Jo, jag avviker visst onormalt mycket från Anna Andersson

Sedan väldigt många år tillbaka är jag mycket intresserad av olika kulturer, eller egentligen närmare sagt snarare av vilka drag och beteenden som ses som normala respektive avvikande i olika kulturkretsar. Avviker man extremt mycket och på många olika plan från det statistiskt normala är man väldigt olik genomsnittsmänniskan. Tove Phillips hänvisar i sin bok Etnicitet och kulturmöten till Statistiska Centralbyråns beskrivning av Medelsvensson från år 2014.

Anna är Medelsvensson

Denna Medelsvensson heter Anna Maria Andersson och är 42 år. Hon har en gymnasieutbildning och ar anställd inom vård och omsorg. Hon är gift sedan 11 år tillbaka med sin 44-årige man och har två barn: 14-årige Filip och 11-åriga Julia. Familjen bor i ett hus i en tätort och barnen har var sitt rum. Familjen har en silvergrå Volvo, och de åker på en semesterresa om året. Anna och hennes man tjänar gemensamt 59 705 kronor före skatt (år 2014 alltså) och dricker 1 liter vin, 1,3 liter öl och 10 centiliter starksprit varje vecka (Phillips, s. 57).

De flesta är inte exakt som Anna

Är du denna Medelsvensson? Förmodligen inte exakt, men däremot är det inte helt omöjligt att någon eller några av dessa punkter stämmer in på dig. Det är också mycket möjligt att även om ingen av dessa punkter skulle stämma in på dig helt så kan de ändå komma ganska nära. Kanske är du inte gift men sambo eller skild när du är 42 år, kanske har du inte exakt 2 barn men däremot 1 eller 3 eller inga alls. Kanske äger du en bil som inte är Volvo och åker på en semesterresa 1 gång vartannat år. Kanske dricker du mindre alkohol än Anna Maria eller lite mer. Och kanske stämmer några av dessa punkter in på dig medan andra inte stämmer in alls.

Vissa avviker mer

Ni förstår nog vart jag vill komma. Inte sällan hävdar människor att autism och andra NPF-diagnoser inte borde ställas eftersom ingen är normal, och de försöker hävda sin ståndpunkt genom att hänvisa till denna Medelsvensson. Men sanningen är att det finns något som heter en normalfördelningskurva. De allra flesta svenskar är inte exakt som Anna Maria Andersson, men däremot kan man med hjälp av statistik räkna ut hur pass mycket det är normalt att avvika från henne, rent statistiskt sett alltså. Och vissa avviker betydligt mer än andra!

Är inte normal statistiskt sett

Jag gick till skolan med en ångestklump i magen varje dag från förskolan till gymnasiet. Jag fungerade aldrig på arbetsplatser och levde på aktivitetsersättning i flera år tills jag fick en ytterst anpassad arbetsplats. Jag kan inte ta hand om mitt hem utan boendestödjarens hjälp, och det är omöjligt för mig att skaffa barn eftersom jag aldrig skulle klara av att ta hand om dem, varken energimässigt eller rent praktiskt (eftersom jag har praktiska svårigheter i att pumpa min cykel, skulle jag också ha mycket svårt för att lära mig hur man tar hand om en bäbis). Och nej, det är inte normalt rent statistiskt sett! Därför har jag fått diagnosen autism.

Autism handlar inte om det

De flesta människor kan säkert ha svårt för något men de allra flesta har inte en funktionsnedsättning. När ens svårigheter avviker från normalfördelningskurvan så pass mycket att de orsakar betydande svårigheter inom flera livsområden (t.ex. hemmet, relationer, arbete), ja då kan en diagnostisk utredning komma på tal. Personligen har jag svårt att förstå diagnosmotståndarnas kommentarer i stil med: “ingen har rätt att bedöma vad som är normalt.” Det är ju inte alls det autism handlar om. Det ligger inga moraliska värderingar i att jag har betydligt fler svårigheter än Anna Maria Andersson utan det är ren och skär fakta!

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

1 tanke kring ”Jo, jag avviker visst onormalt mycket från Anna Andersson

  1. RBe

    Det är ju svårt med, hur att möta en obekant person på rätt sätt.
    Hur går det att bli förstådd och så att den andra kan ta del av, förstå.

    Det används flaggor för att rikta in på rätt språk.

    Det vi ser ut som, hur vi anpassat oss, hur vi speglar omgivningen.
    Det kan vara svårt att förstå att det är något annat innanför, som inte fungerar, uppfattar, tänker så som andra.

    Något liksom flaggorna, som kunde hjälpa att få ett bättre startläge. Att ta hänsyn till.
    Det att vi är olika, att ha en “flagga” borde inte tas som något negativt. Mer som en karta, för att hitta fram.

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *