Etikettarkiv: Kräkfobi

Att bli bemött i sin ångest

Under livets gång har jag lidit av ångest och diverse rädslor. Ibland har ångesten handlat om saker som andra människor kan relatera till, och ibland inte. Min ångest har oftast blivit bemött på helt olika sätt beroende på om majoriteten av människor också skulle känna ångest i min situation eller inte.

När jag var riktigt liten, var jag rädd för att hitta spöken i mitt sovrum på kvällarna efter att mamma hade släckt lampan och pussat mig god natt. Alla var mycket förstående inför min rädsla för det ansågs ju normalt att småbarn var rädda för spöken. Lösningen blev att mamma stannade kvar i sovrummet för att trösta mig, och hon förklarade även för mig att spöken inte existerade. Det var inget konstigt med det, och min rädsla försvann i takt med att jag växte upp.

Som vuxen har jag också varit med om ångestfyllda situationer då jag blivit bemött med otroligt mycket förståelse. Den ena situationen var när min farfar hade gått bort. När mina kompisar sms:ade mig och frågade om jag ville följa med ut och festa, svarade jag att jag inte hade lust för farfar hade gått bort. Alla var förstående och ingen ifrågasatte mig. Ingen ifrågasatte mig heller några år senare när jag kände ångest efter att jag hade skilt mig. Det anses ju vara normalt att man känner ångest när fleråriga relationer tar slut eller när en nära anhörig går bort, och därför ansågs mina känslor vara helt normala.

Däremot finns det andra situationer då jag känt ångest men inte har blivit bemött med förståelse alls. När jag var tonåring och sa att jag inte ville gå till skolan, fick jag höra att det var skolplikt. När jag pluggade på Vimmerby Folkhögskola, fick jag panik när jag fick höra att vi skulle ha skapande i schemat en gång i veckan. Hela min kropp skrek bara “nej nej nej”. Min rädsla var så enorm att jag inte ens vågade gå in i klassrummet där lektionen skulle hållas utan tvärvägrade. De flesta förstod inte min panik eftersom det inte anses vara normalt att vara rädd för ett vanligt skolämne, och speciellt inte ett skolämne som de flesta ser som roligt och avslappnande. Min vän Sofia som gick i samma klass var den enda som förstod och stöttade mig.

Min kräkfobi är också någonting som många människor inte kan relatera till. Att jag tackar nej till att gå hem till människor som har magsjuka i familjen är något som de flesta är förståeligt för många för ingen vill ju bli magsjuk. Att kräkas är någonting som de flesta ogillar, och det anses inte vara något konstigt med det. Att man faktiskt är rädd för att kräkas är däremot någonting som de flesta människor inte kan relatera till. Att jag kan skaka i rädsla och oftast inte kan sova en blund under hela natten för att en väninnas barn kräktes inför mig dagen innan är något som ter sig oförståeligt för många.

Jag har alltid upplevt att det är mycket lättare att ha ångest inför saker som andra människor också skulle känna ångest inför. Om en nära anhörig till mig går bort, vet jag att jag alltid kommer att få stöd och förståelse från andra människor. Med förståelse och stöd blir ångesten mycket lättare att hantera och man mår snart mycket bättre. Däremot är det mycket jobbigare att känna ångest inför andra saker och bli bemött med höjda ögonbryn. Ångesten blir mycket värre när man får höra: “Äsch, det där är ingenting, skärp dig!”