Städning och upplockning med boendestödjaren

Share Button

Idag blev det städning och upplockning med min boendestödjare. Jag förstår inte ens hur det kunde se ut som det gjorde hemma hos mig. Eller jo, egentligen förstår jag det: jag hade inte haft boendestöd på en vecka, och därför hade det hunnit samlas grejer.

I köket hade jag bland annat riktigt tomma fruktförpackningar och tvätt på golvet. I vardagsrummet var det diverse grejer överallt. Och i hallen låg en öppnad resväska direkt vid dörren som man fick gå runt för att komma in i lägenheten. Den hade legat där efter tisdagens föreläsning för jag hade inte orkat flytta den från hallen efter föreläsningen.

En av anledningarna till att jag nyligen blev utbränd var att jag hade för höga krav på mig själv. Efter att jag för snart 12 år sedan fick veta att jag har Aspergers syndrom, sänkte jag kraven rejält, men ändå inte tillräckligt eftersom jag trots allt blivit utbränd några gånger. Trots att jag alltid haft stökigt hemma, har jag under de senate veckorna sänkt kraven ännu mer, vilket känns bra.

Varför har jag inte sänkt kraven mer tidigare då? Jo, på något sätt har jag hört min mammas röst i bakhuvudet, och hon har tutat i mig sedan jag var barn hur det bör se ut i ett hem. Det får inte vara grejer mitt på golvet så att man måste hoppa över eller gå runt dem, alla gamla förpackningar och allt skräp ska slängas i soporna med en gång, och det får absolut inte ligga tvätt i köksgolvet. Min förklaring att det faktiskt är lättare för mig att gå runt saker hemma än att plocka upp sakerna från golvet har mamma alltid vägrat lyssna på.

Trots att jag gick i flerårig terapi för att lära mig att tänka om och inte ha för höga krav på mig själv, har jag alltid på något sätt haft dåligt samvete och tänkt: “herregud, tänk om mamma skulle se stöket”. Mamma bor i Finland, och med tanke på att hon aldrig kommer hit så finns det ingen risk att hon skulle se något, men jag har alltid haft en liten röst i bakhuvudet som viskat: “tänk om”. Och denna röst har gjort att jag inte klarat av att sänka kraven tillräckligt mycket trots att min psykolog gång på gång har påmint mig om att jag inte får jämföra mig själv med andra människor. Jag har ju Aspergers syndrom, och därmed måste jag lägga ner energi på saker som andra människor gör automatiskt. Och i mitt fall resulterar detta i att det blir stökigt hos mig, speciellt när jag är trött.

För att inte bränna ut mig, måste jag planera vilodagar, och på vilodagarna kan jag inte slänga skräp i papperskorgen, hänga kläder i galgar, kasta sopor eller överhuvudtaget lägga någonting på sin plats. Skulle jag göra det, skulle det inte vara en ordentlig vilodag för då skulle min hjärna behöva överanstränga sig.

Jag är stolt över mig själv nu. Det är inte själva stöket som jag är stolt över, utan jag är stolt över att jag blivit bättre och bättre på att sänka kraven. Tyvärr ställer jag fortfarande ibland för höga krav på mig själv, men jag är på god väg till att bli bättre 🙂

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

4 reaktion på “Städning och upplockning med boendestödjaren

  1. hl

    Jeg har også den lille stemmen. Du er tøff som skriver dette. Takk for at du deler. Jeg blogget om sollys i dag!

    Svara
  2. Johanna Svenningsson

    Vad skönt att du blivit bättre på att ställa rimliga krav på dig själv! 🙂 Jag tycker att det är jättebra att du inte pressar dig själv till att plocka undan i lägenheten bara för att man “ska” göra det. Huvudsaken är ju att du mår bra och inte går in i väggen. Och vad bra att du har en boendestödjare som hjälper dig med sådant som tar mycket energi för dig! 🙂

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Jag har verkligen haft tur med mina boendestödjare, min psykolog och de flesta stödpersoner, och det är jag tacksam för 🙂 Utan dem hade jag inte ens förstått att jag ställt för höga krav på mig själv utan jag skulle fortfarande ha inbillat mig att man inte “får” ha alldeles för stökigt hemma. Jag har alltid haft det stökigt, men jag har försökt ändå plocka undan då och då. Nuförtiden har jag förstått att jag behöver ännu fler vilodagar då jag inte behöver tänka på att jag ska hänga upp kläderna osv och därför ska det vara ännu stökigare hos mig än vad det redan varit 😉

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *