Etikettarkiv: Lorna Wing

Autismspektrum av Lorna Wing

Jag håller just nu på att läsa boken Autismspektrum: handbok för föräldrar och professionella av Lorna Wing. Jag har genom åren fokuserat väldigt mycket på inifrånperspektivet i och med att jag har gått informatörsutbildningen på Ågesta Folkhögskola, och det var länge sen jag läste en bok om asperger och autism skriven av en forskare. Därför tyckte jag att det kunde vara intressant att vända på perspektivet och ta reda på vad relevant forskning säger på området. Och eftersom jag nästan alltid brukar gå igenom Wings triad på mina föreläsningar, tyckte jag att det kunde vara intressant att läsa om just Lorna Wings tankar.

Även om jag anser mig kunna relativt mycket om autism, fick jag reda på nya fakta av att läsa boken. Jag visste exempelvis inte om att Leo Kanner hade uppmärksammat att nästintill autistiska barn hade intelligenta fäder med akademisk utbildning och trodde att detta var utmärkande för autism men att andra forskare slog ifrån sig att detta hade något med autism att göra. Även Lorna Wing tror att det är troligare att högutbildade föräldrar hade hört talas om Kanners arbete och de därför hade möjlighet och medel att ta sitt barn till Kanners klinik. Även om Lorna Wing inte verkar vara övertygad om att Kanners teori om fädernas intelligens och utbildning stämmer, kom jag på att tänka på min egen pappa och många andra pappor till aspergare som jag vet är intelligenta och högutbildade.

Det var mycket intressant att ta del av Lorna Wings teorier om varför Aspergers syndrom och autism är vanligare bland killar än hos tjejer. Hon tror att en delförklaring skulle kunna vara att tjejer har en bättre social intuition än killar och att det därför krävs starkare “skador” hos en tjej för att hon ska bli autistisk. Hon hänvisar till forskning som tyder på att de flickor som har Kanners autism blir mer gravt handikappade än pojkarna som har syndromet, vilket stödjer teorin. Men hon konstaterar också att autism kan vara svårare att upptäcka hos flickor, vilket jag personligen tror är huvudanledningen. Och det har också Svenny Kopp konstaterat.

Lorna Wing går grundligt igenom de olika autistiska undertyperna: den aktiva men udda gruppen, den överdrivet formella och högtravande gruppen, den passiva gruppen och den avskärmade gruppen. Många aspergare jag träffat upplever inte att deras sociala stil passar tydligt in i någon av Lorna Wings beskrivningar, men Wing konstaterar faktiskt att det inte är alla som passar tydligt in i någon av dessa undergrupper och att en persons sociala stil också kan skifta genom åren. En person som varit överdrivet social men udda i barndomen kan alltså bli passiv i vuxenåldern och tvärtom.

Lorna Wing beskriver också autistiska styrkor. Hon skriver att vissa autister slutar använda sig av sina talanger någon gång i barndomen eller vuxenåldern utan att man vet varför. Forskarna vet inte om dessa styrkor har försvunnit eller om autisten plötsligt inte längre vill använda sig av dessa. Hon beskriver en tjej som slutade med sina häpnadsväckande teckningar när hennes tal plötsligt utvecklades. Wing vet som sagt inte vad det beror på att tjejen helt plötsligt slutade teckna, men min egen teori är att alla nya färdigheter tar så mycket energi att man inte orkar koncentrera sig på allt samtidigt. Själv hade jag som barn och tonåring ett häpnadsväckande minne och kunde bland annat hela klassens telefonnummer utantill, men färdigheten försvann i samband med att jag tvingades lära mig flera “vuxenfärdigheter” så som att betala räkningar, tvätta och öppna konservburkar.

Trots att jag tyckte att det var mycket givande att läsa Lorna Wings teorier, måste jag erkänna att jag inte känner igen mig i de flesta av Wings exempel och jag känner inte heller igen de flesta aspergare jag känner. Wing nämner visserligen Aspergers syndrom i boken och det faktum att många personer utåt sett verkar helt normala, men många av hennes exempel i boken handlar om barn som har okontrollerade raseriutbrott och inte kan förstå andra människors alls. Dessutom lekte jag låtsaslekar som barn även om Lorna Wing skriver att det är ovanligt att barn med autism gör det. Det är möjligt att vi som blivit diagnosticerade i vuxenåldern har lite andra typer av svårigheter än det Lorna Wing beskriver.

I slutet av boken ger Lorna Wings tips om hur man kan hjälpa autistiska barn. Nu har jag och hon lite olika syn på vissa saker. Hon ger tips om hur man kan hjälpa autistiska barn att fästa blicken medan jag är starkt av åsikten att omgivningen bör acceptera att en person med Aspergers syndrom eller autism inte vill upprätthålla ögonkontakt. Därför fokuserar jag mest på faktadelarna i boken och tycker att det är intressant att lära sig fakta om styrkor, siffror, historik, närliggande diagnoser och annat.

Lorna Wings bok Autismspektrum