De vanligaste kritiska kommentarer jag får som aspergerinformatör

Vissa som endast läser några enstaka inlägg på den här bloggen brukar kritisera mig för samma typ av frågor. Detta har fått mig att inse att jag borde skriva detta blogginlägg som svar på de vanligaste kritiska kommentarer jag brukar få och lägga en synlig länk till blogginlägget längst över på bloggen så att alla som för första gången hittar till bloggen förstår varför jag formulerar mig som jag gör och slipper förhoppningsvis på detta sätt bli provocerade. Här är de vanligaste kritiska kommentarer jag brukar få och mina svar:

1. Sluta kalla din diagnos för Aspergers syndrom!

Aspergers syndrom finns inte med i DSM 5. Dock har asperger blivit ett välkänt begrepp i folkmun. För vissa är det viktigt att framhålla att det är asperger de har, inte autism. Många som googlar information om NPF-diagnoser har dessutom inte heller en susning om att asperger tagits bort från DSM. Vidare vill jag markera att det är totalt oviktigt för mig vad min diagnos heter för syftet med bloggen är inte att förmedla vetenskaplig fakta. Därför skriver jag “Aspergers syndrom och/eller autism” i mina blogginlägg. Läs gärna en utförlig förklaring här.

2. Du kan inte veta om dina egenskaper beror på autism.

Det stämmer att man t.ex. kan ha specialintressen utan att ha autism! Vidare delar autism även vissa gemensamma drag med andra diagnoser. Självklart kan jag inte veta med säkerhet om alla mina egenskaper och svårigheter har med asperger/autism att göra trots att dessa nämns i diagnoskriterierna för autism. Men eftersom jag nu har fått en Asperger-diagnos, varför automatiskt förutsätta att exempelvis min tendens att haka upp mig för vissa intressen måste ha andra orsaker än aspergern? Är inte det långsökt att försöka hitta andra förklaringar?

3. Men det finns även andra som har det jobbigt!

Det är mycket riktigt att man inte måste ha autism för att t.ex. lida av trötthet, utmattning och överbelastade sinnen, och självklart finns det andra utsatta grupper i samhället! Dock anser jag mig inte ha tillräckligt mycket kunskap om t.ex. rörelsehinder eller nyanlända flyktingar för att kunna uttala mig om deras situation varför jag endast fokuserar på Aspergers syndrom och autism på bloggen. Därför uppmanar jag andra utsatta grupper att starta sina egna bloggar och att slåss för sina rättigheter för självklart är inte vi autister de enda i samhället som far illa!

4. Det är orättvist att LSS ger goda levnadsvillkor men SoL endast skäliga levnadsförhållanden!

Absolut kan det uppfattas som orättvist, men förmodligen har lagstiftaren ansett att vissa med livslånga funktionsvariationer behöver mer hjälp än de som “bara” blir sjuka i livets slutskede. Man kan självklart ha synpunkter på lagstiftningen och diskutera om den är rättvis eller inte. Personligen tycker jag att alla funktionsnedsatta och sjuka ska ha rätt till god livskvalitet. Läs gärna detta blogginlägg om du vill veta mer om mina tankar! Sedan måste man komma ihåg att en LSS-personkretstillhörighet inte behöver innebära att man har goda levnadsvillkor.

5. Alla autister är inte som du!

Det är alldeles riktigt att vi med Aspergers syndrom och autism är sinsemellan mycket olika. Dock har jag upptäckt att det är många som känner igen sig i det jag berättar och känner sig stärkta av att få läsa böcker och bloggar skrivna ur inifrånperspektiv. Därför delar jag med mig av mina erfarenheter och upplevelser här på bloggen, dock är det viktigt att du håller i minnet att allt jag skriver är mina tankar, åsikter, upplevelser och känslor. Någon annan autist kan ha helt andra svårigheter, styrkor, upplevelser och erfarenheter än jag.

6. Sluta kalla dig själv för en aspergare/autist!

Jo, jag kallar mig själv för en aspergare eller en aspie och jag ser inget fel med det. Jag ser det inte som konstigare att jag kallar mig själv för en aspergare än att jag kallar mig för en finne. Om jag får höra att jag inte borde förknippa mig med min diagnos, får jag bara en känsla att autism är något negativt och något som jag till varje pris borde dölja och jag vill inte att det ska vara så. För att jag ska må bra måste jag kunna bejaka alla mina sidor, även de autistiska!

7. Akta dig för diagnoser, den kan bli ett hinder!

Varför skulle den bli det? Jo kanske det iofs om man själv tillåter den att bli det. Dock är vi oerhört många vuxna autister som fått våra diagnoser i vuxenåldern och som endast ser diagnosen som en fördel och möjlighet! För mig har den aldrig heller varit ett hinder utan helt tvärtom! Diagnosen fick mig att acceptera mig själv som jag är och sluta träna på färdigheter där jag ändå inte har utvecklingspotential, och det var det som äntligen fick mig att må bra. Diagnosen var så viktig för mig att den troligen till och med räddade mitt liv!

8. Jag ser dig som en människa, inte som en diagnos!

Vad bra! För jag antar att du menar att du har förstått att alla autister har olika förutsättningar, svårigheter och styrkor vilket är en mycket viktig insikt. Dock hoppas jag att du även läser på vad autism innebär för annars finns en överhängande risk att du misstolkar mig totalt. På grund av min autism fungerar jag annorlunda än många andra människor varför det är väsentligt att du skaffar autismspecifik kunskap för att du ska kunna förstå mig! Sedan hoppas jag även att du accepterar att jag gärna pratar om min diagnos och kallar mig själv för en aspergare.

9. Sluta förknippa bristande exekutiva funktioner med autism!

Ibland bloggar jag om svårigheter som inte finns nämnda i diagnoskriterierna för Aspergers syndrom och autism, dock nämns vissa i diagnoskriterierna för ADHD. Men det är viktigt att känna till att autism är mycket mer än diagnoskriterierna! Om du läser böcker av exempelvis Attwood eller Gillberg kommer du att inse att man kan ha uppmärksamhetssvårigheter och svårigheter i att planera och organisera även om man har ren autism utan ADHD!

10. Sluta nedvärdera vikten av sociala relationer!

När jag bloggar om hur otroligt ångestfyllt det var för mig att som barn tvingas leka med andra barn när jag hade velat vara för mig själv, blir vissa provocerade och menar att jag nedvärderar sociala relationer och att jag borde vara tacksam för att jag exempelvis är välkommen att vara med på After Works på jobbet. Men jag nedvärderar inte andras behov av ett socialt sammanhang! Jag propagerar för att ofrivilligt ensamma människor ska få hjälp med att skapa sig sociala sammanhang och de som mår dåligt av sociala sammanhang ska få slippa.

11. Var med i gemenskapen ändå, alla måste inte vara lika.

Att jag inte känner gemenskap med de allra flesta människor och blir totalt uttråkad i de flesta grupper är ett problem för mig men sällan för andra. De andra i gruppen har en tendens att tänka: “Vad häftigt att Paula är annorlunda, vi lär oss något av henne och olikheter är bara en rikedom.” Men jag brukar säga att det är lätt att säga för den som inte alltid blir missförstådd, blir uttråkad och känner sig utanför. Jag håller med om att det är okej att vara annorlunda, men samtidigt ska jag inte behöva utsättas för gruppsammanhang som jag inte mår bra av!

12. Sluta kategorisera in människor i autister och neurotypiker!

För enkelhets skull syftar jag ibland på “autister” och “neurotypiker” vilket kan låta som att jag kategoriserar in människor i olika fack, men det är absolut inte min mening. Det finns autister som förstår mig och autister som inte förstår mig. Det finns neurotypiker som förstår mig och neurotypiker som inte förstår mig. Alla neurotypiker liksom autister är olika, och neurotypiker kan också skilja sig från normen. Redan Hans Asperger ska ha sagt det inte finns någon skarp gräns mellan aspergare och neurotypiker och jag håller definitivt med.

13. Men autism är bara en styrka, inte en svårighet!

Autism kan te sig olika för olika individer. Vissa autistiska personer upplever att styrkorna i autism överväger svårigheterna medan andra upplever sin autism endast som en svårighet. Sedan finns det även de som upplever att de har styrkor tack vare autismen men att det krävs rätt miljö och anpassningar för att dessa kan blomma ut. Dock gäller det inte alla autister, och vissa upplever autismen endast som en svårighet oavsett vilka anpassningar som görs. Dessutom får man hålla i minnet att styrkor absolut inte är något diagnoskriterium för autism!

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

2 tankar kring ”De vanligaste kritiska kommentarer jag får som aspergerinformatör

  1. Vilma

    “1. Sluta kalla din diagnos för Aspergers syndrom!”

    Jag tillhörde en Facebook-grupp där det var förbjuden att använda ordet “asperger”. Anledningen var att några människor tycker att asperger är nedsättande term och att när några människor säger de har Aspergers syndrom i stället för autism, känns det för vissa människor att dessa personer tycker att de är mer “normala” och att de har bättre kompetens än människor som har autism. Jag var diagnostiserad med Aspergers syndrom sju år sedan. Nuförtiden använder jag oftast ord autism och autism spektrum men jag talar om asperger också. Jag tycker inte att det är anstötlig eller nedsättande ord.

    “2. Du kan inte veta om dina egenskaper beror på autism”

    Jag har hörat många gånger att jag kan inte påstå att jag är som jag är på grund av autism eftersom det kan också vara att jag är bara introvert eller bara en vanliga kvinna och att det är möjligt att jag är sådan här bara för uppfostran, händelser av mitt liv eller mina livsvanor. Jag vet att autism utläggar inte alla mina egenskaper men jag är säker att det har påverkat min personlighet betydligt ändå.

    “5. Alla autister är inte som du!”

    När jag berättar av min autism, några människor säger till exempel saker som: “Trots att du brukar vara för snäll och känslig, alla autister är inte sådana så sluta att påstå att du är snäll och lätt att utnyttja på grund av din autism!” “Trots att du är i parförhållande, finnas det många autister som aldrig hittar en partner så säger inte att autister kan vara i parförhållande också.” “Sluta att säga att matematik är svår för dig på grund av autism. Jag känner många autiser som är mycket begåvada i matematik!” Jag vett att alla autister är inte för snälla eller mycket känslig men jag är och även om det inte nödvändigtvis föranledas bara om autism, tror jag att jag var inte lika snäll och lätt att uttnytja som jag är om jag hade inte autism. Jag vet också att det är inte lätt för alla autister att hitta en partner. Och jag vet att det finnas många autister som är begåvada i matematik. Jag är bra på att lära språk och att skriva men matematik är mycket svår för mig.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag tycker att det är märkligt att förbjuda någon att använda begreppet “asperger”, inte minst med tanke på att många av oss har diagnosen på papper och diagnoskriterierna dessutom förändrats något sedan diagnosen “autismspektrumtillstånd” togs i bruk. Själv blandar jag asperger med autism, och när jag säger asperger menar jag absolut inte att jag skulle vara bättre eller mer “normal” än någon annan!

      De kommmentarer du har fått om din snällhet och att vara introvert är typiska. Men att vara alldeles för snäll och lätt att utnyttja klassas som svårigheter i socialt samspel när läkarna gör neuropsykiatriska utredningar. Det är bland annat det som gör att många autistiska barn är tacksamma mobbingsoffer även om alla autistiska personer självklart inte är för snälla. De som ifrågasätter om snällhet verkligen beror på autism verkar inte förstå skillnanden mellan att vara “snäll” och “för snäll” och att svårigheter i socialt samspel kan te sig på många olika sätt. Därför påstår jag att min tendens att vara för snäll visst kan härledas till min autism även om autism ter sig på olika sätt hos olika individer.

      Enligt Tony Attwood är faktiskt vissa personer med Aspergers syndrom ovanligt begåvade i matematik men andra aspergare har enorma svårigheter i matematik. Så kognitiva avvikelser gällande förmågan att lära sig matematik kan visst bero på autism!

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *