Att hålla upp dörrar för andra människor

Idag hade alla vi som arbetar som Asperger-informatörer inom projektet Vägar till jobb ett möte på Attentions kontor, och där hade vi informatörer en intressant diskussion om hur mycket vi som har Asperger borde anpassa oss efter andra människor. Ibland krockar ju våra behov rejält med andras. Hur mycket borde vi tänka på oss själva och hur mycket borde vi göra som vi själva vill? Man kan ju inte riktigt alltid göra som man själv vill i exakt alla situationer. Enligt mig kan man exempelvis inte gå ut på gatan och säga till andra människor att de har fula kläder på sig även man skulle vilja göra det, då blir ju andra människor ledsna. Men å andra sidan kan man inte heller alltid anpassa sig efter andra människors önskemål för mycket, då gör man bara våld mot sig själv. Det där är ett evigt dilemma: gör man som man själv vill, anses man vara oartig, men anpassar man sig för mycket, börjar man kanske må dåligt själv.

Själv har jag gjort en kompromiss: ibland anpassar jag mig, och ibland inte. Jag har börjat dra vita lögner i vissa situationer för andra människors skull eftersom jag i min barndom sårade andra människor rejält när jag bland annat talade om för dem att jag tyckte att de var fula, och jag vill inte riskera att såra mina medmänniskor på samma sätt igen. Därför har jag kommit fram till att det är bäst att ljuga i vissa situationer även om jag själv skulle vilja tala sanningen. Men däremot vägrar jag att ge efter när det exempelvis gäller mina matpreferenser. Jag har extremt känsliga smaklökar, och jag vägrar äta viss slags mat bara för artighetens skull eftersom det är extremt obehagligt för mig. Visst framstår jag som extremt kräsen, men å andra sidan fixar jag alltid min egen mat. Aldrig någonsin skulle jag få för mig att be om att få specialkost på middagsbjudningar bara för att jag råkar ha annorlunda preferenser.

mat

En sak som jag hatar är att hålla upp dörrar för andra människor för deras skull eftersom det tar extremt mycket energi för mig. Ibland ser jag någon närma sig mig med tunga matkassar och då tänker jag “åh nej, nu måste jag hålla upp dörren igen”. Men jag gör det ofta ändå för artighetens skull. När jag var yngre, höll jag inte alltid upp dörrar för andra människor, och då fick jag ibland utskällningar: “kunde du inte ha väntat 10 sekunder till så att jag hade kommit in med samma dörröppning?! Så mycket energi kan det väl inte kosta dig att hålla upp dörren åt mig”, fick jag höra.

Men JO, det kostar mig extremt mycket energi! Mycket mer än vad du kan ana. Att plötsligt behöva hålla upp dörren är en oväntad händelse, och då måste jag göra något helt annat än jag planerat och tänka annorlunda. Jag hade ju planerat att gå in genom dörren direkt, och när det oväntat kommer någon som vill att jag ska hålla upp dörren, måste jag tänka om. Visst dör jag inte när jag håller upp dörrar för andra, men det är psykiskt utmattande. Om jag själv är den som har tunga matkassar med mig och någon slänger igen dörren framför ansiktet på mig, blir jag bara glad. Det allra värsta jag vet är att någon håller upp dörren för mig, då känner jag mig tvungen att gå lite snabbare, le och säga “tack så mycket”. Det är riktigt jobbigt, mycket jobbigare än att lägga ner de tunga matkassarna, leta efter min nyckel och öppna dörren själv trots att det tar mycket längre tid. Därför föredrar jag att människor inte håller upp dörrar för mig.

Trots att jag tycker att det är jobbigt, håller jag nuförtiden upp dörrar för andra människor, såvida jag inte är så pass utmattad att jag absolut inte orkar. Jag anpassar efter andra människor i sådana här situationer eftersom jag vill vara omtänksam och inte vill riskera att bli sedd som oartig. Och jag anpassar mig även i flera andra situationer. Men det ser inte alltid andra människor. De kallar ju oss Aspergare ofta för oflexibla varelser som vägrar att anpassa sig efter andra, men de har ingen aning om hur mycket vi redan anpassar oss. Andra människor ser ofta sådana här uppoffringar som bagateller, men för mig är det inga bagateller. Det tar ju faktiskt energi och försvårar min vardag. Men jag anpassar mig!

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *