Etikettarkiv: Tony Attwood

Därför kan man bli blind för sina familjemedlemmars autistiska egenheter

Tony Attwood en framstående expert och forskare om Aspergers syndrom, och han har ägnat sitt liv åt att forska och skriva böcker om ämnet. När mina bloggläsare nyligen uppmärksammade mig om att Attwood totalt hade missat att hans egen son hade Aspergers syndrom och att sonen fick diagnosen först efter 30-årsåldern, fick det mig att le. Attwood om någon borde ha vetat om hur Aspergers syndrom kan yttra sig och han borde ha uppmärksammat varningstecknen, men icke.

Men jag tror att det bara är naturligt och mänskligt. Även om man kan väldigt mycket om Aspergers syndrom och autism och kanske till och med i likhet med Attwood har skrivit doktorsavhandlingar om ämnet, är det lätt att bli blind för sina närståendes egenheter. Man har förmodligen blivit van vid att familjemedlemmen är som den är. Personen kanske har lite annorlunda vanor i form av specifika rutiner som bara måste följas, personen kan bli lätt trött om det blir mycket buller och skärmar sig undan, personen kanske har vissa maträtter som han eller hon äter hela tiden och så vidare. Men den egna familjen kan ofta ha överseende med personens egenheter.

Dock brukar det som bekant inte vara hemmet som är problemet! Prolemen brukar dyka upp när personen kommer i nära kontakt med människor utanför familjen och måste samarbeta med dem i skolan eller arbetslivet. Lindqvist och Sauer skriver i sin bok Funktionshinder, kultur och samhälle att det ofta blir en balansgång mellan normalitet och avvikelse när man har en funktionsnedsättning. Ute i samhället betonas det avvikande hos individen och avvikelserna är dessutom en förutsättning för att få erhålla vissa stödinsatser. Men i familjesammanhang brukar däremot det normala betonas. Det är många aspergare som jag träffat som liksom jag inte upplever sig som avvikande när de umgås med sin egen familj. Aspergers syndrom och autism blir ju oftast inte ett problem förrän man utsätter sig för andra typer av sociala sammanhang, och så kan det även ha varit för Attwoods son.

Tänk om resten av samhället skulle vara lika tolerant som ens egen familj! Tänk om lärarna i skolan skulle tänka: “Det här specifika barnet verkar inte må bra av läxor så han eller hon ska få göra alla skoluppgifter på skolan istället” eller: “Det här barnet blir väldigt trött av intryck/mår dåligt av vissa moment i undervisningen så den här eleven ska självfallet få slippa detta”. Tänk vad många hinder och problem som skulle kunna avhjälpas på det sättet!

Den bästa boken om Aspergers syndrom

Min favoritbok om Aspergers syndrom skriven av en forskare är onekligen Den kompletta guiden till Aspergers syndrom av Tony Attwood. Jag känner definitivt mycket mer igen mig i Tony Attwoods bok än vad jag känner igen mig i Lorna Wings bok även om jag självklart inte känner igen mig i exakt allt. Den högre igenkänningsfaktorn beror förmodligen på att Attwood fokuserar på Aspergers syndrom medan Lorna Wing snarare fokuserar på det som förut kallades för Kanners autism. Dessutom är Attwoods bok betydligt nyare än Wings bok och han hänvisar därmed till modernare forskning.

Jag har fått så många tankar av att läsa boken att jag inte ens vet var jag ska börja! Men Attwood beskriver så självklara saker att jag vid flera tillfällen har nickat för mig själv för jag hade inte kunnat hålla med mer. Han sätter ord på precis det jag många gånger tänkt och känt men inte kunnat uttrycka i ord. Han skriver bland annat att många personer med Aspergers syndrom ibland kan passa bättre som vän med det motsatta könet, vilket jag också har erfarenhet av. Jag kan ha mycket lättare för att relatera till ett manligt än ett kvinnligt tankesätt. Dessutom påpekar Attwood att typiska manliga drag ibland kan misstas för Aspergers syndrom, vilket gör att kvinnor felaktigt kan tro att deras partners har Aspergers syndrom när förklaringen till partners beteende i själva verket är att partnern är en man 🙂

Attwood skriver att många autistiska barn börjar inse att de är annorlunda när de börjar i skolan och därmed kommer i nära kontakt med andra barn. Så var det även för mig med. Allra första gången jag förstod att jag inte var som andra barn var när jag började i förskolan. Attwood konstaterar däremot att vissa barn klarar sig relativt bra när de är yngre utan att känna sig annorlunda och att problemen börjar dyka upp först när barnet börjar närma sig tonåren. Det kan vara lätt att tro att barnets svårigheter uppstått helt plötsligt, men det är i själva verket lärarens bedömningskriterier och förväntningar som har förändrats i och med att barnet och dess klasskamrater blivit äldre. Dessutom ökar kraven och förväntningarna på social kompetens med stigande ålder, skriver Attwood. Som barn umgås man ju ofta på ett helt annat sätt än i tonåren.

Attwood nämner att en person med Aspergers syndrom kan välja att bli vän med någon som också avviker från normen. Vännen har inte nödvändigtvis just Aspergers syndrom utan kan vara avvikande på ett annat sätt. Han eller hon kan exempelvis vara utlänning. Jag kom att tänka på min egen ungdom då jag valde att bli vän med en tjej från Östeuropa! Att vara invandrare i Finland var mycket, mycket avvikande på 90-talet. Hon var skolans enda utlänning och de flesta visste vem hon var eftersom hon inte var finsk och hade ett annat modersmål. Därför stack hon verkligen ut.

Attwood skriver också om känslor. Vissa aspergare har tydligen svårt för att uttrycka starka känslor som kärlek medan andra aspergare kan visa kärlek och starka känslor på ett olämpligt sätt och kan göra andra människor obekväma. Vissa aspergare kan istället ha svårt för att förstå att någon annan kan ha motstridiga känslor. Någon kan exempelvis tycka att det är skönt att gå i pension men kan samtidigt sakna jobbet och arbetskamraterna ibland, och en aspergare kan ha svårt för att förstå att någon kan känna två olika känslor samtidigt. Och vissa aspergare kan enligt Attwood bli irriterade och provocerade om andra människor enligt aspergarens tycke beter sig alldeles för känslomässigt.

Det jag gillar med Tony Attwood är att han har inställningen att vi aspergare ska acceptera oss som vi är. Vilket inte är helt självklart för många yrkesverksamma har ju som bekant inställningen att vi ska försöka förändras och anpassa oss efter omgivningen. Attwood anser dessutom också att en bra strategi för aspergare kan vara att förklara för andra människor varför man undviker ögonkontakt istället för att träna på ögonkontakt. Det gillar jag skarpt 🙂

Attwoods bok är tjock. Oftast upplever jag att tjocka böcker är tunga att läsa för det brukar bli alldeles för mycket information, men eftersom jag tycker att i princip allt Attwood skriver är intressant blev jag besviken när jag märkte att boken höll på att ta slut. Jag kunde inte få nog av boken och ville bara ha mer! Jag fick så många tankar och idéer att jag definitivt kommer att citera och hänvisa till boken i mina fortsatta blogginlägg. Jag kan varmt rekommendera den till alla som vill lära sig mer om Aspergers syndrom!

Tony Attwoods bok