Trött

Nu har jag långa dagar bakom mig, och min energi börjar ta slut! Idag föreläste jag mellan kl 10 och 15:45 i Riihimäki, Finland, och nästan hela gårdagen gick åt resande.

När jag kom fram till hotellet igår, skulle jag skriva ett blogginlägg och blev extremt irriterad över att upptäcka att det blivit något fel med min laptop. Att skriva i bloggen eller att surfa överhuvudtaget har blivit någon slags lugnade syssla för mig, något som jag vill göra dagligen. Vi som har Aspergers syndrom är som bekant inte alltid förtjusta i oväntade händelser, och när en oväntad händelse har med datorer att göra, kan jag bli extremt stressad. När jag oväntat inte kunde blogga igår, fick jag lite panik. Jag tog det lugnt istället och tog en skön kvällspromenad.

Idag föreläste jag för en rätt så stor publik i ett stort auditorium. Jag blev glad över att upptäcka att det även fanns ett barn med på föreläsningen. Barnet var dessutom väldigt engagerad i det jag hade att berätta och räckte t om upp handen under frågestunden.  Jag var lite orolig för att han skulle få tråkigt eftersom dagen var väldigt lång, men min oro verkade vara obefogad. Roligt att även den yngre generationen är intresserad av Aspergers syndrom!

Under frågestunden fick jag även en fråga om vad jag tycker om rådet att man inte borde tillåta en person med Aspergers syndrom att syssla med sina specialintressen för mycket. Detta råd håller jag inte med om alls. Visst borde omgivningen gripa in om specialintresset är skadligt för personen själv eller för någon annan, men om intresset bara är lite ovanligt, som exempelvis att läsa tidtabeller, borde man enligt mig lämna personen ifred. Varför borde normen få diktera vilka intressen som är accepterade och vilka som inte är det? Om man tänker efter så har även många personer utan Aspergers syndrom skadliga saker för sig på fritiden, som exempelvis att röka, utan att andra människor griper in, så varför skulle personer med Aspergers syndrom inte få syssla med sina harmlösa specialintressen på fritiden?

Nu kommer det bli ett mycket välbehövt jullov för mig!

20141218_151501

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

14 tankar kring ”Trött

  1. Thomas

    Ja,du gör ju mer nytta med föreläsningarna än att sitta i kassan på konsum och alla resorna sen måste ju vara jobbigt som bara den,så nu får du gå i ide som björnarna och vakna till våren då…

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Ja, nu får jag äntligen vila ordentligt! 🙂 Resorna tar väldigt mycket energi, men det känns att det är värt det ändå! Jag gillar egentligen inte att sova på hotell, men däremot älskar jag hotellfrukostar. Skönt att få plocka vad man vill och slippa diskningen efteråt! 🙂

      Svara
  2. Mathias

    bra inlägg igen håller med dig om det du säger om specialintresse där faktist 🙂 sen så beroende på vad det är det ska inte användas emot en som har as och göra denne till åtlöje och narr utav en heller hur som helst att visa något som är fel sen vända på det att någon är äcklig dum sjuk eller så .. då visar man knappast förståelse och acceptans snarare motsatt kan tänka mig jullovet kommer bli skönt ^^ och så till sist en bra bild på dig du lagt upp (Y) du är vacker ^^

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack, Mathias! 🙂

      Du har så rätt, man borde inte förlöjliga någon bara för att denne har specialintressen, oavsett hur udda dessa skulle vara. Vi vill också bli tagna på allvar!

      Svara
      1. Mathias

        vsg ^^ mjo precis så sant så dessutom att ha ett special intresse eller gilla något lite mer än andra är ju inte att vara sjuk eller dum i huvudet heller väldigt speciellt om man själv inte är bättre på det som är en aspergares special intresse ..mjoo vi vill ju det bara synd det samhälle vi har idag är förstelnat i så gammalt jag vet inte hur mycket som skulle kunna förbättras ifall man lyssnade på oss med Aspergers finns så mycket som skulle kunna lösa sig klaras upp bättre effektivare och tydligare mera rakt på sak klart öppet nogrannt igenom tänkt

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Ja, det är synd att våra tillgånger inte tas tillvara i detta samhälle. Alla Aspergare skulle inte behöva gå hemma med förtidspension om deras arbetsgivare skulle ha mer förståelse och kunskap.

          Svara
          1. Mathias

            precis .. så sant så då skulle nog många fler kanske ha ett vanligt liv och ett arbete och vara gladare må bättre och känna att man betyder något och duger samt behövs som vem som helst i kugghjulen som driver samhället

            Svara
  3. Mats

    Om man tänker efter så har även många personer utan Aspergers syndrom skadliga saker för sig på fritiden, som exempelvis att röka, utan att andra människor griper in, så varför skulle personer med Aspergers syndrom inte få syssla med sina harmlösa specialintressen på fritiden?

    Människor stör sig nog mer på intensiteten i specialintressena än på specialintressena i sig tror jag.

    Jag tror det är viktigt att försöka hjälpa aspergerbarnet att få ut någonting av specialintresset tex genom att styra intresset mot någonting som det är möjligt att arbeta med i framtiden. Ett barn som är intresserat av bilar kan skapa en sajt med en sökbar databas med information om alla bilar som har tillverkats i världen eller ett barn som är intresserat av Aspergers syndrom kan skriva en bok om Asperger och starta en blogg som handlar om hur det är att leva med Aspergers syndrom.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Om specialintresset anses vara tillräckligt “onormalt”, som exempelvis att läsa telefonkataloger, kan omgivningen också störa sig på själva intresset i sig. Men i mitt fall har människorna stört sig på intensiteten eftersom mina specialintressen är mer socialt accepterade på något sätt.

      Jag håller med om att man ska försöka styras intresset mot något man kan arbeta med i framtiden eftersom jag anser att alla som har arbetsförmåga har en skyldighet att bidra till samhället. Men om det är så att specialintresset inte kommer att ha någon nytta i arbetslivet eller om personen har fått förtidspension, tycker jag inte att det är något skäl att förbjuda personen att syssla med intresset. Vissa personer med Aspergers syndrom älskar exempelvis att titta på en snurrande tvättmaskin i timmar vilket jag skulle kalla för ett stereotypiskt beteende, och så länge det inte krockar med det övriga livet, tycker jag att personen får hålla på hur länge h*n vill. Även många neurotypiker har intressen som inte har någon nytta i arbetslivet, vilket är helt okej. Alla intressen ska uppmuntras, så länge intresset ger personen nöje och inte skadar någon annan. Men som sagt är målet att alla ska kunna arbeta så länge det är möjligt.

      Svara
  4. Johanna Svenningsson

    Usch, vad stressande det är när datorer krånglar! Jag är väldigt beroende av min dator, och precis som du så skulle jag också få panik om jag inte kunde blogga som planerat. Jag har haft en hel del problem (främst bluescreens) med min laptop, men sedan jag uppdaterade operativsystemet för några veckor sedan så har jag inte haft några problem alls. 🙂 Jag hoppas att det håller i sig.

    Jag håller med om att man inte ska försöka begränsa folks specialintressen. Så länge personen själv är glad och nöjd och inte skadar sig själv eller andra så kan hen väl få hållas? Jag var kanske 10-12 år när jag hade en period då jag var fascinerad av bilkuddar, sådana som barn kan sitta på för att komma upp en bit i sätet. Jag var väldigt lång och behövde absolut inte någon bilkudde, men när jag hittade en på loppis för bara en krona så ville jag absolut ha den. Jag köpte den, och förstås så ville jag sitta på den när vi åkte från loppisen. “Men Johanna, det ser så dumt ut. Om man tittar utifrån så ser man bara halsen”, försökte pappa och farmor förklara för jag var ju så lång, men jag skulle bums sitta på den där kudden. Jag skulle även “leka bil” hemma, vilket gick ut på att jag la bilkudden i sängen och sedan satt jag där. Det tyckte inte mina föräldrar var någon bra lek, utan de tyckte att jag skulle gå och göra något “vettigt” – men jag hade väldigt roligt när jag lekte med min bilkudde och tyckte att det var lika meningsfullt som mina mera vanliga intressen. Jag gjorde ingen skillnad på ett intresse och ett annat.

    Svara
  5. Johanna Svenningsson

    Usch, det är så stressande när datorer krånglar. Jag är väldigt beroende av min laptop och hade nog också fått lite panik om jag inte kunnat blogga som planerat. Jag har haft en del krångel (främst bluescreens) med min laptop, men sedan jag uppdaterade operativssystemet från Windows 8 till Windows 8.1 för några veckor sedan så har jag inte haft några problem alls. 🙂

    Jag håller med om att man inte bör försöka avveckla folks specialintressen. Så länge personen inte skadar sig själv eller andra, eller försummar sitt liv, genom att hålla på med intresset så tycker jag att omgivningen kan låta personen hållas. Vissa specialintressen kan te sig märkliga och meningslösa för omgivningen, men för den intresserade är det ju inte så.

    Jag hade t.ex. en period då jag var fascinerade av bilkuddar, sådana som barn sitter på för att komma upp en bit i sätet. Jag var kanske tio år, och tjatade till mig en bilkudde för en krona på en loppis. Trots att jag var lång (egentligen alldeles för lång för en sådan bilkudde) så skulle jag sitta på kudden i bilen på vägen hem, och hemma lekte jag sedan bil, vilket gick ut på att jag helt enkelt satt på den där bilkudden. 😉 Mina föräldrar tyckte att jag skulle ägna mig åt något “vettigt” istället, t.ex. något av mina mera vanliga intressen, men jag hade väldigt, väldigt roligt när jag lekte bil. Jag gjorde heller ingen skillnad på mina vanliga intressen och dem som omgivningen såg som annorlunda och meningslösa. Jag tyckte inte att det ena intresset behövde utesluta det andra.

    Svara
  6. Anna

    Hoppas du får en riktigt skön ledighet nu som du kan ägna åt t.ex. tysk grammatik 😉 Måste förresten tillägga att jag också tycker grammatik är jätteintressant! Just tysk grammatik kan jag dock inget om, men det är alltid intressant att lära sig nya saker om hur språk är uppbyggda. Franska är kul och jag har även börjat intressera mig en hel del för ryska. Lyssnar nästan uteslutande på rysk musik bland annat 😛
    Är det främst grammatiken i olika språk du gillar eller tycker du det är lika roligt med uttal, ord osv.?

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Tack, Anna! Vad roligt att du också gillar grammatik 🙂 Jag gillar också franska lite grann, men tyska tycker jag är mer intressant eftersom grammatiken är mer logiskt uppbyggd. Ryska låter också intressant, jag vet att det i likhet med tyska har lite komplicerad och logisk grammatik. Jag har ofta funderat på att lära mig ungerska just pga deras grammatiska regler.

      Jag gillar både grammatik och meningsbyggnad, dvs lära mig sättet hur man bildar meningar på olika språk. Vissa meningar kan ju vara grammatiskt helt korrekta men det kan låta lite fel eftersom man inte brukar uttrycka sig på det sättet på språket i fråga. Jag älskar att läsa tidningar och böcker på främmande språk just för att man lär sig grammatik och meningsbyggnad otroligt bra. Uttal är också ganska kul att lära sig tycker jag, men däremot är jag inte intresserad av att lära mig enstaka ord på främmande språk om jag inte har någon avsikt att lära mig dessa språk flytande. Därför frågar jag aldrig utlänningar hur man säger olika saker på deras språk för jag bryr mig inte 😉

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *