Sluta skuldbelägga mobbningsoffret

Det är inte ovanligt att autistiska barn blir mobbade. Tony Attwood skriver i sin bok Den kompletta guiden till Aspergers syndrom att bland barn med autism som är mellan 4 och 17 år så är det minst fyra gånger vanligare att råka ut för mobbing än bland neurotypiska jämnåriga. Själv blev jag mobbad från förskolan till 9:an. Mobbingen var som grövst i låg- och mellanstadiet och var både fysisk och psykisk. Jag blev inte mobbad av några enstaka personer utan utfryst av nästan hela klassen: när jag exempelvis dök upp i matsalen så flyttade mina klasskamrater till ett annat bord. På gymnasiet slutade mobbningen tvärt.

Definition av mobbning har skiftat genom åren

Mobbning är en term som började användas i slutet av 1960-talet. Definitionen av begreppet har skiftat genom åren. Det finns därmed ingen exakt definition om vad mobbning är utan det som vi kallar för mobbing idag klassades inte som mobbing på 1970-talet, och det är inte omöjligt att vi kommer att ha en helt annan definition i framtiden. På 1980-talets Finland ansågs det inte vara så farligt att mina klasskamrater flyttade på sig när jag dök upp och att de frös ut mig, men däremot reagerade lärarna och lade sig i varje gång de såg mina klasskamrater spotta på mig eller stjäla min mössa på rasterna och springa iväg med den.

Alla forskare är inte övertygade

Forskare från olika discipliner har kommit till olika slutsatser om mobbning eftersom alla forskar fenomenet ur sina egna forskningstraditioner. Det finns ingen konsensus bland forskarna om vad mobbing är, liksom inte heller vad som orsakar fenomenet. Ingen forskare har heller kunnat bevisa vilken antimobbningsstrategi som är den mest effektiva vilket har fått till följd att olika skolor använder helt olika metoder för att bekämpa problemet. Enligt dagens ideal har många privatpersoner den moraliska åsikten att den rätta metoden är att flytta på mobbarna istället för mobbningsoffret, men alla forskare är alltså inte lika övertygade om att metoden är rätt.

Forskaren Kjell Granström skriver i antologin Utstött : en bok om mobbing att det finns sex olika orsaksteorier till förekomsten av mobbing. Dessa är följande:

1. En biologisk förklaringsmodell

Enligt denna teori ligger orsakerna till mobbning hos offret. Förespråkarna av teorin anser att människor är biologiskt betingade för att stöta ut de som beter sig annorlunda eller har ett avvikande utseende, ett fenomen som jämförs med djurens beteende då djur också stöter ut de som avviker. Enligt denna teori sägs den rätta åtgärden vara att flytta på mobbningsoffret samt att tillhanda speciella kamratstödjare vars uppgift är att skydda offret. Offret ges också råd om hur hen kan ändra på sitt utseende och klädstil för att slippa bli mobbad.

Själv fick jag råd av kuratorer som var tydligt inspirerade av denna modell: “Kan inte du ändra på din klädstil så att inte dina kläder sticker i ögonen på andra barn, du bär ju väldigt otidsenliga kläder?” och: “Kan inte du skaffa mer moderna intressen för dina klasskamrater tycker nog att det är udda att du intresserar dig för grammatik istället för TV och musik? De känner nog ingen samhörighet med dig.” Dock vägrade jag att ändra på min klädstil. Att bära kläder jag inte tyckte om kändes som en förnedrande tanke och ett alldeles för högt pris att betala för att slippa mobbningen!

2. En socialpsykologisk förklaringsmodell

Även enligt denna modell anses orsakerna ligga hos offret. Förespråkarna av teorin menar att alla människor automatiskt intar olika roller i grupper som blygisen, fräckisen eller pluggisen samt att offret i fall av mobbing har intagit en roll eller ett beteende som inbjuder till att bli måltavla för attacker. Den rätta åtgärden enligt denna modell anses vara att offret ges hjälp i att pröva på en ny roll och därmed ändra på sitt sätt att vara. Själv fick jag råd från de vuxna under min skoltid att jag måste bli tuffare.

3. En inlärningspsykologisk förklaringsmodell

Enligt denna modell anses orsaken ligga hos förtryckaren. Mobbaren anses ha intagit fel beteende på grund av felinlärning eller brister av uppfostran i hemmet. Den rätta åtgärden enligt denna modell anses vara att ge mobbaren stöd i att lära in rätt beteende. En annan åtgärd som förespråkarna av modellen gärna förespråkar är att flytta på mobbaren vilket ses som en bestraffning för det dåliga beteendet. Alla forskare är dock inte övertygade om att den sistnämnda åtgärden är effektiv. Personligen anser jag att det är mycket vettigare att flytta på mobbaren än mobbningsoffret, dock hade detta varit svårt att genomföra i mitt fall eftersom jag hade så otroligt många mobbare.

4. En psykoanalytisk förklaringsmodell

Även enligt den psykoanalytiska förklaringsmodellen sägs förklaringarna gå att hitta hos förövaren, och förklaringen anses vara att mobbaren mår dåligt på grund av obearbetade trauman som exempelvis kan bero på en problematisk hemmiljö. Mobbaren sägs bearbeta sina egna psykiska problem genom att förödmjuka svaga elever. Lösningen föreslås vara att mobbaren ges terapi. Vissa förkastar detta synsätt då de anser att ett dåligt mående aldrig får vara en bortförklaring till ett dåligt beteende. Själv upplevde jag däremot att det var skönt att få en förklaring till varför en av mina mobbare var elak: hon hade problematiska hemförhållanden!

5. En gruppsykologisk förklaringsmodell

Enligt denna modell kan mobbningen förklaras med bristerna i miljön. Läraren kan vara en dålig ledare, uppgifterna otydliga och lärostoffet svårtillgängligt vilket gör att det uppstår oro och obalans i klassrummet. Gruppen anses behöva avreagera sig varför klassen sägs välja ut en hackkyckling som de kan projicera sitt dåliga mående på. Mobbingen anses åtgärdas bäst genom att identifiera bristerna i skolmiljön och förbättra lärarens ledarskapsroll.

6. En värdepedagogisk förklaringsmodell

Enligt denna teori anses våld som förmedlas genom filmer och dataspel utmana nationella läroplaner som förespråkar allas lika värde. Detta gör i sin tur att rasism, fördomar och främlingsfientlighet uppstår mot de som avviker. Åtgärderna som förespråkas är gruppövningar och rollspel i syfte att utveckla elevernas empatiska förmåga. Själv gillar jag teorierna i denna modell! Jag tror skarpt att man kan åstadkomma förändringar genom att informera elever om att alla är olika och berätta för dem varför t.ex. autistiska elever avviker från normen.

Farligt för den mobbades självkänsla

Jag anser att det blir livsfarligt när skolor anammar den biologiska modellen! Även om jag inte tvivlar på att det kan ha en gynnsam effekt mot mobbing att försöka normalisera avvikande elever är det viktigt att känna till vad detta riskerar att göra för den mobbades självkänsla: då kommer eleven få signalen att hen inte får vara sig själv då hens riktiga jag inte duger och att hen förtjänar att bli mobbad om hen avviker. Även om jag själv vägrade att ändra på min klädstil försökte jag ändra på min personlighet och mina fritidsintressen för att passa in. Det tog mångårig terapi tills jag förstod att jag duger som jag är. Därför bör alla skolor omedelbart sluta skylla på mobbningsoffret!

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

4 tankar kring ”Sluta skuldbelägga mobbningsoffret

  1. Maria

    Bra läsning Man behöver prata om människors olikheter ofta. Påminna påminna påminna. Ge moraliska exempel och på så sätt lättare förstå, att vara mer empatisk och inte döma så lätt. Ha en fin dag.

    Svara
  2. Linus

    Kunskap är makt som det heter.
    Man borde lära barnen att det är okej och accepterat att vara annorlunda.
    Mina skolår av mobbing har satt sina spår i mitt inre.

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *