Därför kan en autist bete sig olika i olika situationer

I måndags hade vi vårt sedvanliga månadsmöte hos Misa Kompetens, och vi fick göra en gemensam övning: vi ombads skriva på en lapp vad vi ansåg att vi själva hade för svagheter och styrkor och vad vi uppfattade att våra kollegor hade för egenskaper, och sedan fick vi läsa högt för resten av gruppen vad vi hade skrivit. När vi skulle beskriva kollegorna, skulle vi gå in på individnivå och benämna egenskaper och personlighetsdrag enskilt hos varje kollega, inte hos gruppen som helhet.

Fick höra kollegornas uppfattningar

Jag tycker att det är riktigt jobbigt att delta i sådana övningar så jag behövde varken skriva eller säga något. Däremot fick jag ändå höra vad mina kollegor hade för uppfattningar om mig vilket jag tyckte var spännande. Jag har märkt att olika människor brukar ha helt olika uppfattningar om mig: vissa tycker att jag är extremt blyg och tyst, andra uppfattar mig däremot som extremt öppen, social och pratsam. Vissa tycker att jag är en färgglad person som alltid syns och märks medan andra tycker att jag är en tyst mus som aldrig märks. Ja, ni fattar nog!

Aldrig lagom

Som barn fick jag kritik i skolan för helt motsatta egenskaper: vissa lärare tyckte att det var bekymmersamt att jag var så blyg och tyst medan andra menade att jag pratade alldeles för mycket. Vissa tyckte att jag var extremt oengagerad och passiv medan andra tyckte att jag var för engagerad och aktiv. Ingen tyckte att jag var lagom utan antingen pratade jag för mycket eller för lite. Antingen ställde jag för mycket frågor eller svarade jag inte ens när jag blev tilltalad. Även vikarier låg nog märke till mig för mitt beteende stack ut på ett eller ett annat sätt!

Inget mellanting

Många undrar hur det kommer sig att jag uppvisade så olika beteenden. Men den autist jag är är jag en antingen-eller-människa. Antingen älskar jag något eller så hatar jag något, det finns liksom inget mellanting. Språk och framför allt grammatik var mitt stora specialintresse och därför var jag överengagerad på språklektioner. Men andra ämnen och lektioner hatade jag. Jag ogillade dem inte utan hatade dem. Därför hade jag ångest inför andra lektioner och blev ofrivilligt tyst. Som vuxen har jag förstått att jag förmodligen led av selektiv mutism.

Orkar inte vara social

Även hos Misa Kompetens sticker mitt beteende ut: innan våra möten börjar brukar mina kollegor sitta i köket och äta tillsammans. Jag går aldrig dit utan sätter mig ensam i mötesrummet och väntar där tills de är klara med frukosten. På rasterna fikar jag aldrig heller tillsammans med kollegorna utan sitter även då i mötesrummet. Jag är den enda i gruppen som drar mig undan. Mitt beteende är absolut inget personligt mot dem utan beror på min autism: socialt samspel tar så mycket energi av mig att jag behöver rasterna till återhämtning.

Alla hade fått rätt uppfattning

Eftersom jag beter mig annorlunda än mina kollegor i sociala sammanhang väntade jag mig att åtminstone någon skulle tillskriva mig egenskaper som “försiktig” och “blyg” när vi gjorde övningen. Ändå var det ingen som gjorde det! Däremot uppfattade många mig som väldigt öppen och även oförställd: jag låtsas inte vara någon annan än den jag är och följer inte sociala normer utan gör precis som jag vill! Det kändes som att mina kollegor hade fått precis rätt bild av mig! Vilket nog inte är så konstigt eftersom min arbetsplats är anpassad efter mina behov.

Miljön är den avgörande faktorn

Om du har en bestämd uppfattning om ett autistiskt barn så ska du veta att din uppfattning inte alls behöver stämma med verkligheten! När man har autism kan man bete sig på motsatta sätt i olika situationer. Det betyder inte att barnet har multipla personligheter utan handlar om att miljön kan få barnet att må bra eller dåligt. Ingen situation är “okej” utan antingen “underbar” eller “riktigt hemsk”. Om en lektion handlar om barnets specialintresse kan barnet vara väldigt engagerat medan andra lektioner kan framkalla känslor som rädsla och ångest!

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

6 tankar kring ”Därför kan en autist bete sig olika i olika situationer

  1. kritan

    Samma måste väl gälla för vuxna? Om någon vuxen har en bestämd uppfattning om någon vuxen med autism så behöver den inte alls stämma med verkligheten?

    Jag har aldrig upplevt att någon känt mig. Däremot tror vissa bestämt att de gör/gjort det.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Du har helt rätt, samma sak gäller även vuxna!

      Samma här, jag har sällan upplevt att någon känt mig. När jag gjorde min autismutredning frågade läkaren mig rakt ut om jag upplevde att andra människor kände den riktiga Paula. “Absolut inte”, svarade jag. Jag var förvånad över frågan och jag hade trott att alla hade det som jag och att ingen upplevde att någon kände ens riktiga jag och förstod hur man egentligen var. Men efter att jag fick diagnosen förstod jag att det inte är så vanligt, iaf inte till den graden som jag och många andra autister har det. För jag kan verkligen vara helt olika personer i olika situationer, och det var ännu mer uppenbart när jag var barn! Numera är det inte lika uppenbart längre för jag behöver som vuxen inte längre utsätta mig för jobbiga situationer i samma utsträckning som jag tvingades göra som barn.

      Svara
  2. Therese

    Bla pga detta så misstogs min autism för bipolär ll i flera år inom psykiatrin.. Många år hade jag 1 diagnos per problem, istället för den diagnosen som innefattade alla mina problem, autism, eller ja i stort sett alla problem, har fortfarande fler diagnoser än autism.
    Hittade din blogg idag och tycker VERKLIGEN om den! Om jag har pengar någon gång så kommer jag absolut att köpa dina böcker!

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Therese! Kul att du hittade till bloggen och att du gillar den! 🙂

      Tyvärr är okunskapen om autism fortfarande stor vilket också din berättelse vittnar om. I synnerhet saknas det kunskap om autism hos kvinnor! Vad bra att du fick rätt diagnos till slut men synd att du tvingades leva med fel diagnoser i flera år!

      Om du inte har råd med att köpa böckerna så borde de även finnas att låna på de flesta bibliotek. Det kan vara värt att kolla upp det om du vill läsa mina böcker men inte har möjlighet att köpa dem!

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *