Kategoriarkiv: Stöd och insatser

Vikten av personkemi vid boendestöd

Share Button

När jag har boendestöd, räcker det inte med att boendestödjaren har goda kunskaper om Aspergers syndrom och autism. Personkemin är minst lika viktigt. Det finns personer med mycket goda kunskaper om Aspergers syndrom, som är engagerade i sitt arbete och jobbar mycket hårt för att bemöta klienter på rätt sätt men personkemin stämmer kanske ändå inte med alla klienter. Det kan innebära i praktiken att en person med Aspergers syndrom kan tycka att man får jättebra stöd av en viss boendestödjare samtidigt som nästa person med samma diagnos inte alls tycker att det fungerar med den här boendestödjaren.

Själv brukar jag kalla mig för en introvert person: jag tycker inte att sociala kontakter är speciellt viktiga. Jag trivs dessutom bäst ihop med raka personer som inte är rädda för att ge mig ett rakt svar som jag inte tycker om när jag ställer en fråga. När jag är på sociala tillställningar och det finns någon som går runt till alla 100 närvarande och säger med en glad röst: ”Åh hej, det är såååååå roligt att se dig, och du ser verkligen såååå fin ut idag”, blir jag mycket osäker. Menar personen det verkligen av hela sitt hjärta när hen säger exakt samma sak till alla 100 personer? Alla dessa 100 personer har ju inte samma klädstil, tycker personen verkligen att alla dessa personer ser så extremt fina ut i sina kläder? Varför hör jag aldrig den här personen säga något kritiskt till någon person och varför ger hen överdrivet mycket komplimanger till alla?

Anledningen till att jag får såna här tankar är min personlighet: jag är van vid att ge komplimanger mycket sällan men att när man säger att någon verkligen ser sååååå fin ut, betyder det förmodligen att jag fortfarande efter 10 år kommer att komma ihåg hur fin den här personen var just den här specifika kvällen. Då är det något väldigt stort för den här personen har verkligen varit ovanligt fin i mitt tycke. Därför misstolkar jag extroverta personer som alltid ger extremt mycket komplimanger som opålitliga och falska, samtidigt som många extroverta personer misstolkar mig som negativ och kritisk: varför ger jag nästan aldrig komplimanger?

Betyder det här att det är något fel på extroverta personer? Betyder det att de är oärliga och falska? Självklart inte. Jag är ytterst medveten om att allt handlar om personkemi. Men eftersom min personlighet skiljer sig så mycket från deras, blir vi båda förmodligen väldigt osäkra i varandras sällskap och känner oss illa till mods trots att det inte är något fel på någon. Vi har helt enkelt olika sätt att kommunicera och uttrycka oss på. Därav alla missförstånden.

Eftersom en boendestödjare arbetar så nära inpå klienten, är det väldigt viktigt att personkemin stämmer med klienten så att det inte uppstår osäkerhet och missförstånd. Annars kommer samarbetet aldrig arbeta fullt ut. Och när du tänker efter, tycker du att personkemin stämmer med exakt alla dina grannar och arbetskamrater? Skulle du kunna tänka dig att släppa in dem alla nära inpå ditt privatliv och hem? Förmodligen inte. Och precis samma fungerar för mig. Sluta skylla på klienten om samarbetet med en boendestödjare inte fungerar. Allt kan handla om personkemin!

Share Button

Detta hjälper mina boendestödjare mig med

Share Button

Efter att jag skilde mig från min exman 2008, föreslog han att jag skulle ansöka om boendestöd. När jag för första gången tog kontakt med LSS-handläggare, fick jag först visa upp läkarintyg om mina diagnoser Aspergers syndrom och ADD. När det stod klart att jag skulle få boendestöd, ville biståndsbedömaren veta vad jag behövde hjälp med och i vilken omfattning, en fråga som inte var helt lätt att svara på. Jag visste nämligen inte riktigt vad det var som inte funkade hemma hos mig, jag visste bara att jag inte fick vardagen att gå ihop.

Eftersom jag inte riktigt hade koll på vad som behövde göras hemma och i vilken omfattning, fick jag först prova mig fram. Idag har jag boendestöd sedan tio år tillbaka och jag har stöd fyra timmar i veckan. Nu rullar allt på av gammal vana. Detta hjälper mina boendestödjare till med hemma hos mig idag:

– Städning av lägenheten, inklusive moppning av golvet och damning

– Att öppna och sortera posten samt att se till att räkningarna blir betalda

– Rensa i lägenheten, se till att gamla kartonger blir slängda och hjälpa mig att bestämma vad som ska slängas och vad som ska sparas (de bollar endast idéer med mig, i slutändan är det jag som bestämmer vad jag vill spara!)

– Kontrollera att jag har kommit ihåg att slänga soporna och att det inte finns någon gammal mat i kylen som möglar

– Ringa samtal till myndigheter samt vid behov felanmäla brister i lägenheten till hyresvärden

– Ibland matlagning och inköp

– Att sy kläder och fixa saker som jag fått sönder i lägenheten (på grund av min motoriska klumpighet och uppmärksamhetsstörning har jag sönder saker onormalt lätt, och därför fixar mina boendestödjare till det som kan fixas)

– Se till att jag har kommit ihåg att diska

– Kontrollera att allt är i ordning i lägenheten (en mycket viktig punkt, själv märkte jag exempelvis inte när mitt kylskåp började läcka och orsaka skador i köket)

-Eventuell extrahjälp vid oväntade händelser (som exempelvis när mitt bostadshus för några år sedan hade invaderats av vägglöss och lägenheten behövde göras i ordning inför saneringen)

Det bör även påpekas att tillagning av trerätters lyxmåltider inte ingår i boendestödets uppgifter. Det är inte heller meningen att min lägenhet ska se pedantiskt ren ut som lägenheterna gör på Hemnet. Deras uppgift är endast att se till att jag har ett hem som går att bo i, att allt fungerar som det ska, och att jag har ungefär liknande boendeförhållanden som de flesta vuxna i Sverige kan tänkas ha helt enkelt. Det hinner ofta bli stökigt mellan boendestödtillfällena, vilket inte är ett större problem då vi alltid kan fixa till det tillsammans när de kommer hem till mig nästa gång.

Alla de ovannämnda punkterna tar inte lång tid, och vissa saker behöver jag inte hjälp med varje gång. Det är tack och lov inte varje vecka jag har haft sönde något, så den punkten faller ibland bort. De veckorna jag mår extrabra orkar jag ofta fixa flera ärenden på egen hand, och andra veckor kan jag vara totalt utmattad och behöver extremt mycket hjälp. Detta gör att jag och mina boendestödjare slipper stressa vissa veckor, medan vi inte hinner göra det vi ska och endast blir halvvägs klara andra veckor.

Share Button

Ibland lönar det sig att överklaga kommunens LSS-beslut

Share Button

Vi som har Aspergers syndrom eller autism tillhör personkrets 1 enligt LSS 1 §. Därmed har vi rätten att begära vissa hjälpinsatser från socialnämnden som i sin tur har en skyldighet att bevilja oss dessa, under förutsättningen att ett behov föreligger och att behovet redan inte är tillgodosett. Ett exempel på en situation då ett behov inte anses föreligga kan vara någon med asperger som ansöker om bostad med särskild service enligt LSS 9 § 9 men som i socialnämndens ögon klarar sig galant i sin egen lägenhet. Eller kanske klarar sig inte personen hemma, men får sina hjälpbehov tillgodosedda av en anhörig eller på något annat vis.

Ibland har den sökande och socialnämnden olika uppfattningar kring om det föreligger ett behov samt om detta redan är tillgodosett eller inte. I sådana fall avslår kommunen den sökandes ansökan. Men kommunens beslut är inte definitiv: man har alltid en möjlighet att överklaga beslutet till Förvaltningsrätten. Skulle man vara missnöjd med Förvaltningsrättens beslut, kan man överklaga till Kammarrätten. Om man sedan är missnöjd med Kammarrättens beslut och det sedan tidigare inte finns några liknande prejudicerande rättsfallsdomar, finns det en möjlighet att överklaga Kammarrättens beslut till Högsta förvaltningsdomstolen som fattar ett definitivt beslut om ärendet ifall det meddelas ett prövningstillstånd. Tar inte Högsta förvaltningsdomstolen an sig fallet, är det Kammarrättens beslut som gäller.

Det är viktigt att känna till att det absolut kan löna sig att överklaga! För ibland kan vi få rätt. Det är inte alltid lätt att tolka LSS-lagen, och ibland fattar kommunen felaktiga beslut. För att få ett bättre hum om hur lagen bör tolkas och om ens kommun har fattat ett felaktigt beslut får man börja med att läsa igenom lagens förarbeten för att få reda på vad lagstiftaren har menat med formuleringar i lagparagraferna. LSS-lagen ska ju tillförsäkra oss goda levnadsförhållanden, men vad anses med goda levnadsförhållanden exakt? Och när anses behoven vara tillgodosedda? Kanske kan man hitta svaret i lagens förarbeten om man letar.

Ibland går inte svaret att hitta i lagens förarbeten. Då får man kontrollera om det sedan tidigare finns ett domstolsbeslut om liknande rättsfall. Ansöker man om insatsen kontaktperson enligt LSS 9 § 4, och kommunen avslår ansökan med motiveringen att en kontaktperson inte kan beviljas någon som deltar i daglig verksamhet, kan man hitta ett liknande rättsfall från Kammarrätten i Göteborg (mål nr 5297-14). I målet hade en kvinna fått avslag på sin ansökan om kontaktperson med motiveringen att kvinnans sociala behov redan var tillgodosett genom gruppboende och daglig verksamhet. Kammarrätten slog dock fast att kvinnan hade rätt till kontaktperson enligt LSS. Därmed upphävdes kommunens beslut och kvinnan fick sin kontaktperson. Om man själv får avslag från socialnämnden i sin hemkommun när man ansöker om kontaktperson enligt LSS och ens fall liknar detta rättsfall, kan man hänvisa till rättsfallet som argument i sin överklagan.

Själv har jag ibland överklagat kommunernas beslut och oftast fått avslag. Dock har jag endast överklagat till Förvaltningsrätten och inte orkat föra ärendet vidare efter Förvaltningsrättens beslut. På grund av mina svårigheter med exekutiva funktioner har jag ju en tendens att skjuta upp saker, och då har det sista datumet för att överklaga redan hunnit passera. Men vid ett tillfälle fick jag faktiskt ekonomiskt bistånd enligt SoL beviljat tack vare att jag hade överklagat kommunens beslut om avslag, så det kan absolut löna sig att överklaga!

Share Button

Därför kan en aspergare behöva hjälp från början till slut

Share Button

Ibland har vi med Aspergers syndrom eller autism har svårt med exekutiva funktioner dvs bristande färdigheter med att komma igång samt slutföra en uppgift. Men om personen utåt sett inte har synliga svårigheter och omgivningen tycker att personen verkar ”normal”, är det lätt för en boendestödjare eller en arbetsterapeut att missa att personen kan behöva hjälp med uppgiften från början till slut. Många tror felaktigt att om man bara ser till att personen påbörjar uppgiften så kommer hen automatiskt klara av att självständigt slutföra den senare, men det behöver inte alls vara fallet!

Ibland handlar min underlåtenhet om att jag inte vet hur man gör uppgiften. Exempelvis vet jag inte hur man pumpar en cykel eller syr en trasig tröja, och då behöver jag praktisk hjälp av boendestödjaren. Ibland har jag däremot ingen energi att göra uppgiften, och då måste min boendestödjare göra den åt mig. Men många gånger har jag även svårt för att ta mig själv i kragen och faktiskt genomföra uppgiften även om jag klarar den praktiskt, och då måste min boendestödjare se till att uppgiften blir gjord från början till slut.

Ibland kan jag få ett brev från banken innehållandes en viktig blankett för att ifyllas och skickas tillbaka med svarspost. Då räcker det inte med att boendestödjaren öppnar brevet och säger till mig att jag får fylla i blanketten senare efter boendestödets slut. Nej, hon måste också sätta sig bredvid mig och se på när jag fyller i blanketten så att det blir gjort. Men inte heller räcker det. Skulle hon lämna allt här och säga: ”Det här kuvertet ska du posta iväg nästa gång du har vägarna förbi ett brevinkast”, kommer det aldrig bli av att jag tar med mig brevet och postar det. Att passera ett brevinkast bryter mot mina rutiner, och det känns därmed som en tröttsam tanke för mig att ta med mig brevet. Då skjuter jag upp det och det slutar med att jag aldrig gör det. Därför måste min boendestödjare faktiskt följa med mig till brevinkastet och se på när brevet blir ivägskickat!

Om en person med Aspergers syndrom eller autism underlåter att göra viktiga måsten, är det viktigt att den eventuella boendestödjaren ser till att dessa blir gjorda från början till slut! Förmodligen skulle det inte heller räcka för dig som vill börja leva nyttigare att delta i endast ett möte hos Viktväktarna och få skriftliga instruktioner om hur du når ditt mål: att börja äta nyttigare och börja motionera. Tänk om du inte skulle få mer stöd än så? Men du har förmodligen alltid vetat hur man gör: man slutar äta onyttigt och börjar motionera men förmodligen behöver du mer peppning och stöd än så. Och exakt samma gäller för mig med många viktiga måsten i vardagen. Jag behöver motivation i form av någon som ser till att uppgiften blir gjord från början till slut och inte slutar ge mig stöd när uppgiften blivit halvvägs klar!

Share Button

Därför kan en person med Aspergers syndrom behöva boendestöd

Share Button

Vissa av oss med Aspergers syndrom eller autism har inget behov av insatsen servicelägenhet enligt LSS men vi kanske känner ändå att vi behöver visst stöd för att kunna bo kvar i egen lägenhet. Det är viktigt att poängtera att långt ifrån alla med Aspergers syndrom behöver boendestöd; vissa klarar sig galant hemma utan stöd och hjälp! Vi aspergare är sinsemellan mycket olika.

Många frågar mig vad det är som gör att en aspergare kan behöva boendestöd. Speciellt om omgivningen tycker att personen utåt sett ser ut precis som vem som helst och inte märker något avvikande hos personen när de ser och pratar med hen så kan de ifrågasätta varför personen inte klarar sig hemma utan stöd av en boendestödjare. Men vi som Aspergers syndrom kan ha många osynliga svårigheter som gör att vi ibland kan behöva boendestöd, däribland:

1. Brister i våra exekutiva funktioner. Vilket kan innebära att vi kanske gärna vill göra hemsysslor men saknar en motor för att komma igång. Jag vill gärna exempelvis öppna min post så att jag inte missar några räkningar men jag skjuter upp det och det blir aldrig av att jag öppnar posten. Och nej, i mitt fall fungerar det inte med att göra postöppnandet till en rutin! Jämför med någon som gärna börja äta hälsosamt men inte kommer igång på egen hand. Då kanske personen kan behöva stöd och påputtning från Viktväktarna. Precis så har jag det med att komma igång med att öppna posten vilket min boendestödjare hjälper mig med!

2. Bristande ork att göra hemsysslor. Vissa sysslor som ni andra utan diagnos gör automatiskt kan ta mycket energi av oss med Aspergers syndrom. Att dammsuga för mig är att försöka lösa en svår matteuppgift: jag måste tänka och koncentrera mig fullt ut på det jag gör. Och nej, det fungerar inte för mig att skriva ner alla momenten på en papperslapp för att jag skulle orka dammsuga: ingen skulle förmodligen heller orka att springa ett maratonpass varje dag även om jag skulle skriva exakta instruktioner på en papperslapp om hur du går till väga när man springer maraton. Man blir trött ändå och då hjälper inga papperslappar i världen.

3. Oförmåga att göra vissa sysslor. Ibland kan vi med autism ha en mycket ojämn begåvningsprofil och ha lätt för det som andra har svårt för och svårt för det andra har lätt för. På grund av mina motoriska och syntolkningssvårigheter vet jag exempelvis inte hur man syr kläder (jag skulle blivit underkänd i syslöjden i skolan om jag inte hade haft en mycket snäll lärare och jag ansträngde mig in i det yttersta i syslöjden), jag vet inte hur man rensar handfatet och jag har haft mycket svårt för att lära mig hur man ställer upp en strykbräda. Jag var nära att bli utbränd när jag i flera års tid övade varje dag hur man öppnar en konservburk så jag vill helst undvika utbrändhet igen! Vissa förmågor kan jag öva upp i långsam takt men det är viktigt för mig att kraven inte blir för höga.

4. Svårigheter att sätta ihop detaljer till en helhet. Vissa av oss med Aspergers syndrom har väldigt lätt för detaljer men svårt för att uppfatta helheten, vilket i vissa fall kan leda till stora svårigheter hemma. För någon tar det kanske fyra timmar att dammsuga en tvårummare eftersom personen kan ha mycket svårt för att bedöma hur noggrant det ska dammsugas. Här kan en boendestödjare ge stöd och hjälp.

5. Svårigheter att strukturera och planera tiden. Vissa aspergare har en dålig tidsuppfattning vilket kan leda till att personen inte kan ha arbete eller daglig sysselsättning eftersom hen inte vet hur hen ska planera sin tid på morgonen och därför aldrig kommer iväg till sysselsättningen alternativt blir flera timmar sen. Vissa behöver hjälp av en boendestödjare med morgonrutinerna för att klara av att ha ett arbete eller delta i en daglig verksamhet.

6. Sociala svårigheter. Vissa personer med Aspergers syndrom har den typen av sociala svårigheter som kan utgöra ett stödbehov i vardagen. Vissa kanske inte klarar av att ringa samtal, andra vet inte vad de ska säga till en hantverkare som kommer och fixar kylskåpet. Min boendestödjare ringer många samtal åt mig. Det tar väldigt mycket energi av mig att prata i telefon med någon jag inte känner väl och jag måste ju spara mina resurser så att jag orkar sköta mitt jobb som aspergerinformatör istället. Därför avlastar min boendestödjare mig här.

Share Button

Hur mycket bör en boendestödjare ta över?

Share Button

När jag föreläser om Aspergers syndrom, får jag ibland frågor från boendestödjare om hur man kan hitta en bra balans mellan att ta initiativ i klientens hem och att köra över klienten och låta den förlora bestämmanderätten i sitt hem. Precis som jag berättade i gårdagens inlägg, kände jag också förut för länge sen att jag hade förlorat bestämmanderätten i mitt hem när boendestödjare ville att jag skulle sluta ha fördragna gardiner på dagarna och att låta köttfärsen tina i mikron. Och allt mot min egen vilja. Vid tillfället var jag närmare 30 år gammal och hade flyttat hemifrån långt tidigare. Nu kände jag mig plötsligt igen som ett barn som fick lyda andra om vad jag ”fick” och ”inte fick” göra hemma.

Samtidigt som en boendestödjare inte bör ta över för mycket, kan det ju också bli fel om klienten uppenbarligen har svårt för att ordna sitt liv. Boendestödjaren skulle ju kunna hjälpa till med strategier som skulle underlätta klientens liv, sådana som klienten aldrig har kommit på tidigare. När man har Asperger syndrom, autism och andra neuropsykiatriska diagnoser, kommer man inte alltid på lösningar på egen hand. Klienten kanske mår dåligt och önskar att någon skulle kunna hjälpa till samtidigt som boendestödjaren kanske inte vågar komma med egna förslag av rädsla för att ta över för mycket i klientens hem. 

Jag tycker att det är bra när nya boendestödjare frågar mig i början av uppdraget hur mycket det är okej för mig att de tar över hemma hos mig. Får de öppna mina köksskåp, skafferier och kylskåp självmant och kolla om de hittar gammal mat som bör slängas? Får de öppna mina garderober? Får de slänga skräp? Och ja, hos mig får de absolut göra sådana saker! Jag föredrar att de gör det för skulle de inte göra det, skulle det kunna ligga kvar gammal mat som möglar i skafferier och kylskåpet och det kanske hänger nya klädesplagg i garderoben som jag glömt bort att klippa bort prislappar på (och ja, med mina uppmärksamhetssvårigheter händer det faktiskt att jag inte upptäcker prislapparna och går ut med plaggen med prislapparna på). Däremot har jag sagt till mina boendestödjare att de får tala om för mig innan de slänger någonting för det kan faktiskt vara någonting som jag  absolut inte vill ska slängas.

Jag gillar också när mina boendestödjare kommer med egna förslag. Förut hade jag länge irriterat mig på att städsskåpet i mitt kök inte kunde stängas och jag hade trott att dörren helt enkelt var sådan och att den inte gick att göra något åt. En dag talade en av mina boendestödjare om för mig att hon tänkte flytta förklädet som hängde i kroken i städsskåpet till en annan krok i städskåpet eftersom det var det som gjorde att dörren inte hade gått att stänga. Förklädet var helt enkelt i vägen! Jag var väldigt tacksam för att hon talade om det för mig och tog initiativet till att flytta förklädet för annars hade jag fortfarande irriterat mig på städskåpet idag. Hon läste mina tankar och kunde se vad jag behövde! Idag känns det otroligt skönt att köksskåpet går att stänga.

Någon annan med Aspergers syndrom kanske inte alls tycker om att boendestödjarna ska komma med egna idéer. Då känner de sig pressade och tvingade att acceptera allt som boendestödjaren föreslår. De föredrar istället att boendestödjaren ska göra exakt en viss uppgift, det som står i beställningen. Så därför är det viktigt att en boendestödjare kollar upp innan ett påbörjat uppdrag vilket förhållningssätt man bör ha i klientens hem! Två personer med Aspergers syndrom och autism kan ju vilja bli bemötta på helt olika sätt.

Share Button

Vikten av självbestämmande vid boendestöd

Share Button

Vissa av oss med Aspergers syndrom och autism har boendestöd enligt SoL. Vissa får hjälp av sina boendestödjare med det sociala medan andra, däribland jag själv, behöver endast hjälp med det praktiska dvs att sköta själva hemsysslor. Andra som känner att de behöver lite mer stöd hemma än vad boendestöd kan erbjuda kan däremot ansöka om bostad med särskild service via LSS. Och sedan finns det naturligtvis många med autism som klarar sig galant hemma och inte behöver boendestöd.

Många med Aspergers syndrom och autism känner sig tveksamma inför att släppa in en främmande person i sitt hem, vilket är förståeligt. De allra flesta människor skulle ju förmodligen tycka att det känns obehagligt. Det är trots allt en stor sak att släppa in en annan person i sitt hem och låta denne att komma nära inpå en i ens privata sfär. Det innebär ett stort förtroende, och därför är det ytterst viktigt att klienten själv får bestämma i sitt hem trots att man tar emot hjälp i form av en boendestödjare.

