Nej, dagens skola passar inte alla barn

Vi vuxna med Aspergers syndrom eller autism minns ofta vår skoltid med förskräck. Jag om någon förstår verkligen varför många autistiska barn stannar hemma från skolan. Det handlar ju inte om att man tycker att lektionerna är småtråkiga och att det hade varit skönt att fortsätta ligga kvar i sängen på morgnarna när man vaknar utan det handlar om total ångest! Sanningen är att dagens skola passar långt ifrån alla elever.

I Aspergers syndrom och autism ingår vissa svårigheter

I diagnoserna Aspergers syndrom och autism ingår svårigheter i socialt samspel, begränsade intressen och beteenden och ofta även en känslighet för sinnesintryck, en enorm uttröttbarhet och mycket, mycket mer. Har man inga sådana svårigheter alternativt dessa inte är tillräckligt omfattande, har man inte autism. Så enkelt är det.

Autistiska barn har svårigheter beskrivna i diagnoskriterierna för autism

Ändå verkar det som att skolorna inte förstår att om man har autism så beter man sig autistiskt och har precis sådana svårigheter som står beskrivna i diagnoskriterierna för autism. Ett autistiskt barn kan vara så känsligt för sinnesintryck att det inte klarar av en stökig skolmiljö alternativt kanske har så stora svårigheter med det sociala att det inte klarar av umgänget med klasskamraterna och skolpersonalen. Just sådana här svårigheter ingår i autismen.

Begränsningarna i beteenden som är ett av diagnoskriterierna för autism kan yttra sig genom att barnet inte klarar av ta ta in information i andra miljöer än i hemmet. Därför är det inte alls säkert att ett autistiskt barn klarar av att vistas i dagens skola. För vissa fungerar det, men då har det ofta krävts att skolgången har behövt organiseras på ett totalt annorlunda sätt. Det räcker inte med pyttesmå anpassningar.

Jag blir behandlad på ett annat sätt än autistiska barn

Jag är vuxen med Aspergers syndrom, och jag upplever att jag blir behandlad på ett annat sätt än autistiska barn. Visst, jag får ofta ifrågasättanden för att jag behöver boendestöd och anpassningar i arbetet (självklart inte från mina arbetskamrater utan från andra). Men ändå får jag boendestöd utan problem, och ingen har någonsin hotat mig att jag ska bli placerad i fosterhem om jag inte klarar av vissa arbetsmoment.

Jag får anpassningar i arbetet

När vi har möten hos Misa Kompetens, är det okej för alla att jag endast är med halva dagar alternativt stannar hemma helt om jag upplever att det blivit alldeles för mycket socialt samspel. När jag väl är med på mötena, är det helt okej för mig för alla att jag skippar grupplekarna och moment där man förväntas diskutera en fråga med en granne. Jag får arbeta självständigt eftersom det passar mig bäst.

Det är just på grund av mina specialbehov som Misa Kompetens får lönebidrag för mig så att de ska kunna bistå mig med behövliga anpassningar, och det har aldrig varit några konstigheter för mig att få det! De som ifrågasätter stödet är utomstående, inte någon från Misa Kompetens!

Varför får inte autistiska barn ha autistiska svårigheter?

Det jag funderar på är varför autistiska barn inte blir behandlade med samma respekt i skolan som jag blir på min anpassade arbetsplats. Dagens skola passar inte alla elever men ändå får autistiska barn sällan tillräckliga anpassningar. Varför får inte autistiska barn anpassningar som faktiskt fungerar? Varför får de inte stanna hemma vid behov när jag som vuxen får det?

Dessutom var jag hemma med aktivitetsersättning och försörjningsstöd i många år innan jag ens började arbeta. Även om jag blev ifrågasatt för mitt “hemmasittande”, var det inte i närheten av den mängden ifrågasättanden och hot jag fick som barn när jag uttryckte att jag inte ville vara i skolan. Och man kan fråga sig varför. Varför får inte autistiska barn också ha de svårigheter och behov som ingår i autism? Autism dyker ju inte upp plötsligt när man blir vuxen.

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

2 tankar kring ”Nej, dagens skola passar inte alla barn

  1. Ingela

    Vad som är svårt (har arbetat 28 år i skolan) är att anpassningarna kommer för sent eftersom diagnos krävs. När diagnosen till sist kommer och med den stöd , tyst rum, liten grupp osv känner sig barnet redan exkluderat och har låg självkänsla. De har redan blivit hemmasittande. Eftersom det inte finns resurser i vanliga skolan till barn med särskilda behov från början får de alltså vare sig stöd eller extra anpassningar direkt. När vi sedan (ofta i mellan och högstadiet) försöker jobba fram en lösning är det i stort sett omöjligt. Eleven vill inte längre, vill inte och många föräldrar kan inte längre få sitt barn till skolan. Barnet som har ett bristande konsekvenstänk kan säga ”Ja så gör vi, jag kommer ” men sedan i stunden har eleven inte längre lust. De har även lärt sig att det inte händer något och att det faktiskt är lättare att för stunden utebli från till och med ”enskild undervisning, undervisning i mindre grupp. Eftersom barnet inte heller förstår andra , att andra väntar på dem, att andra undrar och så vidare ser de inte situationen som så ”allvarlig”. När detta till sist blir en vana blir det det normala för eleven med autism. Trots specialpedagog, trots anpassningar osv är det nästan omöjligt att vända en elev med autism därför måste anpassningar finnas för alla barn från förskolans dag 1. Problemet är att det finns det ingen handlingsberedskap . Alla barn räknas som ”normala” tills motsats bevisas- det borde vara tvärtom.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag håller definitivt med dig om att anpassningarna borde finnas där redan från dag 1. Väldigt många skolor kräver en medicinsk diagnos på papper för att de ska bistå med anpassningar, och inte ens med en officiell diagnos är det säkert att barnet kommer att få de anpassningar som det behöver. Skolornas agerande går definitivt emot skollagen! Enligt lag krävs det ingen diagnos för att få stöd och anpassningar, men lagen efterföljs ju sällan i verkligheten 🙁

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *