Etikettarkiv: Yrkesverksamma

Nej, högskoleutbildning behöver inte betyda autismspecifik kompetens

Många tror att en yrkesverksam person automatiskt förstår sig på Aspergers syndrom och autism bara för att personen har högskoleutbildning och är beteendevetare, socionom, social omsorgspedagog, lärare, arbetsterapeut eller har en kandidat- eller till och med magisterexamen i något närliggande ämne. Men jag har märkt att den yrkesverksammas utbildningsnivå inte har någon som helst betydelse för hur han eller hon bemöter mig och hur lätt han eller hon har för att förstå mina svårigheter och styrkor.

Jag har haft underbara boendestödjare och andra stödpersoner som saknat gymnasiebetyg men varit hur duktiga och kompetenta som helst! Sen har jag råkat ut för beteendevetare, socionomer och lärare som inte alls bemött mig rätt även om de själva ansett sig besitta autismspecifik kunskap. Sedan finns det såklart usla undersköterskor och underbara beteendevetare och socionomer. Däremot har jag inte märkt att en person med högskoleutbildning skulle förstå mig i en högre grad än en person som endast gått grundskolan. Jag har funderat på vad det beror på och tror på följande förklaringar:

1. Många universitet anlitar endast forskare som föreläsare. Själv har jag fått föreläsa för undersköterskor, även blivande sådana, betydligt oftare än för universitetsstudenter. Därmed kan det viktiga inifrånperspektivet på vissa högskoleutbildningar helt utebli.

2. Universitetsutbildningar är ofta väldigt forskningsbaserade. Man blir duktig på att skriva rapporter samt analysera forskning och siffror men det behöver inte automatiskt betyda att man har en empatisk förmåga att förstå sig på autism om man inte är öppen som person och besitter förmågan naturligt.

3. Handikappvetenskap studerar funktionsvariationer generellt sett. Men om studenten själv inte väljer att fokusera på just neuropsykiatriska diagnoser under sin utbildning, blir studenten duktig på andra funktionsvariationer såsom Downs syndrom, dyslexi eller just den funktionsvariationer personen valt att lägga fokus på. Och det krävs ju ett helt annat förhållningssätt till Aspergers syndrom och autism än vad det krävs till andra funktionsvariationer.

4. Många utbildningar skrapar endast på ytan när det gäller kunskap om Aspergers syndrom och autism. Socialt arbete fokuserar mycket på andra teorier så som social systemteori där fokuset på personens utmaningar läggs på miljön. Studenter i socialt arbete läser inte alltid speciellt mycket om autism under utbildningen, och det krävs ju oftast betydligt mer kunskap än en kortare 7,5 poängs kurs för att fullt ut förstå vad autism innebär!

5. Många som valt att läsa ämnen som har med människor att göra kan vara personer som själva tycker att sociala relationer är viktigt. Vilket är en fin egenskap, men vissa personer som själva anser att det är viktigt att vara social kan ha svårt för att ta in att en person med Aspergers syndrom eller autism kan behöva väldigt mycket ensamtid och kanske inte alls vill hänga med kollegorna på After Work.

Nu menar jag inte alls att universitetsutbildning automatiskt skulle betyda samma som dålig autismspecifik kompetens! Absolut inte. Jag har träffat flera personer med universitetsutbildningar som verkligen förstått sig på autism. Dessutom har socionomerna läst juridik, vilket är mycket viktigt om de ska arbeta som kuratorer och hjälpa autister med att slåss mot myndigheter. Så jag vill understryka att jag absolut inte nedvärderar högskoleutbildade personer!

Däremot är det viktigt att hålla i minnet att vi autister och våra anhöriga definitivt inte bör lyssna mer på högskoleutbildade socionomer, beteendevetare och psykologer än vad vi ska lyssna på undersköterskor om vi känner starkt att det är den sistnämnda som förstår autism bäst. Empati är ingenting man lär sig på högskolan utan det är en förmåga som man har eller saknar, oavsett magisterexamen eller ej!

Dessa kommentarer vill jag som autist inte höra från yrkesverksamma

Ibland ger yrkesverksamma oss aspergare och autister kommentarer som vi inte alls uppskattar. Här är några exempel på saker jag helst vill undvika att höra från dig som är yrkesverksam:

1. “Stackars dig, jag beklagar att du har asperger.” Du som visar ditt medlidande är oftast en underbar människa eftersom du anstränger dig för att bemöta mig korrekt. Men jag har Aspergers syndrom på gott och ont och vill inte bli tyckt synd om. Asperger är min allra största tillgång och största svårighet på en och samma gång. Visst skulle jag vilja ta bort vissa delar av diagnosen så som den enorma uttröttbarheten, men jag skulle aldrig vilja ta bort hela min asperger! Dock vet jag att du menar väl, vilket jag naturligtvis uppskattar.

2. “Dina svårigheter går att träna bort.” Men nej, Aspergers syndrom och autism går inte att träna bort! Vissa arbetsterapeuter har dock varit helt säkra på att det bästa för mig vore att öva på att göra hushållssysslorna själv utan boendestödjarens hjälp. De har haft andra klienter som lyckats öva upp förmågan, men de har helt sett bort ifrån att vi autister är väldigt olika varandra och har olika förutsättningar. Jag orkar inte försöka för det skulle ta alldeles för mycket energi av mig och jag vill inte bli utbränd igen!

3. “Det kan jag inte alls relatera till.” Vissa yrkesverksamma kan inte alls relatera till varför jag behöver göra saker på ett visst sätt samt varför jag måste förvara havregrynspåsen på diskbänken och tvättmedlet i hallen, men jag behöver spara energi. Det enklaste för mig är att ha dessa saker nära till hands när jag ska äta och tvätta så att jag inte tröttar ut mig själv genom att behöva ta fram dessa saker! Du som yrkesverksam måste försöka relatera till hur mitt liv fungerar även om du själv skulle fungera på ett annat sätt.

4. “Hur mycket tjänar du?/Varför skilde du dig från din exman? osv” Vi som har asperger och autism vill ha privatliv precis som andra människor. Som yrkesverksam bör du inte ställa privata frågor till mig som du inte skulle ställa till en bekant du möter på gatan så länge du inte behöver uppgiften för att hjälpa mig i ditt uppdrag. Hjälper du mig att deklarera så kan du eventuellt behöva veta min månadslön men absolut inte annars. Om du är osäker på om frågan är för privat och den inte har med ditt uppdrag att göra, fråga inte!

5. “Det bästa för dig vore att…” Men nej, du vet inte alls vad det bästa för mig är! Vi som har Aspergers syndrom eller autism kan ibland må bra av helt andra saker än andra människor. Det som är det bästa för dig och många andra människor är oftast inte det bästa för mig. Om jag varit isolerad väldigt länge men mått bra av det, behöver det bästa för mig inte vara att tacka ja när någon kontaktar mig och vill träffas. När jag levde på aktivitetsersättning, var inte det bästa för mig att söka daglig sysselsättning för jag älskade att ta det lugnt hemma! Du får gärna berätta för mig vad du själv mår bra av, men utgå absolut inte ifrån att jag fungerar som du.