Man ska endast utsätta sig i lagom dos

När man är rädd för olika saker, håller de flesta med om att det är bra att utsätta sig för sin rädsla eller fobi. Men det som många har missat är att man ska utsätta sig i lagom dos, annars kan det bli riktigt jobbigt. Ibland kan rädslan vara så stark att man inte klarar av att göra mer än det man redan gör. Dessutom måste man komma ihåg att rädslorna kan vara olika starka. I vissa fall handlar rädslan bara om en rädsla som det går att jobba på, men ibland kan det handla om en allvarlig fobi.

Jag har märkt att jag mår riktigt dåligt och inte kan njuta av livet om jag utsätter mig för mina fobier och rädslor alltför mycket. Eftersom jag har kräkfobi, finns det exempelvis inte på kartan att jag skulle åka hem till någon där personen själv eller någon familjemedlem har varit magsjuk den senaste tiden utan jag vill att alla ska ha varit friska i minst en månad. Jag vet nämligen att det kan finnas viruspartiklar kvar i personens hem även efter några veckor även om det inte behöver vara så.

Förut fick jag ofta höra att jag borde ignorera min kräkfobi och utsätta mig mer, men varje gång jag utsatte mig för mycket fick jag fruktansvärd ångest som bara blev värre och värre. Även om det kanske låter löjligt att undvika ett hem där någon varit magsjuk tre veckor innan, mår jag mycket bättre sedan jag började göra så och min ångest har bara minskat och minskat sedan dess. Jag anser inte att detta begränsar mitt liv speciellt mycket.

Däremot utsätter jag mig fortfarande för min kräkfobi, men endast i lagom dos. Jag åker ofta kommunalt trots att jag är orolig att någon medresenär kan kräkas i min närhet, jag äter mat på bufféer trots att jag är orolig för att någon magsjuk person kan ha tagit i maten och jag besöker offentliga toaletter då och då. Det är fruktansvärt jobbigt för mig att göra de ovannämnda sakerna men det är på det sättet jag utsätter mig själv och går emot min fobi. Skulle jag göra mer än så här skulle jag få mycket ångest, men på det här sättet är jag lycklig och njuter av livet. Tyvärr ser ofta andra människor bara de situationer där jag bejakar min fobi, och de ser inte hur otroligt mycket jag redan gör.

Sluta tvinga oss med fobier att utsätta oss hela tiden! Självklart ska man uppmuntra oss att jobba på våra rädslor och det är absolut inte bra att isolera sig helt, men många av oss gör redan så gott vi kan!

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

12 tankar kring ”Man ska endast utsätta sig i lagom dos

  1. Essa

    Ja, du är bäst som vanligt och sätter ord på det man känner. Jag känner precis så här. Jag gör så otroligt mycket hela tiden!! När jag säger nej till saker som är jobbiga tjatar folk hela tiden om att jag ska se det som en utmaning. Men för det första har jag redan en massa utmaningar som jag kämpar med hela tiden och för det andra är vissa utmaningar FÖR jobbiga. Det är därför jag säger nej. Jag säger faktiskt ja till de flesta utmaningar men det märker folk inte för de tycker väl att det är så självklart att man ska klara av. Därför SPYR (ursäkta ordvalet…) jag på ordet utmaning. Hela livet är en stor fet utmaning 🙁

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack Essa! 🙂 Jag gillar inte heller att höra att jag ska se jobbiga saker som utmaningar om dessa saker är så jobbiga att jag måste säga nej till dem. Så jag förstår precis vad du menar när du skriver att folk inte förstår att du redan säger ja till de flesta utmaningar. Andra människor tycker nog att saker som du gör är självklara och det inte ens är värt att nämnas. Människor har en tendens att utgå från sig själva, och om de tycker att en viss sak inte är speciellt jobbig så kan de inte förstå att någon annan kan tycka det. Jag håller med om att nästan hela livet är en utmaning!

      Svara
  2. Elisabet

    Jag är rädd för att gå ut ensam, på dagtid. 2013 utsattes jag för ett sexuellt ofredande på förmiddagen. Sedan dess går jag sällan ut ensam. Jag går ut med boendestöd, ledsagning och min sambo.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Usch, vad hemskt att du blev utsatt för sexuellt utfredande 🙁 Jag kan verkligen förstå att det sätter spår, det låter riktigt jobbigt 🙁 Kram!

      Svara
    2. Mats

      Ett personlarm kanske hade fått dig att känna dig tillräckligt trygg för att våga vistas ute själv igen.

      Svara
  3. Maria

    Så härligt Paula att läsa din blogg. Jag är gammalmodig och har inte fattat detdär med bloggar. Din är den första jag har läst någonsin och den ger mig ngt. Igenkännings faktor! När jag tex går emot mina rädslor så får jag hemsk panikångest och därför orkar man inte göra det kanske varje dag hela tiden. Men jag försöker göra saker på mitt sätt och i min takt. Men det är inte helt lätt alla gånger. Jag lider av socialfobi vilket är skitjobbigt eftersom att jag gillar att ha folk omkring mig. Ibland lyckas jag spela jätte utåtriktad. När ja gjort det så blir jag liggandes helt utslagen en hel dag efter det. Så jag måste välja vilka tillfällen det passar att öva på det sociala. Det låter säkert som att jag är helt störd men för mig är det normalt. Jag har alltid varit sån. På det viset har jag förlorat rätt många vänner. Tråkigt men sant:-/

    Svara
    1. Mats

      Jag lider av socialfobi vilket är skitjobbigt eftersom att jag gillar att ha folk omkring mig. Ibland lyckas jag spela jätte utåtriktad. När ja gjort det så blir jag liggandes helt utslagen en hel dag efter det. Så jag måste välja vilka tillfällen det passar att öva på det sociala.

      Den rekommenderade behandlingen mot social fobi är KBT terapi. Jag har läst att enbart exponering för sociala situationer botar inte social fobi. Det krävs att exponeringen kombineras med KBT-terpai för att exponeringen ska minska symptomen vid social fobi. De flesta med social fobi blir bättre med KBT-terapi mot social fobi. Detta är en viktig skillnad mellan sociala svårigheter i social fobi och sociala svårigheter i Aspergers syndrom. För att komplicera det hela så kan man ju ha social fobi och Aspergers syndrom. Social fobi lär vara överrepresenterat hos människor med AD(H)D. Det krävs nog ett neuropsykiatriskt utredningsteam för att skilja social fobi och AD(H)D från Aspergers syndrom och AD(H)D.

      Svara
      1. Mats

        Det låter säkert som att jag är helt störd men för mig är det normalt.

        Det låter inte stört. Det låter som en normal reaktion vid social exponering vid obehandlad eller otillräcklgit behandlad social fobi. Jag tycker alltid att man ska fråga sig om problemet är Aspergers syndrom om en människa alltid har haft social fobi i generaliserad form och om KBT-terapi inte har hjälpt mot fobin. Det finns en stor överlappning i symptombilden mellan social fobi och Aspergers syndrom.

        Svara
    2. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag är också gammalmodig och visste knappast vad bloggar var innan jag började blogga själv! 😉

      Vad tråkigt att höra att du har social fobi och att du har förlorat många vänner 🙁 Jag förstår att det är jobbigt när du egentligen vill ha folk runt omkring dig. Med kräkfobin är det lite annorlunda för jag mår bara bra när jag inte kräks så jag har egentligen inget behov av att utsätta mig för min fobi, så länge jag känner att mitt liv fungerar bra i övrigt.

      Vad bra att du väljer tillfällen när du kan öva på det sociala så att du inte bränner ut dig själv! Jag tycker inte att du låter störd alls utan det som du beskriver är troligen vanligt för folk som har social fobi.

      Svara
  4. Maria

    Tack snälla Paula och Mats för tips och peppande ord. Jag har ADD o drag av Aspbergers. Så jag vet inte riktigt vad som är hönan och ägget i min sociala fobi. Har stått i kö för ngn form av samtalskontakt inom psykiatrin och ännu inte fått ngn. Så det är ganska svårt att få kbt terapi. Jag gick ett tag och pratade av mig med en sjuksköterska men det hav inte så mycket. Det tog bara massa energi o passa den där tiden varannan vecka. Vi träffades efter hennes lunch och då var hon ofta sömnig och satt o gäspa så det var inte så kul. Men jag kämpar på ändå. Ska på dejt nästa vecka och att bara utsätta sig för en sån sak är fruktansvärt jobbigt. Men envis och nyfiken som jag är så tänker jag göra det iaf. Går det dåligt så kommer jag va helt slut en vecka efteråt men o andra sidan så kan det ju faktiskt gå bra oxå. Då vore det dumt att inte försöka. Så vill jag tänka. Men visst är det ett handikapp att inte fatta alla sociala koder och att inte va bra på att kall prata om väder o vind. Jag gillar inte att kallprata. Jag blir så trött av det så jag nästan somnar. Bore pinsamt att göra det på en dejt. Haha! Får dricka mycket kaffe

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad tråkigt att din kontakt med sjuksköterskan inte gav så mycket. Jag vet flera som har fått prata med mentalskötare/sjuksköterskor inom psykiatrin istället för med en riktig psykolog som har kunskap om neuropsykiatriska diagnoser, och många säger precis som du att det inte ger speciellt mycket. När jag i början av 2000-talet mådde dåligt, hänvisade psykiatrin mig till kyrkan där jag fick prata med en präst en gång i veckan, men det gav inte heller mig något. Prästen var iofs trevlig och vi hade intressanta samtal, men jag hade behövt någon som är utbildad inom vården.

      Vad modigt att du tänker gå på dejt även om det är socialt jobbigt. Alla är nog nervösa för att gå på dejt för man vill göra ett gott intryck, men det känns säkert ännu mer nervöst för er som har social fobi! Jag hoppas att du inte somnar på dejten, annars får du dricka mycket kaffe precis som du skriver 😉 Lycka till, hoppas dejten går bra!

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *