Ibland behövs extraanpassningar på arbetsplatser

I fredags var det dags att fortsätta fira Misa, och firandet hade ju startat i torsdags. Men jag stannade endast till lunch båda dagarna medan alla andra hade stannat hela dagarna. Jag var chockad av att höra att vissa hade stannat kvar till halv ett på natten i torsdags men ändå dykt upp på firandet i fredags morse! Jag hade aldrig kunnat göra så, inte ens undantagsvis. Då hade jag kollapsat.

Sociala tillställningar kan vara en utmaning

Sådana här sociala tillställningar kan vara en utmaning för vissa av oss med Aspergers syndrom eller autism, inte minst för mig. Vissa aspergare tycker att det är riktigt roligt att vara med men blir helt slut efteråt, medan andra, bland annat jag själv, har riktigt svårt för det även för stunden.

Därför hade jag kommit överens med mitt arbetsbiträde om att jag endast skulle vara med halva dagar. På det sättet skulle jag visa mig engagerad och uppmärksamma MIsa men samtidigt slippa vara med lika mycket som mina arbetskamrater.

Jag var totalt borta

Som jag skrev om i fredagens blogginlägg hade vi haft föreläsningar i torsdags, och 95% av det som sades hade gått mig totalt förbi. När torsdagens föreläsare tog en paus och alla åhörare började prata med varandra, satt jag där som ett frågetecken. Vad hände? Eftersom jag inte hade klarat av att lyssna alls, hade jag inte förstått att hon hade sagt att vi skulle diskutera vissa frågor i grupp. Förståeligt nog visste jag inte ens vilka frågor det var vi skulle diskutera.

Klarar inte av att lyssna på föreläsningar

Faktum är att jag har mycket, mycket svårt för att ta in information auditivt, det vill säga genom att lyssna. För att jag ska kunna ta in information krävs att jag ska läsa en text för mig själv hemma utan intryck. Det är otänkbart för mig att lära mig något i en sal med mycket folk, då stänger min hjärna totalt av.

Därför ger inte föreläsningar mig någonting i inlärningssyfte. Om jag är med handlar det endast om att jag vill visa mig engagerad. Hur tokigt det än låter klarar jag av att föreläsa själv men däremot inte lyssna på andras föreläsningar.

Vaknade mitt i natten

Natten mellan i torsdags och fredags vaknade jag av oro. Klockan var 3 jag och kunde inte somna om eftersom jag bara tänkte på fredagens föreläsningar. I torsdags hade jag klarat av att sitta stilla och dagdrömma under föreläsningarna, men skulle jag klara av det på fredagen med?

Jag kände mer och mer att jag inte skulle göra det. Hela min kropp skrek: “Nej nej nej, jag kommer inte orka vara med på dagens föreläsningar.” Samtidigt har jag svårt för att sjukskriva mig när jag inte är sjuk utan det är endast aktiviteterna jag inte klarar av.

Slängde iväg ett mejl till arbetsbiträdet

Trots att klockan var mitt i natten, slängde jag iväg ett mejl till mitt arbetsbiträde för att förklara läget. Jag skrev att jag kunde dyka upp på firandet men inte vara bland folk och absolut inte vara med på någon aktivitet, inte ens på föreläsningarna. Precis som alltid reagerade hon med förståelse och svarade att det var helt okej om jag ville sitta i aulan för mig själv och arbeta med bloggen. Vilken lättnad! Ångesten försvann med en gång.

Satt i hotellets aula för mig själv

Och så blev det: jag tog med min dator till firandet och satt i hotellets aula för mig själv. Ni som följt min blogg ett tag vet om att jag inte blir uttråkad när jag är för mig själv men däremot blir jag ofta uttråkad under sociala aktiviteter. Jag blev därför överhuvudtaget inte uttråkad utan tyckte att det var enormt skönt att få slippa det sociala!

När andra festdeltagare frågade mig varför jag inte var med på föreläsningarna och workshopsen, förklarade jag som det var. Det som är otroligt skönt på en arbetsplats som Misa är att ingen blir förvånad och ingen ifrågasätter. Misas värdegrund är ju att alla människor är olika.

Det finns två typer av arbetsplatser

Jag brukar säga att om man inte har fått tillräckliga anpassningar på sin arbetsplats så beror det på något av följande: 1) antingen vill inte arbetsplatsen bistå med anpassningar eller 2) så vet de inte vad arbetstagaren behöver eftersom de inte har fått informationen.

Om jag inte hade berättat för mitt arbetsbiträde hur jag kände hade ingen fått veta hur svårt det var för mig att sitta med på föreläsningarna. Därför var det jättebra att jag vågade öppna munnen och berätta för då ordnade Misa Kompetens behövliga anpassningar med en gång!

#Misa25

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

2 tankar kring ”Ibland behövs extraanpassningar på arbetsplatser

  1. Linus

    Vad bra att det löste sig för dig då för dig på fredagen.
    Det ser ju mysigt ut där du sitter med datorn och kaffekoppen 🙂
    Hade du röda strumpbyxor på dig i fredags 🙂

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Ja det var jättebra att det löste sig för mig och jag tyckte också själv att det var mysigt att sitta i aulan 🙂

      Ja jag har för mig att jag hade röda strumpbyxor på mig i fredags 🙂

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *