Hälsningar från Tammerfors

Just nu sitter jag i Mediapolis i Tammerfors, Finland. Jag kom hit för att delta i ett finskt diskussionsprogram som kommer att visas den 26/9, och avsnittet som filmades idag handlar alltså om Aspergers syndrom. Vi som medverkade i avsnittet är jag, författaren Saila Seppo som skrivit en bok om hur det är att vara förälder till ett barn med Aspergers syndrom, den neuropsykiatriska coachen Pirjo Laatikainen som även hon har en son med Asperger samt programledaren Sari Valto. Eftersom jag är huvudgästen i programmet, fick jag sitta med Sari i studion under hela de 3 timmar som filmningen pågick, men även Saila och Pirjo var med för det mesta av tiden.

Morgonen började med att sminkösen gjorde mig i ordning, vilket tog 1,5 timmar. Hon berättade för mig att hon besökt Sverige några gånger, och hennes favoritställen i Stockholm är Rosengården, Skeppsholmen och fotografiska museet. Och naturligtvis har jag själv aldrig varit på något av de ställen hon räknade upp och hade aldrig ens hört talas om de flesta av dem trots att jag bor i Stockholm sedan 13 år tillbaka! Det där är väldigt typiskt mig: om ämnesområdet har med mina specialintressen att göra, är jag nästan som en uppslagsbok när det gäller kunskapsnivån, men när det gäller andra ämnesområden kan jag nästan ingenting. Det är så det kan bli när man har en ojämn begåvning 😉

Jag har alltid varit en person som vill ha koll på allt och vill veta vad man ska göra ifall det skulle hända något oväntat. Om jag inte har koll, blir jag stressad. Därför ställde jag många frågor: vad skulle det bli för mat till lunch, och vad skulle rätterna innehålla exakt? Fanns det någon cafeteria där jag skulle kunna köpa något annat om det skulle visa sig att jag inte skulle tycka om maten? Var låg den och vad skulle göra om jag inte hittade tillbaka från cafeterian till studion (vilket inte skulle vara en omöjlig scenario med tanke på mitt nästan obefintliga lokalsinne 😉 )? Och framför allt, vad skulle jag göra om jag skulle dricka vatten och läppstiftet skulle smetas ut?

Sminkösen fick övertyga mig några gånger om att hon skulle finnas med bakom kulisserna för att hålla koll på våra sminkningar och frisyrer och bättra på dem vid behov. Men jag kände mig ändå inte övertygad utan frågade några gånger till. Menade hon verkligen det? Anledningen till att jag upprepade frågan flera gånger var att jag är van vid att människor säger saker de inte menar och/eller det blir oväntade förändringar, och jag ville veta att allt verkligen skulle gå enligt planerna och att hon skulle hålla sitt löfte. När jag kände mig övertygad, kunde jag vara lugn.

När filmningen började, kände jag ett illamående i magen. Jag visste att det gått magsjuka i Tammerfors den senaste tiden och jag var nästan säker på att jag också hade fått det. Jag blev orolig. Men snart släppte sig illamåendet och jag förstod att det bara hade berott på nervositet.

Allt gick bra, och nu är det över. Alla andra i teamet åkte hem för över 2 timmar sedan, men jag kommer att hänga kvar här i Mediapolis i nästan 2 timmar till. Mitt flyg tillbaka till Stockholm går nämligen inte förrän 21:35 ikväll, och jag vill fördriva tiden på något sätt. Alla var oroliga för att jag skulle stanna här helt ensam i 4 timmar, och de trodde att jag skulle få tråkigt. “Men vill inte du åka till Tammerfors centrum och utforska staden lite istället?”, frågade de mig. Men NEJ, det ville jag absolut inte! Att få vara ensam utan några som helst intryck är något som vi med Aspergers syndrom ofta älskar, och jag är inget undantag. Nu får jag äntligen pusta ut och samla energi inför hemresan. Och det finns absolut ingen risk att jag skulle få tråkigt, det har jag aldrig 😉

På den första bilden sitter jag hos sminkösen redo för studion, och på den andra bilden ser ni hela gänget. Från vänster sett är det Saila Seppo, Sari Valto, jag och Pirjo Laatikainen.

10615546_10152697526607848_287345671447976282_nuntitled2

 

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

9 reaktion på “Hälsningar från Tammerfors

    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack, Matte! Jag kommer att lägga ut länken till avsnittet efter den 26/9. Hela programmet kommer dock vara på finska, vet inte om du kan det.

      Svara
      1. Matte

        äsch ber kompis översätta åt mig 😛 hehe som är ifrån finland ^^ vilka språk kan du prata ?? jag kan lite spanska väldigt lite japanska(bara några ord fraser) har kunnat nästa flytande franska 🙂 mera restaurang franska XD hihi

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Jag vet egentligen inte vad som menas med att “kunna” ett språk, om man menar att man kan läsa samt analysera poesi, Bibeln och andra gamla texter, skriva felfri lagtext eller om det “räcker” med att man kan föra ett samtal! Men jag brukar säga att jag kan flytande finska, svenska, engelska, tyska och franska, iaf enligt normen för vad de flesta människor skulle kalla flytande. Jag kan de språken iaf så pass bra att jag utan problem kan föra ett samtal på dessa språk och kan även översätta min bok till dessa språk. Sen har jag även läst italienska, spanska och arabiska, men italienska och spanska kan jag verkligen inte enligt mina mått mätt flytande, dock kunde jag dem mycket bättre förut! Och arabiska kan jag väldigt lite så det brukar inte ens vara med på listan 🙂 Och sen kan jag även ord och fraser på andra språk, men de räknar jag inte med heller.

          Svara
  1. Johanna Svenningsson

    Skoj med TV-programmet! Jag hade nog också valt ensamtiden, men inte för att jag inte hade varit intresserad av Tammerfors centrum (egentligen hade jag hellre åkt dit) men för att jag inte har någon tidsuppfattning och hade varit orolig för att missa flyget. 😉

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag är tvärtom! 🙂 Jag har alltid varit väldigt noga med tiden och blir aldrig försenad, men däremot bryr jag mig inte riktigt om att se nya städer. Okej, ibland kan det vara kul men det är inte alls lika viktigt för mig som för många andra! Att få vara ensam och slappna av tycker jag ofta är mycket roligare 🙂

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *