Etikettarkiv: Neuropsykiatrisk utredning

Nej, en diagnos behöver inte vara enbart positivt eller negativt

De allra flesta vuxna autister jag har träffat har upplevt att det har varit jätteskönt att äntligen få en bekräftelse på att man har Aspergers syndrom eller autism, och själv känner jag likadant! En medicinsk diagnos kan hjälpa en till självförståelse, ge en chansen att träffa likasinnade samt möjlighet att erhålla hjälp och stöd enligt LSS. Vi får även träffa en psykolog, arbetsterapeut eller kurator på habiliteringen för att få råd och stöd vid behov. Men det allra viktigaste för många av oss har varit att äntligen få en bekräftelse på att vi varken är dumma och lata utan vi är endast annorlunda.

Men det finns självklart baksidor i allt, och likaså även i neuropsykiatriska diagnoser. Vissa åhörare på mina föreläsningar har berättat för mig att de fått problem i form av högre premier och annat när de tecknat barnförsäkringar efter att barnet fått en autismdiagnos, vilket föräldrarna har upplevt som problematiskt. Vissa vuxna aspergare har upplevt att det är onödigt krångligt att skaffa körkort när de behövt visa upp läkarintyg från en läkare som bekräftar att Aspergers syndrom inte utgör ett hinder för dem att köra bil. Och när man har en medicinsk diagnos på Aspergers syndrom eller autism, blir man utestängd från exempelvis polisyrket. Vissa aspergare kan även uppleva att de har börjat ställa alldeles för låga krav på sig själva efter diagnosen, vilket de har upplevt som ett problem.

Det som är problematiskt här är att många tänker svartvitt om diagnoser. Många tror att det enbart ska vara positivt eller negativt att få en diagnos och att om det finns något som är det minsta negativt så borde man inte skaffa en diagnos alls. Men om man upplever att det har varit 99% positivt att äntligen få en diagnos och sedan upplever hinder i 1% av situationer i livet på grund av diagnosen så betyder det ändå att diagnosen varit något mycket positivt i slutändan! Bara för att jag upptäckte att jag inte kan bli polis med min Aspergers syndrom så betyder det inte att jag ångrar att jag genomgick en neuropsykiatrisk utredning. Att jag sedan tycker att man borde se över antagningskraven till polishögskolan är en annan sak, men det hör inte hit. Diagnosen har ändå hjälpt mig i 99% av fallen i livet och det är det som räknas. Jag är mycket glad att jag genomgick en neuropsykiatrisk utredning och fick en diagnos.

Om det finns en smärre negativ aspekt i att få en medicinsk diagnos på Aspergers syndrom eller autism, är det oftast en bagatell i sammanhanget! Därför är det viktigt att du inte skrämmer bort din närstående från att genomgå en neuropsykiatrisk utredning. Istället för att säga: “Tänk på alla tråkigheter och hinder du riskerar att råka ut för om du skulle få en diagnos”, säg: “Tänk på vad mycket nytta du skulle ha av en diagnos.”

När föräldrarna vägrar låta sitt barn genomgå en utredning

När jag föreläser, möter jag ibland lärare, fritidspersonal, vänner och släkt som har förstått att ett specifikt barn i deras närhet har Aspergers syndrom eller autism. Nästintill alla diagnoskriterierna stämmer in och man känner verkligen att barnet skulle bli hjälpt av en diagnos. Problemet? Jo, föräldrarna vägrar låta sitt barn utredas!

Vad gör man då? Jo, man kan försöka prata med föräldrarna en gång till och lyfta fram följande fördelar med en diagnos:

1. Möjlighet att få en personkretstillhörighet inom LSS. Vilket aldrig är en nackdel! Man kan få tillgång till bland annat råd och stöd, korttidstillsyn, kontaktperson om barnet har svårt att hitta vänner i skolan och en korttidsvistelse utanför det egna hemmet i form av exempelvis ett sommarkollo. Barnet får kollovistelsen till ett mycket förmånligt pris jämfört med kostnaden på ett vanligt kollo som inte går via LSS. Att få en personkretstillhörighet kan därmed underlätta mycket.

2. Möjlighet att träffa likasinnade. Deltar barnet i ett LSS-kollo, är chansen stor att det dyker upp andra autistiska barn som har ungefär en likartad funktionsnivå som barnet. Barnet kan få vänner för livet om det har svårt att hitta vänner i skolan och dessutom förhoppningsvis utan att behöva känna sig dum, utstött och annorlunda. Det kan göra susen för barnets självkänsla!

3. Möjlighet att få bättre anpassningar i skolan. Trots att 1 kap. 4 § skollagen tillförsäkrar alla barn i behov hjälp och stöd oavsett om de har en medicinsk diagnos eller ej, är det många som vittnar om att barnens specialbehov får större hänsyn och förståelse i skolan om de faktiskt har diagnosen autism på papper. Det ska inte vara så, men tyvärr är det lätt för skolpersonalen att tänka: “Men det här barnet har ju ingen diagnos så varför ska jag behöva ta lika hänsyn till det här barnet som jag tar till alla autistiska barn?” Dock är diagnosen ingen garanti för att få hjälp, men den kan inte göra situationen värre.

4. Barnet kommer fortfarande vara samma person som innan. Svårigheterna kommer alltid finnas där oavsett om diagnosen finns på papper eller ej. Däremot riskerar man att förvärra situationen ytterligare genom att förvägra barnet en diagnos. Barnets svårigheter riskerar bara att bli större om barnet inte får möjlighet till självförståelse och specialanpassningar genom rätt diagnos. Autism kan dessutom innebära många styrkor, vilket barnet skulle kunna få kunskap om.

Men vad göra då om man har använt sig av alla dessa argument och föräldrarna fortsätter att vägra låta barnet genomgå en neuropsykiatrisk utredning? Det går inte att tvinga föräldrarna. Vägrar de finns inget annat att göra än att acceptera föräldrarnas beslut. Dock kan man alltid underlätta för barnet på andra sätt! Ta hänsyn till barnets specialbehov, lyft fram barnets styrkor och förklara för barnet att man inte är sämre när man fungerar annorlunda. Bemöt barnet som du skulle bemöta vilket autistiskt barn som helst trots att du är osäker på om det här barnet faktiskt har autism eller ej!