Etikettarkiv: biståndsbedömare

Förvirrande fråga i en enkät

Vi som bor i Stockholm och har boendestöd brukar årligen få enkäter som vi förväntas fylla i för att kommunen ska kunna kartlägga vad vi tycker om boendestödet. Jag fyllde i den nyligen och hakade upp mig på en fråga som löd: “Mina boendestödjare uppmuntrar mig att göra saker självständigt.” För att svara på frågan, skulle man välja rätt alternativ bland “Håller inte alls med”, “Håller inte med”, “Har ingen åsikt”, “Håller med” eller “Håller definitivt med.” De andra frågorna handlade om ifall jag känner mig bekväm med mina boendestödjare, om jag blir bemött med respekt av dem och biståndsbedömaren och så vidare.

Min spontana reaktion på den frågan var: “Håller inte alls med.” Mina boendestödjare kommer ju hem till mig för att avlasta mig, inte för att uppmuntra mig att göra ännu fler saker självständigt. Meningen är att de ska ta över så att jag får återhämtning och inte tar ut mig för mycket. Därför har en av mina boendestödjare som uppgift att bestämma var jag ska förvara mina saker, ringa samtal till hyresvärden och myndigheter, öppna och sortera min post, bestämma vilka inköp jag ska göra och så vidare. Självfallet i samråd med mig, men eftersom jag inte kan bedöma vad jag behöver och vill ha, vill jag att hon fattar beslutet så att jag slipper stressa. Min andra boendestödjare har däremot som uppgift att städa min lägenhet.

Men när jag tittade på enkäten igen, förstod jag att det var menat att det skulle vara något negativt om boendestödjarna inte uppmuntrade klienten att göra saker självständigt och positivt om de gjorde det! Så som resterande av frågorna var formulerade insåg jag att alternativet “Håller inte alls med” alltid skulle framställa något negativt och “Håller definitivt med” alltid något positivt. Jag hittade ingen kommentarruta utan det enda man skulle göra var att kryssa i rätt alternativ. Jag förstod att boendestödföretaget som jag valt som utförare förmodligen skulle få sämre poäng i kommunens ögon om jag skulle kryssa i alternativet “Håller inte alls med”.

Jag funderade på hur jag skulle tänka och bestämde mig till slut för att kryssa i alternativet “Håller definitivt med” för jag ville att kommunen skulle förstå att mina boendestödjare är professionella och duktiga. Dock kommer jag påpeka paradoxen för min biståndsbedömare nästa gång det är dags för uppföljning. Det finns ju en överhängande risk att de klienter som liksom jag har Aspergers syndrom eller autism behöver en boendestödjare som är duktig på att uppmuntra dem att ta det lugnt istället för att bli mer självständiga och de kanske svarar på frågan på ett annat sätt. Då riskerar de duktiga boendestödsbolagen som tar hänsyn till klientens ork bli felaktigt uthängda!

En liten uppdatering om mötet med biståndsbedömaren

En liten uppdatering om gårdagens möte med biståndsbedömaren. Ni var många som engagerade er och stöttade mig och många har varit nyfikna på hur det gick. Så nu ska ni få en liten uppdatering!

Mötet var bokat till klockan 10:00 på stadsdelsförvaltningens kontor. Jag var för en gångs skull på plats i sista sekunden för jag kände inte för att hänga på stadsförvaltningens väntrum längre än nödvändigt. Väl framme anmälde jag mig hos receptionen och receptionisten bad mig sätta mig ner och vänta. Under tiden jag väntade svarade jag på några bloggkommentarer och glömde till och med bort för stunden att jag skulle ha ett jobbigt möte framför mig. Klockan 10:10 kom biståndsbedömaren för att hämta mig och bad om ursäkt för att han var sen. Vilket verkligen inte gjorde mig något för nu hade jag haft mer tid att slappna av.

Jag märkte direkt att min nya biståndsbedömare var vänligt inställd. Han log och frågade hur det var med mig, varpå jag svarade att det var bra. Att jag hade vaknat klockan 4 på morgonen utan att kunna somna om lät jag bli att säga något om, men han kanske märkte det på mina mörka ringar runt ögonen. Han började mötet med att gå igenom vad min före detta handläggare hade kommit fram till i förra årets utredning och frågade mig om boendestödjarna fortfarande hjälper mig med samma saker som stod i förra årets utredning. Vilket jag bekräftade att de gjorde.

Jag berättade för honom att en av mina boendestödjare är väldigt duktig på att organisera och har ordnat så att varje föremål har en bestämd plats i min lägenhet. Han frågade mig vad min boendestödjare hette för många andra personer med Aspergers syndrom, autism och ADHD skulle behöva precis en sån boendestödjare, menade han, och kontinuerlig hjälp med just sånt. Vad lättad jag blev när jag hörde det! För det är inte alltid självklart att biståndsbedömarna förstår sånt. Istället ifrågasätter många varför inte svårigheterna blivit bättre efter flera år, men den här biståndsbedömaren verkade veta precis vad neuropsykiatriska diagnoser handlade om.

Sen fick jag världens chock: han berättade att han hade funderat på mina måltider när han hade läst förra årets utredning. Han menade att det var synd att det inte blir så mycket variation i min kost när jag endast “lagar” mat i ugnen eftersom jag inte orkar göra på ett annat sätt. Därför hade han tänkt erbjuda mig hemtjänst utöver boendestödstimmarna. Hemtjänstens uppgift skulle isåfall vara att leverera matlådor hem till mig varje dag så att jag skulle få nylagad mat och därmed få mer variation. Det här är allra första gången en biståndsbedömare erbjuder mig mer hjälp än vad jag har ansökt om! Inte så sällan har de bara inställningen att boendestödstimmarna ska dras ner, men nu fick jag istället höra att det fanns mer hjälp att få!! Jag blev så ställd att jag inte visste vad jag skulle säga.

Efter lite funderande tackade jag nej till hans generösa erbjudande. Anledningen till att det blev ett nej var att jag känner att mina matlagningsrutiner funkar just nu, och eftersom jag själv är nöjd så anser jag inte att det är nödvändigt med hemtjänst. Då sa han att jag skulle få återkomma när som helst om jag skulle ändra mig. Det känns väldigt skönt att veta att om jag skulle tröttna på att alltid äta torr mat som ugnlagas utan kryddor så skulle jag i framtiden kunna få ändring på det. Men jag tror faktiskt att mina matlagningsrutiner kommer att funka.

Efter 25 minuter menade han att han hade fått veta allt han behövde och att mötet var över. Vilket var ytterligare en chock! Jag är van vid att de flesta möten med biståndsbedömare drar ut på tiden för jag brukar behöva argumentera och motivera varje detalj, och nu var klockan bara 10:35 och vi var klara trots att vi hade börjat mötet 10 minuter försent. Häromåret hade jag bokat tid med biståndsbedömaren till klockan 14 och jag hade lovat ringa till min boendestödjare när mötet skulle vara över. Klockan 15:30 hade min boendestödjare blivit orolig för jag hade inte hört av mig och hon hade försökt ringa mig flera gånger. Men jag hade fortfarande suttit fortfarande på mötet och hade inte blivit klar förrän klockan 16:20, det vill säga efter 2 timmar och 20 minuter! Att mötet var över redan efter 25 minuter kändes därför väldigt ovanligt.

Innan vi sa hejdå bad jag om få ett nytt tandläkarintyg, vilket han lovade att fixa. Han passade också på att fråga om det var okej för mig att han skulle prata med personalen på Boendestödsproffsen/Hemtjänstteamet som jag har valt som boendestödsutförare. Enligt Offentlighets- och sekretesslagen får socialtjänsten inte ha kontakt med någon utomstående angående mitt ärende så länge jag inte har gett mitt godkännande. Självklart fick han prata med personalen, jag tyckte bara att det var bra att han skulle utbyta information med mina boendestödjare för jag kunde ha glömt att säga något viktigt!

Jag promenerade hem från stadsdelsförvaltningens kontor. Klockan var 10:57 när jag var hemma. Och med en extremt bra känsla! Mötet hade varit lagom långt och till och med lite avslappnat och trevligt och jag hade inte behövt argumentera en enda gång varför Aspergers syndrom inte kan tränas bort. Så nu får jag bara hålla tummarna för att jag kommer att få behålla samma biståndsbedömare till nästa år, vilket kanske är för mycket att hoppas på. Tack så mycket alla fina för att ni stöttade mig igår! 🙂