Etikettarkiv: Reaktioner

Så här olika kan omgivningen reagera på diagnosen

Som nydiagnosticerad med Aspergers syndrom eller autism måste man ta ställning till om man vill berätta om sin diagnos för omgivningen eller om man vill hålla tyst. Vi som har valt öppenheten har fått många olika reaktioner så som:

1. Misstro. Vissa människor har absolut inte kunnat förstå varför vi fått diagnosen autism. De säger saker som: “Men du kan inte ha asperger. Jag har träffat många andra som har autism och de är inte alls som du. Du har inte såna svårigheter”, är en vanlig sak många av oss har fått höra. Eller: “Jag har känt dig i flera år och aldrig märkt något avvikande hos dig. Du kan omöjligen ha autism”.

2. Ointresse. Vissa av oss skulle vilja berätta detaljerat för någon närstående hur den neuropsykiatriska utredningen gick till, vad vi fick för resultat och hur det kändes att äntligen få veta att vi har autism när vi alltid trott att vi är dumma och lata. Men personen säger bara “jaha”, byter samtalsämne och visar inget intresse.

3. Motstånd. “Men autism finns inte, det är bara en modediagnos som beror på psykosociala faktorer och dålig kost”, menar vissa. När vi försöker förklara att diagnosen varit viktig för vår självkänsla, kan vi få motargumentet att det är farligt att identifiera sig med sin diagnos och att vi borde gå i psykoterapi istället.

4. Missunnsamhet. Vissa har svårt att acceptera att vi autister har rätt till vissa stödinsatser. “Men det är orättvist att ni som har asperger och autism tillhör LSS och tillförsäkras bättre levnadsvillkor genom lagen än de cancersjuka, hjärtsjuka och gamla” eller: “Nu kommer du få allt betalt av staten. Du kommer få privilegier på jobbet genom lönebidrag/du kommer att få ligga i soffan och göra vad du vill på dagarna med sjukersättning medan jag som har en kronisk sjukdom får slita och jobba”, är vanliga saker vissa människor brukar säga. Eller många säger egentligen inte exakt så här rakt ut men ger hintar åt det hållet.

5. Oacceptans. “Men nu kommer du bara börja använda diagnosen som en ursäkt och sluta anstränga dig”, eller “Jag vet att du har autism men det betyder inte att du inte ska träna på det du har svårt för och jobba med utmaningar precis som vi vanliga människor”, säger vissa till oss. Dessa människor är övertygade om att alla människor har sina utmaningar i vardagen och att autism inte innebär fler svårigheter än vad människor generellt sett har i sina liv.

6. Förståelse. Vissa människor förstår mycket snabbt vad autism handlar om och hur mycket det kan ha betytt för oss att få en diagnos. Själv har jag en neurotypisk vän som knappt visste vad asperger var för något men hon var mycket stödjande och glad för min skull när jag fick diagnosen. Hon hade inte sett något avvikande hos mig men hon respekterade ändå att jag hade fått en diagnos och ifrågasatte den aldrig. Dock är det långt ifrån alla som bemöter oss så här fint redan från början.

De flesta av oss autister föredrar såklart att alla i vår omgivning reagerar med förståelse från början om diagnosen har betytt mycket för oss, men så ser inte verkligheten ut tyvärr. Det är inte många som vet vad autism innebär, och eftersom många av våra närstående inte upplever sig ha sett något avvikande hos oss kan de vara chockade över att vi har fått diagnosen autism. Vissa reagerar med ointresse eftersom de anser att vi är samma människor som vi alltid varit oavsett vad vi har för diagnos. Andra försöker vara finkänsliga och låter därför bli att ställa frågor.

De som reagerar med misstro har enligt min erfarenhet goda chanser att ändra på sitt förhållningssätt om de tar sig tid att lära sig vad autism handlar om. Alla är nybörjare i början. De som däremot är missunnsamma försöker jag hålla mig borta ifrån! De som är avundsjuka på mig för att jag har rätt till lönebidrag och städhjälp från en boendestödjare har ändå ingenting i mitt liv att göra.