När man inte kan vs när man tror att man inte kan

Share Button

När en person säger att hen inte kan något, kan det betyda att hen inte kan. Det kan också betyda att personen inte tror att hen kan det men att hen i själva verket kan mycket bättre än vad hen tror och att allt bara handlar om personens dåliga självförtroende. En förlamad person vet till exempel att hen inte kan gå, och hens uppfattning stämmer överens med verkligheten. Ett litet barn som håller på att lära sig att gå kan också tro att hen inte kan gå men när hen väl vågar försöka gå lite går det mycket bättre än vad hen tänkte sig från början.

När andra människor ger mig kommentarer, frågar jag dem ofta om de menar exakt det de säger eller om det finns ett negativt budskap mellan raderna. Jag fick nämligen en chock förut när jag fick veta att ”hej, du har fortfarande prislappen kvar på ditt  nya plagg” inte var en neutral kommentar utan det egentligen betydde: ”du måste ta bort prislappen” och jag hade varit ovetande om sådana här saker fram tills långt in på mitt vuxna liv. Idag vet jag om att jag har Aspergers syndrom och att jag därför inte alltid kan förstå andra människor. Anledningen till att jag ställer frågor i sådana situationer är inte att jag skulle tro att jag inte kan förstå andra människor, utan det handlar om att jag faktiskt inte kan och att jag är medveten om det. Därför vill jag inte höra i sådana situationer: ”men Paula, jag vet att du kan, du måste bara våga försöka och lita på dig själv.”

Det finns också olika grader på att ”kunna” något. Någon kan exempelvis tycka att hen inte kan engelska, men när en amerikansk turist väl frågar personen efter vägen kan hen kanske ändå förklara vägen för turisten utan problem. Men personen kanske tycker själv inte att hen inte kan engelska eftersom hen gör många fel och inte förstår allt. Sedan finns det personer i världen som faktiskt inte kan engelska på riktigt, och dessa personer kan verkligen inte förstå ett enda ord engelska.

När jag gick i skolan, var jag förbryllad över att mina klasskamrater ofta sa att de inte kunde rita men sedan såg jag dem rita ändå och resultatet blev till och med ganska bra! Jag kunde däremot inte rita på riktigt, men eftersom de allra flesta påstod att de inte heller kunde rita var det svårt för mig att förklara mina svårigheter för andra människor. Jag kunde inte heller lära mig många praktiska sysslor som att ställa upp en strykbräda eller trä en symaskin. När jag gjorde min neuropsykiatriska utredning och fick i uppgift att rita en cykel samt att baka en sockerkaka, fick jag bekräftat att jag faktiskt hade visuella och praktiska svårigheter utöver det vanliga och att när jag sa att jag inte kunde rita eller städa, betydde det något helt annat än när andra människor sa det.

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

8 reaktion på “När man inte kan vs när man tror att man inte kan

  1. Cia

    Tack för allt du förmedlar här i din blogg.
    Du tydliggör saker på ett fantastiskt sätt. Jag läser alla inlägg och tänker varje gång att jag vill skriva en kommentar för att bekräfta dig och tacka dig…men jag är oftast alltför utmattad (jag är mamma till 12-årig tjej som precis fått sin autism-diagnos).
    Nu hittade jag lite ork, så…STORT TACK Paula!!!
    <3 Kram

    Svara
  2. Linus

    Du är så klok och kunnig och bättre än all världens psykiatriker och psykolog och proffstyckare. Kram på dig Paula.
    Inte fick jag baka sockerkaka eller rita en cykel under min neuropsykiatriska utredning, har gjort två st år 2000 och år 2013,
    Varför jag gjorde den år 2013 var för att jag ville få bort diagnosen lindrig utvecklingsstörning då fick jag diagnos istället ”Autism i barndomen” som en annan psykiatriker ändrade tillbaka till Aspergers syndrom.
    De var okunniga om Aspergers syndrom, både läkaren och psykologen på det privata stället då år 2013.
    Gjorde du utredningen i Sverige eller Finland?

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack Linus! Ingen annan jag känner har faktiskt bakat en sockerkaka eller ritat en cykel men det är för att jag uppgav att mitt största problem att utföra praktiska uppgifter och att teckna så därför ville det nog utreda detta närmare. Jag fick bland annat diagnosen Aspergers syndrom, men nuförtiden heter ju diagnosen autismspektrumtillstånd så om jag skulle göra en utredning idag skulle det nog vara den diagnosen jag skulle få. Det var kanske därför du fick diagnosen ”autism i barndomen för de gick efter de nya kriterierna och inte gav Asperger-diagnoser längre?”

      Jag gjorde utredningen i Sverige. Jag har för mig att du har min bok, där har jag skrivit exakt hur utredningen gick till och varför jag gjorde utredningen för där har jag skrivit allt i detalj 🙂

      Svara
      1. Linus

        Fast just Autism i barndomen diagnosen stämde inte på mig, Jag har Aspergers syndrom, inte Autismspektrum tillstånd, varför ska det byta namn på allting för.
        Jag har Aspergers syndrom som är inte lindrig form av Autism.

        Och detalj av utredningen också, typ vad hade psykologen för färg på håret 🙂
        Jo det stämmer jag har dina böcker.

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Jag brukar också säga att jag har Aspergers syndrom eftersom jag har den diagnosen på papper, men egentligen skulle man kunna säga också att jag har autismspektrumtillstånd för om jag skulle göra en utredning idag skulle det vara den diagnosen jag skulle få. Asperger-diagnoser ges ju inte längre.

          Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *