Därför finns det alltid mer att lära sig om autism

Aspergers syndrom och autism är diagnoser som det alltid finns mer att lära sig om. Man är aldrig fullärd. Som nydiagnosticerad trodde jag att det skulle räcka med att den utredande läkaren skulle förklara för mig vad Aspergers syndrom var för något och förklara hur vi aspergare fungerar, tänker och känner och att jag skulle lära mig och förstå allt på ett par minuter. Men så fel jag hade!

I höst kommer det vara 16 år sedan jag fick min diagnos och ändå känner jag mig inte fullärd trots utbildningen på Ågesta Folkhögskola och snart 11 års erfarenhet av att föreläsa. Jag har läst flera böcker skrivna av forskare och andra autister och inte alltid känt igen mig speciellt mycket i alla böckerna, men efter att ha läst böckerna tycker jag att det har verkat uppenbart varför dessa andra människor har samma diagnos som jag. Vi fungerar bara på olika sätt och kan ha lite olika typer av svårigheter, men ändå har dessa personer liksom jag svårigheter med kommunikation, socialt samspel och begränsade intressen och beteenden. Nu vet jag att det inte går att bli helt fullärd om autism eftersom vi aspergare och autister är så olika. 

Det stora problemet är att det finns lärare, biståndsbedömare, psykologer och boendestödjare som har inställningen att de inte behöver gå på föreläsningar och läsa litteratur om autism eftersom de redan anser sig kunna allt. De har arbetat med autister i flera år, har kanske läst handikappvetenskap på universitetet och känner att det inte finns mer att lära sig eftersom de har en universitetsexamen och har träffat några autister i yrket. Därför anser de sig kunna bemöta sina klienter på bästa möjliga sätt.

Men det är långt ifrån säkert att autisterna känner sig förstådda när de får hjälp och stöd från dessa yrkesverksamma! Enligt min erfarenhet är det snarare tvärtom: De yrkesverksamma som inser att det alltid finns mer lära sig om Aspergers syndrom och autism är oftast de som redan har ett bra förhållningssätt och bemötande och mycket autismspecifik kunskap. Men de som tror att de redan kan allt som det finns att lära sig om ämnet är oftast de som bara tror att de förstår utan att ha äkta förståelse. Vilket egentligen är logiskt: tror man att man kan bli fullärd om autism, blir det oftast väldigt fel i bemötandet.

Dags att cheferna i skolor och kommuner som anställer personal vågar ifrågasätta sina anställdas autismspecifika kompetens! Redan på anställningsintervjuer är det viktigt att kolla upp den arbetssökandes kunskap. Kunskap om människor är viktigt i alla yrken, men när det gäller just asperger och autism är det extraviktigt! Vi aspergare fungerar ofta i grund och botten annorlunda än andra människor, och när ett autistiskt barn får en lärare utan äkta kunskap kan det därför gå riktigt illa!

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

2 tankar kring ”Därför finns det alltid mer att lära sig om autism

  1. Thomas

    Ett riktigt bra inlägg av dig.Jag har har haft min diagnos i 6 år nu och lär mig mer och mer och ser och hör hur okunskapen är jättedålig hos dom flesta…jag läser din blogg varje dag och lär mig mer av dina inlägg,kan ju bero på dina erfarenheter som inte proffessionella kan ge.Jag är 27 år äldre än dig så diagnoserna kom sent för min del och fortfarande så tänker jag på det här och kommer på något nytt när jag läser här

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad roligt att höra att min blogg har hjälpt dig att förstå diagnosen bättre! Jag lär mig också mycket genom att läsa och svara på era kommentarer för det har fått mig att reflektera mycket.

      Jag tyckte alltid förut att min diagnos kom rätt så sent när jag var 24 år men jag har förstått nu att det inte var så jättesent i alla fall för jag var rätt ung. Du och många andra av mina bloggläsare var ju betydligt äldre än mig när ni fick era diagnoser!

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *