Så här kan en ojämn begåvningsprofil yttra sig

Vissa av oss med Aspergers syndrom eller autism, dock inte alla, har en ojämn begåvningsprofil. Det innebär att vi presterar betydligt högre än förväntat inom vissa områden och betydligt sämre än förväntat inom andra. Den ojämna begåvningsprofilen kan yttra sig på olika sätt, bland annat genom att:

1. Personen är mycket språkbegåvad men kan inte lära sig matematik. Eller tvärtom. Både språk och matematik är teoretiska ämnen men personen är överbegåvad inom ett visst teoretiskt ämne men lågt begåvad inom ett annat. När vem som helst kan tycka att olika teoretiska ämnen kan vara olika svåra, kan en person med Aspergers syndrom eller autism ha enormt stora skillnader i begåvningsprofilen i olika teoretiska ämnen.

2. Personen är duktig i de flesta teoretiska ämnen men har stora svårigheter inom praktiska färdigheter. Själv har jag haft otroligt stora svårigheter för att lära mig att fälla upp en strykbräda, koka kaffe, knäcka ägg, sy och trä en symaskin. Jag kan inte heller rita. Detta trots att jag lärde mig att läsa och skriva när jag var 3 år och jag förstod procenttalen redan innan jag började skolan.

3. Personen är både teoretiskt och praktiskt begåvad men har svårt inom andra områden. Som exempelvis svårt för att förstå andra människors känslor och kan inte förstå att andra människor blir frustrerade om de måste vänta på personen i flera timmar trots att personen själv skulle bli frustrerad i samma situation. Dock är det viktigt att känna till att bristande empati inte är något diagnoskriterium för Aspergers syndrom och autism! Många av oss autister upplever dessutom att neurotypiker har lika svårt för att förstå oss som vi har att förstå dem.

4. Personen klarar av att göra en viss sak i en situation men inte i en annan. Jag kan ha svårt för att laga mat till flera personer när jag är van vid att laga mat till en person. Jag vill inte heller diska hemma hos andra människor eftersom det är väldigt svårt praktiskt för mig trots att jag tycker att det är betydligt enklare att diska i mitt eget hem. Jag har inga svårigheter i att stå och föreläsa för en stor åhörargrupp om Aspergers syndrom men samtidigt kan jag bli knäpptyst på en fest.

5. Personen utvecklas i en annan takt än jämnåriga. Själv tyckte jag att det var otroligt svårt att komma ihåg att kasta soporna fram tills jag var ungefär 35 år gammal. Jag glömde bort det och hade även praktiska svårigheter i att knyta soppåsen på rätt sätt och lägga fram en ny soppåse i sopkorgen. Men plötsligt hade min hjärna utvecklats tillräckligt och idag har jag inga som helst svårigheter att kasta sopor! Skillnaden mellan mig och andra människor är att de flesta andra lär sig kanske att kasta sopor när de är 7 år men i mitt fall dröjde det tills jag var ungefär 35 år.

En ojämn begåvningsprofil kan även yttra sig på många fler sätt, ovan var några få exempel. Ibland kan den ojämna begåvningsprofilen också förändras med åldern. Därmed kan ett barn med Aspergers syndrom eller autism ha en mycket ojämn begåvningsprofil i skolan men det är inte säkert att han eller hon fortfarande har en lika ojämn begåvningsprofil i medelåldern. Alla  autister utvecklas olika, och det är viktigt att man inte automatiskt utgår ifrån att en ojämn begåvningsprofil skulle se ut på samma sätt hos alla autister och i olika livsfaser!

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

6 tankar kring ”Så här kan en ojämn begåvningsprofil yttra sig

  1. Anna

    Hej Paula!
    Jag hittade din blogg när jag googlade ‘autism trötthet’ och har nu läst flera inlägg. Jag är 30 år och väntar på en npf-utredning men försöker att lära mig så mycket som möjligt på egen hand. Under hela mitt liv har jag haft känslan av att jag inte orkar lika mycket som andra, att jag inte hänger med i deras tempo. Allt i vardagen gör mig trött och kräver uppladdning och återhämtning (att städa gör mig trött i 2 dagar, tex) men precis som du lärde jag mig läsa vid 3 års ålder och är begåvad på andra sätt, så det var aldrig någon som brydde sig om mina svårigheter med tider, pengar, motorik osv.
    Under min uppväxt, och i vuxen ålder, har jag hela tiden fått höra att jag är lat och inte tar mig för tillräckligt mycket och att mina svårigheter beror på dålig attityd.
    Detta till trots så kämpade jag mig igenom en högskoleutbildning och brände ut mig flera gånger. Jag har idag ett krävande jobb som mina föräldrar är stolta över men som knäcker mig lite mer varje dag. Jag blir konstant överstimulerad av intryck, behöver interagera med andra hela tiden och måste ofta ta med jobb hem.
    Jag har varit deprimerad sedan tonåren och funderar ofta på att ta mitt liv för det känns inte som att det finns något för mig att göra i den här världen.

    Det som känns värst är att varje dag är
    en sådan kamp för att hålla huvudet över ytan och att jag aldrig är i fas med omvärldens tempo.
    Jag har varit så förtryckt under min uppväxt att jag inte vet vad mina intressen är eller vad jag vill göra.
    Blir det någonsin bättre? Är alla med asperger/autism dömda att kämpa i motvind varje dag och aldrig känna sig lyckade eller tillfreds?

    Jag orkar egentligen bara göra en sak om dagen och vem vill ha att göra med en sådan människa? Hur förklarar jag att en timmes aktivitet kan tömma mina energidepåer helt?
    Att träna efter jobbet, laga mat och sedan diska låter som ett maraton för mig men är normalt för så många. En riktigt dålig dag orkar jag inte ens välja kläder.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Anna!

      Vad roligt att du hittade hit! 🙂 Jag känner igen mig i det mesta du skriver så du är definitivt inte ensam! Det kunde exakt varit jag för 16-20 år sen som skrivit det du skrev idag med skillnaden att jag inte klarade ett högskoleprogram och jag aldrig klarat ett krävande jobb. Men precis som du fick jag höra att jag var lat och att jag hade dålig attityd. Att andra människor också hatade att städa och åka till jobbet och att det inte ens var meningen att livet skulle vara lätt. Det som jag inte förstod då var att det finns otroligt många grader av trötthet och ork, precis på samma sätt som det finns olika grader av smärta.

      Det finns otroligt många autister som bara klarar att göra en sak om dagen, så det går absolut att kunna hitta likasinnade så länge man söker i rätt kretsar. Jag vet inte var du bor, men du skulle kunna kolla upp om det finns en träffgrupp för personer med Aspergers syndrom och autism på din ort. När det gäller jobb så finns det möjlighet att få en lönebidragsanställning när man har Aspergers syndrom, vilket innebär att man får anpassade arbetsuppgifter med ett långsammare tempo om det behövs. Kanske kan ditt nuvarande arbete anpassas eller så kan du söka jobb inom någon annan bransch annars. Om man inte klarar av att arbeta alls så finns det möjlighet att få sjukersättning på hel- eller deltid även om det tyvärr inte alltid är helt lätt att få det. Och när det gäller hem och ekonomi så har man rätt att få hjälp i form av exempelvis boendestöd.

      Jag trodde aldrig förut att det skulle kunna fungera att leva ett bra liv om man har de svårigheter jag har, men nu vet jag att jag inte kunde haft mer fel! 🙂 Det går och det går till och med att leva ett liv med en mycket bra livskvalitet. Det viktiga är att man anpassar liv efter sina förutsättningar och accepterar sig själv som man är. Tyvärr kan man inte ändra på människornas i sin omgivning och deras inställning, men däremot kan man anpassa sitt eget hem, sysselsättning och umgänge efter sina egna villkor och förutsättningar. Man kan få hjälp av habiliteringen att hitta lösningar för att få en fungerande vardag. Så jag är övertygad om att det finns lösningar för dig även om allt kanske känns hopplöst nu! Själv ville jag dö när jag var yngre, och jag hade aldrig kunnat tro att jag någonsin skulle kunna vara här där jag är idag!

      Svara
      1. Anna

        Tack för ditt svar! Jag bor i en ganska stor stad så det borde finnas sådana grupper som du nämnde. Ska absolut kolla upp det!
        Det gör så stor skillnad att få höra att man inte är ensam. Jag försöker sakta men säkert lära känna mig själv, och att hitta likasinnade att umgås med skulle säkert hjälpa.
        Jag hoppas att jag kan få en diagnos snart så att jag blir tagen på allvar. Det är sjukt egentligen att vi har hamnat vid en punkt där alla vill prata om neurotypiskas psykiska ohälsa orsakad av stress medan vi som haft svårigheter hela livet ofta blir avfärdade. Jag är även bipolär typ 2 och har mött många fördomar pga det.

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Ja vi aspergare möts verkligen av enorma fördomar! Och vi utsätts ju oftast för mycket mer stress än neurotypiker. Stress mäts tyvärr ofta med hur många timmar om dagen man arbetar mm men det som många inte förstår är att någon som har Aspergers syndrom eller autism kan bli mer stressad och trött av att arbeta 25% än många neurotypiker blir av att arbeta 100%. Det känns som att mina neurotypiska vänner har mer energi än jag, och detta trots att de arbetar från kl 8 till 17 och har småbarn. Ännu räcker deras energi till mycket mer än vad min energi räcker till.

          Det gör verkligen en stor skillnad att höra att man inte är ensam ja! Det var en enorm lättnad för mig att höra det när jag fick min diagnos för jag trodde inte att det fanns fler som jag. Jag blev till och med överraskad över att höra att det fanns många fler!

          Svara
  2. marcus

    Anna, jag lider med dig., Hoppas du kan få hjälp innan det är för sent. Själv klarade jag av ett krävande heltidsjobb några år efter 30 år innan jag bröt ihop totalt. Nu har det gått 2,5 år och jag vet inte om jag någonsin kommer klara ens min vardag igen.

    Svara
    1. Anna

      Tack för ditt svar och att du vågar dela med dig! Jag hoppas att vi kan känna oss hela igen i framtiden.

      Svara

Lämna ett svar till Paula Tilli Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *