Om autism och svårigheter i att skaffa vänner

Inte sällan, dock inte alltid, har många av oss med Aspergers syndrom och autism svårt att få vänner, men det som många inte tänker på är att de bakomliggande anledningarna till detta kan skilja sig autister emellan. När jag föreläser har många av de autistiska åhörare lyft fram följande anledningar:

1. Blyghet och osäkerhet

Vissa autister är socialt osäkra och blyga. Är man rädd för vad andra människor ska tycka och tänka är det inte säkert att man vågar ta initiativ till kontakt. Har man dessutom svårt för ögonkontakt kan detta misstolkas som ointresse. Den sociala osäkerheten kan också göra det svårt att veta var gränserna går. Hur många gånger ska man liksom våga föreslå en fika när man träffar en person som verkar trevlig och intressant? Hur aktiv och på vågar man vara utan att framstå som påflugen?

2. Svårigheter att umgås i grupp

Svårigheter i att umgås i grupp kan ställa till det enormt mycket när det gäller att hitta vänner. Visst, i grundskolan kan man säkert komma undan i synnerhet om man är tjej i och med att det är vanligt för tjejer att ha en bästis som man umgås med på tu man hand. Men när man blir vuxen och börjar studera, vad gör man när studie- och arbetskamraterna bara vill hitta på aktiviteter i grupp och är ointresserade av att umgås på tu man hand? Och efter 25-årsåldern blir det ofta populärt med parmiddagar. Hur hanterar man det om man ogillar parmiddagar?

3. Ett stort planeringsbehov

Behovet att planera ingår inte sällan i autism. Vilket i sig absolut inte är något hinder för att skaffa vänner om vännerna fungerar likadant, men dagens människor har blivit betydligt mer spontana till följd av modern teknik vilket inte sällan stressar autister. Numera är det lätt att slänga iväg ett SMS och skriva: “Jag hinner inte komma kl 14, ska vi ses kl 15:30 istället?” I min ungdom då mobiltelefoner knappt existerade blev det aldrig sådana här ändringar i sista minuten. Dagens människor är däremot ofta ointresserade av att planera något i förväg.

4. Annorlunda tankesätt

Autism innebär ibland ett annorlunda tankesätt vilket kan göra det svårt att relatera till andra människor. Själv förstår jag inte varför många tycker att det är okej med homosexualitet men inte med incest syskonen emellan. Själv tycker jag att allt är okej så länge alla är vuxna och ingen kommer till skada! Jag förstår inte varför andra blir uttråkade av att isolera sig på grund av corona och kan inte relatera till den utseendehets som många tjejer upplever. Det blir ansträngande för mig att diskutera med andra människor då vi tycker olika om det mesta!

5. Annorlunda intressen

Autism behöver inte bara innebära ett annorlunda tankesätt utan ibland även totalt annorlunda intressen. Själv uppfyller jag diagnoskriteriet “begränsade intressen och beteenden” genom att bara ha vissa specifika intressen, dvs mina specialintressen som är språk, hälsa, blåbärsplockning och ämnet autism, andra ämnen är jag inte intresserad av och kan ingenting om. Det kan bli en enorm krock när andra vill diskutera musik, konst, arkitektur, historia, filmer, matlagning och liknande ämnen med mig och jag är både ointresserad och okunnig om ämnet!

6. Önskan om genuin vänskap

Långt ifrån alla autister nöjer sig med “vanlig” vänskap utan förväntar sig total lojalitet och djup vänskap (se kriterierna A1 och A8 i Tony Attwoods positiva Aspie-kriterier). Med detta avses inte bara vänner som man hänger med utan vänner som nästan blir som familjemedlemmar, som man kan prata om allt och föra djupa diskussioner med istället för att bara diskutera hobbies, arbete och vädret. Och sådana vänner växer inte på träd. I synnerhet i vuxen ålder kan det vara vanligt att vänskapsrelationer blir ytligare då partnern sätts i första rummet!

7. Intresset är inte tillräckligt stort

Vissa autister är introverta, trivs för sig själva och är inte speciellt intresserade av att skaffa vänner, i synnerhet inte om det förväntas man ska höras och träffas oftare än några gånger om året. Sedan finns det de som kan tycka att det är trevligt att umgås med vänner när det väl sker men vänskapsrelationer är inte det viktigaste för dem i livet. Därför orkar de inte alltid ta initiativ till att höra av sig till vännerna för att föreslå aktiviteter.

Viktigt att ta reda på orsaken

Om du som yrkesverksam eller anhörig ska hjälpa någon med autism att skaffa vänner är det viktigt att ta reda på varför personen saknar vänner. Det hjälper inte att ge rådet “du måste bli mer aktiv och ta kontakt med folk” om autisten inte har några problem med den biten men har däremot svårt att hitta någon med matchande intressen, värderingar och samma planeringsbehov som hen själv har. Och vill autisten ens skaffa vänner eller är det omgivningen som tycker att hen borde det? Allt sådant här är mycket viktigt att reda ut innan du går vidare!

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

2 tankar kring ”Om autism och svårigheter i att skaffa vänner

  1. Christer Nilsson Ribbing

    Hej, intressant inlägg men jag förstår inte vad följande mening betyder:
    “Dagens människor är däremot inte sällan ointresserade av att planera något i förväg.”

    Är de intresserade eller inte?

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Oj, det blev kanske felaktig svenska! Jag ändrar formuleringen med en gång. Jag menade att dagens människor är ofta ointresserade av att planera saker i förväg i jämförelse med hur det var i min ungdom. Eftersom mobiltelefoner knappt existerade tvingades man planera det mesta i förväg. Idag verkar det som att det mesta har blivit mycket mer spontant.

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *