Kategorier
Paulas blogg

Min översociala sida

Snälla, hjälp mig att sprida budskapet genom att dela det här inlägget på exv. Facebook, X, WhatsApp m.fl.:

Det finns en myt som säger att personer med Aspergers syndrom och autism inte tar kontakt med andra människor, men det stämmer inte alltid. Visst finns det många med Aspergers syndrom som Lorna Wing skulle kategorisera som ”avkärmade” eller ”passiva”, men å andra sidan finns det även många som är intresserade av att ta kontakt med andra människor.

Trots att jag ofta inte vill träffa andra männisor alls, har jag ibland stunder då jag nästan till vilket pris som helst vill prata med någon. I sådana situationer kan jag ta kontakt med främmande människor, ibland t om på ett ganska udda sätt. Detta kallar jag för min översociala sida.

Igår hade jag en sådan stund. Mitt plan till Stockholm skulle lyfta 18:55, men plötsligt stod det på informationsskärmen att planet inte skulle lyfta förrän kl 22:45. Jag blev chockad och mycket irriterad. Vad skulle jag göra nu för att få tiden att gå? Hemma har jag alltid något att göra i min ensamhet, men här på flygplatsen kunde jag inte isolera mig för det var fullt av människor överallt. Som barn hjälpte det mig att kasta mig på golvet och skrika i sådana här situationer, men jag var ju vuxen nu och kunde inte göra så. Så jag skulle behöva hitta på något annat.

Snart visste jag vad jag ville göra: att gå och äta tillsammans med någon trevlig person. Oftast är jag inte förtjust i att äta tillsammans med andra människor, men nu var jag på en fullsatt flygplats och kunde ändå inte äta helt ensam utan intryck. Därför var det bättre att ha sällskap.

1511336_10204314997009712_6583494460518503864_n

Jag såg mig omkring. Vem skulle jag ta kontakt med? Runt omkring mig fanns det bland annat äldre par, barnfamiljer, ett ungt killgäng och många andra människor. Bredvid mig satt en mörkhyad man, borde jag kanske fråga honom om han ville följa med mig och äta? Jag bestämde mig för att ge det ett försök.

Tyvärr visade det sig att vi inte hade något gemensamt språk, så jag tittade mig omkring en gång till och mina ögon riktades mot en ensam mörkhårig tjej. Vad roligt, nu hade jag troligen hittat vad jag hade sökt! Jag tog kontakt med henne och frågade om hon också var på väg till Stockholm och ja, det var hon! Jag frågade henne om hon ville följa med mig och äta och hon tyckte att det lät som en mycket bra idé.

Inne i restaurangen presenterade vi oss för varandra. Tjejen berättade att hon hette Michelle, hon kom från Kanada och hon hade rest lite runt i Europa. Hon hade varit i Sverige ett par gånger tidigare, men det här hade varit hennes första besök i Finland. Vi hade jättemycket att prata om och blev därför förvånade när vi plötsligt fick höra att klockan var nio och att restaurangen skulle stänga. Vad, hade det redan gått två timmar? Tiden hade gått jättefort.

Vi fortsatte att prata fram tills 23:30 då vårt plan äntligen lyfte. Och framme på Arlanda väntade hon på mig utanför flygplanet, och vi fortsatte att prata när vi gick mot bagagebältet. Där började vi prata med en turkisk kille som även han hade besökt Finland och nu skulle han vara i Sverige i några dagar innan han skulle flyga tillbaka hem. Killen anslöt sig till vårt sällskap och vi åkte tillsammans till Stockholms Centralstation. Innan vi tre skildes åt i Stockholm, bytte vi kontaktuppgifter och lovade varandra att vi skulle hålla kontakten.

Enligt Lorna Wing finns det fyra olika huvudtyper bland oss med Aspergers syndrom eller autism. Eftersom jag ibland tar kontakt med främmande människor på det här sättet, skulle jag förmodligen passa bäst in i den ”aktiva med udda” gruppen. Men till skillnad från vad det står på beskriven, intresserar jag mig för vad andra har att säga och ställer inga krav på dem. Men däremot kunde jag tjata om mina specialintressen rätt så mycket när jag var liten! 😀

16 svar på ”Min översociala sida”

Jag blir trött i huvudet av att umgås med främmande människor så jag hade nog gått några motionsrundor på landningsbanorna istället för att hitta någon att äta med i restaurangen. Dessutom hade jag inte velat bekanta mig med någon främling så att jag inte hade fått flyga i lugn och ro sedan. Att byta kontaktuppgifter ger mig ångest eftersom jag känner en press att upprätthålla kontakten efteråt.

Jag blir också trött av det egentligen, men å andra sidan blir jag också trött av att gå runt i affärer på flygplatsen och att överhuvudtaget vistas på en flygplats och vänta. Sen beror det också på vem jag umgås med, och om jag är på ett socialt humör just då eller inte. Nu råkade jag välja rätt person att äta med för Michelle var jättelätt att prata med och hon hade exakt samma humor som jag och jag var på ett socialt humör 🙂 Ytligt småprat gillar jag inte, men jag försökte välja en person som såg ut att gilla djupa diskussioner. Jag tog chansen för jag visste inte, tänk om jag hade valt fel 😉

Jag är egentligen dålig på att hålla kontakten, vilket jag också sa till mina nya vänner, men tack och lov för facebook! Jag känner att man håller ”kontakten” när man gillar varandras statusar och skriver någon kommentar då och då. Då håller man sig uppdaterad på vad som händer i den andres liv. Sen kan jag mejla då och då, men att chatta och skriva mejl regelbundet skulle jag inte orka med. Jag är så tacksam för att facebook finns för tack vare den har jag fortfarande ”kontakt” med många människor jag träffat. Däremot fanns inte facebook på den tiden jag bodde i Kanada och Österrike, så därför har jag tappat kontakten med mina österrikiska och kanadensiska vänner för länge sedan.

Svara

Intressant, det ska jag tänka på nästa gång jag ev är ute och reser. Sist jag var iväg, i höstas, satt jag länge och väntade på ett ödsligt Kastrup. Stängt och ingen att prata med. De flesta hade huvudet ner i mobilen eller sov. Det var oändligt långa timmar för mig. Men tack vare min erfarenhet att ”gilla läget” i situationer jag inte kan göra något åt, så gick tiden…sakta men säkert. Men jag ryser vid tanken att behöva göra om samma sak igen. Nästa gång blir det ljudbok tror jag. Kan inte koncentrera mig på att läsa i vissa situationer. Flygresan gick bra, över halva USA och hela Atlanten osv….3 filmer såg jag under resans gång, och det var skönt. Kunde därmed koncentrera mig på filmen, istället för att försöka sova eller ta in andras ljud och oljud.

Vad jobbigt, förstår att det blev jobbigt att vänta på en ödslig flygplats. Förstår att du vill ta med dig en ljudbok nästa gång! Jag skulle inte ha något emot att vänta på en flygplats om jag hade eget vilorum där jag fick vara ifred, men jag gillar inte att vänta ensam på rum där det finns en massa människor omkring. Vad bra att själva flygresan gick bra i alla fall! 🙂

Svara

Åh, vad roligt! 😀 Och vad modigt av dig att ta kontakt med en främmande person bara sådär! Det skulle jag också gärna vilja, men jag skulle inte våga. På internetsajter går det bra, men där är det ju ofta så att folk har skrivit en liten text om sig själva och dessutom kan jag ju gömma mig bakom mitt tangentbord tills jag känner mig trygg nog.

Jag känner inte igen mig helt och fullt i någon av de fyra huvudtyperna, så jag skulle vilja lägga till en egen:
”den passivt aktiva men osäkra”. 🙂

Jag tar långt ifrån alltid kontakt med främmande människor på det där sättet 😉 Det hade varit ganska länge sen sist. Jag brukar kolla och se om personen verkar gilla djupa diskussioner och ”känna efter”. Först tar jag kontakt försiktigt och säger något neutralt för att kolla vad jag får för respons.

Tack och lov finns det internet för er som har svårt för att ta kontakt med människor! På internet kan man verkligen lära känna en persons inre, vilket bara är positivt. Jag har iofs tidigare haft kontakt med människor på nätet som inte alls visat sig vara så som jag trott när jag träffat dem i verkliga livet, men ibland blir det tvärtom och personen är exakt så som man tänkte sig 😉

”Den passivt aktiva med osäkra” skulle också beskriva andra Aspergare jag känner, så det borde Lorna Wing lagt till på listan 🙂 Rubriken ”Den aktiva men udda” passar däremot mycket bra in på mig, men när jag läser texten känner jag inte riktigt igen mig.

Svara

Jag har också träffat människor på internet som inte alls visat sig vara som jag trott, men å andra sidan har det då oftast handlat om att jag blivit positivt överraskad. 🙂 Av de personer jag bestämt mig för att träffa IRL är det bara ett fåtal som jag inte klickat med när vi väl träffats. Är det någon som jag inte passar ihop med då brukar den kontakten rinna ut i sanden redan innan en IRL-träff blir aktuell.

Eller hur! ”Den passivt aktiva men osäkra” borde verkligen finnas med på listan! 🙂

Vad bra att du blivit positivt överraskad när du träffat människor på internet som inte visat sig vara som du trott 🙂 Det är nämligen många som säger motsatsen. Det lönar sig ofta att diskutera djupa frågor och värderingar innan man träffas IRL, då har man lättare för att märka att man är olika.

Svara

Var bara försiktig så att den du tar kontakt med i såna här tillfällen inte är elak.

Du får inte vara naiv och godtrogen.

I planet mellan London och Boston så började jag prata med en amerikansk ung kvinna som satt brevid mig. Vi hade mycket att prata om.

När jag var på semester i Thailand pratade jag med flera tjejer på stranden, en del var svenska, en del var norska. En av dom tjejerna bjöd mig på en öl dessutom.

Ja, klart man måste vara försiktig när man inte känner personen, det skulle t ex inte vara speciellt smart att lämna sitt bagage obevakat i sådana här situationer. Fast om man är försiktig och inte följer med personen hem första gången man träffas, är det lugnt! Och sen är det alltid kul att prata med andra människor på semesterresor och vid andra tillfällen om man känner för det 🙂

Svara

men i Thailand så var det mest en enda anledning till att jag pratade med tjejer på stranden och på hotellet. Men hade varit bättre om jag haft Patrik med för jag kan som ensam kille inte vara tillräckligt för en grupp av tre tjejer eller två. Det mest häpnadsväckande var att en del svenska och norska tjejer jag snackade med på stranden i Thailand solade med bara tuttar. Det har jag aldrig sett i Sverige, men jag vet att det är vanligt i Danmark (men tror inte jag träffade någon dansk tjej på stranden i Thailand den dagen jag var där).

ni skulle säkert ha roligt tillsammans

Bara de ser upp så de inte snubblar på de bara tuttarna så kan det nog bli skoj i Thailand.

Hmm… jag passar inte heller helt och hållet in i någon av Lorna Wings fyra huvudtyper. Den passiva passade jag in i som yngre och delvis fortfarande. Litegrann passar jag in i Den överdrivet formella och högtravande, men inte särskilt mycket.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *