Inte nödvändigtvis positivt när ett autistiskt barn blir mer socialt

Ibland hör jag lärare säga saker som: “Jag har blivit så glad när många elever med Aspergers syndrom och autism har hamnat i min klass och plötsligt börjat ta kontakt med andra barn, leka med andra och skaffa vänner. Förut hade dessa barn endast lekt ensamlekar. Det är så roligt att se att barnen har utvecklats så här mycket.” Men det som jag funderar på är om denna förändring alltid i alla situationer är något att glädjas över. Och varför isåfall? Varför är det alltid positivt om ett barn med Aspergers syndrom har börjat uppträda mer socialt?

Jag påstår absolut inte att det nödvändigtvis måste vara dåligt för ett barn med autism att börja leka med andra barn och skaffa vänner. Men finns många frågor att fundera över, nämligen: Vems vilja handlar det om? Har de vuxna uppmuntrat barnet att bli mer socialt eller visat på något annat sätt att de önskar att barnet skulle sluta med ensamlekar? Och berömt barnet varje gång han eller hon tagit kontakt och initiativ till lekar med andra? Eller har de vuxna låtit barnet förstå att barnet själv får bestämma om han eller hon vill ha vänner och att de vuxna är lika nöjda med ett ensamt barn som de är med ett socialt barn? Signalerat att det är lika okej att barnet leker ensamt och inte tar kontakt med andra men barnet har ändå börjat ta leka med andra barn självmant?

Själv upplevde jag pressen att skaffa vänner som barn som ångestframkallande. Om jag klagade för att de vuxna ville att jag skulle leka med andra, var jag jobbig. Om jag hade en sur min i ansiktet, fick jag höra att jag borde le och se glad ut. Och jag ville självklart, precis som andra barn, få beröm! Jag ansträngde mig hårt för att leka med andra barn trots att jag oftast själv inte ville det. Jag gjorde väldigt mycket mekaniskt och levde i tron att det var rätt att leka med andra barn mot sin vilja. Jag fick ju ständigt höra att jag hade utvecklats otroligt mycket. Om jag någon gång drog mig undan, fick jag kritik.

Eftersom jag fick så mycket beröm varje gång jag hade varit social och initiativtagande, började jag inbilla mig att det var farligt och elakt mot andra barn att vilja leka ensam. Och jag ville ju inte vara elak, jag ville vara snäll och göra rätt! Ingen förklarade för mig meningen med att ha vänner, nämligen att jag själv skulle ha roligt! Till slut förlorade jag mig själv helt och hållet. Jag hade ju blivit uppfostrad att agera som alla andra ville, inte att lyssna på mig själv.

Det påstås att det inte finns någonting som heter “normalt”, men att vilja skaffa vänner anses ändå vara något normalt och därmed eftersträvansvärt. Många människor förväxlar normalitet med lycka även om dessa begrepp inte behöver vara synonymer med varandra. När omgivningen försöker uppfostra en till något man inte är i tron att alla barn innerst inne är likadana och vill samma sak, kan det bli en mycket ångestfylld upplevelse för barnet om han eller hon fungerar annorlunda än andra barn. Hade det varit accepterat att avvika från normen och vara en ensamvarg, hade jag sluppit väldigt mycket av ångesten i barndomen och i mina tonår.

Som sagt påstår jag ingalunda att alla barn med Aspergers syndrom och autism fungerar som jag gjorde. Ett barn som tidigare har varit ensamt kanske har varit blygt och rädd tills barnet övervunnit sin rädsla och till sin glädje vågat skaffa vänner till slut. Eller barnet kanske inte har insett förut att det faktiskt är roligt att leka med andra barn men till slut upptäckt glädjen i det. Det kan alltså mycket väl vara något att glädjas över när ett ensamt barn med Aspergers syndrom blir mer socialt. Men samtidigt kan barnets sociala förändring vara något att sörja för och oroa sig för! Den stora frågan är: hur är det just i detta specifika barns fall?

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *