De oväntade överraskningarna i direktsändning

Share Button

När jag tidigare i veckan blev tillfrågad om jag ville medverka i TV-programmet Vardagspuls och berätta om min Aspergers syndrom i direktsändning, kändes tanken läskig. Dels för att förfrågan kom i sista minuten, och dels för att jag tyckte att det lät som en läskig tanke att vara med i en direktsändning. Men jag är ändå glad att jag tog modet till mig och vågade tacka ja! 🙂

När jag var framme i studion, fick jag plötsligt träffa många nya människor och mycket information. Det kändes som att min hjärna hade stängt av sig helt, jag kunde inte ta in någon information alls och jag blandade ihop människors ansikten. Jag kände mig osäker. Vilka av dessa människor skulle vara gäster i programmet och vilka skulle inte vara det? Jag hade förmodligen fått förklarat för mig vilka alla dessa människor var, men jag hade isåfall glömt bort allt med en gång.

Jag fick veta att programledarens namn, men det sa inte heller mig någonting. På något sätt fick jag en känsla av att hon var någon jag borde ha känt till, men ni som har följt min blogg ett tag vet om att jag inte har någon koll på kändisar överhuvudtaget. Därför hade jag ingen koll på vilka människor som jag träffade under kvällen var kändisar och vilka som inte var det.

När det började ropas ut i högtalaren “Tre minuter kvar till sändning, två minuter kvar till sändning, trettio sekunder kvar till sändning” och så vidare började mitt hjärta banka. Nu var det allvar! Trots att jag hade bestämt att jag skulle förklara i programmet att alla som har Aspergers syndrom är olika, kändes det som att jag skulle representera alla Aspergare i hela Sverige och jag kände en press att göra bra ifrån mig. Pressen kom endast från mig, så det var ingen som hade pressat mig.

Under programmets gång kom det ett par överraskningar, och jag visste inte hur jag skulle hantera dem. Den första överraskningen var en irriterande fluga som flög framför mig hela tiden i början av programmet när jag pratade. Jag visste inte vad jag borde göra. Borde jag låta flugan flyga framför mig eller borde jag vifta bort den? Jag bestämde mig för att låta den flyga och försökte att inte bli distraherad.

Den andra överraskningen var matsituationen i slutet. Jag hade varit så virrig att jag inte alls hade förstått att det var meningen att vi alla skulle äta i slutet och dessutom filmas samtidigt i en direktsändning. Jag har känsliga smaklökar och har svårt för att äta tomatsås, och att bli filmad samtidigt i direktsändning gjorde inte situationen bättre. Men jag överlevde det 😉 Ni som missade avsnittet kan se det på nätet inom 60 dagar. Datumet för sändningen var den 10 september.

Allt som allt är jag glad att jag fick vara med, och jag är tacksam över att TV4 frågade mig! Ibland måste man ta modet till sig och våga! 😉

11988626_10153673462577848_647495433065739195_n

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

58 reaktion på “De oväntade överraskningarna i direktsändning

  1. Thomas

    Du verkade hur professionell som helst ju…om det hade varit jag som satt där och en fluga flög runt så hade jag garanterat börjat veva med armarna , flygfän är det värsta jag vet.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hehe, jag funderade faktiskt på om jag borde börja veva med armarna, men isåfall hade jag nog fått förklara för tittarna varför jag plötsligt börjar veva, annars hade de nog börjat undra! 😉 Jag brukar egentligen inte bli störd av flugor, men just när det hände i direktsändning var det lite distraherande.

      Svara
  2. Thomas

    När ni satt där vid matbordet så kom jag att tänka på din matlåda som du skrivit om …haha ,och tänkte att det vore rätt kul om du hade tagit fram den med din egen mat

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hahaha, ja, eller hur? 😀 Det hade varit roligt att se allas miner om jag helt oväntat hade sagt högt: “vänta lite allihopa, jag måste hämta min egen matlåda innan jag sätter mig vid bordet”.

      Allvarligt talat faktiskt kunnat göra så på riktigt om jag hade haft en chans att förklara för tittarna varför och programledaren hade vetat om det innan. Nu hade jag inte ens någon matlåda i väskan eftersom jag inte hade planerat att jag skulle äta där, men om jag hade vetat om maten och fått en chans att förklara mig hade det nog varit bra att göra det. Då hade tittarna kanske fått ännu bättre inblick på Asperger! 🙂

      Svara
  3. Tilda

    Haha, jag förstår flug-dilemmat! “ska jag, eller ska jag inte!”
    Ska titta på programmet i veckan, vad roligt att du fick vara med, jag tycker du förklarar så bra vad du har svårt och lätt för så att det är lätt att förstå.
    Det är bra att information kommer ut! 🙂

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Haha, ja, flugan var verkligen ett dilemma! 😀 Om detta hade hänt mitt i en föreläsning hade jag kunnat vifta bort den och förklara för publiken varför jag viftar men jag kände mig inte bekväm med att vifta i tv 😉

      Roligt att du ska titta på programmet! Tyvärr hade jag inte så mycket tid på mig så jag hann inte säga allt vad jag ville säga, men så har det varit varje gång jag har varit med i tv! Tiden har helt enkelt inte räckt till.

      Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Det var faktiskt en bra idé, det får jag försöka säga nästa gång! En hel programserie om Aspergers syndrom skulle vara så mycket bättre, dels för att det skulle vara inspelat i förväg och dels för att man skulle hinna säga så otroligt mycket mer.

          Svara
  4. Mats

    Jag fick veta att programledarens namn, men det sa inte heller mig någonting. På något sätt fick jag en känsla av att hon var någon jag borde ha känt till, men ni som har följt min blogg ett tag vet om att jag inte har någon koll på kändisar överhuvudtaget.

    Programledaren Kristin Kaspersen är dotter till Lill-Babs som är ungefär som Babs. Babs är i sin tur är som Lady Gaga och Madonna fast mindre. Dessutom är Kristin Kaspersen halvsyster till Malin Berghagen vars pappa Lasse Berghagen är ungefär som Freddie Mercury utan AIDS som i sin tur är ungefär som Lady Gaga och Madonna. Vad jag försöker säga är att Kristin Kaspersen är Madonna. Det var alltså inte vem som helst som intervjuade dig igår.

    Svara
  5. Annika Hallberg

    Tack tack Paula för Ditt bra sätt att berätta om hur DU upplever och har upplevt att ha Asperger.
    Jag vet hur svårt min dotter har det med mat,särskillt ny mat och dessutom att sitta med andra som hon ej känner !
    Jag har hört Dig berätta förut om Din matsituation och fick lite orostankar då jag såg att dom serverade Dig mat men tyckte att det såg ut som att Du hanterade situationen jättefint !

    Varm kram till Dig !

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack för dina fina ord, Annika! Vad gulligt av dig när du oroade dig för mig. Ärligt talat tyckte jag faktiskt att matsituationen var jobbig, men jag klarade det ändå bättre än vad jag trodde 😉 Dessutom ser jag ofta glad och leende ut även i jobbigare situationer, vilket var en fördel för mig just i den här situationen när jag filmades i direktsändning 🙂
      Kram tillbaka!

      Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad roligt att ni alla såg avsnittet och att din syster rekommenderade det vidare!

      Oj, jag kände inte alls igen henne i det klippet! Men jag har dåligt ansiktsminne, och sen är det 20 år gammalt som du skrev 🙂

      Svara
  6. Camilla

    Hej!
    Vilken tur att jag såg programmet du var jätteduktig!

    Jag haren dotter på 11 år som vi i familjen har och har haft vääldigt svårt att förstå. Hon har ständiga utbrott av ingenting och kräver nästan det omöjliga av oss <Jag skall tex komma ihåg allas namn i en bok vi har läst för några veckor sedan) gör jag inte det får hon utbrott och tycker jag är jättedålig!! Hon sitter gärna hemma och sysslar med datorn (gör film eller leker med småhästar) Vill vara med kompisar ibland men då oftast en och en men är ofta arg och irriterad på kompisen när hon kommer hem.

    Hon kan inte höra oss tugga , sitter då gärna i hallen eller på sitt rum och äter etc etc etc för att göra en lång historia kort . Vi har varit på BUP i 6 år nu och de har alltid tyckt att jag inte skall titta på henne med "de ögonen" då jag berättat att jag tycker det verkar som hon har någon typ av Autism.

    Skolan går bra men hon är oftast helt slut och bara skriker på oss när hon kommer hem och jag vet att hon inte gärna är med på grupplekar utan leker gärna i skogen (häst) med en annan flicka som går i en annan klass.
    Jag råkade höra en föreläsning med Svenny Kopp och de orden hon sade gick rakt in i mitt hjärta och jag kände att nej nu söker jag nig vidare att få någon rätsida på vår familj . Skickade en egen remiss till barn psykiatrin ocg nu har vi fått tider i oktober! Vill bara säga att om det är så att hon får en diagnos eller drag av ( troligen Asberger) så kommer jag troligen låta henne läsa din blogg för du beskriver det så bra och lyfter också människan o diagnosen till något positivt . Min dotter är smart och kan mycket av det hon är intresserad av eftersom hon då läser mycket fakta . Hon tycker det är mycket konstigt att de tjejer i klassen som rider inte kan alla hästraser tex. Jag kan många nu eftersom hon vill att jag frågar henne om raser och blir arg om inte jag kan 🙂 Tack för att du finns MVH Camilla

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Camilla!

      Vad roligt att du hittade till min blogg och såg programmet 🙂

      Det är riktigt tråkigt att BUP bemöter föräldrar på det sättet som du beskriver. Du är långt ifrån den enda som berättar det för mig. Tyvärr finns det fortfarande flera psykologer på BUP som inte förstår diagnosers betydelse. Visst, alla barn har rätt till stöd och hjälp i skolan oavsett om de har diagnos eller ej, men det kan ändå vara skönt att få en förklaring till barnets beteende.

      Vad skönt att ni äntligen fått en remiss till utredning nu! 🙂 Allt du berättar låter typiskt för Aspergers syndrom, eller autismspektrumtillstånd som det heter nuförtiden, men det är ändå viktigt med korrekt diagnos. Själv var jag också helt slut hela tiden när jag var barn. Jag fick inte ens vila på fritiden för jag kände mig tvungen att leka med andra barn hela tiden, annars blev vuxna oroliga om jag isolerade mig för mycket. Och det är vanligt att man får raseriutbrott när man är helt utmattad.

      Hoppas det löser sig för er! 🙂

      Svara
      1. Camilla

        Tack för ditt svar !
        Vill bara skriva en sak som min dotter sade till mig i bilen när jag började förklara för henne vad vi skall göra ( när vi skall på utredningen) . Hon vet ju inte att jag misstänker asberger men hin vet att jag o Pappan går till BUP och pratar om hur vi skall få det bättre hemma och varför hon skriker hela tiden osv osv . Ialla fall jag sade till henne att vi skall försöka minska problemen då tittade hon på mig och sade – Jag har inga problem det är du som har problem ! Ja det kan så va .
        Det är så typiskt henne att efter ett utbrott då jag är helt slut och svettas och darrar i kroppen så är hon helt normal och verkar aldrig ångerfull eller tycker att hon har betett sig dåligt utan det är jag eller min man som gjort fel !!!! Därför är det ju också så viktigt att vi får redskap med hur vi skall hjälpa henne. Min man har tidigare tyckt att vi måste bli hårdare och jag har hela tiden tyckt och kännt att hin har problem och inte kan hjälpa att hon beter sig så … Det blir ju slitningar och inte bra för någon av oss.

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Det som din dotter sa stämmer säkert verkligen i hennes värld. Hon tycker kanske att man borde få visa för andra när man är trött och irriterad, och hon kan inte förstå varför ni har så stora “problem” med det. Hon kanske har också svårt med mentalisering och inte kan förstå hur det kommer sig att du inte kan alla hästraser, och därför blir hon arg. Jag kan tänka mig att hon skulle behöva hjälp att förstå andra människor så att hon förstår varför andra människor inte alltid har kunskap om saker hon själv har kunskap om.

          Jag tycker att det är bra att ni försöker få redskap för att hjälpa henne. Om det är så att hon har Asperger eller autism hjälper det inte att bli hårdare, tvärtom kan det göra situationen värre!

          Svara
  7. Johanna Svenningsson

    Superstarkt av dig att ta dig igenom matsituationen trots att du varken visste att det skulle bli mat eller att det skulle bli en gryta. Tänkte de inte på att fråga om kostval och allergier innan programmet? Jag tänker att det kan uppstå en mängd jobbiga och pinsamma situationer om man ska servera mat och inte har tagit reda på om någon t.ex. är vegetarian eller laktosintolerant.

    Själv är jag vegetarian och talar alltid om det om jag vet att det kommer en matsituation, men om jag inte vet om att jag kommer att bli serverad mat så tänker jag inte på att upplysa om att jag inte äter kött, såvida samtalet inte glider in på kost.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack Johanna! Jag fick förfrågan om att delta i programmet i sista sekunden, så det kanske var så att de inte hann fråga mig vad jag äter för allt kom så hastigt. Eller så trodde de kanske att jag hade kollat på programmet tidigare och visste därmed om att de alltid brukade servera mat i programmet. Nästa gång jag får förfrågan att vara med i en direktsändning kommer jag fråga om det kommer att serveras mat i programmet. Om det serveras mat efter programmet bakom kulisserna gör det ingenting för då kan jag bara tacka nej till maten, men om man filmas samtidigt är det ju bra att man vet och kan förvarna andra att man inte äter allt 🙂

      Svara
  8. Anna

    Synd att inslaget var så kort! Det hade varit värdefullt och intressant om du hade fått tid att berätta mer om dig och asperger.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag håller med dig, Anna! Tyvär fanns det inte speciellt mycket tid för det var så mycket andra saker som det skulle hinna tas med, därför hann jag bara skrapa på ytan när jag berättade om Asperger.

      Svara
    2. Mats

      Vardagspuls är ett program av och för neurotypiker. Vem har kommit på den dåliga programidén att blanda en kock som lagar mat med en människa som berättar om Aspergers syndrom med ett dussin halvkändisar som pratar om jag vet inte vad?
      Paula kan vara glad att hon iaf hann öppna munnen (utan att svälja flugan) innan tiden var ute. Den enda anledningen till att delta i ett sådant här TV-program är att TV har så stor genomslagskraft och att programmet når människor som inte har hört talas om Aspergers syndrom förut.

      Svara
      1. Johanna Svenningsson

        Det finns säkert icke-neurotypiker som gillar Vardagspuls också och neurotypiker som inte alls gillar det. Själv har jag bara sett avsnittet som Paula var med i, och därför kan jag inte uttala mig om huruvida jag gillar programmet generellt eller inte.

        Utifrån det avsnitt jag såg kan jag dock säga att jag tycker att det hade räckt att ta upp ett ämne, t.ex. hade det här avsnittet kunnat få handla om bara Aspergers syndrom, men det finns säkert människor som tycker att det är bra som det är också. En del människor uppskattar långa djupgående intervjuer och andra gör det inte. Folk är olika helt enkelt. 🙂

        Svara
        1. Mats

          Utifrån det avsnitt jag såg kan jag dock säga att jag tycker att det hade räckt att ta upp ett ämne, t.ex. hade det här avsnittet kunnat få handla om bara Aspergers syndrom, men det finns säkert människor som tycker att det är bra som det är också.

          Ja eller åtmisntone begränsa ämnena till att handla om närliggande tillstånd tex social fobi, Aspergers syndrom och blyghet. Sedan är det väl inte så enkelt att ha ett program om Aspergers syndrom och närliggande tillstånd när Paula halkar in på ett bananskal i sista minuten. Jag misstänker att de fick ett återbud nära inpå sändningen och att snacket gick ungefär så här:

          – Vad ska vi ta oss till! Gästen som skulle ha varit med ikväll hoppade av programmet i sista stund.
          – Jag vet! Vi kan fråga den där finska bruden med diagnosen om hon vill komma hit och snacka lite istället.
          – Tror du verkligen att hon vill komma hit och prata i vårt enkla TV-program då? Hon kanske har mycket viktigare saker för sig.
          – Det är klart att hon vill. Aspergarna är så vana vid att bli behandlade som skit så de tackar ja till vad sjutton som helst. Jag har till och med hört att de är så nedtryckta i skiten att de betraktar sjukersättning på garantinivå som en framgång.
          – Underbart! Kan människor med Asperger syndrom prata i telefon eller är de för dumma i huvudet för det?
          – Jag tror de kan prata i telefon om de bara vill. Ska jag ringa henne och fråga om hon vill komma hit och prata om sin diagnos?
          – Ja för tusan! Någonting måste vi fylla ut programtiden med om vi ska kunna sälja reklam mellan inslagen! Ring den finska bruden med diagnosen!

          Svara
          1. Mats

            Men låt ingen skugga falla över TV4. Det var trots allt bra av dem att uppmärksamma Aspergers syndrom. Det ska de ha all heder för och programledaren sklötte sig bra hon också tycker jag.

            Svara
          2. Mats

            Men det stod faktiskt Paula Tilli i rutan när Paula pratade och inte “Finsk brud med diagnos” så lite research hade de ändå gjort.

            Svara
        2. Mats

          Det finns säkert icke-neurotypiker som gillar Vardagspuls också och neurotypiker som inte alls gillar det.

          Jag är ledsen att behöva meddela att du tyvärr har helt fel på den punkten Johanna. Alla människor med Aspergers syndrom hatar program som Vardagspuls och alla människor utan Aspergers syndrom älskar program som Vardagspuls. Det är en naturlag utan undantag. Är det inte skönt när människor är enkla och förutsägbara så säg?

          Svara
          1. Mats

            Chrisopher Gillberg har bedrivit omfattande forskning på asperrgarnas och neurotypikernas TV-preferenser så det är bara att acceptera att sambanden ser ut som de gör.

            Svara
            1. Mats

              Även Tony Attwood har forskat på aspergarnas TV-preferenser och kommit fram till precis samma slutsats som Gillberg. Och Simon Baron-Cohen. Och Lorna Wing och … ja, det finns ingen gräns för hur många som har forskat på detta och som kan bekräfta mitt påstående om aspergarnas och neurotypikernas TV-preferenser. Dessutom finns det forskning på att aspergare inte kan ljuga så allt jag skriver här är helt sant.

              Svara
              1. Johanna Svenningsson

                Hahahaha! 😀 Det där med att personer med asperger inte kan ljuga bekräftar ju att jag faktiskt talade sanning när jag var tretton år och ljög om att jag hade åtta hästar och en gård på landet. 😀 Och eftersom alla med asperger alltid är så sanningsenliga så var jag också ärlig när jag ändrade min adress på klasslistan – utan att ha flyttat. 😉

              2. Mats

                Ja om ryktet stämmer att aspergare inte kan ljuga så har du växt upp på en hästgård. Det är så sant som det är skrivet på klasslistan. 😉

      2. Paula Tilli Inläggsförfattare

        Den enda anledningen till att delta i ett sådant här TV-program är att TV har så stor genomslagskraft och att programmet når människor som inte har hört talas om Aspergers syndrom förut.

        Ja, så är det. Även om jag inte hann säga så mycket är jag glad att jag iaf hann förmedla att alla barn med Aspergers syndrom inte vill ha vänner och att de flesta av oss inte är känslokalla!

        Svara
        1. Mats

          Ja det var absolut inget fel på din insats. Det går nog inte att göra så mycket bättre ifrån sig på den korta tiden.

          Svara
  9. Pingback: TV-intervjun i fredags | Paula Tilli

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *