Etikettarkiv: Djup vänskap

Jo, autister kan visst trivas med att ha bekanta

Det sägs att personer med Aspergers syndrom och autism har svårt för småprat och ytliga relationer. Antingen ska vi aspergare vilja vara nära vänner eller inte alls. Vi ska därför inte vara lika intresserade av att ha bekanta för vi ska endast värdesätta djup, genuin vänskap. Tony Attwood nämner också tendensen att söka sig till uppriktiga och genuina vänskaper i sina positiva Aspie-kriterier.

Själv har jag varit kluven till sådana påståenden för jag har alltid upplevt att jag själv och många andra aspergare haft flera bekanta. Vissa av mina nya bekantskaper träffar jag endast en gång när jag lär känna dem i ett specifikt sammanhang men sedan hörs vi aldrig mer. Och vissa bekanta träffar jag en gång per år eller till och med en gång vartannat eller vart tredje år. Och jag har många gånger upplevt att det varit givande att ha bekanta, fast relationen blir naturligtvis på ett helt annat sätt jämfört relationen jag har till nära vänner.

Jag värdesätter definitivt inte endast djupa, genuina vänskaper utan jag värdesätter även bekantskaper, oavsett om man endast träffas vid ett tillfälle i livet eller om man träffas då och då men ytterst sällan. Och i mitt yrke som aspergerinformatör har det blivit att jag fått ytterst många bekanta. Kunder kör mig till föreläsningslokaler från tåg- och busstationer, och vi har givande diskussioner under bilfärder som i vissa fall tar mellan en halvtimme och en timme. Ibland fikar jag på caféer eller äter på restauranger med folk i samband med föreläsningar. Jag småpratar även nästintill alltid med åhörare på mina föreläsningar, vilket brukar vara lika givande varenda gång. Att få träffa så många intressanta människor är nästan det som jag värdesätter allra mest i mitt yrke.

När jag förra året stod på NPF-mässan i Kista, var det väldigt många som kom fram och hälsade för vi hade träffats vid tidigare tillfällen i samband med bland annat föreläsningar. Vissa var tidigare kunder, andra åhörare på mina föreläsningar. Det var då det slog mig allra första gången hur otroligt många bekanta jag har! Det som däremot sticker ut i dessa bekantskapsrelationer att vi alla brinner för ämnet Aspergers syndrom och nästan uteslutande pratar om det. Det hade inte varit lika roligt att ha bekanta som jag diskuterar vädret med. Dock finns det många aspergare som absolut inte skulle kunna tänka sig att ha bekanta utan det är antingen genuin vänskap eller ingenting som gäller för dem.

Ni som har Aspergers syndrom, uppskattar ni endast nära relationer eller trivs ni med att ha bekanta? Eller föredrar ni en kombination av dessa?