En eller två boendestödjare? Eller kanske fler?

Hos min förra boendestödsutförare hade jag under längre perioder inte bara en utan två boendestödjare vilket oftast berott på att jag själv velat ha det så. När jag för första gången valde att ha två boendestödjare ville jag hemskt gärna att två olika tjejer skulle dela på de fyra boendestödstimmar jag hade i veckan eftersom jag tyckte om dem båda och de hjälpte mig med olika saker. Upplägget fungerade utmärkt.

Har ofta haft två boendestödjare

Även under de senaste två åren har jag för det mesta haft två boendestödjare, men den här gången berodde det på att det bara blev så. Tjejen som jag hade tänkt ha som min ordinarie boendestödjare hade ingen möjlighet att ta alla timmarna i veckan, varför jag valde ut en annan tjej som kunde ta resten.

För- och nackdelar

Det finns både för- och nackdelar med att ha två boendestödjare. Den största fördelen är att man slipper ta emot främmande vikarier när en boendestödjare blir sjuk: då kan ju den andra hoppa in. Det är en enorm fördel!

Den andra fördelen är att olika människor är duktiga på olika saker. En är kanske oordningsam och usel på att städa men jätteduktig på att bråka med myndigheter och laga mat. En annan kan ha väldigt svårt för att förhandla med myndigheter och kan ingenting om lagarna men är däremot väldigt ordningsam och en fena på att städa.

Första kandidaten avklarad

Som ni vet hade jag min första boendestödjarkandidat från det nya företaget hos mig igår, och när vi satt och pratade så kom jag på att jag helt hade glömt bort att ställa hennes chef den viktiga frågan om lösningen med två boendestödjare skulle vara möjlig hos dem. Jag fick till svar att det troligen inte skulle bli några problem! Kanske kommer jag välja två olika boendestödjare, kanske inte. Det återstå att se efter att jag gjort mitt val av permanent boendestödjare.

Lätt att prata med

Ni är säkert nyfikna på hur det gick med boendestödjaren igår. Jag såg till min lättnad direkt att hon som kom var öppen, social och nyfiken, mycket intresserad av sitt jobb och lätt att prata med. Jag slappnade av med en gång. Jag hade två viktiga uppgifter jag ville att hon skulle göra: den ena var att ringa ett viktigt telefonsamtal, och hon visade sig vara riktigt duktig på att förhandla och ställa viktiga frågor. Samtalet gick över min förväntan!

Kunde inte hjälpa mig

Den andra viktiga uppgiften bestod av att hjälpa mig att installera min nyinköpta dataskärm och koppla in alla sladdarna. Efter att hon hade tagit en titt på manualen sa hon direkt att hon inte skulle kunna hjälpa mig med detta. Hon var väldigt oteknisk och ville inte ha sönder något! Jag kände att det var bråttom med dataskärmen men jag om någon vet om att det inte finns någon som kan allt. Självklart måste personen som hjälper mig med skärmen veta vad hen gör.

Allt kommer att fixa sig

Hon ringde till sin chef och berättade för honom om problemet med dataskärmen, och chefen lovade att skicka hit en manlig boendestödjare som är en fena på teknik. Han kommer redan ikväll! Hon som var hos mig igår städade istället. Väldigt skönt att allt ordnade sig till slut och att jag också kommer att få hjälp med dataskärmen!

Kan skjutsa mig med sin privatbil

Troligen kommer jag behöva köpa en ny dammsugare vilket jag pratade med gårdagens boendestödjare om. Hon informerade mig om att hon har bil som hon skulle kunna skjutsa mig till någon butik med så att vi kan köpa dammsugaren tillsammans. Det var jättebra att veta! Boendestödsföretaget skulle stå för kilometerersättningen och andra extrakostnader så jag skulle inte behöva betala för vare sig parkeringsavgifterna eller bensinen när vi använder hennes privatbil. Det kommer verkligen att underlätta för mig!

Så här känns det att ta emot en ny boendestödjare

När man har boendestöd så måste man vara beredd att ta emot totala främlingar i sitt hem. Idag kommer min nya boendestödsutförare påbörja sitt uppdrag vilket innebär att jag från och med idag kommer att ta emot nya boendestödjare till mitt hem varje gång jag har boendestöd fram tills jag har valt vem jag vill ha som min fasta boendestödjare. Just nu bär jag alla dessa känslor på en och samma gång:

1. Nyfikenhet

Jag kan inte låta bli att undra vem det egentligen är som kommer hem till mig idag. Många som arbetar med människor är sociala, öppna och nyfikna personer. I bästa fall kommer jag att ha intressanta diskussioner med en total främling, dock på mina villkor för det är ju jag som är kunden. Även om jag tycker att situationen för det mesta känns jobbig, kan jag samtidigt tycka att det är smått intressant att få lära känna nya människor.

2. Ångest

Trots att jag är nyfiken på alla de nya personer jag kommer att få träffa, saknar jag min gamla boendestödjare från min gamla boendestödsutförare otroligt mycket! Vi hade våra egna rutiner, och hon visste precis hur jag vill ha det och var jag förvarar alla mina saker. Det är otroligt jobbigt och ångestfyllt att börja om med någon ny och förklara allt från början. Allra helst skulle jag vilja ha tillbaka min gamla boendestödjare, men det är tyvärr inte möjligt.

3. Oro

Jag oroar mig för att min nya boendestödjare inte kommer att vara lika underbar och duktig som min gamla var. Hon var så otroligt ordningsam och ansträngde sig för att göra sitt arbete så bra som möjligt. Hon städade noggrant, skapade ordning och glömde aldrig att påminna mig om viktiga saker som hon var rädd att jag skulle glömma. När jag hade problem med något specifikt, hade hon alltid en lösning! Vad ska jag göra om jag inte hittar någon lika perfekt som hon? Och tänk om den nya boendestödjaren är oärlig och stjäl något från mitt hem?

4. Osäkerhet och nervositet

Det är trots allt en total främling som kommer hem till mig och jag har ingen kontroll över vem det blir. Sådant känns alltid väldigt nervöst! Tänk dig själv om du bara skulle plocka upp en vilt främmande person från gatan som du tar hem till dig och sedan be hen att hjälpa dig med olika saker i hemmet? Så känns det lite för mig. Samtidigt funderar jag lite på hur jag borde bete mig och om jag bör bjuda på något. Och vad ska vi prata om? Tänk om det blir pinsamt tyst?

Hurra för 1000 inläggsjubileum

Hej på er! Idag får ni ett extrablogginlägg av mig trots att det är helg och jag inte brukar posta blogginlägg på helger och röda dagar. Men när jag loggade in på bloggen nyss, upptäckte jag att jag i skrivande stund har postat ett tusen blogginlägg sedan bloggen startade. Alltså prick 1000, varken mer eller mindre! Jag blev chockad över att det är så många att jag ville fira 1000-inläggsjubileet genom att posta ett extrainlägg så här på en lördag och berätta det för er 🙂

Bloggen är inte skriven i dagboksform

När jag berättar för andra människor att en av mina arbetsuppgifter är att driva en blogg, tror många att jag bloggar om mitt liv på samma sätt som andra bloggare gör i stil med: “Idag fikade jag på Espresso House med en kompis och beställde en örtte” och sedan fotar mig själv med kompisen och teet. Men som ni vet är inte den här bloggen den typen av blogg där jag beskriver min vardag i dagboksform utan bloggens endast syfte är att informera om livet med Aspergers syndrom och autism, inte om mitt liv som privatperson.

Skriver aldrig om saker jag shoppat

Visst, om jag har gjort något extraspeciellt någon dag och exempelvis är glad för att semestern har börjat, kan det hända att jag delar med mig av det på bloggen och postar en bild på mig själv sittandes vid vatten, men den typen av blogginlägg är ytterst sällsynta. Dessutom fotar jag till skillnad från många andra bloggare aldrig kläder och smink som jag köpt för det är ju inte syftet med min blogg.

Fick en annan typ av läsarskara

Innan jag startade bloggen 2013, blev jag varnad för att många läsare skulle tappa intresset direkt eftersom de aldrig skulle få mode- och sminktips på min blogg och dessutom skulle de få se ytterst få bilder på mig. Men resultatet blev totalt tvärtom! Min blogg har många läsare, men förmodligen inga 20-åringar som vill ha modetips utan personer med egna autismdiagnoser och deras anhöriga, även mor- och farföräldrar. Jag blev positivt överraskad över att upptäcka att det fanns både plats och intresse i bloggvärlden för den här typen av en otraditionell blogg!

Kom hem till Stockholm med Finlandsfärjan

Annars börjar min semester lida mot sitt slut. Onsdagen den 8:e januari blir min första arbetsdag efter julledigheten. Igår morse kom jag hem till Stockholm efter ett par veckor i Finland där jag firade jul och nyår hos mina föräldrar. Det blev en färjeresa med Viking Line, och som vanligt roade jag mig genom att titta ut på vatten.

Eftersom måndag är en röd dag, kommer jag inte posta något nytt blogginlägg då utan det kommer att bli på tisdag. Trevlig helg, vi hörs på tisdag igen 🙂

Vy från Viking Line

Skillnaden på att inte våga och att inte förstå

I gårdagens blogginlägg beskrev jag hur vissa av oss med Aspergers syndrom eller autism kan vara sociala kameleonter. Ibland sägs det att alla kvinnor är sociala kameleonter som är alldeles för snälla, men det är stor skillnad på att vara en social kameleont för att man är sådan till naturen och att vara det för att man har mentaliseringssvårigheter och varken förstår sina egna känslor eller kan reglerna i det sociala samspelet.

Många för snälla personer är medvetna om problemet

En person som är alldeles för snäll är ofta medveten om problemet själv. En kvinna i ett sunt förhållande som upplever sig som för snäll vet förmodligen själv att hon gör extremt mycket för sin man om hon gör alla hemsysslorna, tar ensam hand om barnen och till och med gör frukost till mannen trots att båda arbetar på heltid. Hon tänker kanske för sig själv att mannen skulle ha svårt för att hitta en annan fru som är lika snäll som hon.

En fru som upplever sig som alldeles för snäll tar kanske upp problemet med sin man men varken vågar eller orkar bråka när det inte leder till någon förändring. Har hon en låg självkänsla märker hon nödvändigtvis inte först hur mycket hon egentligen gör, men när en väninna uppmärksammar henne om det orimliga i hennes förhållande säger hon kanske: “Åh, tack för att du öppnar mina ögon. Du har rätt i att jag är alldeles för snäll.”

Kan göra att man inte förstår

En person som har mentaliseringssvårigheter på grund av Aspergers syndrom eller autism förstår däremot nödvändigtvis inte alls vad man kan förvänta sig av andra människor även om autism kan te sig olika hos olika individer. Jag har hört talas om fall då autisten blivit totalt utnyttjad och ständigt städat sina vänners hem och fått utskällningar om de städat dåligt. Eller försörjt sina vänner och gett dem ett par tusen kronor varje månad.

Har fått sociala samspelsregler förklarade

Det är en helt annan sak att hamna i den situationen för att man inte vågar säga ifrån än för att man inte förstår att man borde det! När andra människor förut har utnyttjat mig, har jag inte förstått att jag borde sagt ifrån. Om någon utomstående har sagt till mig att jag varit alldeles för snäll har jag inte hållit med. Därför har psykologerna fått jobba med mig för att förklara sociala samspelsregler för mig medan någon som inte vågar säga ifrån på grund av låg självkänsla måste däremot få hjälp med sin självkänsla.

Många skulle vägra trippa på tårna

Som jag skrev i förra blogginlägget har jag dessutom en tendens att anpassa min personlighet beroende på vem jag umgås med, men till skillnad från andra människor har jag inte förstått att jag borde söka mig till likasinnade. Många andra människor anpassar sig säkert efter sina arbetskamrater på jobbet, men till skillnad från mig skulle de förmodligen inte gå med på att låta dessa personer bo gratis i sina hem i flera månader och trippa på tårna i sina egna hem.

Man behöver inte ha autism för att bli manipulerad

Sammanfattningsvis är det en stor skillnad på att ha Aspergers syndrom och att “bara” vara för snäll. Observera dock att mina exempel inte är huggna i sten. Det finns misshandlade neurotypiska personer som har normaliserat misshandeln och det finns män som är för snälla så man behöver inte ha autism för att bli unyttjad och man behöver inte vara en kvinna för att vara för snäll. Men min poäng är att det är totalt olika saker att inte våga och att inte förstå!

Att vara en social kameleont, en konsekvens av autism

Vissa forskare tror att vi med Aspergers syndrom eller autism har svårt med mentalisering, även kallad för svag Theory of Mind. Det som många inte vet är att mentaliseringssvårigheterna även kan innebära att man har svårt för att förstå sig själv, dvs att analysera sina egna känslor och ta hänsyn till dessa i sociala sammanhang. Man kan därför också vara en social kameleont när man har asperger eller autism.

Problemen kan vara i en helt annan dimension

Tänk dig själv att man har en tendens att vara alldeles för snäll och sätta sina egna behov åt sidan fast tusen gånger värre. Det handlar inte bara om att skjutsa en granne en gång för mycket till butiken, bjuda någon på mat alldeles för många gånger eller lyssna på andras problem nätterna igenom utan problemen kan vara i en helt annan dimension. Man kanske inte ens förstår att det är något konstigt i situationen.

Har lätt för att endast lyssna på andra

Själv har jag svårt för att tänka på både mina egna och andras känslor samtidigt. Av någon anledning är det lättare för mig att koncentrera mig på andras känslor än på mina egna. Ibland handlar det om något harmlöst: jag lyssnar på andras problem och ger dem råd utan att berätta om mig själv om jag inte tror att de kommer att orka lyssna. Därför känner vissa gemenskap med mig trots att det inte alls är ömsesidigt: det är ju jag som anpassar mig och låter dem bestämma samtalsämnena! Visst, jag kan bli trött men det är ändå ganska harmlöst.

Anpassar även min personlighet

Något mer utmattande är däremot att jag har en tendens att anpassa min personlighet efter andra. Om personen exempelvis uppskattar ärlighet så kan jag säga rakt ut: “Jag tycker att din nya tröja ser hemsk ut”. Om jag däremot vet att personen är ovanligt känslig, är jag överförsiktig i varenda situation. Vissa är så känsliga att de kan ta illa upp om jag säger att jag är trött för de kan då få för sig att jag är trött på dem. Till sådana människor säger jag inte ens att jag har sovit dåligt. Jag anpassar mig helt automatiskt utan att märka det själv för stunden!

Är rak till naturen

Jag har både fått höra: “Åh, jag gillar verkligen att du är så rak, jag önskar att alla människor var som du” och: “Jag brukar bli sårad av andra människor för jag har en tendens att tolka det mesta andra säger till mig negativt, men i ditt sällskap mår jag bra. Jag älskar verkligen att du är en av de få som verkligen är försiktig.” Det känns komiskt för sanningen är att jag är rak till naturen men förändrar hela min personlighet om jag har med en känslig person att göra.

Har gjort saker jag inte borde gjort

Det värsta är att jag har gjort saker som jag verkligen inte borde gjort: jag har gett bort enorma summor pengar och inte sagt något när personen inte betalat tillbaka, jag har låtit människor bo gratis hos mig och min dåvarande man i flera månader trots att vi bodde i en etta och dessa människor var bostadslösa av bekvämlighetsskäl, dvs de tackade nej till lägenheter som låg längre än 20 minuter från T-Centralen med tunnelbanan (pendeltåget kom inte på fråga). Och jag har gått på dejt med killar jag inte varit intresserad av bara för att de så gärna velat det.

Kan inte skylla på andra

Jag har även åkt på semestrar utomlands mot min vilja när någon velat att jag följer med trots att jag inte velat det och inte haft roligt. Förut hade i princip alla mina fritidsaktiviteter syftet att göra andra människor glada. Jag hade många vänner bara för att dessa människor gärna hade velat bli vänner med mig även om jag mådde dåligt i deras sällskap och behövde anpassa min personlighet för deras skull. Dock kan inte skylla det på andra människor. Jag sa nämligen aldrig ifrån och andra människor kan omöjligen läsa mina tankar. Det var jag som gjorde fel!

Förstod inte att jag gjorde och levde fel

Sanningen var att jag inte förstod varför jag mådde dåligt. Jag förstod inte vad jag själv ville och var enormt lätt att manipulera. Jag visste inte hur man skilde min vilja från andras. Jag förstod inte heller att ångestklumpen i halsen indikerade på att jag mådde dåligt. Jag var deprimerad utan att själv förstå att jag var det, och jag trodde att allt var som det skulle. Om någon sa till mig att jag var för snäll höll jag inte med för jag förstod inte ens vad “för snäll” betydde. Om det fanns någon som var för snäll var det definitivt inte jag! Jag förstod inte.

Vill inte vara en social kameleont längre

Jag har övat på att tolka mina känslor och blivit bättre på det även om det fortfarande är svårt. Jag försöker också öva på att inte ändra min personlighet alltför mycket efter andra, men det är lätt att glömma bort det för jag måste först analysera vem jag är och komma ihåg det i stunden. Men jag vill verkligen inte längre vara en social kameleont som har helt olika personligheter beroende på vilken vän jag umgås med! Jag vill lära mig att vara jag och förstå vad jag vill.

Mina nyårslöften för 2020

Idag är det nyårsafton, och jag har gjort nya nyårslöften som jag ska göra mitt bästa för att följa under 2020:

1. Minska på kraven

Precis som de allra flesta människor har jag en tendens att ställa alldeles för höga krav på mig själv och ta ut mig för mycket. Men skillnaden mellan mig och andra människor är att jag har Aspergers syndrom och att andra människor därför brukar ifrågasätta starkt varför jag inte gör mer än vad jag gör. Men jag orkar inte göra lika mycket som andra människor!

Jag tog en tjuvstart på nyårslöftet redan för ett par veckor sedan: jag råkade ha sönder ett glas i mitt sovrum, men glassplittren hamnade vid fönstret bredvid soffan där jag aldrig vistas. Jag orkade inte plocka upp glassplittret utan bestämde mig för att låta det ligga där i några veckor fram tills jag har boendestöd nästa gång. Förut skulle jag ha tvingat mig själv att plocka upp glaset direkt, men den här gången bestämde jag mig för att spara på min energi.

2. Sluta sätta gränser för antalet gånger jag får säga nej

När jag var ung och osäker, kunde andra människor exempelvis fråga mig om jag inte skulle följa med dem och spela minigolf. Jag kanske sa nej en gång, men vid nästa tillfälle sa jag ja trots att jag inte tycker om minigolf. Jag är ointresserad av de allra flesta aktiviteter som många andra människor är intresserade av, varför det kändes fel för mig att säga nej till allt: fester, konserter, bio, museibesök, att prova på nya maträtter och restauranger och ja, det mesta!

Idag har jag blivit betydligt bättre på att säga nej men inte helt bra. Sedan jag började föreläsa regelbundet orkar jag inte träffa vänner lika ofta. Människor jag förut träffade flera gånger i månaden träffar jag numera kanske en gång vart tredje år för min energi räcker inte till. Jag är tacksam för att människor vill träffa mig och jag har absolut medkänsla för alla som är ofrivilligt ensamma. Ändå ska jag våga säga nej till en träff även om jag också sagt nej de senaste 5 gångerna. Detta för att jag är rädd för att bli utbränd annars.

3. Försöka säga till direkt om stödet inte skulle fungera

Jag syftar på all typ av stöd jag kan tänkas få av samhället antingen nu eller i framtiden: psykologkontakt på habiliteringen, boendestöd, arbetsanpassningar, särskilt pedagogiskt stöd om jag pluggar och så vidare. Som ni vet sa jag förut inte till när stödet inte fungerade för jag ville inte vara jobbig. Nu ska jag verkligen försöka bättra mig på den punkten!

Grejen är att jag har en tendens att tänka att jag borde vara tacksam över att få stöd överhuvudtaget och att jag därför inte har rätt att klaga. Om stödet fungerar ibland och ibland inte så inbillar jag mig ofta att jag borde tänka på det som fungerar istället för att haka upp mig på det som inte fungerar. Men nu kommer jag försöka sluta med det! Om jag exempelvis inte är helt nöjd med mina framtida boendestödjare, kommer jag säga till direkt.

4. Kräva samma respekt som en gammal person skulle göra

Jag kommer inte att acceptera ett annat bemötande än vad en gammal person skulle acceptera i motsvarande situation. Känner jag att någon ständigt klankar ner på mig trots att personen känner till att jag har en funktionsnedsättning, kommer jag inte vara rädd för att säga upp kontakten. Jag kommer inte skälla ut någon utan berätta lugnt varför jag kommer att ta avstånd från personen. Jag tror på förlåtelse vid enstaka förseelser, men om någon däremot ständigt blir trött på min funktionsnedsättning så är det förmodligen inte menat att vi ska ha kontakt.

Jag syftar alltså på kommentarer i stil med: “Jag förstår att X blev irriterad på dig för du har så svårt för att förstå instruktioner”, “jag tappar tålamodet med dig ibland för du har så svårt för att hitta” eller “Jag förstår inte hur du kan vilja ha boendestöd, det skulle jag aldrig vilja ha.” Ingen skulle nog säga till en gammal person: “Jag blir trött på dig ibland för att du går så dåligt” eller “Jag skulle aldrig vilja ha en rullator”. Därför kommer inte jag heller tolerera liknande kommentarer vid upprepade gånger och inte godta bortförklaringar som att personen var trött.

5. Vara förlåtande mot mig själv

Om jag inte klarar av att hålla dessa nyårslöften till 100%, kommer jag inte klandra mig själv. Jag ska försöka mitt bästa, men det realistiska är att jag kommer att bättra mig på dessa punkter istället för att alltid lyckas följa dem i alla situationer. Men jag blir mer och mer självsäker för varje år, vilket är något att glädjas åt. Därför ska jag försöka göra mitt bästa men inte vara arg på mig själv om jag någon gång tillfälligt skulle misslyckas följa löftena.

Gott nytt år

Jag önskar er alla gott nytt år, vi hörs nästa år! Imorgon är det röd dag varför jag kommer att ta ledigt från bloggen då, men jag kommer tillbaka på torsdag!

Min checklista för boendestödsutförare

Vi som har lyxen att bo i en kommun med fritt val av boendestödsutförare måste bestämma oss för vad som är viktigt för oss när vi gör vårt val av utförare. Som ni vet har jag ett boendestödsutförarbyte framför mig, och innan jag gjorde mitt val kontaktade jag flera olika utförare och ställde frågor. Alla prioriterar olika saker när de väljer en utförare och vissa väljer bara en utförare slumpmässigt, men själv fokuserade jag framför allt på dessa punkter:

1. Ger utföraren ett flexibelt intryck?

Eller är de totalt oflexibla och säger bestämt: “Hos oss arbetar vi endast enligt ESL-pedagogiken vilket innebär att vi uppmuntrar våra klienter till att klara alla sina sociala kontakter och praktiska göromål själva. Vi gör ingenting åt klienten utan finns bara med i bakgrunden?” Om jag märker att en utförare är så oflexibel att de tror att samma typ av pedagogik/stöd passar för alla klienter, flyr jag!

2. Har utföraren flera medarbetare?

Eller är företaget så litet att de bara har några få anställda? Små företag kan vara superbra och jag uppmanar ingen att välja bort dem, men jag har kommit fram till det passar just mig att välja ett företag med fler medarbetare. Om de anställda endast är 3 eller 4 till antal, är risken stor att jag endast gillar en av dem eller i värsta fall ingen. Och vad skulle hända om min ordinarie boendestödjare blev sjuk? Då skulle jag tvingas ta emot en vikarie som jag inte tycker om.

3. Arbetar vissa anställda på heltid eller är alla timanställda?

Jag har absolut inget emot timanställda, och timanställda kan ibland till och med vara mer flexibla när det gäller tider än vad heltidsanställda är. Men jag vill ha kontinuitet i mitt boendestöd varför jag bestämde mig för att prioritera företag som också erbjuder heltidsanställningar. Det kanske bara är jag, men jag är rädd att timanställda säger upp sig alltför fort om det är så att de egentligen vill ha en heltidsanställning men inte får!

4. Hur tar företaget hand om sina anställda?

Jag tänker på saker som kollektivavtal, tjänstepension och friskvårdsbidrag. Jag säger inte att ett företag som inte erbjuder dessa förmåner måste vara dåligt, men jag vill gärna att företaget är mån om sina anställda på något sätt. Annars finns risken att de anställda som är utbildade och kunniga om autism direkt börjar se sig om efter ett bättre arbete och flyr så fort de får napp. Därför kollade jag upp om utföraren av mitt val erbjöd kollektivavtal, och det gjorde de!

5. Vilka tider och dagar kan jag få boendestöd?

Vilka tider och dagar är medarbetarna tillgängliga för att arbeta? Jag kan inte ha en boendestödjare som bara kan komma på vissa tider och dagar för jag har ett mycket oregelbundet arbete. Ibland har jag jobbmöten och ibland föreläser jag eller är bortrest. Därför måste min boendestödjare vara flexibel när det gäller tider och dagar och inte insistera på att komma vid exakt samma tider och dagar varenda vecka.

6. Hur många boendestödjare kommer jag ha att välja på?

Även om företaget skulle vara stort, kan det vara så att de flesta av deras boendestödjare redan är upptagna med sina nuvarande klienter och därför inte kan ta fler. Trots att företaget skulle ha 30 anställda, kan det vara så att jag inte kommer att ha många val kring vem jag får som boendestödjare. Jag ville försäkra mig om att jag skulle ha väldigt många att välja på så att jag inte bara tvingas att välja någon halvtaskig boendestödjare bland 2 eller 3 kandidater!

7. Vad har företagets boendestödjare för utbildning?

Även om jag har kommit fram till att det är personkemin som avgör, inte en specifik utbildning, ville jag kolla upp frågan på skoj. Det är ju intressant för mig att veta om utföraren är så pass seriös att den vill ha boendestödjare som faktiskt vet vad autism innebär eller om de bara anställer vem som helst som söker arbete hos dem.

8. Google is my friend

Sist men inte minst: Google och att fråga runt. Hittar jag flera som tidigare arbetat på företaget och kan vittna om tvivelaktiga arbetsförhållanden, felaktiga löner eller annat liknande? Verkar det finnas många klienter med dåliga erfarenheter av företaget? När jag googlade, hittade jag ett visst företag där tidigare anställda bland annat har vittnat om felaktiga löner och andra orättvisor. Det företaget gick bort direkt!

Checklistan är inte absolut

Observera att min checklista inte är absolut och jag är flexibel. Jag hade kunnat ge små företag med endast timanställda och utan kollektivavtal en chans om de hade verkat flexibla och lyhörda för mina önskemål. Men min prioritering låg i att hitta ett företag som uppfyllde alla dessa punkter. Observera också att den här listan är ytterst personlig varför det inte är säkert att den passar alla. Därför bör du fundera på vad som är viktigt för dig innan du gör ditt val!

Min checklista för boendestöd

Det är inte alltid lätt för oss med Aspergers syndrom eller autism att bedöma vilka krav vi ska ställa på insatser och när och hur vi ska säga ifrån ifall vi skulle känna att stödet vi får inte fungerar. Som ni vet har jag ett boendestödsbyte framför mig och kommer att få välja min blivande boendestödjare bland utförarens alla anställda. När jag gör mitt val kommer jag ha många saker att ta hänsyn till, och därför har jag skrivit följande checklista för mig själv:

1. Kommer boendestödjaren på de tider och dagar vi kommit överens om?

Nu syftar jag inte på en boendestödjare som skulle råka bli 5 minuter sen, men annat kan det vara om hon skulle dyka upp en halvtimme försenad utan en mycket bra förklaring. Samma gäller att komma för tidigt: jag har informerat företaget om att jag inte vill att boendestödjarna kommer hem till mig 20 minuter för tidigt men att jag har svårt för att säga nej om de SMS:ar mig och frågar om de ändå får komma tidigare. Förvånansvärt många håller sig inte till detta!

2. Kommer boendestödjaren fastna vid fikabordet?

Jag har väldigt lätt för att fastna i intressanta diskussioner om jag hittar en intressant samtalspartner. Dock har jag informerat företaget om att jag vill att boendestödjaren avbryter mig om vi skulle fastna vid fikabordet och frågar mig vad som behöver göras. Sedan när vi väl arbetar kan vi fortsätta pratet. Jag tycker att det är hemskt att behöva tacka nej till trevliga och roliga boendestödkandidater, men jag behöver ju stöd rent praktiskt, inte socialt!

3. Kommer boendestödjaren ta egna initiativ?

Det är helt förståeligt att vara osäker hemma hos en ny klient i början, men om jag inte kommer på vad som behöver göras så är ett bra tecken om boendestödjaren frågar: “Är det okej om jag öppnar skafferiet och kollar om något behöver slängas?” Boendestödjarna har fått mycket tydliga arbetsinstruktioner och det borde därför inte vara svårt för dem att ta egna initiativ och komma på saker att göra när jag dessutom tydligt sagt att jag vill det!

4. Kommer boendestödjaren pilla med sin mobiltelefon under arbetstid?

Vilket är strikt förbjudet hos företaget, fick jag veta av chefen. Självklart har jag förståelse för om det verkligen är något akut, och jag har också förståelse för om någon skulle råka glömma att stänga av sin mobiltelefon under arbetstid och be om ursäkt för det. Om någon däremot pillar med sin mobiltelefon under arbetstid utan en mycket bra förklaring kommer denna kandidat aldrig bli vald som min blivande boendestödjare!

5. Kommer boendestödjaren arbeta alla sina timmar?

Har jag boendestöd från 12 till 16, vill jag inte att boendestödjaren säger till mig klockan 15:15: “Är det okej om vi avslutar nu men skriver i rapporten att jag har varit här till klockan 16?” Initiativet för att avsluta tidigare ska komma från mig, inte från boendestödjaren! Om varken jag eller boendestödjaren kommer på fler arbetsuppgifter att göra i slutet, ska vi isåfall sätta oss ner och fundera tillsammans och kanske prata om dagen istället för att avsluta i förtid!

6. Kommer boendestödjaren hålla sig till alla reglerna?

Det är sällan helt nya boendestödjare vågar fråga mig om vi kan avvika från reglerna det första de gör, men däremot kan frågan komma efter ett par månader. Boendestödjaren kanske säger: “Jag vet att det egentligen är förbjudet att röka på arbetstid/låna saker av brukaren/avsluta i förtid och jag gör undantag bara i ditt fall för du är speciell: är det okej om jag lånar din fina jacka/går hem tidigare idag/tar en rökpaus?” Sånt kommer jag inte ha tolerans med utan kommer i sådana fall att byta till en annan boendestödjare direkt!

7. Kommer boendestödjaren acceptera alla mina vanor?

Eller kommer boendestödjaren exempelvis kräva att jag slutar äta fiskmåltider till lunch innan hon kommer hem till mig eftersom hon inte klarar lukten? Kommer hon tjata på mig att köpa nya stolar till köket eftersom mina nuvarande enligt hennes tycke inte alls passar till inredningen? Kommer boendestödjaren insistera på att rengöra min toalett med klorin trots att jag sagt att jag vill att ättika används för ändamålet?

8. Kommer boendestödjaren respektera mitt privatliv?

Om vi sätter oss ner tillsammans vid en dator för att hon ska hjälpa mig att göra en beställning, kommer boendestödjaren titta bort när jag knappar in mitt lösenord? Läser hon öppnade brev som står på köksbordet? Ställer hon privata frågor om exempelvis mina eller mina familjemedlemmars löner?

Om hon får ett viktigt telefonsamtal som jag sagt att det är okej att hon får ta, kommer hon gå utomhus och prata (vilket jag föredrar) eller kommer hon bara utan vidare ta för sig, gå in i mitt sovrum och stänga dörren om sig för att prata där? Allt sådant kommer jag ha stenkoll på. Jag kommer att känna mig mycket obekväm om jag inte känner att mitt privatliv respekteras.

9. Tror jag att boendestödjaren kommer att klara av uppdraget?

Den allra svåraste punkten för mig eftersom jag inte vill diskriminera någon! Jag har förståelse för alla med ryggbesvär och läs- och skrivsvårigheter, men min boendestödjare måste ha en förmåga att ta till sig skriftlig information eftersom jag gärna kommunicerar skriftligt.

Vidare är det omöjligt för mig att ha en boendestödjare som behöver ventilera så mycket av sina egna problem att de kommer att ta upp tid från boendestödet eller någon som vägrar städa med hänvisning till ryggbesvär. Det är hemskt att jag måste välja bort vissa p.g.a. detta, men så är det!

Hur jag kommer att använda mig av checklistan

När företaget börjar skicka sina boendestödjare hem till mig under matchningsprocessen, kommer jag checka av denna lista varenda gång efter att jag haft nya boendestödjare och dessa har gått hem. Har någon boendestödjare brutit mot något av detta utan giltigt skäl, kommer den kandidaten gå bort direkt.

Kommer att checka av listan med jämna mellanrum

Jag kommer att vara allra mest uppmärksam i början, men jag kommer även tänka på att checka av listan vid några tillfällen per år. Vissa bryter nämligen mot dessa regler med en gång, men ibland kan det också hända att en boendestödjare blir bekväm med tiden och plötsligt börjar bryta mot reglerna.

Anledningen till att jag delade med mig av denna checklista till er är att det förhoppningsvis kommer att hjälpa mig att komma ihåg vad som är viktigt för mig vid val av boendestöd så att jag inte börjar normalisera ett dåligt bemötande. Och nu när ni också sett listan kommer det vara lättare för mig att komma ihåg att checka av den med jämna mellanrum och ta åtgärder vid behov!

Önskar er alla en riktigt god jul

Nu är det julafton igen och passar därför på att önska er alla god jul. Jag har bestämt mig för att ta ledigt från bloggen under resten av juldagarna så nästa blogginlägg kommer ni få av mig på nästa vardag, det vill säga på fredag. Därefter kommer jag fortsätta blogga som vanligt på vardagarna men låta bloggen vila på helgerna och på röda dagar, eventuellt även på nyårsafton.

Eftersom jag har ett boendestödsbyte framför mig som kommer att äga rum strax efter årsskiftet, tar upp detta mycket av mina tankar för tillfället. Därför har många av mina blogginlägg under den senaste tiden handlat om boendestöd, och eftersom jag har svårt för att koncentrera mig på och tänka på annat för tillfället, är det möjligt att flera av mina kommande blogginlägg på mellandagarna kommer att handla om samma ämne. Jag hoppas att ni står ut, jag lovar att även fokusera på andra ämnen efter årskiftet när allt stabiliserat sig!

God jul, jag hoppas att ni alla får njuta av god mat och trevligt sällskap. Vi hörs på fredag igen! 🙂

Nej, alla gillar inte den sociala företagskulturen

Enligt författaren och skribenten Mats Sederholm riskerar introverta personer utbrändhet i och med att det är de extrovertas villkor och behov som styr. Detta kallar han för en arbetsmiljöfråga och ett omfattande hälsoproblem. Han nämner dagens workshops, gemensamma diskussioner och öppna kontorslandskap som några exempel på saker som verkligen ställer till det för den introverta personlighetstypen i dagens företagskultur.

En introvert töms på energi av det sociala

Precis som skribenten nämner får den extroverte energi av alla sociala aktiviteter medan den introverte töms på energi. Jag håller med skribenten helt och hållet och tror att det är svårt för den extroverte att förstå hur otroligt mycket vi introverta lider av dagens sociala krav som bara blir större och större: gemensamma diskussioner och lekar, After Works, grupparbeten, jobbmöten och mycket mer! Vissa arbetsgivare är förstående, dock tyvärr långt ifrån alla.

Många med Aspergers syndrom och autism kan vara introverta

Jag misstänker att många av oss med Aspergers syndrom och autism, dock långt ifrån alla, är introverta. Jag har blivit illa berörd när jag på mina föreläsningar fått möta utbildade och mycket arbetsvilliga autister som haft svårt för att hitta och behålla jobb eftersom de inte lyckats möta upp de sociala kraven. De har inte orkat med jobbmöten och gemensamma diskussioner utan endast velat koncentrera sig på arbetet, vilket inte setts med blida ögon av alla arbetsgivare.

Jag tror att det finns minst tre typer av människokategorier:

1. De som får energi av det sociala

Dessa personer älskar att umgås med sina kollegor och ser fram emot alla fester, After Works, jobbmöten och de gemensamma luncherna. Visst, vissa av dessa människor gillar också att klaga och säga: ” Nja, jag orkar egentligen inte heller vara med” men sedan när man skrapar på ytan menar de ändå att det är genuint roligt att delta och att de är värt att vara med trots nattens dåliga sömn. Dessa människor skulle lida enormt om företagskulturen blev mer introvert!

2. De som gillar det sociala men blir trötta

Det finns också en skara människor som väljer att vara med på jobbets sociala tillställningar för att de tycker att det är roligt men behöver återhämtning efteråt. Visst, de blir trötta och kommer att behöva kompensera med mycket vila, men eftersom dessa människor är med av fri vilja och har genuint roligt, är de faktiskt utåtriktade och sociala i grund och botten. De blir bara lite tröttare än genomsnittsmänniskan och behöver lämna tillställningen lite tidigare.

3. De som inte gillar det sociala alls och mår dåligt

Själv gillar jag inte alls den sociala kulturen i den moderna företagskulturen. Jag har lidit enormt av sociala aktiviteter under mitt arbetsliv trots att de flesta av mina arbetskamrater verkar haft roligt och uttryckt en önskan att få ännu fler sådana aktiviteter! För mig är ett helt ensamt arbete den ultimata drömmen. Blir det alltför mycket social samvaro, blir det omöjligt för mig att delta i arbetslivet. Då mår jag psykiskt dåligt.

Stor skillnad på kategorierna 2 och 3

Det som många inte verkar förstå är att det är mycket stor skillnad på grupperna 2 och 3. Diskuterar jag med människor som tillhör kategori 2, är det mycket svårt för mig att få dem att förstå vad jag menar. De utgår ju oftast ifrån sig själva och tror att jag “bara” menar att jag liksom de blir helt slut, men det är inte bara det jag menar utan mycket mer! Jag menar verkligen att jag också lider enormt mycket och inte har ett dugg roligt. Jag får ingenting i utbyte.

Börja skilja på de som “bara” blir trötta av det sociala men ändå vill vara med och på oss som verkligen trivs för oss själva! Vi som verkligen är introverta tar skada av att hela tiden jämföras med kategori 2.