När bokstavligheten blir ett hinder

Share Button

Vissa av oss med Aspergers syndrom eller autismspektrumtillstånd tänker bokstavligt, vilket ofta innebär att vi menar exakt det som sägs. Detta kan resultera i att vi tolkar instruktioner väldigt noggrant på gott och ont.

Redan när jag var 5 år gammal, tyckte både mamma och många andra vuxna att jag var ovanligt ansvarsfull för min ålder. När jag hade fått instruktioner från de vuxna, följde jag dessa slaviskt. Man fick exempelvis inte äta av andras godis, man var tvungen att ha på sig en mössa, vantar och halsduk när det var kallt och man skulle genast sätta på sig en regnjacka när det regnade. Jag var nyss fyllda 8 år när min lillebror föddes, och mamma vågade anförtro mig min lillebror utan problem. Hon tvivlade aldrig på att jag skulle avvika från instruktionerna som hon hade gett mig.

Däremot kan denna samvetsgrannhet även utgöra ett hinder för mig. När jag sökte till Ågesta Folkhögskolas informatörsutbildning för att bli en föreläsare om Aspergers syndrom och autism, stod det att läsa på programmets hemsida att de sökande förväntades ha förkunskaper om Aspergers syndrom. Jag började direkt oroa mig för hur mycket förkunskaper det krävdes och om det ens var meningen med att jag skulle söka. Tänk om jag inte kunde tillräckligt? Jag kunde visserligen diagnoskriterierna för Aspergers syndrom enligt DSM IV och ICD 10 nästintill utantill och visste hur diagnoskriterierna kunde yttra sig i praktiken. Jag var bekant med Tony Attwoods positiva Aspie-kriterier och hade läst ett flertal litteratur om ämnet skrivna av läkare och psykologer som Tony Attwood, Lorna Wing och Sven-Olof Dahlgren, men tänk om jag ändå inte kunde tillräckligt? Man kanske behövde kunna all forskning om ämnet utantill med alla dess siffror och statistik?

Efter att ha funderat fram och tillbaka om jag skulle våga söka eller inte så vågade jag testa, och vid kursens början kom det fram att jag hade kunskaper långt utöver det som förväntades. För att bli antagen till kursen krävdes det inte ens att vara bekant med skillnaderna mellan DCM, ICD och Gillbergs kriterier för Aspergers syndrom och man behövde inte heller kunna lära sig sådana detaljer utantill under kursens gång. Mina kunskaper om Aspergers syndrom räckte alltså gott och väl, och det hade varit jag som hade tolkat kursbeskrivningen alldeles för bokstavligt.

En annan sak som jag många gånger har missförstått är begreppet “obligatoriskt”. För mig är det självklart att obligatoriskt betyder exakt som det låter. Låter man bli att delta i ett obligatoriskt moment så blir man i min värld automatiskt underkänd på kursen utan diskussion. Om det har stått att läsa på en kursbeskrivning att kursen innehåller obligatoriska träffar, har det hänt att jag blivit rädd att råka bli sjuk eller få ett annat förhinder (trots att det nästan aldrig händer att jag blir sjuk eller får förhinder) och inte få gå  jag klart kursen och därför har jag låtit bli att söka. Men numera har förstått att “obligatoriskt” i de flesta fall betyder att om man deltar i de allra flesta obligatoriska träffarna men att man med ett giltigt skäl uteblir från en eller två av dessa, kan man ofta få en extrauppgift för att kompensera frånvaron. I vilket fall som helst brukar man definitivt inte bli avstängd från kursen för att man uteblivit från en obligatorisk träff!

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

4 reaktion på “När bokstavligheten blir ett hinder

  1. M

    Hej Paula!

    Jag var en av dem som kommit fram till dig efter din föreläsning i måndags! Vi bytte några ord och jag berättat för dig att jag kommer från ett annat land och har bott här i bara några år. Då blev du väldigt överraskad över hur bra min svenska var! Men det var inte alls så i början!

    När jag flyttade till Sverige för några år sen så hade alla mina bekanta och min sambos familj berättat att svenska var ett mycket svårt språk och att det krävs att man hade tillbringat många år i Sverige innan man kunde det bra. Det tolkade jag helt bokstavligt – i min uppfattning var det alltså helt svart och vitt. Det var helt omöjligt för mig att lära mig flytande svenska i några månader englit kursbeskrviningen som vi fått från kommunen, särskilt om man ska ut i arbetslivet och ha ett kontaktyrke som jag velat ha. Nuförtiden försöker jag lära mig vara mer flexibel i min tankeprocess, men då… Då var jag helt besatt på att det är som man sagt.

    Då tvekade jag anmälla mig till kursen och fått mycket ångest när jag till sist gjort det. Innandess lånade jag även alla möjliga kurs- och grammatikböcker från biblioteket och gick igenom dem flera gånger. Självklart hade jag blivit mer än godkänd sen, och även hoppat över vissa kursnivåer, men vad jobbigt det var med ångesten och tvivlan!

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej!

      Jag känner verkligen igen mig i det du beskriver! Jag tycker även att kursmålen på vissa kursbeskrivningar låter alldeles för avancerade och svåra, och då kan jag inbilla mig att jag aldrig skulle kunna nå kursmålen. Och jag känner också igen mig i att andra människor kan skrämma upp en i onödan. Innan jag sökte till Ågesta Folkhögskolas informatörsutbildning för att bli en föreläsare om Aspergers syndrom, skrämde många upp mig med att säga att det skulle vara riktigt krävande att resa runt och arbeta som föreläsare. Nu när jag har föreläst i 10 år så undrar jag vad andra människor har menat och vad det är så är så svårt och krävande jämfört med andra jobb.

      Och samma sak med språk! När andra människor har varnat mig för språk som är jättesvåra och omöjliga att lära sig så har det visat sig att det ändå gått enkelt att lära sig språken om man anstränger sig. Sen har jag märkt att de flesta människor i världen, oavsett land och språk, hävdar att just deras modersmål är extrasvårt för utlänningar att lära sig! Svenskarna hävdar också naturligtvis, precis som alla andra, att just svenskan skulle vara ett ovanligt svårt språk. Trots att alla språk alltid har vissa knepigheter för utlänningar så är sanningen att svenska är ett väldigt enkelt språk i jämförelse med de flesta språk. Tyska, franska, italienska och spanska som jag också har läst har otroligt mycket mer komplicerade grammatiska system än svenska och engelskan har ett ovanligt stort ordförråd vilket är svårt för utlänningarna att lära sig. Men svenskan har en extremt enkel grammatik i jämförelse med många andra språk i Europa och dessutom är ordförrådet relativt litet så det finns inget stort ordförråd för utlänningarna att lära sig. Så nuförtiden när jag pratar med nyanlända invandrare som blivit uppskrämda av svenskarna som hävdat att svenska skulle vara ett ovanligt svårt språk så säger jag alltid till dem att svenska förmodligen är ett enkelt språk jämfört med deras modersmål och att det finns många invandrare som lyckas lära sig svenska snabbt. Så man får absolut inte tolka det som svenskarna säger bokstavligt! 🙂

      Med detta sagt är ändå din svenska ovanligt bra! Jag uppmärksammade det verkligen när jag pratade med dig. Helt otroligt att du endast har bott i Sverige i några få år. Jag är verkligen imponerad för jag trodde att du hade bott här mycket längre än så! 🙂

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *