Vi aspergare är så olika

Share Button

Aspergers syndrom och autism är väldigt breda diagnoser. Trots att yrkesverksamma ofta upplever sig att förstå att vi med diagnoser är sinsemellan olika varandra, blir de ibland förvånade när jag berättar för dem att jag också har asperger. “Men jag vet andra med asperger som inte kan se andra i ögonen/har extremt svårt att prata med andra människor/endast diskuterar tidtabeller/inte kan åka utomlands själva, så aldrig i livet att du har samma diagnos!”, har jag ibland fått höra.

Ibland kan det vara tvärtom. Vissa människor undrar hur det kommer sig att jag inte klarar av att städa utan boendestödjare när de känner någon annan med asperger som inte har några som helst problem med samma sak. Och när jag förut hade aktivitetsersättning, tyckte vissa att jag egentligen hade kunnat arbeta eftersom de minsann kände någon annan med exakt samma diagnos som klarade av att arbeta hel- eller deltid. När jag får dylika kommentarer, förstår jag att många trots allt inte har förstått att vi som har asperger är minst lika olika varandra som andra människor.

“Hur kan ni ha samma diagnos och ändå vara så olika varandra?”, frågar andra människor mig ibland när jag föreläser. Men det beror helt enkelt på att vi uppfyller olika kriterier och dessutom i olika grader. Någon kanske har specialintressen, någon annan har istället svårt för förändringar, någon uppfyller båda kriterierna och så vidare. Våra specialintressen kan ju också skilja sig från varandra. Troligen är man en helt annan personlighetstyp om man har andra människor som specialintresse än om man exempelvis har matematik som specialintresse. Och vissa har utöver asperger även andra diagnoser som exempelvis ADHD, vilket också kan påverka ens sätt att vara.

Lägg därtill att vi även har olika personligheter och förmodligen har blivit uppfostrade på helt olika sätt. Någon är utåtriktad, någon annan är inåtvänd. Om man är inåtvänd och dessutom uppvuxen i en familj där man uppfostrats att dölja sina känslor, vänder man förmodligen alla problemen inåt, medan om man har uppfostrats att visa utåt hur man känner, är det en större chans att barnet exempelvis stör på lektionerna i skolan om h*n mår dåligt och känner sig utanför. Det är så olika vi kan vara. Det är just därför det heter autismspektrum.

Ni andra utan asperger och autism är också väldigt olika varandra. Vissa av er får exempelvis nobelpris, men det betyder inte att exakt alla av er kommer att få det! Ni har också olika förutsättningar och klarar olika mycket. Precis som vi.

Share Button

Boka mig för en föreläsning

Paula Tilli föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv.

Jag föreläser om Aspergers syndrom ur ett inifrånperspektiv. Skicka en förfrågan om föreläsning genom att fylla i det här webbformuläret.

Mina böcker

Köp min bok Att vara vuxen med Aspergers syndrom hos Gothia Fortbildning, Bokus eller Adlibris.

Låna min bok På ett annat sätt på biblioteken i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

10 reaktion på “Vi aspergare är så olika

  1. christer

    Det är så som det är..synd att de normalstörda har så svårt att sätta sig in i hur det är att leva i “deras”värld med en diagnos.
    Jag är själv “utrustad”med AS& ADHD. AS dominerar. Jobbar heltid och jobbet är mitt specialintresse vilket är en dj..la tur.
    Ha det bra Christer.

    Svara
    1. Paula Tilli Inläggsförfattare

      Hej Christer!

      Precis, de normalstörda förstår tyvärr inte alltid hur det är att leva i en värld som inte är anpassad efter ens egna behov. Det är inte alltid så lätt.

      Vilken tur du har som hittat ett jobb inom mitt specialintresse! Jag skulle nog kunna säga att diagnosen Asperger tilhör ett av mina specialintressen, annars hade jag aldrig orkat föreläsa. Om jag inte hade hittat detta jobb, hade jag fortfarande gått hemma utan sysselsättning.

      Ha det bra du också!

      Svara
      1. christer

        Jag förstår det,hade imte jag haft mitt jobb/specialintresse att gömma mig i så hade jag nog inte orka leva.

        Svara
        1. Paula Tilli Inläggsförfattare

          Jag förstår dig! Själv tycker jag att specialintressen är det allra bästa med Asperger! Tack vare mina specialintressen älskar jag livet och jag har aldrig någonsin tråkigt. Därför kan jag ibland tycka synd om normalstörda människor för det verkar som att de blir uttråkade väldigt lätt 🙂

          Svara
  2. Pingback: 6 anledningar till varför jag tycker att sjukförsäkringsreglerna är orättvisa | Paula Tilli

  3. Pingback: Min hälsosamma livsstil, del 4 | Paula Tilli

  4. Pingback: Att leva med Aspergers syndrom | Paula Tilli

  5. Pingback: Att utföra aktiviteter tillsammans med andra aspergare | Paula Tilli

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *