När en autist uppfattas som rättshaverist

Ibland kallas vi som har Aspergers syndrom eller autism för oflexibla rättshaverister som insisterar på att rätt ska vara rätt. Men det som andra människor inte alltid förstår är att det brukar finnas en bakomliggande orsak till att jag vill att överenskommelser hålls och att saker blir som jag tänkt mig. Jag klagar sällan enbart för principens skull.

Nu har jag blivit extremt irriterad över något som många andra människor förmodligen skulle ta med en klackspark: jag är medlem hos MTR Express, ett tågbolag som kör sträckan mellan Stockholm och Göteborg. Medlemskapet har olika nivåer: vitt, rött och svart varav det vita medlemskapet är den lägsta och det svarta medlemskapet den högsta nivån med flest förmåner. Eftersom jag åker sträckan väldigt ofta, har jag nu lyckats uppnå svart medlemskap. Jag har alltid tyckt att MTR har mer obekväma säten än SJ, men eftersom det svarta medlemskapet innebär att man får ett extrasäte gratis under ett helt år så tyckte jag hela förra året att det var värt att välja MTR framför SJ för att samla poäng. Jag såg bara fram emot att kunna få ett tomt extrasäte.

Nu när jag blivit svart medlem så meddelar MTR plötsligt att de har bytt IT-leverantör, varför svarta medlemmar inte har möjlighet att få ett gratis extrasäte just nu! När de allra flesta människor förmodligen skulle blivit smått irriterade, har jag väldigt extremt irriterad. De allra flesta som träffat mig den senaste tiden har fått höra mina klagomål om MTR:s tvärvändning och jag kan inte släppa ämnet. Jag har även skrivit till MTR och klagat och jag funderar på att dra ärendet vidare. Även om jag inte är säker på att det kommer att ge resultat för jag vet inte ens om det bryter mot någon lag att lova en förmån under ett års tid om man skulle samla tillräckligt många poäng och sedan plötsligt dra tillbaka förmånen utan förvarning. Men jag känner mig grundlurad. 

Många människor skulle säkert se mig som rättshaverist och tycka att jag borde släppa ämnet. Men sanningen är att jag verkligen ogillar att ha främmande människor sittandes bredvid mig på tåget. Att åka tåg blir rent av en njutning för mig om jag får resa själv men det blir ett energikrävande störningsmoment när en främmande person som kan låta, lukta och prata sitter bredvid mig under tågresan. Jag tror att en person med Aspergers syndrom tycker att det är betydligt viktigare med lugn och ro under resorna än vad andra människor tycker, och därför har jag blivit otroligt påverkad.

Jag är dessutom otroligt målmedveten. Jag har ofta ett specialintresse eller ett annat mål som jag lägger otroligt mycket energi på, och mitt förra årets projekt var att stå ut med att resa på MTR:s obekväma säten för att få en belöning. Jag var hela tiden medveten om hur många obekväma resor jag hade kvar hos MTR med främmande människor sittandes bredvid mig tills jag skulle uppnå ett svart medlemskap. Jag hade kunnat välja SJ med sina bekväma säten under hela förra året, men jag såg mina resor hos MTR som ett “arbete” eftersom jag skulle få min belöning i form av svart medlemskap och därför stod jag ut. Nu känns det som att jag “arbetade” hela förra året utan lön!

Om du tycker att en person med Aspergers syndrom eller autism överreagerar, brukar det alltid finnas en bakomliggande orsak! Du kanske tycker att vissa detaljer är onödiga och att jag bara tycker att rätt ska vara rätt för principens skull, men för oss kan smådetaljer vara avgörande.

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

2 tankar kring ”När en autist uppfattas som rättshaverist

  1. Maria

    Hej Paula,
    Jag följer din blogg och läser nu din bok “På ett annat sätt”, och det är både rolig och lärorik läsning! Trots att jag har massor med högskolepoäng i specialpedagogik och har jobbat som lärare i nästan 20 år känns det som att dina texter hjälper mig bättre att förstå mina egna ungar hemma. Jag har en 19-åring och en 15-åring hemma, båda fick diagnosen Asperger sent i tonåren, och jag känner igen dem mycket – speciellt 19-åringen – i det mesta du beskriver.
    Tack för dina ärliga och fina texter!
    Vänlig hälsning
    Maria Bergérus, Skepplanda

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *