Nej, jag vill inte höra att min asperger inte syns

Många människor tror felaktigt att de ger oss aspergare en komplimang när de säger till oss: “Det syns inte att du har Aspergers syndrom”, och sedan blir dessa människor förvånade när vi aspergare inte blir glada. Visst, det kan alltid finnas någon enstaka aspergare som faktiskt ser kommentaren som en komplimang, men majoriteten av aspergare jag känner blir snarare ställda eller förolämpade.

Vad ska man svara på kommentaren?

Anledningen till att vi kan bli ställda är att vi inte riktigt vet vad man ska svara på en sådan kommentar. Hur ska det liksom synas utåt att man har Aspergers syndrom? Och på vilket sätt är det intressant för oss att få veta att vår asperger inte syns? Vi aspergare brukar kalla er som inte har en diagnos inom autismspektrat för neurotypiker. Tänk om du som neurotypiker skulle få höra: “Det syns inte utåt att du är neurotypiker.” Skulle du bli glad av kommentaren? Förmodligen skulle du bli ställd som vi blir i den omvända situationen.

Diagnosen kan ge en grupptillhörighet

Vissa av oss tar kommentaren som en förolämpning. Många av oss som fått våra diagnoser som vuxna har nämligen upplevt diagnosen som någonting väldigt viktigt. Efter att hela livet ha känt oss vilsna och undrat vad det är för fel på oss har vi känt oss enormt lättade efter att äntligen ha fått ett namn på våra svårigheter. Tack vare diagnosen har vi fått veta att vi inte är ensamma utan det finns många i världen som fungerar som vi. Vi har äntligen fått en grupptillhörighet.

Nydiagnosticerade kan se diagnosen som någonting väldigt viktigt

Speciellt nydiagnosticerade som upplever att det är väldigt skönt att äntligen tillhöra en grupp kan bli ledsna över att få höra att det inte syns att man har Aspergers syndrom. Då kan det kännas som att man blir borttagen sin grupptillhörighet. När alla runt omkring en alltid har sagt: “Nej du är inte alls annorlunda än andra människor, allt sitter bara i ditt huvud”, kan det vara känsligt att få diagnosen ifrågasatt eller att få höra att man inte är som andra aspergare. Många nydiagnosticerade vill just känna tillhörighet med andra aspergare!

Jag blir irriterad av att höra kommentaren

Själv blir jag irriterad över att få höra att min asperger inte syns eftersom jag genom kommentaren blir påmind om all okunskap som finns därute. Jag kan känna mig lite nere över att det är 2019 nu men att det ändå fortfarande finns massor av människor därute som på allvar tror att man ska se ut på ett speciellt sätt när man har Aspergers syndrom eller autism. Så nej, kommentaren är på inget sätt en komplimang!

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

10 tankar kring ”Nej, jag vill inte höra att min asperger inte syns

  1. Linus

    Mycket bra skrivet Paula.
    Vi är ju människor vi också och inte bara diagnosen som står på pappret.
    Jag bryr mig inte om kommentarer längre från neurotypiker, det är livet för kort för och det tar för mycket energi.
    Trevlig höst Paula! (Kanske det finns blåbär kvar i skogen, som du kan plocka), svamp finns det iallafall nu.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack Linus! Vad bra att du kan koppla bort kommentarerna från neurotypiker. Jag har också blivit bättre på att hantera kommentarer genom åren, men samtidigt orkar jag inte umgås privat med människor som ger alltför många okunniga kommentarer och säger saker som att jag bara inbillar mig att jag har svårigheter som jag inte har.

      Trevlig höst! Det finns faktiskt fortfarande blåbär kvar 🙂 Annat var det förra året.

      Svara
      1. Linus

        Mustikat ja kultainen nuoruus, då för dig 🙂
        Kultainen nuoruus är låten med Olavi Virta från 1950 som heter Ljuvliga ungdom på svenska som Arja Saijonmaa har sjungit in.
        Nu går det ett program på tv som heter Hårt arbete, om finnar som kom till Sverige på 70 talet , där min mammas gamla väninna Meri är med.
        Jag kan sjunga låten Seine som Tarja Lunnas har spelat in, det är kul med språk och har lärt mig lite finska på kuppen men Seine är bättre än Kultainen nuoruus tycker jag.

        Svara
  2. Linus

    Ja det är kul med språk 🙂
    Finskan är det språket i norden som är mest annorlunda också.
    Förstår du estniska och ungerska också som är samma språkgrupp som finskan?
    Karelsk pirog med risgrynsgröt är gott även äggsmör har vissa på 🙂
    Min syssling gick i finsk förskola har jag hört fast vi inte är finnar och nu spelar han i ett band som spelar finsk tango 🙂

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Likheten mellan finska och estniska är ungefär samma som likheten mellan svenska och isländska. Dvs en finne kan förstå vissa enstaka hälsningsfraser och enstaka ord på estniska, men däremot kan en finne inte läsa en estnisk tidning, lyssna på estniska nyheter eller kommunicera med en est överhuvudtaget. Så är ju också fallet mellan en svensk och en islänning. Man förstår bara vissa enstaka ord på isländska men inget annat.

      Likheten mellan finska och ungerska är samma som likheten mellan svenska och ryska. Svenska och ryska är ju båda indoeuropeiska språk och är också besläktade. Därför finns det vissa likheter i grammatiken mellan svenskan och ryskan, men det gör ändå inte det möjligt för en svensk att förstå ryska eller att lära sig ryska snabbt. Det är exakt samma sak mellan finskan och ungerskan. En finne utan förkunskaper i svenska kan dessutom förstå betydligt mer svenska än ungerska eftersom finska och svenska har flera gemensamma ord än vad finskan och ungerskan har (och detta trots att finskan och svenskan tillhör olika språkfamiljer). En finne har även generellt sett mycket betydligt lättare för att lära sig svenska än ungerska eftersom grammatiken är så svår i ungerskan.

      En finne skulle aldrig kunna gissa att ungerskan tillhör samma språkfamiljen som finskan om inte språkforskarna hade talat om det. Därför är inte finska och ungerska alls så lika som många tror, och även skillnaderna mellan finskan och estniskan är betydligt större än vad folk anar.

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *