När de sociala reglerna ter sig ologiska

När man lever med Aspergers syndrom eller autism, kan många sociala regler i den här världen te sig ologiska och man kan ha svårt att förstå sig på dem. Ibland kan man ha svårt att förstå hur andra människor tänker eftersom man själv tänker på ett helt annat sätt.

När jag var tonåring, tyckte mamma att jag var alldeles för naiv för jag litade på människor alltför lätt. När jag frågade henne varför det var fel att lita på alla svarade hon att långt ifrån alla människor gick att lita på. Jag tyckte att det var tråkigt om man hela tiden skulle gå runt och misstänka alla, så ville jag absolut inte leva. Men hon tyckte att jag skulle vara försiktig med vem jag litade på i början, och när jag tänkte efter så lät det förnuftigt. Det var ju inget fel med att vara försiktig i början och lära känna personen i fråga innan man började lita på denne.

Så när jag lärde känna nya människor, talade jag om för dem att jag inte litade på dem. Jag blev mycket förvånad när de lät irriterade och undrade: “vaddå, litar du inte på mig?”, varpå jag svarade: “nej, det gör jag inte”. Jag förstod inte deras reaktioner för jag följde ju bara mammas råd. Hon hade ju sagt till mig att man inte borde lita på nya personer i början, så vad hade jag gjort för fel nu?

När jag berättade för mamma att människor hade blivit irriterade på mig, frågade hon mig med en förskräckt min om jag hade sagt till dessa människor att jag inte litade på dem. När jag sa att jag hade gjort det, sa hon att jag hade gjort fel. Tydligen fick jag absolut inte säga det högt! Men jag förstod fortfarande inte. När jag frågade mamma om hon trodde att dessa nya bekantskaper litade på mig, svarade hon att de garanterat inte gjorde det eftersom vi inte kände varandra så väl ännu. När jag frågade henne om dessa nya bekantskaper trodde att jag litade på dem, svarade hon att de förmodligen inte trodde det eftersom nästan ingen litade på nya bekantskaper i början.

Jag blev mycket förvirrad. Mamma menade alltså att varken jag eller mina nya bekantskaper litade på varandra och vi alla visste om att ingen av oss gjorde det. Men säga det högt fick man absolut inte göra! Vad var det för en konstig regel? Det tog mig lång tid innan jag började förstå andra människors tankesätt lite grann, men jag kan fortfarande nu i vuxenåldern tycka att det är tråkigt att man måste vara försiktig med vad man säger.

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

5 tankar kring ”När de sociala reglerna ter sig ologiska

  1. Tina

    Så är det för mig att många regler ter sig ologiska och jag har svårt att förstå dem. Blir lätt missförstånd för jag har svårt att förstå hur andra tänker och folk har svårt att förstå sig på mig. Jag var alldeles för naiv när jag var yngre och det ledde till att jag fick ta en hel del smälla, har träffat på en hel del människor som behandlat mig illa. Nu är jag väldigt försiktig och litar inte på någon annan än mina närmaste. Det att jag inte längre litar på människor har medfört konsekvenser, gjort så jag isolera mig hemma och har inga vänner.

    Svara
    1. Mats

      Det gäller helt klart att omge sig med rätt sorts människor. Det gäller väl alla människor egentligen men jaga tror att det är extra viktigt för människor som avviker från det som är statistiskt normalt.

      Svara
    2. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Vad tråkigt att du träffat människor som behandlat dig illa! 🙁 Själv råkade jag också ut för sådana människor förut, men det har inte hänt på ett tag för jag har börjat lyssna på mig själv och känna efter om jag trivs i personens sällskap eller inte. Känner jag det minsta tvivel börjar jag undvika personen.

      Jag vet inte om du trivs med att leva isolerat utan vänner, men om du inte gör det är det tråkigt att du hamnat i den situationen 🙁 Själv tycker jag att jag har hittat en bra balans när det gäller hur mycket man ska lita på andra människor. Precis som du litar jag bara på mina närmaste, och de har aldrig svikit mig. Om jag lär känna nya människor litar jag inte på dem i början, men samtidigt misstänker jag inte dem heller och förutsätter inte automatiskt att de inte går att lita på utan jag är neutral i början.

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *