanns och de “anställda” skulle få A-kassa trots att de inte haft någon anställning.

Det fanns bevis

När jag läste vidare i domen framgick det att det fanns tydliga bevis för de inblandades skuld, bland annat flera avlyssnade telefonsamtal där det framgick att Gabriella använde de pengar som skulle gått till assistenternas lön och traktamente till sina egna levnadskostnader. Ja, det fanns hur många bevis som helst! Även det faktum att Gabriella är jurist gör det osannolikt att hon skulle skrivit på papper där hon på heder och samvete intygar att uppgifterna stämmer om hon inte hade kollat upp att så verkligen var fallet.

Hatar sådana här artiklar

Jag blir förbannad när jag läser sådana här vinklade artiklar i kvällstidningar! Reportern hade bara tagit upp Gabriellas version av händelsen men utelämnat viktiga fakta, framför allt åklagarnas bevis om hennes skuld. Det är just sådan här desinformation som gör oss funkisar och våra anhöriga oroliga helt i onödan!

En artikel om mig i arbetsterapeuternas tidning

Nu är även intervjun om mig i Sveriges Terapeuters Tidskrift ute och den hittar ni här! Det var igår jag fick veta att den hade blivit publicerad, men eftersom alla mina tankar kretsade kring TV- och radioprogrammen så lade jag all min fokus på dem igår. Dessutom ville jag inte överbelasta er med alltför många länkar till medieintervjuer i ett och samma blogginlägg varför jag väntade tills idag innan jag lade ut länken.

De många medieintervjuerna ett märkligt sammanträffande

I morse kom jag att tänka på att trots att det bara är den 19:e februari så har jag redan hunnit ge hela 3 medieintervjuer om autism i år. Det är ovanligt att intervjuförfrågningar kommer så här tätt inpå varandra men det är bara en slump. TV-intervjun råkade sammanfalla med de andra intervjuerna eftersom jag råkade föreläsa i samma byggnad (studion låg på nedervåningen och jag föreläste på övervåningen). Att en tidning och radion däremot ville uppmärksamma autism ungefär samtidigt var bara ett märkligt sammanträffande.

Fokuserar mycket på boendestöd

Jag tyckte att det var extrakul att ge en intervju till Arbetsterapeuternas tidning eftersom det fokuserades mycket på boendestöd och praktiska färdigheter i hemmet vilket är ett av mina favoritämnen att prata om! Ni som brukar följa min blogg vet om att jag brukar fokusera mycket på boendestöd på bloggen. Under åren jag har föreläst har jag märkt att boendestöd ofta är väldigt oflexibelt i många av Sveriges kommuner och det vill jag ha en ändring på. Ingen autist ska behöva tacka nej till boendestöd bara för att upplägget inte passar dem!

Behöver avlastning, inte påputtning

Egentligen är det fel att säga att upplägget inte passar för det låter nästan som att boendestödet inte skulle falla oss i smaken. Och det är ju inte det det handlar om utan om att autism ofta innebär en enorm uttröttbarhet och utmattning. Om ett av grundproblemen är att man inte orkar utföra hemsysslor hjälper det ju inte att man får ett boendestöd kommer hem till en och pushar en att göra allt själv. I det läget behöver man avlastning, inte påputtning!

Greta bidrar till en positiv syn på Aspergers syndrom

Jag funderar faktiskt på om inte Greta Thunberg är en bidragande faktor till att Aspergers syndrom tagits upp en del i media på det här sättet. I gårdagens radiosändning citerades ju också Greta, och när jag gav TV-intervjun fick jag frågan om Greta har bidragit till att fördomarna om autism minskat. Det är jättebra att allmänheten får veta att autism inte bara behöver vara en svårighet utan även en superpower!

Nu kommer det bli vanliga blogginlägg

Om det var någon som missade gårdagens radioprogram där jag medverkade så har ni länken här. Och TV-intervjun om autism finns som sagt här. Nu kommer ni nog inte få fler länkar till medieintervjuer av mig på ett tag då jag inte gett andra intervjuer på sistone. Så från och med imorgon kommer det bli “vanliga ” blogginlägg igen!