De allra flesta vuxna människor, om inte alla, skulle känna sig kränkta om en främmande person skulle komma och säga åt en hur man ska göra i sitt eget hem oavsett om man har autism eller ej. Vi har ju alla olika vanor i våra hem, som hur vi sover, äter, tvättar oss mm. Vissa av dessa vanor är mer udda och ovanliga, andra är mer vanliga. Vissa föredrar att bada framför att duscha, andra tycker istället att badande är slöseri på vatten. Någon kanske tycker att det är viktigt att äta knäckebröd i sängen varje kväll innan läggdags, medan någon annan tycker att man absolut inte får äta i sängen för det smutsar bara ner. Men väldigt få vuxna skulle troligen vara beredda att ge upp sina vanor hemma, och detsamma gäller naturligtvis oss med Aspergers syndrom.

En proffsig boendestödjare som respekterar sin klients integritet kan fråga saker som: ”På vilket sätt vill du att jag ska hjälpa dig i ditt hem? Hur mycket vill du att jag ska komma med egna åsikter och råd?” En boendestödjare som vill bestämma över klienten säger däremot (utan att fråga om klientens åsikt): ”Den här ska du absolut slänga, den behöver du inte”, eller: ”Du ska gå och lägga dig senast vid midnatt, det går ju inte för sig att du är uppe på nätterna och sover på dagarna.” Men trots att man har en diagnos, innebär det inte att man vill bli behandlad som ett barn och förlora självbestämmandet i sitt eget hem!

För länge sedan hade jag vissa boendestödjare som det inte fungerat med. Vid ett tillfälle sa jag till en boendestödjare att jag inte ville att hon skulle tina köttfärsen i mikron eftersom jag inte anser att mikrovågsugn är bra för hälsan. Hon tyckte att min förklaring var konstig och tinade köttfärsen i mikron ändå med förklaringen att det inte var farligt. Och en gång för länge sedan tjatade en boendestödjare på mig att sluta ha fördragna gardiner på dagarna med motiveringen att det var för mörkt i mitt hem vilket inte var bra för hälsan. Och hon bara viftade bort mina invändningar att jag faktiskt föredrog att ha det mörkt hemma. När jag frågade henne hur det var med hennes eget godisätande och cigaretter och påtalade att jag själv aldrig skulle få för mig att äta produkter som innehåller raffinerat vitt socker eller röka blev hon tyst. För hon skulle förmodligen inte vilja att en främmande person skulle komma in i hennes hem och bestämma hur hon ska göra trots att det skulle innebära stora hälsofördelar för henne att sluta med godis och cigaretter.

Sedan flera år tillbaka har jag bra boendestödjare som det fungerar mycket bra med. Jag har sagt till dem att de gärna får tala om för mig om de ser någonting i mitt hem som de tycker borde slängas och sedan låta mig bestämma hur jag vill göra. De kan exempelvis säga: ”Den här muggen ser lite trasig ut, skulle du vara redo att slänga den?” Om jag svarar att jag vill behålla den som ett minne, respekterar de mitt val. Men vi har hittat väldigt många saker att slänga i mitt hem, vilket jag är tacksam för för nu har jag fått betydligt mer plats efter att boendestödjarna kommit med förslag. Tack vare att de kommer med råd men låter mig bestämma i mitt eget hem, har det blivit en mycket bra balans. Precis så ska en boendestödjare vara!

Share Button

9 misstag som en boendestödjare inte bör göra

Share Button

När jag föreläser om Aspergers syndrom och autismspektrumtillstånd, får jag ibland frågan vad som är det största misstaget en boendestödjare kan göra. Här har jag samlat ihop en lista på 9 saker som är viktiga att undvika: (läs även gärna mitt tidigare inlägg 10 tips till dig som jobbar som boendestödjare)

1. Köra över klienten. Varje vuxen person vill kunna bestämma över sitt eget liv, och därför bör du aldrig bestämma för mycket i klientens hem. Bara för att din klient har Aspergers syndrom eller någon annan diagnos och du inte har någon, behöver det inte betyda att du vet bäst.

2. Komma för sent hem till klienten. Hen har förmodligen planerat sin dag efter när du ska komma och därför bör du respektera tiderna.

3. Komma för tidigt hem till klienten. Om du tänker efter, skulle du vilja att dina gäster kom en halvtimme för tidigt hem till dig? Många av oss med Aspergers syndrom upplever dessutom att boendestödet tar energi och därför måste vi ofta vila innan så att vi orkar ta emot dig i vårt hem. Därför vill vi inte ha oväntade överraskningar så att vi kan planera in denna vila.

4. Ta med dig praktikanter eller kollegor hem till klienten utan att kolla upp först om det är okej. Återigen, hur skulle du känna om vilt främmande personer skulle komma hem till dig och se dig i en utsatt situation?

5. Ställa alltför privata frågor till klienten som inte har med boendestöduppdraget att göra. Jag har själv frågor från helt främmande boendestödvikarier om varför jag skilde mig från min exman och dylikt. Om du inte skulle ställa samma fråga till en vilt främmande person du möter på en fest eller berätta lika privata saker om dig själv till din klient, ställ inte frågan till klienten heller!

6. Be din klient förklara sig hela tiden och fråga hen saker som: ”Varför tycker du att det här är så svårt att rengöra kylskåpet själv?” och: ”Varför har du inte betalat dina räkningar i tid?” Det kan vara jobbigt att behöva förklara sig hela tiden. Om du vill veta vad klienten har för svårigheter och varför hen låter bli att göra viktiga saker, läs biståndsbeslutet!

7. Låtsas förstå när du inte gör det. Din klient kan exempelvis lida av en enorm trötthet som kan vara handikappande och hindra hen från att orka sköta sitt hem, skaffa familj och arbete och då ska du inte säga till klienten: ”Jag vet precis hur det är att vara trött för jag brukar själv vara trött efter jobbet”. Så länge du inte har egna erfarenheter av att lida av en handikappande trötthet som verkligen blir en funktionsnedsättning i vardagen är det bättre att du erkänner att du inte vet hur vi har det än att du låtsas förstå.

8. Utgå ifrån att du kommer att veta hur jag fungerar bara för att du haft andra klienter med samma diagnos. Vi som har Aspergers syndrom är alla unika individer, och därför finns det inget recept som fungerar på alla. Exakt samma svårigheter kan ha helt olika förklaringar hos olika individer, och därför behöver vi individuella lösningar på våra problem.

9. Vara dömande. Alla människor har sina egna vanor varav vissa är mer udda än andra. När en klient släpper in dig i ditt hem och tvingas leva med att du får veta väldigt mycket om hens privatliv, innebär det ett stort förtroende. Du bör respektera förtroendet och aldrig döma. När du jobbar med personer med Aspergers syndrom så kommer du möta personer med vanor utanför normen. Om du är en person som blir avskräckt av det minsta lilla som går utanför normen, passar du inte som boendestödjare. Punkt slut.

Share Button

Nej, vem som helst kan inte jobba som boendestödjare

Share Button

Många människor är av uppfattningen att det är enkelt att jobba som boendestödjare. ”Det är bara att hjälpa någon med hemsysslor, då blir det bra”, tänker många. Men det är en stor missuppfattning. Det räcker inte med att boendestödjaren vet hur man utför hemsysslor utan det krävs att boendestödjaren har mycket bra kunskaper om Aspergers syndrom, autismspektrumtillstånd, ADHD och andra tänkbara diagnoser som klienterna kan tänkas ha.

Jag har själv för länge sen haft boendestödjare som inte vetat något om mina diagnoser Aspergers syndrom och ADD, och då har det oftast blivit fel. Dessa boendestödjare har inte förstått varför jag som utåt sett ser helt vanlig ut inte kan städa själv, varför jag inte ringer telefonsamtal, varför jag inte gör viktiga uppgifter som att öppna posten trots att jag kan läsa och vet hur man öppnar kuvert och varför jag blivit på dåligt humör när boendestödjarna ändrat dagar och tider på kort varsel. Det räcker alltså inte med att boendestödjarna har grundläggande kunskaper om Aspergers syndrom utan det är viktigt att de förstår vilka konsekvenser diagnosen har på min vardag för att de ska kunna hjälpa mig på bästa sätt.

Om boendestödjarna har saknat kunskap, har det hänt att viktiga uppgifter inte blivit gjorda för boendestödjarna har förmodligen inbillat sig att jag klarar av att göra uppgifterna själv. Ingen har öppnat mitt kylskåp och sett att det ligger gammal och möglig mat där som borde kastats för evigheter sedan, ingen har inte öppnat posten med konsekvensen att jag fått betalningspåminnelser, gamla kartonger har skräpat ner i lägenheten när ingen har följt med mig till grovsoprummet och kastat kartongerna och så vidare. Det är viktigt att mina boendestödjare vet om att jag delvis har bristande ork, delvis har svårt att ta tag i saker och delvis inte ser vad som behöver göras och min hjärna registrerar inte att den gamla maten ligger i kylskåpet. Om boendestödjarna inte förstår anledningen till att jag inte klarar av hemsysslor, finns risken att de börjar ifrågasätta mitt hjälpbehov vilket skulle kunna få förödande konsekvenser.

Det finns en till mycket viktig aspekt i detta, nämligen de årliga mötena med LSS-handläggarna då besluten om insatserna prövas på nytt. Själv har jag boendestöd sedan ungefär 10 år tillbaka så jag har därmed träffat LSS-handläggare ungefär 10 gånger, men det har aldrig hänt att jag skulle ha samma handläggare två år i rad. LSS-handläggare slutar nämligen hela tiden i min stadsdelsförvaltning för att gå vidare till andra tjänster och varje år får jag därmed en ny person som inte vet ett dugg om mig, och vissa kan även sakna kunskap om Aspergers syndrom.

Eftersom nya LSS-handläggare inte vet något om mig sedan förut, vill de alltid ha min boendestödjares bedömning om mina svårigheter i vardagen. Det skulle vara mycket farligt om jag hade en boendestödjare som saknar kunskap om Aspergers syndrom för en sådan boendestödjare skulle troligen inte kunna motivera för biståndsbedömaren varför jag behöver boendestöd. En okunnig boendestödjare skulle kunna sakna kunskap om hur det är att ha en ojämn begåvningsprofil och säga till biståndsbedömaren: ”Paula klarar av att åka runt i hela Sverige och Finland och hålla föreläsningar om Aspergers syndrom, och hon orkar även plocka blåbär 10 timmar om dagen. Därför bedömer jag att Paula också skulle klara av att städa utan hjälp också om viljan och motivationen bara skulle finnas där”.

Skulle ovanstående scenario inträffa, skulle jag  i värsta fall kunna få avslag på min ansökan om fortsatt boendestöd då LSS-handläggarna lyssnar mycket på vad klientens boendestödjare har att säga. Som tur är har jag en mycket duktig boendestödjare som har mycket erfarenhet av Aspergers syndrom, men jag vågar inte tänka på vad som skulle hända om jag hade en okunnig boendestödjare! Så nej, vem som helst kan inte jobba som boendestödjare! Det krävs en rejäl dos empati, öppenhet och kunskap!

Share Button

Ibland behöver vi aspergare avlastning

Share Button

Vi som har Aspergers syndrom eller autismspektrumtillstånd tycker ibland att en vanlig vardag tar väldigt mycket energi, och därför måste vi ibland spara på våra energiresurser. Ibland tycker omgivningen att vi borde öva på det vi har svårt för eller försöka göra saker vi egentligen inte orkar göra, men det som alla inte förstår är att vi ofta måste betala ett väldigt högt pris om vi tvingar oss själva.

Det tar exempelvis väldigt mycket energi av mig att ringa telefonsamtal. Förut hade jag en annan boendestödutförare som hade som praxis att inte ringa samtal åt sina klienter utan de gav endast tips och mentalt stöd genom att sitta med i rummet när klienten ringde själv. Men denna metod fungerade inte på mig eftersom mitt problem inte är att jag skulle vara orolig för att ringa samtal eller att jag inte skulle veta hur man gör när man ringer utan mitt problem är att det tar mycket energi av mig att ringa dessa samtal.

Om jag inte hade vetat hur man ringer telefonsamtal, hade det varit bra för mig med en boendestödjare som ger mig tips och berättar vad man brukar säga när man ringer till myndigheter. Om jag hade haft social fobi och varit rädd för att ringa samtal, hade det eventuellt varit bra för mig att få mentalt stöd och peppning. Men nu har jag inte något av dessa problem, utan jag behöver någon som ringer åt mig så att jag orkar göra de viktigaste sakerna i min vardag som exempelvis att sköta mitt jobb, duscha och handla mat. Min energi räcker inte till allt, och därför måste jag hushålla med min energi.

Däremot kan jag ringa samtal ibland när jag verkligen måste. Jag måste ju exempelvis kunna ringa till mina kunder vid behov när de bokar föreläsningar av mig för kunderna skulle troligen få ett konstigt intryck av mig om jag inte ens kunde ringa till dem själv. Dessa samtal tar också energi av mig, men eftersom jag är noga med att hushålla med min energi i min vardag klarar jag av det. Men eftersom jag måste spara energi till sådana här nödvändiga samtal, orkar jag inte ringa hyresvärden, läkaren, arbetsförmedlingen och andra myndigheter för min energi räcker inte till allt samtidigt.

Andra människor tror ibland att telefonsamtal skulle börja ta mindre energi av mig genom övning. Men mamma vägrade ringa mina telefonsamtal när jag blev vuxen, och därför var jag tvungen att börja göra det själv. Under de första åren jag var gift med min exman, var jag dessutom tvungen att sköta både mina och hans telefonsamtal för han kunde ingen svenska i början. När jag ringde, ringde och ringde blev jag absolut mer van vid att ringa samtal, men däremot var energiåtgången fortfarande lika hög. Jag antar att myndighetssamtal innebär en viss sorts socialt samspel som inte är automatiserad hos mig, och vi som har Aspergers syndrom tycker ofta att socialt samspel tar energi, så jag tror inte att detta går att träna bort hos mig.

Ibland hjälper det inte att utsätta sig och öva, utan ibland behöver vi aspergare avlastning i form av någon som gör saker åt oss så att vi orkar med vår vardag!

Share Button