Etikettarkiv: Automatiseringssvårigheter

Konsekvensen av automatiseringssvårigheterna

Vi som har Aspergers syndrom eller autism kan ha automatiseringssvårigheter, vilket innebär att vi ofta måste lägga medveten energi på saker som andra människor gör automatiskt. Flera vardagliga färdigheter såsom att duscha, diska och plocka undan kräver medveten fokus och koncentration av mig. Dessutom tar det energi av mig att hitta och försöka fokusera på vägen så att jag inte går vilse. Jag måste gå samma väg flera gånger och fokusera på vägen medvetet för att den ska fastna i mitt minne om jag vill hitta tillbaka till samma ställe i framtiden.

Tidigare i veckan promenerade jag ute tillsammans med min boendestödjare. Hon uppmärksammade mig först på ett äppelträd och sedan på ett körsbärsträd. Av förståeliga skäl var frukterna inte mogna så jag bestämde mig genast för att återkomma längre fram i sommar. Men för att jag skulle kunna återkomma skulle jag behöva hitta vägen till fruktträden från mitt hem. Även om vi befann oss i mitt bostadsområde var jag totalt förvirrad för jag hade glömt bort vilken väg vi hade tagit, och därför fick min boendestödjare förklara för mig. Jag upprepade vägen för mig själv tyst i min hjärna hela tiden så att jag skulle komma ihåg. Skulle jag inte göra det, skulle inte vägen fastna i min hjärna och jag skulle inte hitta till platsen igen.

Jag kunde inte släppa det här och tänkte bara på vägen så att jag inte skulle glömma var vi befann oss. Jag funderade också på om jag kunde se några kännemärken som jag skulle kunna notera för att underlätta för mig att hitta. Jag märkte inte att min boendestödjare plötsligt hade blivit chockad av något och tystnat för jag lyssnade knappt på vad hon sa. Efter ett tag undrade hon om jag också hade blivit chockad men jag förstod inte vad hon pratade om. Men tydligen hade det stått en man utan byxor nära vägkanten och min boendestödjare hade undrat vad han höll på med! Men själv hade jag inte märkt någonting överhuvudtaget trots att mannen förmodligen hade stått relativt nära oss.

Min boendestödjare verkade smått förvånad när jag förklarade att jag inte hade sett någonting. Jag hade inte varit fokuserad alls på min omgivning utan det enda jag hade tänkt på var vägen. Min hjärna blir trött av att fokusera, och när jag fokuserar på en sak klarar jag därför inte av att tänka på andra saker samtidigt. Då lägger jag inte märke till vad som händer runt omkring, vilka jag möter och hur de förbipasserande går klädda. När jag promenerar i stan måste jag därför fokusera fullt ut när jag går över gatan, och när jag befinner mig på en fullsatt restaurang och hämtar mat måste jag medvetet lägga fokus på hur jag går och håller tallriken så att jag inte ramlar. Jag måste även tänka på var alla andra restauranggästerna befinner sig så att jag kan väja för dem.

Det är av sådana här anledningar min hjärna är lätt uttröttbar. Ingenting sker automatiskt utan jag måste verkligen lägga fokus på det mesta jag gör. Därför ogillar jag även biljard, minigolf, bowling, bollspel och andra typer av lekar där man måste hålla fokus på sin kropp. Jag brukar säga att det är som en tortyr för min hjärna.