Nej, fler intressen behöver inte ge bättre livskvalitet

Långt ifrån alla av oss med Aspergers syndrom eller autism har många intressen. Som liten fick jag ofta höra att jag var negativ eftersom jag inte hade många intressen och tyckte att det mesta var tråkigt: de allra flesta lekar och spel man lekte var tråkiga, det var enormt tråkigt att rita och pyssla och de flesta skolämnen var mycket tråkiga. Som tonåring fortsatte det: det var tråkigt att lyssna på musik, se på TV, gå på bio eller konsert, läsa om mode, inredning och kändisar, se arkitektur i form av gamla kyrkor och andra byggnader, laga mat, prova på nya maträtter, gå på museum, spela biljard eller minigolf och bowla. De vuxna blev mycket besvikna och sura om jag sa att någonting var tråkigt så jag lärde mig att hålla god min. Men faktum kvarstod att jag tyckte att det mesta jag förväntades syssla med var tråkigt.

Som vuxen tycker jag fortfarande att de ovannämnda aktiviteterna är mycket tråkiga och skulle exempelvis aldrig få för mig att se på film eller lyssna på musik, men numera vet jag varför: jag fick som 24-åring veta att jag har Aspergers syndrom och uppfyller diagnoskriteriet “begränsade intressen och beteenden” genom att ha ytterst få intressen. Däremot har jag vissa specialintressen som jag verkligen älskar och aldrig tröttnar på. Exempelvis tröttnar jag aldrig på att plocka blåbär. Som barn älskade jag språk och ville bara plugga grammatik hela tiden, vilket gott och väl skulle ha räckt för mig för att uppnå ett meningsfullt liv. Men det var inte okej enligt normen för normen dikterar ju att man ska ha många men ytliga intressen. Ett barn ska älska att leka med andra barn, spela spel, rita och pyssla och en tonåring ska intressera sig för vissa saker. Och en vuxen bör definitivt gilla att testa nya aktiviteter och prova på nya maträtter.

Numera accepterar jag mig själv som jag är och skulle egentligen alltid ha gjort det om samhället också hade gjort det. Men tack och lov vet jag numera att man inte behöver ha många intressen utan ett intresse räcker, bara intresset är tillräckligt starkt och gör livet värt att leva. Och även om jag fortfarande tycker att det mesta är tråkigt (vilket inte är något problem för som vuxen kan jag aldrig tvingas till tråkiga aktiviteter i och med att jag inte går i skolan längre), finns det några få saker jag verkligen tycker om. Jag älskar exempelvis att åka båt även om jag tyvärr inte har egen båt men det har tack och lov pappa. Under de senaste dagarna har jag åkt på båtturer med honom varje dag. Även om arkitektur inte intresserar jag mig ett dugg, älskar jag att se natur och framför allt vatten. Den fina utsikten gör mig lika glad varje gång

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *