Därför ska någon med asperger inte tvingas till ett jobb

Vi som lever med Aspergers syndrom och autism upplever inte sällan att vardagen tar enormt mycket energi. Som nydiagnosticerad med asperger var jag helt slut och totalt utmattad trots att jag endast arbetade 75%. Jag hade inte kammat mitt hår på ett halvår (ja, du läste rätt!) för min energi hade inte räckt till. I samband med diagnosen föreslog min läkare sjukskrivning som sedermera övergick i aktivitetsersättning.

Aktivitetsersättning hade fått mig att må bra

Efter att jag hade fått aktivitetsersättningen beviljad, var det många som menade att jag borde testa att arbeta igen. Vid det laget hade jag gått hemma i flera år utan sysselsättning, vilket många menade inte var bra. Samtidigt skrek hela min kropp “nej, nej, nej” varje gång arbete kom på tal. Anledningen till att jag inte ville testa att börja arbeta var att jag för första gången i mitt liv hade börjat må bra sedan jag hade börjat gå hemma. Min energinivå hade stigit och jag mådde psykiskt mycket bättre.

Blev övertalad att skriva in mig hos Arbetsförmedlingen

Efter övertalningar skrev jag in mig hos Arbetsförmedlingen för unga handikappade som stället hette på den tiden. Där fick jag först berätta saker om mig själv som namn, ålder, varför jag hade flyttat till Sverige, vad jag hade för diagnoser och hur länge jag hade haft aktivitetsersättning.

“Och nu vill du testa att arbeta igen?”, frågade arbetsförmedlaren mig. När jag svarade nekande, såg hon förvånad ut och undrade vad jag gjorde på Arbetsförmedlingen. Jag förklarade att jag hade blivit övertalad att försöka hitta en sysselsättning. Arbetsförmedlaren skrev ut mig från Arbetsförmedlingen direkt.

Behövde sitta hemma i väldigt många år utan daglig sysselsättning

Idag är situationen annorlunda. Nuförtiden arbetar jag som Misa Kompetens som föreläsare och trivs mycket bra! Hos dem får jag koncentrera mig på det jag orkar med och tycker om, det vill säga att föreläsa och blogga om livet med asperger. Men vägen hit har varit lång, och för 15 år sedan när jag satt på mötet med Arbetsförmedlingen för unga funktionshindrade hade jag aldrig varit redo för att vare sig att föreläsa eller att blogga. Jag behövde sitta hemma i väldigt många år med aktivitetsersättning innan jag var redo för att testa något annat.

Hade kraschat om jag hade tvingats till arbete

Det är viktigt att du som arbetar som arbetsförmedlare eller arbetskonsulent frågar din klient vem det är som vill att klienten ska börja arbetsträna. Är det klientens egen vilja? Eller är det klientens föräldrar som inte tycker att klienten borde sitta hemma hela dagarna? Det är viktigt att komma ihåg att vissa personer med Aspergers syndrom och autism tycker att hushållssysslorna är som ett heltidsarbete, och allas energi räcker inte till att arbeta. Själv hade jag förmodligen kraschat om jag förut hade tvingat mig själv till en daglig sysselsättning mot min vilja. Och hade jag kraschat, hade jag förmodligen aldrig orkat börja föreläsa och blogga.

Alla aspergare är individer

Alla människor med aktivitetsersättning är individer och har olika behov. Vissa behöver komma ut och börja arbetsträna direkt, andra behöver liksom jag vänta i många år  innan de är redo och vissa orkar aldrig komma ut i arbete trots att de haft sjukersättning i 30 år. Alla vi aspergare är olika på den punkten!

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

7 tankar kring ”Därför ska någon med asperger inte tvingas till ett jobb

  1. Thereses

    Så himla bra skrivet! Jag har jobbat tidigare och klarat det bra men var som en urvriden trasa på fritiden, sen kraschade jag. Sen fick jag mina diagnoser och olika arbetsträning grejer i ca 4 år, först aktivitetsstöd och sen aktivitetsersättning, innan arbetsförmedlingen ansåg att de inte kunde göra mer, att mina behov var förstora. Ungefär så. Var hemma, planen var väl egentligen att delta i nån dagligsysselsättning men fick den underbara gåvan att v
    bli gravid, ont i kroppen typ från start dock. Så var nog jobbigt att vara hemma.
    Nu är dottern snart två år. Det är underbart och stundvis jobbigt att vara mamma ❤️ men allt det bra väger upp
    Min man är pappaledig en vardag i veckan för att avlasta mig. Jag fyllde 30 i december, och reglarna är ju att man ej kan ha aktivitetsersättning mer än till månaden innan man fyller 30. Ansökt om sjukersättning men nekad. Tydligen har det blivit grymt mycket svårare de senaste åren att få sjukersättning.
    Arbetsförmedlingen säger nu att det är för länge sen jag arbetstränade, 3 år sedan, och att mycket kan ha hänt så det måste prövas igen…
    Så planen är att börja arbetsträna och dr flesta i min närhet tror att jag kommer klara det. Men om jag, när jag sist arbetstränade, bara hade mig att bry mig om, (förutom min man men han sköter ju sig själv ,) så har jag ju nu en dotter. Om jag den gången, knappt klarade av allt här hemma, hur ska jag orka det nu? Ja många frågor och inga direkta svar.
    I alla fall tack för ett bra inlägg, kändes som delar hur jag tänker Ursäkta att det blev ett långt svar…

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej! Vad roligt att du gillar blogginlägget 🙂 Och grattis till att du blivit mamma ❤️

      Jag beklagar att du blev nekad sjukersättning. Reglerna skärptes 2008, dessförinnan var det lätt att få sjukersättning. Själv blev jag också själv utförsäkrad och fick leva ett tag på försörjningsstöd. Jag orkade inte börja arbetsträna trots att socialtjänsten var inne på det. Min handläggare på Försäkringskassan förklarade för mig att arbetet alltid ska gå i första hand och gör man aktiviteter på fritiden som exempelvis diskar, lagar mat, tar hand om sitt barn osv så tyder det på att man skulle kunna arbeta istället de timmar man sysslar med andra aktiviteter och därför klassas det som arbetsförmåga. Jag var riktigt chockad när jag hörde det. Jag hoppas verkligen att allt ordnar sig för dig och att du får sjukersättning när Försäkringskassan märker att du inte orkar arbetsträna. Det är hemskt att det ska behöva gå så långt att man blir utbränd innan det händer något 🙁

      Svara
      1. Therese

        Tack helt sjukt att arbete ska gå i första hand!! På mitt senaste möte med försäkringskassan så sa de vått i stil med “viktigaste är att det blir bra för dig” ja just det….

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Det är verkligen helt sjukt ja! Innan jag fyllde 30 och hade aktivitetsersättning så hette det också “det viktigaste är att det blir bra för dig” men sen när man skulle prövas mot rätten till sjukersättning efter 30 hette det plötsligt “vi tar även hänsyn till din funktionsförmåga i hemmet”. Att jag har boendestöd som sköter det mesta hemma hos mig spelade ingen roll för jag klarade ju av att diska någon gång.

          Svara
  2. Pingback: 5 vanliga fel Arbetsförmedlingen gör med autistiska arbetssökanden | Paula Tilli

  3. Julia

    Känner igen mig så mycket i det här. Jag går hos arbetsförmedlingen nu sen 3 år
    Tillbaka då jag fick min diagnos vid 18 års ålder. Jag började där för att jag ej klarade av skolan och hoppade av gymnasiet. Har haft 4-5 olika arbetsträningar men ännu inget jobb :/ och har varit hemma i ett år nu. Känner mig så pressad av folk runt omkring
    mig att jag måste jobba så att jag kan försörja mig själv. Har alltid kännt mig så oaccepterad överallt vilket gör att jag är så rädd för att börja jobba. Vet inte ens hur jag ska hitta ett jobb som
    Jag kommer att klara av 🙁 känns inte ens som att arbetsförmedlingen vill hjälpa mig.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad jobbigt för dig 🙁 Jag vet att det är lättare sagt än gjort, men jag tycker att du ska försöka sluta lyssna på andra människor. Det viktigaste är vad du själv känner. Om du känner att du mår bra hemma och inte blir uttråkad utan sysselsättning men börjar må dåligt direkt när du jobbar, passar det kanske dig inte att jobba just nu. Om du däremot tycker att det är tråkigt att sitta hemma för din egen skull (dvs inte p.g.a. vad adnra tycker) så kan du, om det går, försöka byta handläggare hos Arbetsförmedlingen. Deras jobb är ju att försöka hitta ett jobb för dig som funkar och är tillräckligt anpassat efter dina behov, men självklart under förutsättning att du själv känner att du kan och vill testa ett anpassat jobb. Jag hoppas att det löser sig för dig!

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *